Mer resonerande på andra språk?

Det är fascinerande hur lätt det är att lura den mänskliga hjärnan. Forskare har funnit att om ett moraliskt dilemma formuleras på ett främmande språk så svarar folk mer rationellt.

Det problem man använt sig av handlar om att fyra personer håller på att köras över av ett tåg, men du har möjlighet att rädda dem genom att knuffa ner en enda väldigt tjock person på spåret för att få stopp på tåget. Det visar sig att det är väl magstarkt för de flesta.

Däremot, om man istället har en person på ett annat spår, och du kan dra i en spak för att växla spår och låta denne bli överkörd istället för de fyra andra, då är det många fler som gör det. Problemet är sakligt sett helt ekvivalent, men spaken och det andra spåret skapar emotionell distans jämfört med knuffen!

Man har sett att folk i större utsträckning väljer den utilitaristiska vägen (att döda den enda för att rädda de fyra) om problemet formuleras på en persons andra-språk. Forskarna hypotetiserar att hanteringen av det språk man inte är fullständigt flytande i aktiverar hjärnans resonerande förmåga och undertrycker det intuitiva. Är man sämre på språket så blir responsen rationellare.

Artikeln nämner också att asiater, av någon anledning, betydligt mer sällan ger det kalla, resonerande svaret.

  •  
  •  
  •  
  •  

1 tanke kring ”Mer resonerande på andra språk?

  1. Man är inte bara mer intuitiv utan även mindre emotionell på främmande språk, det bör ju spela roll – jämför folk som gradvis förlorat modersmålet men behåller det i känsloladdade situationer. Annars skulle jag gissa att man normalt kanske är mindre rationell på främmande språk, dels eftersom rationalitet kräver en god formuleringsförmåga, dels att språket i sig stjäl tankekapacitet från själva problemlösandet.

    Mycket intressant med asiaternas svar. De har högre IQ i snitt och är kollektivistiskt orienterade; det trodde jag skulle tala för en högre förekomst av kallt resonerande.

    Jag hoppas att jag skulle offra den enda personen i båda fallen men det kan man ju knappast veta. Dock kan jag instinktivt känna att jag skulle vara rädd att leva i ett samhälle där en klar majoritet skulle resonera kallt rationellt – jag skulle kunna bli offer för rationaliteten. Detta trots att jag förmodligen löper större risk att bli slumpvis offrad i ett känslostyrt samhälle, och har svårare att skydda mig mot nyckfulla medmänniskors impulser.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *