Något om vilka som matar gröna och media med falska data, hur man tvättar svarta data vita och vilka som är värst på att föra vidare falska data. Don’t do this at home!

Normalt lägger jag fokus på argumenten och inte personerna, men det går inte att komma ifrån att det är tidsbesparande att känna till de som gjort sig ökända inom det fält man verkar, samt hur de typiskt arbetar för att vilseleda. Därför publicerar jag lite info – inte för att svartmåla eller hetsa (inte näthata nu!) utan för att hjälpa likasinnade debattörer att spara lite tid.

Marknaden (även den för information) är som ett sorts ekosystem, och man kan förvänta sig att alla nischer i ett ekosystem fylls – inte minst parasit-nischerna. En sådan nisch är att servera ”vetenskapliga” resultat som gröna, strålningsfobiker och liknande grupper vill ha. Det innebär att om inte dessa personer skulle ha levererat, så skulle någon annan gjort det. På ett sätt är det bättre med ökänd än okänd, just eftersom vi kan spara tid när vi bemöter information från de som redan diskrediterat sig själva.

Här kommer en liten genomgång, förhoppningsvis intressant som exposé över vilseledningstekniker och forskningsfusk, även om man inte är kärnkraftsnörd. (Jag kommer vara sparsam med länkar eftersom jag inte vill bidra med inlänkar till strunt, men det här är tyvärr lättgooglade grejor.)

Chris Busby 

Detta är en britt som går under smeknamnet ”baskern” i inne-kretsar och som sjunger hyggligt om kärnkraft. Men hans gemytliga yta döljer ett mycket rymligt samvete.

Baskern har historiskt lyckas nästla sig in på rätt många olika fora och institutioner genom bland annat en doktorshatt i kemisk fysik och en position inom det gröna partiet i England. Han är också en mästare på att skarva i sitt eget CV och sina egna meriter för att ge sig själv akademisk tyngd. Dessutom titulerar han sig VD respektive ”scientific advisor” i ett par egna enmansföretag, ”Green Audit Ltd” samt ”Low Level Radiation Campaign”.

Hans produktion av artiklar, böcker, alarmistiska uttalanden mm är helt enorm. Vad gäller Sverige har han bland annat gjort en undersökning av bröstcancerfall i län som gränsar till Östersjön och funnit en ökning efter Tjernobyl. Givetvis har han uteslutit län (Gotland mfl) som inte  passade tesen, struntat i att jämföra med utvecklingen i övriga län och inte kompenserat för att bröstcancerfallen stadigt ökat i Sverige under lång tid.

Miljöpartiet har två gånger bjudit in Busby att tala i riksdagen, 2005 och 2009, senast inbjuden av nuvarande finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund. (Det känns väl tryggt att han en sådan omdömesgill karl som konsumentminister?)

Han har även till japaner sålt piller (från Busby Laboratories) som ska skydda mot strålning från Fukushima. Han har skrivit en väldigt kritiserad rapport om skador från användningen av utarmat uran i vapen under Irak-kriget och deltar när han kan som ”expertvittne” i olika rättegångar där haverister försöker få skadestånd för att de utsatts för strålning.

Jan Willem Storm van Leeuwen

Storm van Leeuwen är en kemist som tillsammans med Philip Smith författat den ökända rapporten ”Nuclear power: The energy balance”, även kallad ”the Stormsmith studies”. Studien är såvitt jag vet opublicerad, men har trots det fått ett helt sjukt akademiskt genomslag (mer om varför under nästa figur).

Studien innefattar en vansinnig LCA, Life Cycle Assessment, som bland annat kan användas för att beräkna energianvändningen i Rössing-gruvan i Namibia till ett värde som råkar vara långt större än Namibias totala energianvändning och cirka 69 gånger högre än gruvans egenrapporterade, uppmätta energiförbrukning. En riktigt rolig fram-och-tillbaka-kritik mellan van Leeuwen och några riktiga akademiker finner du här.

Benjamin K Sovacool

Stormsmith-rapporten ovan skulle kunna liknas vid svarta pengar. Farliga, illegitima grejor som bara kan användas av mindre nogräknade personer gentemot den ouppmärksamme. Benjamin K Sovacool, PhD, är en av de som tvättat dessa pengar vita! Han har, genom att lyckas publicera en metastudie som inkluderar Stormsmith-rapporten, omvandlat Stormsmiths resultat till hårdvaluta som kan användas ganska riskfritt av gröna debattörer. Fanns det någon rättvisa här i världen skulle Sovacool dömas för denna tvätt, men nu är det tyvärr inte så. Sovacools LCA-resultat på 66 g CO2/kWh kärnkraftsel upprepas igen och igen i gröna kretsar och inget ansvar utkrävs.

