Etikettarkiv: Vattenfall

Brunkolet och naiviteten

Vattenfalls brunkol fortsätter ge skvalp i den svenska ankdammen. Jag ger några axplock och sätter det sedan i perspektiv med lite färsk info och statistik från Tyskland.

Skvalpet

DN Debatt mfl släpper in inlägg efter inlägg på temat. Aktivister genomför diverse aktioner, som att störa riksdagsdebatter och hänga banderoller från Rosenbad:

rosenbad

De kristna hakar på. Även stenrika kulturarbetare rasar förstås.

Det är knappast så att någon utanför Sverige bryr sig om huruvida tjeckiska eller svenska bolag jobbar med lite av det tyska brunkolet, men våra gröna organisationer messar förstås sina kompisar i andra länder och ber dem hojta litegrann:

Supermiljöbloggen och Greenpeace anser att Sverige bryter mot klimatuppgörelsen i Paris om man säljer brunkolet och därför inte längre kvalar in som kandidat till FNs säkerhetsråd:

Det egentliga ansvaret

Det blir förstås närmast parodiskt när Sverige görs ansvarigt för tyska energipolitik till den milda grad att det spekuleras i att vi, om vi inte längre äger tyskt brunkol, skulle förvägras en roterande plats i säkerhetsrådet för att vi förstört det tyska energi-ewendet. Det är fullständigt verklighetsfrånvänt. Det finns givetvis inte skuggan av en chans att de diplomater och regeringar som gör upp om detta bryr sig om en sån här affär eller drömmer om att göra lilla Sverige ansvarigt för G7-landet Tysklands energipolitik.

Vattenfall har skrivit en egen föredömlig artikel som gör klart att ansvaret ligger hos Tyskland och påpekar att tyskarna har en klimatplan och ”löpande anpassar sina styrmedel”. Denna artikel har givetvis fått hätska bemötanden från grönt håll. Men påpekandet stämmer. Tyskland har under några år nu månatligen anpassat feed-in-tarifferna för att hålla sol- och vindutbyggnad inom snäva korridorer, och det senaste är att man börjat överge feed-in-tarifferna för att istället gå över mot kapacitetsauktioner där de företag får bygga som kräver lägst subventioner. Samtidigt börjar man nu styra var i landet man får bygga för att undvika nät-flaskhalsar mm.

När man betänker att EU har ett utsläppsrättssystem som bestämmer storleken på utsläppen på EU-nivå samtidigt som Tyskland styr förnybart-utbyggnaden i detalj och lägger ner kärnkraftverken enligt en sedan länge etablerad plan, så inser vem som helst att fossilproduktionen anpassar sig därefter och att vem som äger kolkraftverken och kolgruvorna spelar ingen roll.

Tysk elproduktion

Om vi betraktar utvecklingen från år 2000, så ser vi att Tyskland har diversifierat från nästan enbart fossilt och kärnkraft, framförallt genom att ersätta kärnkraft:

germany-shares-2000 germany-shares-2015

Utfallet är på ett sätt ganska deprimerande – fossilt har gått från 64% år 2000 till 56% år 2015. Utvecklingen inom det fossila ser dessutom lite bättre ut än vad den egentligen är, eftersom man ökat elproduktionen under perioden. Fossilkraften har i absoluta tal bara krympt från 371 TWh till 360 TWh på 15 år (ca 0.2% reduktion per år), och man har fortfarande 91 TWh kärnkraft kvar att stänga.

Tyskland har nyligen reformerat energi-ewende-lagen i EEG 2016. Den fastställer (fortfarande) att förnybart ska ligga på 40-45% år 2025. Eftersom man ska lägga ner kärnkraften innan dess fastslår lagen därmed även att fossilkraften kommer ligga på 55-60% år 2025, mot 55.6% år 2015.Det här är alltså nyligen fastslagen tysk lag: att om 10 år så ska fossilproduktionen troligen ligga högre än idag! Vad ska Vattenfall göra åt det?

Politisk inriktning förr och nu

Om man tittar på elproduktionsmixens utveckling i ett tvålogaritmiskt diagram så ser man den tyska regeringens nuvarande inriktning framträda tydligt:

germany-log2-2015

Biomassan (other RE) har planat ut kring 8%. Solcellerna har planat ut kring 6%. Vattenkraften har aldrig tagit sig någonstans. Vindkraften däremot gjorde ett rejält skutt 2015. Det beror delvis på att 2015 var ett vind-rikt år, men också på att man kopplat in ett par nya offshore-vindfarmer och även byggt lite mer på land.

Solen levererar nu massor av el under korta stunder och det skapar problem för andra kraftverk att parera. Man vill helt enkelt inte hantera så mycket mer sol. Det finns också gränser för hur mycket biomassa man kan och vill skörda och transportera. Återstår vindkraft, och här finns ännu potential eftersom befintlig tysk vind är ganska gammal och usel. Genom att bygga nya vindkraftverk onshore med mycket högre torn, större rotor och relativt låg generatoreffekt så kan man höja kapacitetsfaktorn avsevärt, dvs dra nytta av låg vind och producera jämnare. Sammalunda om man bygger parker offshore. Med jämnare produktion kan man klämma in mer i el-nätet.

Vi har alltså tekniska begränsningar som krockar med ett politiskt behov. Merkel leder en storkoalition med socialisterna fram till valåret 2017. Energi-ewendet är uppenbarligen på väg att nå vägs ände men Merkel verkar inte sugen på att avsluta sin karriär med att erkänna eller ta strid/ansvar för detta. Det offentliga Tyskland håller därför god min och utnyttjar den enda frihetsgrad som egentligen återstår, nämligen att slänga pengar på vindkraften. EEG 2016 lutar sig i stort sett enbart på vind och fastslår 2800 MW ny vind per år onshore och 730 MW offshore. Tillsammans med mycket måttliga ökningar av sol och biomassa har nu vindkraften fram till 2022 på sig att öka från dagens 14% till att täcka även kärnkraftens 14%. Det är en uppgift som troligen är kraftslaget övermäktigt, men detta är något som Merkel verkar överlåta till sin efterträdare att meddela det tyska folket och övriga världen.

Eftersom sju av åtta reaktorer ska stängas 2021-2022 och dessa alla är giganter från 80-talet (dvs skulle kunna drivas in på 2060-talet, minst) finns givetvis förutsättningar att riva upp nedläggningsplanen. Men idag är detta bara 14% av elen, ner från millennieskiftets 30%. Det räcker bara en bit mot 55% fossilt.

Sammanfattning

Tyskland har i lagen EEG 2016 fastslagit 55-60% fossilt år 2025, mot 55.6% år 2015. Vägen man tar för att ersätta kvarvarande fjorton procentenheter kärnkraft stavas ”vind” och vindkraftsutvecklingen slås fast i lagen med exakt fastslagna effektmål. Om man agerar enligt uppgjord plan så kommer man ha minst 25% vind år 2025 och någonstans där är det den sista frihetsgraden uttömd! Ingen mer intermittent kraft kommer få plats. Tyskland har målat in sig i ett hörn och dess fossilkraft kommer bestå under överskådlig framtid. Detta är inte Vattenfalls fel och företaget har heller inga möjligheter att påverka utvecklingen.

De gröna frågar sig hur målen från klimatmötet i Paris ska kunna uppnås om Vattenfall säljer brunkolet till ett tjeckiskt bolag. Jag frågar mig hur målen ska uppnås om total naivitet och hjärndöd aktivism får råda. För resultat måste ansvar utkrävas av de som faktiskt styr respektive land. Merkel tar inte sitt ansvar utan maskar och mörkar med en ohållbar strategi. Det är där kraften bör läggas.

Vattenfall och brunkolet

Vattenfalls tyska kolkraft börjar bli aktuellt igen. Vattenfall och troligen även sossarna och miljöpartiet vill sälja för att bli av med gnället från gröna gräsrötter. Bland annat Ny Teknik rapporterar att det är svårt att få köpare eftersom elpriserna för närvarande är låga och spekulerar i att Vattenfall kommer tvingas betala för att bli av med det.

Det här är en gammal surdeg som jag skrivit om förr. Det som fick mig att reagera den här gången var en ledare i DI, Dagens Industri, med rubriken Miljörörelsen har rätt om Vattenfall, undertecknad av PM Nilsson. Låt oss tröska igenom detta steg för steg.

Det har kommit rapporter om att koldioxidutsläppen i världen stagnerat de senaste två åren och Nilsson förklarar detta:

”Orsaken är ett genombrott för förnybar energi, särskilt sol, i Kina och övergång från kol till gas i USA.”

Det är poppis att hylla solceller, men fortfarande är det lögn att tillmäta den någon större betydelse. Solen har ännu inte nått 1% av elen i Kina och av den samlade tillväxten av CO2-snåla energikällor (vattenkraft, solceller, vindkraft och kärnkraft) år 2015 så utgjorde solcellerna bara 12%. Graf över utvecklingen:

china-low-CO2

Nilsson fortsätter med att konstatera att enligt Paris-avtalet måste det mesta av kolreserverna stanna i backen. Han frågar sig:

Hur detta ska gå till utspelar sig nu i Vattenfall som har att hantera Sveriges första äkta ”stranded asset”, brunkolsverksamheten i östra Tyskland. Vem ska ta den finansiella smällen? Hur ska tillgångarna hanteras? Vem ska äga och hur?

Dumma frågor kommer få bra svar! Låt oss först konstatera att Tyskland inte har någon trovärdig väg till mindre brunkol. År 2015 såg elproduktionen ut såhär:

germany-electricity-generation-2015

Betänk att kärnkraften ska stängas ner fram till 2022. Om vi sprider ut dessa 14% på vind och sol så får vi kanske 11% sol och 22% vind. Men sen sitter man där med skägget i brevlådan, för hur ska man kunna öka från de nivåerna? Genom att någon viftar med ett trollspö och får fram gratis storskalig batterilagring?

Att brunkolet verkligen är ”äkta” strandat är alltså långtifrån avgjort. Nilsson pekar på Tysklands planer, men de är tyvärr inte värda papperet de är skrivna på.

Nilsson fortsätter:

Är det [försäljning] egentligen en hållbar modell för att hantera avvecklingen av fossila tillgångar? Om Sverige ska vara ”ledande” och ett ”föredöme” kan det vara mer värt att hitta en finansiell modell som använder marknadskrafterna för att nå det miljöstrategiska målet. Samma dilemma som Vattenfalls styrelse sliter med i dag finns ju överallt i världen. Men Vattenfall har, eller borde ha, en ovanligt progressiv ägare.

Det är här jag börjar undra varför Dagens Industri, som ju faktiskt är en hyggligt tung ekonomitidning, har anställt en politisk redaktör vars resonemang är ekonomiskt illitterata och ologiska. Men okej, låt oss bena ut det här:

  1. Försäljningen är inte tänkt att hantera avveckling, utan att bli av med en het politisk potatis och en goodwill-belastning. Just för att Sverige är en ”ovanligt progressiv ägare” vill politikerna riva av plåstret fort genom försäljning.
  2. Vi har en modell för att ”hantera avvecklingen av fossila tillgångar”. Det kallas för EU ETS, Emission Trading Scheme, dvs utsläppsrätter. Vem som äger och driver vad är fullständigt irrelevant. Utsläppsrätterna kommer användas.
  3. Sverige kan bara leda och vara ett föredöme på hemmaplan. Om vi på något sätt lyckas sänka tyska utsläpp så hjälper vi bara Tyskland att leda och vara ett föredöme. Det har vi såvitt jag vet ingen ambition att göra.
  4. Sverige har inget ”miljöstrategiskt mål” för Tyskland. Det vore absurt om vi hade det. Vi skulle kunna adoptera lilla Åland eller tillochmed någon baltstat, men det vore extrem hybris att tro att vi kan fixa en kraschad energipolitik hos en 10 gånger större granne!
  5. Det finns ingen ”finansiell modell som använder marknadskrafterna” att hitta ur ett svenskt perspektiv. Tyska politiker har makten i Tyskland. De har sina feed-in-tariffer och är med i ETS. Vad ska vi göra från Sverige? Ska svenska politiker instruera Vattenfall att kräva elcertifikat-liknande påslag av sina tyska kunder?
  6. Om det är så att kolet verkligen är ”stranded assets” i ekonomisk mening så sitter vi med Svarte Petter och det finns inget att göra åt saken. Det är bara att ta fram popcornen och vänta på nedskrivnings-showen. Försäljning eller inte spelar mindre roll, om vi antar att marknaden är likvid och informerad. Försäljningspriset kommer spegla att resurserna är strandade, om de är det.

Något senare i ledaren:

Delar av miljörörelsen har argumenterat för att Vattenfall bör behålla brunkolen för att lägga ned. De har en poäng. Om världens investerare gör som Sverige och bara slumpar bort fossila verksamheter till allt mindre nogräknade köpare som bara bränner vidare kommer utsläppen inte minska.

Nej, ”miljörörelsen” (dvs de gröna) har ingen poäng. Varje försök till poäng är i själva verket en måttligt begåvad rationalisering av en hjärndöd moraliserande ståndpunkt. Och jodå, utsläppen kommer visst minska även om alla säljer till ”mindre nogräknade köpare”. Utsläppen beror nämligen av sånt som ETS-systemet och eventuella CO2-skatter, inte av hur ”nogräknade” enskilda affärsmän är.

Nilsson avslutar lika svagt:

Koldioxidskatten har hittills använts för att höja priset på fossila bränslen. Den skulle kunna användas för att köpa upp fossila tillgångar för att lägga ned i den takt som är försvarbar. Om den nuvarande rödgröna regeringen kan bidra med en ekonomisk lösning skulle den göra verklig skillnad i världen.

Vems koldioxidskatt? Ska skatter från fossilanvändning i Sverige, från svenska företag och privatpersoner, användas till att förstöra tyska koltillgångar? Eller ska vi be tyska politiker om att ta ut koldioxidskatter från sina landsmän och sen skänka dem till Vattenfall för att täcka dess kapitalförstöring? Vad sjutton menar karln!?

Sverige har två seriösa vägar att gå: Antingen säljer vi tyska kolintressen till högstbjudande och förklarar att det är upp till Tyskland att betala för och besluta om tysk omställning. Eller så behåller vi våra tyska koltillgångar, driver dem affärsmässigt och förklarar att ETS och eventuella tyska politiska ramverk får avgöra hur länge verksamheten kan drivas vidare. Om vi inte får bra bud på verksamheten, då dess framtid är för riskabel, är det min rekommendation att göra det senare: driva vidare som vanligt och extrahera de vinster man kan – kanske försöka ha is i magen till den stora kärnkraftsnedläggningen 2021-2022.

De gröna förslagen är däremot bara barnsliga, och att PM Nilsson och Dagens Industri hakar på är pinsamt. Men förutom detta, så är retoriken och agitationen subtilt vilseledande. Det tyska energi-ewendet är ett dunderfiasko, men när Vattenfall pekas ut som en stor bov i dramat, så förskjuts ansvaret i många svenska ögon och fiaskot får inte det fokus och den förklaring det borde ha. Det är det som är det verkliga politiska problemet. Tänk om vi hade politiker som vågade tala klarspråk om det.

Kallt och vindstilla

Det här får bli ett ganska snabbt inlägg med några grafer som mest får tala för sig själva. Vi har haft en liten köldknäpp nu, en reaktor av tio är redan nedlagd och tre ytterligare har man lagt snaran om halsen på. Men reaktorerna går bra – ändå värmde man upp oljekraftverken och tog in en viss import, eftersom vinden producerat dåligt. Svenska Kraftnät är tydliga med att vi behöver styrbar kraft i sin kommentar.

Såhär såg det ut i SvKs kontrollrum under torsdagen:

kontrollrummet160107

Vindkraften ligger idag över 10% av Sveriges elförsörjning i genomsnitt, men nu när det var effektbehovs-topp så underpresterade vinden kraftigt. Köldknäppar är ofta stilla.

