Etikettarkiv: lycka

Tillväxt och klyftor

Det här är tredje inlägget i en bloggserie om tillväxthaverister. Nytillkomna läsare kan vilja läsa prologen, första och andra inlägget. I det här omgången behandlas tillväxt och klyftor.

I Ekologistas inlägg hävdas det att klyftorna ökar om länder som Norge och Djibouti har samma tillväxt och de illustrerar med följande diagram:

djibouti

Givetvis är samma tillväxt för dessa länder orealistisk. Som jag visade i förra inlägget så har fattiga länder högre tillväxt i snitt och har generellt lättare att växa givet adekvat politik och stabilitet. Men låt oss undersöka ovanstående graf för diskussionens skull.

jag vilja säga att klyftorna i det här fallet hålls oförändrade ekonomiskt över hela tidsperioden eftersom skillnaden hela tiden är en faktor 20. När det gäller andra mått på vällevnad/välstånd, däremot, så förväntar jag mig mycket mindre skillnader mot slutet av perioden jämfört med idag.

Djiboutis nyfödda har en förväntad livslängd på 58 år, exempelvis, medan Norge ligger strax över 80 år. I slutet av perioden har Djibouti gått om dagens norska nivå ekonomiskt och har troligen dagens norska medellivslängd. Kommer norrmännen då ligga på 116 år (samma procentuella ökning) eller snarare 102 år (samma avstånd i år)? Med ledning av att plotten i Gapminder ser ut att närmast plana ut trots logaritmisk BNP-axel så gissar jag på det senare.

life expectancy

Samma sak med nutritionsstatus, spädbarnsdödlighet, utbildning, tillgång till IT etc – jag förväntar mig mycket mindre skillnader i slutet av perioden. Välståndet har helt enkelt minskande marginalnytta och vissa parametrar mättas.

Jag ser samma tankefel i diskussioner om löner. Folk säger ”vi kan ju inte äta procent” och kräver lika stora löneökningar (eller skattesänkningar) i kronor räknat, för annars ”ökar klyftorna”. Det är fel av samma orsak – alla klyftor, alla löneökningar, all tillväxt bör ses i termer av procent. Det tycks vara med procent ekonomin och lönerna växer och det verkar vara med procent vi upplever klyftor och ökningar. En indikation är att nöjdheten med livet, ”lyckan” tycks öka baserat på logaritmen av inkomsten:

Dessutom, rent praktiskt och utan koppling till BNP och tillväxt som räknas realt, bör löneökningar normalt inkludera en inflationskompensation. Om en läkare och en lokalvårdare får samma löneökning i kronor räknat i 50 år skulle de därefter ha ungefär samma reallön eftersom inflationen har ätit upp deras respektive ursprungslön.

 

Turkish citizens, are you happy?

Turkiska kvinnor LOL-ar iallafall i sociala medier. Tusentals bilder på skrattande turkiska kvinnor delas under hashtaggen #kahkaha efter ett tal av Turkiets vice premiärminister Bülent Arınç under högtiden Eid el-Fitr. I talet klagade han på den moraliska dekadensen i landet och gjorde bland annat klart att kvinnor inte borde skratta publikt:

”Kyskhet är väldigt viktigt. Det är inte bara ett uttryck utan en prydnad för både kvinnor och män. Hon ska vara kysk. Mannen också. Han ska inte vara en kvinnokarl. Han ska vara trogen sin fru. Han ska älska sina barn. [Kvinnan] ska veta vad som är haram (förbjudet) och inte haram. Hon ska inte skratta publikt. Hon ska inte ha en inbjudande attityd och hon ska skydda sin kyskhet. […] Folk måste återupptäcka Koranen. […] Var finns våra flickor idag, som med en viss rodnad sänker sina huvuden och vänder bort sina ögon när vi ser på dem, som en symbol för kyskhet?”

Han vände sig också mot kvinnors mobiltelefonerande:

”Kvinnor ger varandra måltidsrecept över mobiltelefon. (Härmande:) ’Vad är på gång? Vad hände med Ayşes dotter? När är bröllopet?’ Tala om sånt ansikte mot ansikte!”

Även TV-program som gör ungdomen till ”sexdårar” fick sig en släng av sleven.

Det här är förstås ganska vanligt dinosaurie-tänkande. Män har bara de enkla kraven på sig att vara trogen och snäll mot barnen, men har inga restriktioner i övrigt. Kvinnan däremot ska inte ha något socialt uttryck eller fotavtryck utanför hemmet.

Hur ska vi förstå detta? En hjälp kan vara Ingelhart-Wezels kulturkarta:

cultural map

Här kan vi se att Sverige är ett extremt land, i någon mening, medan Turkiet ligger väldigt långt ifrån oss. Y-axeln, där Turkiet ligger på liknande position som USA och Irland, handlar om hur man ser på religion, familjevärderingar och auktoriteter. X-axeln, där Turkiet ligger på liknande position som Polen och Sydkorea, handlar om om man är inriktad på överlevnad eller på emancipering.

Av flera skäl ser jag X-axeln som viktigare, och de flesta håller nog med om att man hellre lever i ett land med mycket X och lite Y än tvärtom. Särskilt gäller detta för kvinnor och minoriteter, som definitivt behandlas bättre i self-expression-samhällen. Det är också så att framsteg på X-axeln driver och stabiliserar demokrati. Lycka är dessutom hårdare kopplad till denna axel och ett tydligt exempel är att kommunistländerna blev  markant olyckligare (och troligen kastades tillbaka kraftigt på x-axeln) när murenoch den förvisso fattiga men stabila värld som fanns där bakom föll. De flesta människors investeringar i den kommunistiska samhällsstrukturen blev värdelösa.

En viktig insikt är att värderingarna förändras framförallt med ekonomisk förändring. Det finns ingen direkt tendens till konvergens värderingsmässigt förutom i den mån vi har en ekonomisk konvergens. (Påpeka gärna detta för tillväxthatarna! Eftersom miljövurm också beror av x-axeln är den beroende av ekonomiska framsteg.) Det är förstås också så att folk är lite låsta värderingsmässigt, så förändringar i ekonomiska utfall omsätts i värderingsförändringar i takt med att generationer ersätter varandra.

De största skiftena på x-axeln sker i övergången mellan jordbrukssamhället och industrisamhälle. De största skiftena på y-axeln sker i övergången mellan industrisamhälle och kunskapssamhälle. Den markanta klustringen av samhällen i kulturzoner reflekterar skillnader i historisk väg som de ingående samhällena tagit in i det moderna livet.

För att återgå till Turkiet så konstaterar WVS-forskarna att just muslimsk identifiering försvagar ställningen på x-axeln jämfört med andra jämförbara länder, men att hög utbildning, framförallt hos kvinnor, ger ett mindre gap. Det finns alltså ett visst fog för någon form av ”islamofobi” – det tycks som att den religionen faktiskt ger sämre utfall än andra.

Reaktionen mot vice-presidentens tal och den senaste tidens oroligheter i Turkiet visar hur polariserat samhället är. En stagnation i lycko-nivåer i Turkiet sammanfaller också med starten av det stockkonservativa AKP-partiets styre år 2002.

 

happiness

En urban, utbildad medelklass och en äldre, fattigare befolkning har alltså radikalt olika åsikter om hur samhället behöver utvecklas. Det finns ingen tvekan om vilken riktning detta tar, långsiktigt, utan det är bokstavligen en fråga om tid. Jag alltså en ljusnande framtid för Turkiet eftersom landet har en hygglig tillväxt, föryngras, urbaniseras och ska bygga kärnkraft. Bara en sån sak.