Sovacools metastudie utgick från 103 rapporter varav alla utom 19 förkastades för att de inte uppgavs vara ”tillräckligt detaljerade”. Av dessa 19 utvalda var tre stycken(!) olika revisioner av van Leeuwens resultat, plus att en fjärde rapport även den byggde på van Leeuwen (en tidigare vit-tvättning alltså).

De 66 grammen CO2 som är rapportens huvudresultat är en medelvärdesbildning av de 19 utvalda rapporternas resultat. Ringer varningsklockan när du hör ”medelvärde”? Bra! För att ge ett illustrativt exempel: Vad händer om man exempelvis medelvärdesbildar serien {5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 300, 300, 300, 300}? Medianen (det mittersta resultatet) är 5, men medlet är 67. Smart sätt att ge en enda vansinnighet stort genomslag , inte sant?

Notera att Stormsmiths resultat är för höga för att vara trovärdiga för den som har den allra minsta känsla för hur kärnkraft fungerar, men 66 g är inom rimlighetens gräns. Sovacool spädde alltså lögnen till något som går att dricka utan att storkna, och sen lyckades han få dit en akademisk stämpel. Det har gjort oerhörd skada i energidebatten.

Det här är inte det enda Sovacool gjort, förstås. Hans allra senaste alster är en forskningsrapport som ”visar” att risken är 50% för en ny olycka av Tjernobyl-dignitet innan 2050. Bland annat den mindre nogräknade publikationen Supermiljöbloggen älskar förstås detta. Jag tror jag ska ägna ett kort eget inlägg åt denna rapport, så jag ordar inte mer om den här.

Kåberger

Tomas Kåberger är den tyngsta av de professionella anti-kärnkraftsaktivisterna i det svenska grönakademiska komplexet. Jag har skrivit om honom förut i mitt inlägg om ministerstyre via proxy. Efter att tidigare ha tjänat som energimyndighetens generaldirektör på mandat av den grön-blå alliansregeringen har han nyligen blivit placerad i Vattenfalls styrelse av den grön-röda regeringen.

Han har gjort sig känd för helt oseriös skrämselpropaganda om Fukushima, skönmålningar av Tysklands energi-ewende och allmänt ihärdigt kärnkraftsmotstånd. Med professorstiteln bakom sig är han oöverträffad i nischen tunga-namn-som-säger-vad-gröna-vill-höra.

Mark Z Jacobson

Jacobson är en professor vid Stanford som serietillverkar skräpforskning om kärnkraft och förnybart. Han är dock mest känd för sin livscykelstudie över utsläppen för olika energislag där han med diverse kreativa metoder kom fram till att kärnkraft släpper ut 68-180 g CO2/kWh.

Vilka kreativa metoder? En mindre delpost härrör från att civil kärnkraft påstås kunna leda till ett mindre kärnvapenkrig vart 30:e år, och att utsläppen från brinnande städer läggs till utsläppen. En annan delpost innefattar Sovacools resultat, men den största posten kommer sig av att han belastat kärnkraften med kolutsläpp under en reaktors planering och byggtid, vilken han estimerar till 10-19 år. (Varför resonemanget om kärnkraftens hastighet är felaktigt har jag berättat om här.) En färskare skräprapport från Jacobson handlar om dödsfall efter Fukushima.

Jacobson citeras ofta av Greenpeace, Mp/V, Naturskyddsföreningen etc. Här tar exempelvis Naturskyddsföreningens ordförande i så hon nästan spricker när hon kallar denna halvfigur för en ”toppforskare”.

Lars-Olov Höglund

L-O jobbade på Vattenfall, men gjorde sig omöjlig, bildade ett konsultföretag och började stämma kärnkraftsbolag för att man inte utnyttjade hans konsultbolags tjänster. (Det är den kort-kort-korta historien.) Med en bakgrund i branschen har han varit mycket nyttig för all gammal-media som vill spetsa till sina kärnkraftsnyheter med en försvarlig dos skräckpropaganda. Intervjuas även i Maj Wechselmanns dokumentär, se nedan.

Maj Wechselmann

73-årig dokumentärfilmare, vänsterpartist, mottagare av Jan Myrdals Leninpris och en av de kulturpersoner i Sverige som förlänats statlig konstnärslön på livstid för att kunna ägna sig åt sin konst utan krav på att producera något som efterfrågas. Senast kärnkrafts-aktuell med dokumentärfilmen ”Världens säkraste kärnkraftverk” som framförallt består av känslopjosk och dramaturgi kring Fukushima.

Apropå det, varje gång jag hör ordet ”dokumentär” osäkrar jag min revolver! (Bildligt talat, förstås.) Tes-drivande TV/film är som hårdvinklad text fast med en pålagd dimension av känslomässig manipulation genom starkt visuellt material. Dessutom långsammare serverad och meckigare att granska kritiskt. Hur ofta möter man inte klenbegåvade muppar i debatter som länkar till en timmes dokumentärfilm och säger ”se den här så begriper du”? Nej tack, jag trampar hellre på lego!

Arnie Gundersen

Allt i USA är större, så även haveristerna. Arnie Gundersen är Lars-Olov Höglunds motsvarighet i USA, fast bättre organiserad och med mer resurser. Arnie gjorde sig omöjlig i kärnkraftsindustrin och hävdar att orsaken var att han var en ”visselblåsare”. Har inte kunnat hitta detaljerna kring detta, men klart är att han sedan dess drygar ut inkomsterna från sitt jobb som mattelärare med ett extraknäck som kärnkraftsalarmist i ett eget företag, Fairewinds. Som många andra i den här listan är Arnie en expert på att skarva i sitt CV och överdriva sina meriter.

Givetvis är inget påstående för galet för Arnie, exempel här, där han pratar om någon miljon dödsfall från Fukushima och om sin egen ”forskning” på bland annat luftfilter från bilar från Tokyo. Rod Adams på Atomic Insights är en bra källa till Gundersen-debunking.

Åsa Moberg

Moberg är en författare och journalist som var en av frontfigurerna i folkomröstningen om kärnkraft 1980 och en av de många som skämmigt nog inte lyckats släppa sargen sedan dess och ta till sig fakta.

Åsa har tillochmed gjort motsatsen, dvs tagit till sig alternativa ”fakta” producerade av en del andra figurer i det här inlägget och sammanställt detta i sin bok ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”. Jag behandlade boken i ett tidigare inlägg här på bloggen och konstaterade att hon får extrem uppbackning av mediasverige trots total avsaknad av kompetens.

Sherman och Mangano

Janette Sherman och Joseph Mangano är amerikaner och är samarbetande alarmist-entreprenörer inom framförallt kärnkraft. De flesta larm de skapar bygger på cherrypickade tidsperioder och geografiska områden där det finns en samvariation mellan strålning och någon form av sjuklighet. Det senaste alstret är 19 februari 2015 i Counterpunch, där man försöker skrämmas med spädbarnsdödlighet:

”According to the CDC, infant (<1 year) deaths in Alaska have been falling steadily, but increaseds after 2011: 

2010-2011    390.82 per 100,000 births(86 deaths)
2012-2013    533.66 per 100,000 births (122 deaths)

This is a 37% increase in the rate per 100,000. […] The period March 15 to April 30 in 2011 was the peak period when Fukushima fallout entered the environment.”

Att strålningsnivåerna i Alaska pga Fukushima var helt insignifikanta är självklart. Om man tittar på en graf över spädbarnsdöd så ser varje rationell människa vad deras cherrypicking av 2010-2011 som bas är värd:

Lise Nordin

Nordin är som energipolitisk talesman för miljöpartiet oerhört aktiv i debattartiklar (som ofta copy-pastas över en stor mängd landsortstidningar samtidigt) och i energidebatten i stort, och givetvis alltid med tämligen oseriösa men ganska konventionella och ytliga anti-kärnkraftsargument. Ett tema som hon kör hårt med är att kärnkraften helt enkelt är för dyr. Om hon själv trodde på detta så skulle miljöpartiet nu i regeringsställning lugnt kunna avveckla både effektskatten på kärnkraft och subventionerna av förnybart, istället för att tvärtom utöka dessa. Ska vi lita på ord eller handlingar?

Helen Caldicott

Caldicott, en 76-årig läkare från Australien, är troligen världens främsta anti-kärnkraftsaktivist. Aktiv i såväl USA som Australien är hon 21-faldig hedersdoktor. Jag skojar inte, 21-faldig! Hon har på allvar nominerats till Nobels fredspris och har mottagit en enorm massa andra hedersbetygelser. Detta trots att det hon säger är uppenbart skogstokigt för någon som är det minsta insatt. Vill man få förhöjt blodtryck är det bara att kolla på någon av hennes föreläsningar på Youtube. Annars kan det vara värt att läsa en bra kritik skriven av George Monbiot.

Lennart Söder

Professor Söder vid KTH kan ses som Kåbergers sidekick i det grönakademiska komplexet. Söder är en uttalad vindkraftsanhängare som har bistått de gröna med sin rapport ”På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige : En studie om kraftsystemets balansering”. I rapporten visar han att vind, sol och vattenkraft kan stå för en stabil elförsörjning i Sverige med bara ett par TWh gaskraft.

Till svagheterna i rapporten hör att han jämförde elkonsumtionskurvan 2011 med vinddata från 1992, vilket gör att man missar att när det är riktigt kallt blåser det dåligt. En annan svaghet är att han bortsett från fyllnadsgraden i vattenkraftsmagasinen och antagit att vattenkraften alltid är redo att leverera full effekt, trots att en kontroll visar en negativ fyllnadsgrad i april under Söders scenario. Tacksam ammunition för förnybart-anhängarna. Kritik och rättningar går förstås ganska obemärkt förbi efter att skadan är gjord.

Ernest J. Sternglass

Fysiker, född i Tyskland, verksam i USA, dog i februari 2015. Av respekt för de döda avstår jag från att ge detaljer, men nämner honom kort eftersom hans alarmistiska gärning kommer leva vidare på nätet. Den finns förstås delvis dokumenterad på wikipedia.

Alexey V. Yablokov

81-årig professor i biologi, partiledare för partiet Yabloko i Ryssland, grundare av Greenpeace Ryssland, meriterad grön opinonsbildare och politiker.

Ansvarig för den vansinniga siffran om en miljon döda från Tjernobyl genom sin bok Chernobyl: Consequences of the Catastrophe for People and the Environment. Siffran har sedan dess populariserats av Greenpeace mfl oseriösa organisationer. Resultatet kom han fram till genom att helt enkelt kolla hur många fler som dött i Ryssland, Vitryssland och Ukraina mellan 1986 och 2004. Strunt samma att muren föll, ekonomier kollapsade, kriminaliteten ökade lavinartat och folk började supa ihjäl sig, exempelvis.

Torbjörn Sassersson

Torbjörn Sassersson är en svensk journalist som driver den egna nyhetssidan ”Newsvoice”. Det är på ett sätt bekvämt att han placerar allt galet på ett enda ställe. Sassersson kör hårt på alternativmedicin, anti-GMO, anti-kärnkraft, parapsykologi och allehanda konspirationsteorier.

Sassersson har konfliktat med den skeptiska rörelsen, bland annat föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), och spoofar på nätet en falsk variant av VoFs pris till ”årets förvillare”. På Newsvoice nyligen har han exempelvis haft tämligen surrealistiska intervjuer med en Toru Bove, en Fukushima-flykting från Tokyo(!), som nu bor i Sverige.

Avslutande ord

Kanske är jag en elak typ, men ibland tänker jag att det är skönt att några av profilerna i den här sammanställningen är så gamla att de rimligen snart måste kliva av scenen, dra ner rullgardinen, ta ner skylten, kila om hörnet eller kanske rentav trilla av pinn. Å andra sidan, som sagt, fylls alla nischer i ett ekosystem och det finns en fördel i att skräckgalleriet inte rör så mycket på sig.

Jag har säkert missat flera framstående aktivister och förvillare, och framförallt har jag bara nämnt de viktigaste eller mest aktuella verken av respektive aktivist. Flera av dem har en enorm produktivitet i sin gärning som professionella anti-kärnkraftsprofeter och skulle kunna tillägnas flera inlägg av debunking per person, men det ids jag förstås inte. Det här inlägget är ändå troligen det längsta jag skrivit trots att jag bara skrapat lite på ytan. Har du orkat ända hit, grattis!