Så några egenhackade grafer. Vind och sol växer i Sverige, så därför är statistiken lite svår att jämföra mellan år. Därför har jag normerat de senaste ca 3 årens vind- och solleveranser så att tidigare datapunkter skalats upp proportionerligt för att matcha dagens installerade effekt. Om man då plottar timvisa leveranser av vind, sol och kärnkraft som funktion av förbrukningen, så ser det ut såhär (källa: Svenska Kraftnät):

karnkraft-vs-konsumtion

Kärnkraften beter sig mycket väluppfostrat. Aldrig någonsin under 3 GW och alltid över 5 GW när vi har mer än genomsnittskonsumtion. Ju mer konsumtion, desto mer leverans. Kärnkraften ser till att resten av systemet aldrig behöver stå för mer än cirka 16 GW. Lite kuriosa är att man här ser ganska tydligt att kärnkraften levererar i ett antal diskreta ”block” som bildar en sorts horisontella linjer. Det är alltså långa perioder då olika kombinationer av reaktorer matar ut en tämligen konstant effekt.

vind-vs-konsumtion

Vindkraften däremot är ”all over the place”. Den producerar som mest när behovet är mittemellan, men producerar sämre då behovet är som allra störst. (Valde en polynomisk trendlinje i det här fallet med tanke på scatterplottens utseende.) Vi ser att om vi går över på enbart vindkraft genom att multiplicera ovanstående produktion med ca fyra, så måste resten av elproduktionen klara av cirka 23 GW, mot 16 GW för kärnkraft.

sol-vs-konsumtion

Solceller – det kan knappast komma som en överraskning att solen inte kan hjälpa till med toppeffekten alls i Sverige, utan producerar mindre ju högre lasten är. För det mesta levererar solcellerna i princip ingenting, vilket innebär att trendlinjen ligger väldigt lågt.

Hursomhelst, Vattenfalls chef varnar för nedläggning av fler reaktorer, sålänge effektskatten ligger där den ligger. Jag undrar lite vad man väntar på. Ibrahim Baylan har ”tät dialog”, kanske för att trösta och förnybart-peppa?

klimatriksdagens visdom

Klimatriksdagen, en förening som knoppats av från SNF, samlades nu i helgen i Norrköping för allehanda ceremonier och seminarier samt för att behandla över 200 inskickade motioner.

klimatriksdag2014

Man röstade där fram den bästa motionen i 7 olika områden för att skicka dessa vidare till den vanliga riksdagen. Det är en imponerande ansträngning och en imponerande uppslutning i grön-Sverige. Tänkte kort belysa energi-motionen, eftersom den är framröstad som det bästa tänkande de gröna har att erbjuda på området. (Det finns mycket att säga om övriga vinnande motioner också, eftersom flera av dem är likartade i sin klokhet, men detta lilla nedslag får räcka.)

Energi, motion 304, nya ägardirektiv till Vattenfall:

Man kräver helt enkelt att Vattenfall ska stänga all kärnkraft och kolkraft i andra länder, samt lägga ner sina brunkolfält. Motionen trycker hårt på att detta ska ske genom direkt nedläggning, absolut inte genom försäljning. Dvs nedläggning ska ske genom rivning och skrotning av kolkraftverk och, antar jag, genom att behålla rättigheterna för brunkolfälten så att ingen annan kan utnyttja dem.

Om man tittar på storleken på Vattenfalls engagemang i Tyskland, så inser man att klimatriksdagen vill att Sverige omgående ska kapitalförstöra cirka 200 miljarder där, eller cirka 100,000 kr per svensk tvåbarnsfamilj. Tillkommer engagemang i andra länder. Det kommer verkligen att kosta att vara medborgare i ett land som vill betala notan för energi-omställningen i övriga Europa.

Dessutom räknar alltså klimatriksdagen kallt med att vi kommer tillåtas att sabotera tysk elförsörjning, trots att tyska myndigheter alltid detaljstyrt och varit mycket bestämda med vad de vill ha, inklusive kolkraft. De kommer givetvis snabbt tvinga bort Vattenfall om vi tillkännager såna här planer, iallafall om vi inte är väldigt snabba med att spränga kolkraftverken och kanske harva ner finfördelat kärnavfall i brunkolfälten så de blir obrukbara. Ett enda ord, klimatriksdagen: nejdetkanviinte!

Som en liten fotnot kan jag nämna att det faktiskt fanns hjältar som motionerade rationellt, framförallt Motion 8: kärnkraftsutveckling för ett klimatsäkert samhälle, med största sannolikhet som en reaktion på den helt absurt namngivna Motion 4: kärnkraftsavveckling för ett klimatsäkert samhälle. Men givetvis var det den senare motionen som gick till final!

 

Partiledardebatten om energi

Agenda höll partiledardebatt häromdagen. Från början var det tänkt att vara en debatt om EU-valet, men när folk blev förbannade på att PP, ett av sittande partier i parlamentet, inte fick vara med, så ändrade man till en ”partiledardebatt”. Man borde givetvis bjudit in PP och behållit temat, men av någon anledning vill man hellre blockera PP.

Energifrågorna började hetta till kring 35:45 när Jimmie Åkesson får ordet. Jag transkriberar resten och lägger till mina kommentarer:

JÅ (sd): Vi räddar inte det här jordklotets klimat eller miljö genom att straffbeskatta svensk landsbygd eller genom att stänga av den svenska kärnkraften och ersätta den med vindkraft tillexempel utan det gör vi, vi vi räddar jordens klimat och miljö genom att vi satsar resurserna där de gör störst nytta tillexempel genom att öka klimatbiståndet, tillexempel genom att satsa på miljövänlig energi- och elproduktion i Sverige, som kärnkraft tillexempel.

Programledare: Så Sverige, Sverige eller EU ska inte gå före resten av världen när det gäller att begränsa utsläpp.

JÅ (sd): Sverige står för ungefär 0.1% av jordens klimatutsläpp. Vi har en i princip idag klimatneutral elproduktion i vårt land genom framförallt kärnkraft och vattenkraft. Vi kan utveckla kärnkraften sen kan vi istället satsa de pengar vi ska lägga på klimat de kan göra mycket större nytta i klimatbistånd i de delar av världen där man har större problem med utsläppen i Kina tillexempel så har man gigantiska problem med utsläpp från kolkraftverk och så. Det värsta som kan hända svensk klimatpolitik det är att miljöpartiet får inflytande över energipolitiken för då kommer vi när de satt upp alla sina vindsnurror och stängt av kärnkraften då måste vi importera kolkraft istället och det gynnar inget klimat någonstans.

[Min kommentar: Det var då självaste FA-AN att bara SD, ett parti jag inte kan rösta på, tar energifrågan helt seriöst och vägrar triangulera! Iochförsig är jag inte så förtjust i snacket om klimatbistånd. Jobba istället för internationella överenskommelser, för att fortsätta föregå med gott exempel med kärnkraften och för att ta fram mer kärnkraftsteknik som omvärlden kan ha nytta av.]

GF (mp): Ja det brukar vara två i de här debatterna som älskar att prata om kärnkraften som ren och det är Jimmy och det är Jan och jag har faktiskt tagit med mig en biljett här. Vi kan åka alla tre på en weekend till Krasnokamensk, Vladimir Putins största urangruva. Sverige köper som vi började med, idag kärnbränsle till våra kärnkraftverk från Ryssland. Vi kan åka dit, titta hur uranbrytning ser ut, och sen så får ni själva bestämma efter det om ni tycker att ni kan fortsätta kalla kärnkraften för ren. Kärnkraften och kolkraften det är samma ekonomiska familj. Vi måste ställa det emot förnybart och energieffektivisering. Det vill vi göra i EU, det vill vi göra här hemma.

[Min kommentar: Fridolin är intellektuellt ohederlig. Vindkraft och solceller kräver mer gruvbrytning, mer tungmetaller, så vill vi minimera gruvdrift ska vi bygga kärnkraft. Vidare är uranet väldigt väl spritt i världen, billigt och kan aldrig bli föremål för samma geopolitiska dragkamp som olja. Rysslands uranproduktion är i storleksordningen 5%, så vi är inte ett dugg beroende av Ryssland för vår kärnkraft.] 

Sen är det lite prata-i-munnen-på-varandra, varefter JS (v) gnäller lite om Nuon-affären och på ”Vattenfalls kolgruvor” och på sålda utsläppsrätter. Man kör alltså precis samma vite-mannens-skuld-gentemot-de-försvarslösa-hottentotterna-i-Tyskland-och-Holland som Supermiljöbloggen kör med. Sen replikar Annie Lööf och slår sig för bröstet med svenska ökningar av vindkraften. Jag lämnar det utan transkribering för att hålla inlägget lite kortare.]

