Schlaug diggar anti-kärnkraftsbok!

Birger Schlaug, fd språkrör i miljöpartiet, tycker alltså att Åsa Mobergs bok ”Ett extremt farligt och kostsamt sätt att värma vatten” är lysande. Visst är det väl veckans skräll?

Schlaug ägnar sitt blogginlägg åt att hylla bokens saklighet, och avslutar med sin egen sakliga betraktelse: ”För snart 28 år sedan kändes våren förstörd. Vi tittade på ungarnas sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som bortblåsta.”

Åsa Moberg är en journalist och författare som berättat i en intervju att hon, efter att hon förlorat folkomröstningen om kärnkraft, flyttade ifrån ett lantställe hon tyckte väldigt mycket om. Hon och hennes man tog fram en Sverige-karta och en passare, gjorde cirklar med säkerhetsavstånd på 17 mil från varje kärnkraftverk, och letade upp ett boende utanför cirklarna. Det ligger en viss tragik i Åsas och Schlaugs känslomässiga reaktioner, och människors rädsla är i sig faktiskt ett giltigt argument mot kärnkraften. Ändå väger detta väldigt lätt när man betänker att kärnkraften räddar cirka 80,000 liv per år, skulle kunna rädda sex gånger fler och utgör det enda hoppet när det gäller att avvärja en klimatkatastrof.

Åsas bok är ”faktagranskad” av den ökända kärnkraftsmotståndaren Tomas Kåberger, vilket redan det får alla varningsklockor att ringa. Jag har inte läst hela boken själv, men väl ett smakprov på de 34 första sidorna som finns här. De är fullt tillräckliga för att döma ut boken som desinformation. På känt manér har man valt ut skräpforskning långt utanför den akademiska mittfåran för att teckna lögnaktiga bilder. Se exempelvis det som skrivs om CO2-utsläpp på sidan 19.

Nå, när en gammal kärnkraftshaverist utan relevant utbildning skriver en osaklig propagandaskrift så tittar förstås svensk media bort med ett visst överseende, eller hur? Jovisst, förutom full uppbackning av statliga etermedier: SVT Gomorron Sverige, SVT GokvällUR, Sverige Radio P1, samt av landets alla kultursidor, som UNT, Arbetarbladet, HD, UNT igen, NTGP, ETC, SvD, Fokus, VI, Skånskan, Expressen, etc etc.

Vad KAN detta bero på?

partisympatier på SVT

6 tankar kring ”Schlaug diggar anti-kärnkraftsbok!

  1. Jag ställer mig också frågande till miljöpartisters vurmande för sol/vind/biomassa/etc trots att inget av det är bättre resurs-, döds- och utsläppsmässigt än kärnkraft. Det enda motargumentet MP borde kunna framföra är väl en generell mindre av allt-hållning, som dels nog har dåliga utsikter att lyckas med historiskt facit i hand, dels inte faller väljarna i smaken, och slutligen går stick i stäv med Roslings budskap (fast honom vågar iallafall Schlaug ge mothugg). Jag fattar ju att det svider att överge en gammal käpphäst, men nu när CO2-debatten är över är det ju ett utmärkt läge att vända för MP. Och ändock rör de sig inte…

    1. Minikravet på våra prat och prat och titt media är att den politiska mediarepresentationen skall stämma med folkets i riksdagsval. Vi betalar 2009kr/år för en balanserad politisk oberoende verksamhet. Istället för namnet när pratarna presenteras är partitillhörighet viktigare för lyssnarna. Betalkort för TV istället för TV licens gör att en TV tittare endast behöver betala för betalkanalerna en gång utan att också betala till radiotjänst. TV skall inte vara licenspliktig utan kanalen man ser på. Satellitkanaler som är gratis måste licens till Radiotjänst betalas för innehav av TV kan inte vara rätt. Tidningars död beror på enögda journalister där många är politiskt aktiva i tidningen som inte stämmer med läsarna. Många tidningar begär om insändare från läsarna som känner verkligheten. Detta uppskattas då ingen politisk vinkling befaras.

  2. Gösta Wallin http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6sta_Walin_(klimatforskare) verkar tycka att Åsa Mobergs bok är bra (se kommentar #11 på http://antropocene.se/2014/july/om-feminism-och-klimatkamp.html#comments ). Han skriver bl a:

    ”Den som verkligen vill lära sig något läs Åsa Mobergs senaste bok – proppfull med hårda fakta:
    ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”. Samtidigt kan man känna sig lite jämställd som tar en kvinnas synpunkter på allvar i denna extremt mansdominerade bransch.
    Åsa imponerar stort med sina kunskaper, läs och begrunda! ”

    Vem ska jag tro på? 😉

    1. Tack för pekaren och kommentaren på Antropocene. Hyllar man Åsa är man inte riktigt med i matchen. Gjorde ett inhopp i kommentarerna själv där nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *