Det är hög tid att blogga om energi igen, men måste först leverera några sista nejdetkanviinte-reflektioner kring covid-pandemin.

Irrationell vaccineringsordning

Gymnasiet närmast mig har ställt om till distansundervisning pga rejäla covidutbrott främst bland avslutningsklasserna. Det hävdas att Sverige har bland de högsta smittspridningstakterna i Europa just nu.  Det här beror till stor del på att vaccineringen inriktat sig främst på de som inte deltar i smittspridningen, såsom duktigt självisolerande och pigga pensionärer.

I min värld har Sverige haft en berömvärd ambition att ta vara på befolkningens förmåga att ta ansvar. Situationen hade kunnat avhjälpas genom att ta detta ett steg längre!

Medan man vaccinerade vård- och omsorgspersonal samt intagna på gruppboenden så hade man kunnat be folk att fylla i ett frågeformulär på nätet med några enkla frågor: om man tror att man haft covid redan, hur många man träffar till vardags utanför det egna hushållet etc. Därefter hade man lätt kunnat kalla de först som har störst sannolikhet att delta i smittspridningen. Hade vi gjort det, så hade smittspridningen kollapsat snabbt.

Antagligen skulle man tidigt vaccinerat avslutningsklasserna i gymnasiet av just det här skälet. De kommer oundvikligen träffa varandra och UK-mutationen gör att de numera är smittspridare i högre grad, och de kommer snart samlas på universiteten för nollnings-aktiviteter eller i militären för värnplikt.

Andra och mer avancerade strategier för att registrera fysiska kontakter vore också möjliga för att resurssnålt ordna ”brandgator” för smittan. Dessa faller dock antagligen på personlig integritet, medan mitt formulär-förslag faller antingen på misstro kring om befolkningens ärlighet, eller på idéer om rättvisa. Det blir ett nejdetkanviinte.

Oförtjänt framgång

Smittskyddsexperterna runt om i världen var relativt ense om att vaccin skulle vara tillgängligt först efter ca 18 månader från februari 2020, dvs augusti 2021. Och då ansåg de sig vara optimistiska. Vi kan konstatera att om de fått rätt så hade rejäla andelar av befolkningen inte kunnat vaccineras förrän i slutet av 2021 och då hade väldigt mycket av försöken världen över att undertrycka smittan varit förgäves. Det var verkligen i sista stund som vaccinen kom, och det blev i princip försent för Indien och många andra fattigare länder.

I den mån långa lockdowns och rejäl nedtryckning av smittspridningen ska ses som strategier, så föll de ut väl (dvs räddade liv) främst för att vaccinen kom snabbare än väntat.

Omedelbara vaccin

En av bloggens huvudteser är att överdrivna säkerhetsinriktade byråkratier och regelverk hämmar utveckling och dödar fler än de räddar. Detta gäller förstås inte bara kärnkraft, utan även medicin, och covidvaccinen utgör en fantastisk fallstudie.

Modernas covid-vaccin togs bokstavligen fram under en helg. De hade vaccinet klart 13 januari 2020, två dagar efter att Kina hade publicerat DNA-koden för viruset och innan de flesta hade hört talas om det. Redan innan det första dödsfallet konstaterats i USA i februari så hade vaccinet  tillverkats och skeppats till USA för kliniska fas1-studier. Dessa fas1-studier konstaterade i maj 2020 att vaccinet var säkert, och slutligen gavs ett nöd-godkännande i USA 18 december 2020, då landet hade konstaterat ungefär 320,000 dödsfall.

Självklart hade inte alla dessa dödsfall kunnat förhindras. Vaccinet måste testas till någon nivå, mRNA-tekniken var i någon mening ny, och hur stora utmaningarna att få igång storskalig produktion har jag inte riktigt koll på. Men vi kan iallafall konstatera att i nödlägen så finns det möjligheter till radikala grepp. Klimathotet är förstås inget nödläge, vilket visas av att vi inte tar några radikala grepp.

Framtiden

Kommer politiker och byråkrater nu, visa av erfarenheten, arbeta för att luckra upp medicin-tillståndsbyråkratin, eller inte? Inte, skulle jag tro.

mRNA-tekniken är ganska spännande. Om vaccin kan tas fram över en helg, fabriker kan förberedas för generell produktion av mRNA-vaccin och den klassen av vacciner kan konstateras säkra nog, så har vi en potentiell fix för de typer av nya virus som sådana vaccin biter bra på.

Det handlar om 100 mikrogram mRNA-substans per dos, vilket innebär att Sverige behöver cirka 2 kg för att kunna ge två doser per invånare. Skulle Sverige om tio år kunna ha en mRNA-vaccin-fabrik på standby som kan producera 2 kg på en månad, eller 3 gram i timmen? Eller är det en sån där nejdetkanviinte? Du avgör!