Programledare: När man ser det där Annie Lööf visa upp med vindkraft, behövs det någon kärnkraft då?

JB (fp): Ja, det gör det. Det är bra att vi bygger ut vindkraften, men vindkraften kommer aldrig att kunna ersätta kärnkraften för kärnkraften ger oss ungefär 40%, drygt 40% av vår elektricitet i Sverige och problemet med kärnkraften är ju att de 10 reaktorerna är så gamla så de måste stängas om några år och då är 40% av elen försvinner. Det är ju då precis den där frågan dyker upp var kommer då elen ifrån och då tror jag att man ska titta på Tyskland vad som har hänt där. De har nu byggt gasledningar från Ryssland. Det är precis det är det som är huvudalternativet som man måste förstå vi bygger ut vindkraft vi bygger ut förnybart men det kommer inte att räcka att ersätta den svenska kärnkraften och därför säger vi från vår sida: vi måste precis som Finland precis som Frankrike precis som England, precis som USA vi måste tillåta att nya reaktorer byggs. Gör man inte det vilket de rödgröna inte vill då kommer vi att hamna i tysk situation, då blir vi beroende av rysk gas det är förödande.

[Min kommentar: Bra att han nämner Tysklands energi-elände, men tyvärr spelar han bara rysskortet. Faktum är att Tyskland satsar på ”moderna” brunkolkraftverk. Bra också att han påpekar att omvärlden bygger kärnkraft. Men jag håller inte med honom om att kärnkraften är oersättlig i Sverige och att alternativet är rysk gas. Det är istället (som JÅ säger) en ekonomisk fråga. Vi kan bygga massor med vindkraft i Sverige eftersom vi har tur med vattenkraften som kan balansera. Vi kan också driva ut en del industri och börja netto-importera el istället för att exportera. På så vis blir miljön i världen sämre och vi blir fattigare och är ett sämre föredöme.]

Programledare: Vi har Stefan Löfvén under nästa mandatperiod ska svensk kärnkraft fortsätta bedrivas som den görs idag?

SL (s): För det första har jag sagt hela tiden och säger igen sträcker ut en hand igen vi måste hitta en blocköverskridande överenskommelse. Det här med energin är som med försvaret, det måste ha långsiktiga förutsättningar. Det är vad det svenska näringslivet vill ha, man vill ha långsiktiga förutsättningar. Ni har ju en minoritetsallians … [en massa tjafs där programledaren och övriga uppmanar SL att säga vad de vill] Stå inte som en bingoutropare Björklund utan skärp till dig! [ny uppmaning från programledaren om att säga vad S vill] Men det är viktigt att hur kommer vi överens för att vi måste ha en överenskommelse som håller över blockgränserna. Och då har vi en minoritetsallians som riskerar att bli en miniallians, det kan bli två partier kvar bara. [programledarna frågar igen vad socialdemokraterna vill] Om jag bara får prata klart. Då är det så att vi ska ha en blocköverskridande överenskommelse. Mitt steg nummer ett och jag har lärt mig någonting i mitt liv som förhandlare: Ska man nå en överenskommelse i en svår fråga då ska man börja i analysen. Börja inte i det svåraste i de svåraste detaljerna utan börja i analysen och det finns idag ingen politisk enighet i analysen. [diverse prata-i-munnen med Lööf].

[Min kommentar: Hela Löfvéns framställning, förutom att dissa bingo-utropare, tycks gå ut på att lura i väljarna att Mp+V inte kommer ha inflytande. I realiteten blir det förstås som med Barsebäck – man offrar en reaktor då och då till Mp+V när det behövs för att sockra en uppgörelse. Tänk på följande: kärnkraften i ett land behöver en stabil kompetensförsörjning och en viss volym för att vara rationell. Vi tappar kompetens och volym medan vi pratar. Om vi väntar i 15 år till med att bygga och med att garantera kompetens och volym, har då kärnkraften någon framtid i Sverige? Tveksamt. Okej, det är förstås alltid möjligt att bygga upp alltihop igen, men det kostar att starta från scratch!

