Jag läser på feministbloggar ibland för att hänga med i trenderna och nu verkar det vara lite inne igen med ”fat acceptance”. Bland annat Lady Dahmer är inne på det spåret. Argumentationen känns alltså igen från när jag någon gång för otaliga år sen fascinerat läste i usenet-news-gruppen soc.support.fat.acceptance. Det låter ungefär såhär:

• 99% misslyckas med att hålla en lägre vikt efter bantning
• vi har försökt gå ner massor med gånger, lika bra att ge upp
• feta ska inte behöva skämmas och hata sina kroppar utan tvärtom
• min kompis NN är ”fit and fat” så man behöver inte vara i dålig form eller ha dålig hälsa bara för att man är fet
• tränings- och mathets i form av exempel X, Y, Z är dåligt, alltså bör man acceptera motsatsen
• det är plågsamt att banta och omänskligt att göra det hela livet

Jag kan självklart sympatisera med detta. Det är förståeligt att man landar i dessa ståndpunkter och visst är det sant att tjocka människor möts av alltför mycket fördomar och negativitet. Det är också sant att framförallt unga människor och folk med genetisk tur kan vara överviktiga en tid utan alltför svåra konsekvenser. Men övervikt är såpass tydligt förknippat med sämre hälsa och sämre livskvalitet att det är synd att ge upp. Som tur är behöver man inte ge upp, för det finns en skapligt lätt fix. Mer om det snart.

Helt klart är att vi genetiskt är i princip samma människor som på stenåldern, och än mer som för 30 år sen, då övervikt var ett relativt sällsynt undantag. Numera är övervikt mycket vanligt och enda tänkbara orsaken är att vi ändrat livsstil. Vi har genetiska stenålderskroppar men det är förstås helt orimligt att leva ett stenåldersliv. Kanske är det tillochmed orimligt att leva ett 70-talsliv?

Så hur ska vi kompensera för att vi inte är genetiskt anpassade för ett modernt liv? Tyvärr tror alla att de vet det mesta om kost och träning, eftersom vi hela tiden matas med info via otaliga kanaler. Övervikts-interventioner är en gigantisk industri, men nästan alla aktörer säljer produkter och metoder snarare än permanenta lösningar. Det är en orsak till att det är vanligt att även väldigt pålästa människor missat storleksordningarna och sammanhangen.

Jag har förstås ingen cred som fitness-guru här, men jag vågar ändå påstå att man, om man har problem med övervikt, kan fixa det och leva ett modernt liv i en stenålderskropp genom att följa följande tre ganska matiga, men ändå enkla, punkter:

• två effektiva entimmes-pass med styrketräning i veckan, med alla stora muskelgrupper inklusive ben. Gör det på gym och kör tungt!
• ha en hög andel protein i kosten genom val och proportioner (och eventuellt genom att stärka vissa måltider med ett glas vatten med utrört proteinpulver)
• efter minst ett halvår av ovanstående, ändra ytterligare i kosten genom att skära ner på kolhydrater som pasta, bröd mm, beroende på hur mycket/om du behöver gå ner i vikt. Flytande kolhydrater (läsk och glass mm) bör man inte köra till vardags, utan typ en gång i veckan och då måttligt. Ha inte höga kaloriunderskott utan tänk en femtedel mindre, sisådär. Så bråttom är det inte.

Det övergripande målet är att driva upp och sedan hålla igång ämnesomsättningen genom att bygga och sen upprätthålla muskelmassa. Vi åstadkommer det genom att signalera till kroppen att musklerna behövs samt genom att  tillhandahålla rejält med protein. Vid kaloriunderskott siktar annars kroppen på att kompensera genom att bryta ner muskler för att sänka energibehovet och det bäddar förstås för platåer i viktnedgång under dieten samt för viktuppgång när dieten är över.

Att vi väljer att dra ner på ”tomma” och flytande kolhydrater i första hand beror på att det har visat sig psykologiskt lättare att reducera kaloriintaget så, samt på att resten är mer näringsrikt (vitaminer, mineraler mm).

Det här är inte hokus pokus, utan bara en anpassning av beprövad bodybuilderkunskap till ett vanligt svensson-liv. Och ja, det funkar på kvinnor också och nej, det blir inte för stora muskler. Vaknar man en dag med för stora muskler finns det inget som är enklare att fixa!

Notera att det inte finns något kroppshat i detta, ingen skam, inget osunt späkande. Javisst, för att genomföra de tre punkterna behöver man prioritera det, men inte på något extremt sätt, utan bara genom att göra ”rum i huvudet” och inse att det är hälsobasen för övriga livet. Givetvis mår kroppen bra av detta minimum av träning och den blir lite mer förlåtande när det gäller kost efter att man uppreglerat metabolismen. En måttlig mängd skräp kommer man då undan med utan problem!

Glöm alltså dieter av alla de slag, glöm alla former av hårdbantning, glöm timmar av ”lågintensiv träning för att bränna fett”. Det är inte nödvändigt och det ger tillfälliga resultat. Det jag skriver fungerar som en sund och avslappnad livsstil, dvs hela livet. Den löpande kostnaden är de två gym-timmarna samt att de proteinrika livsmedlen typiskt är lite dyrare. Träningsvärk blir det ibland, men inte särskilt mycket när man tränar regelbundet. Och kom inte och säg att detta är för jobbigt eller att du inte har tid. Jämfört med det stenåldersliv vi egentligen är anpassade för så är det oerhört lyxigt, eller hur?