Reinfeldt påpekar sedan mycket förtjänstfullt just detta – att Löfvén försöker luras om hur energipolitiken kan bedrivas i regeringsställning, varefter han slår sig lite för bröstet med Alliansens resultat. Löfvén replikerar att grundinställningen är att kärnkraften ska avvecklas utan att äventyra jobben.

Debatten avslutas med att även Hägglund (kd) påpekar att Löfvén inte ger besked, och sen får Fridolin köra lite vite-mannens-börda-upprepning angående Vattenfall. Ridå. Roligare och mer djuplodande än så är inte TV-debatter. TV är ett skitmedium.]

 

Skurkstaten Tyskland vs Vattenfall

Jag har tidigare skrivit om Supermiljöbloggen. En av deras desinformationskampanjer går ut på att ihärdigt beondska Vattenfall och regeringen för att företaget äger tyska kolkraftverk och kolgruvor. Exempelvis 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10. Kommentar-svansen hänger på och skriker indignerat om hur de skäms för Sverige.

Det är lätt att hålla med om att Vattenfall borde stannat hemmavid istället för att leka multinationell jätte med våra skattepengar. Det är lite svårare att hålla med om att vi ska kasta bort alla investeringar som gjorts.

Supermiljöbloggen håller inte med och vill alltså på allvar att vi i Sverige, som är ungefär en tiondel så stort som Tyskland räknat i befolkning och ekonomisk volym, ska betala för Tysklands energi-elände. De vill dessutom att Vattenfall ska acceptera att få sina tyska kärnkraftverk nedlagda utan kompensation. För att inte tala om att de är sura på regeringen som sålde Sveriges överblivna utsläppsrätter häromåret istället för att annullera dem. Den vite mannens börda är enorm och gäller tydligen gentemot alla länder söder om oss.

Men låt oss se hur det ligger till med Tyskland och kolkraft egentligen. De har fortfarande cirka 50% kol-el och CO2-utsläppen ökar. Kan det vara Reinfeldts fel, månntro?

År 2012 öppnade Tyskland (RWE, inte Vattenfall) ett nytt kraftverk på 2200 MW för brunkol. Det är effektivare än gamla verk och särskilt designat för att kunna snabbt kunna öka och minska produktionen för att matcha sol och vind. Tysklands miljöminister Peter Altmaier var lyrisk: ”The new power plant is an impressive example of how the high levels of efficiency of modern coal- and gas-fired power plants not only help to reduce carbon emissions but can also make an outstanding contribution to the success of energy industry transformation.”

 

Med sådana vänner behöver miljön inga fiender. Detta är bara ett kolkraftverk. Ett tiotal nya är på gång i Tyskland. 

2010 vann Tyskland en kamp mot EU-kommissionen och fick tillåtelse att förlänga sina kolgruve-subsidier på cirka 20 miljarder/år till år 2018. Man ger alltså bidrag i Tyskland för att hålla igång olönsamma kolgruvor.

År 2011 stängde Tyskland cirka 8300 MW kärnkraft, motsvarande cirka 7% av elproduktionen. Dessa kärnkraftverk brände ungefär 8 kubikmeter uranbränsle varje år. Motsvarande kolkraftverk äter cirka 60 miljoner kubikmeter brunkol per år.

Tysklands energi-elände har lett till att tyskarna idag betalar cirka 60 öre/kWh i påslag på elpriset för att stödja cirka 5% solcellsinnehåll. Investeringarna i förnybart sen år 2000 är i storleksordningen 1500 miljarder och hade lätt räckt till att ersätta allt kol i Tyskland med kärnkraft.

Jo, slutsatsen får nog bli att det är Reinfeldts fel alltihop. Det blir skönt när Löfvén vunnit i höst och miljardinvesteringarna drar igång på allvar. Vi ska inte bara betala för stora delar av Tysklands omställning, eftersom vårt moraliska ansvar tynger oss. Sverige måste dessutom jobba hårt för att komma ifatt Tyskland som har storslagna planer på CO2-snål elproduktion redan år 2050.