Etikettarkiv: gruvor

Urangruvor i perspektiv

Uncategorized,

Jag lekte lite med Google Maps och tänkte att det jag observerade kunde vara värt ett inlägg. Här är två gruvor, sida vid sida, med samma skala:mcarthur-kiruna

Månlandskapet till vänster är Kirunagruvan och själva stan (som för övrigt ska flyttas för att göra rum för mer gruvdrift) skymtas i övre högra hörnet. Trots utseendet är gruvan huvudsakligen en underjordsgruva. Gruvan till höger är McArthur-gruvan i Kanada. Den ligger mitt i ingenstans och till höger i bilden ser du gruvans flygfält. Klicka för förstoring!

McArthur är en urangruva som innehåller ca 160,000 ton uran med en genomsnittlig malmhalt på 16%(!). Världens årsbehov av uran ligger på cirka 65,000 ton, vilket innebär att den här gruvan ensamt innehåller uppåt tre årsförbrukningar för världens alla kärnkraftverk. Om man skulle använda bridreaktorer för ca 100 gånger bättre utnyttjande av uranet, så skulle McArthurgruvan ensamt ersätta dagens kolkraft i bortåt 50 år.

Gruvan är en underjordsgruva och omfattningen på ytan kommer inte bli mycket större än vad du ser ovan. Här är en genomskärningsbild:

mcarthur-cut

Om vi ska jämföra energi med energi, så kan man istället betrakta nedanstående bild. Bilden till vänster är återigen McArthur-gruvan, men kraftigt utzoomad jämfört med förra bilden. Bilden till höger däremot innefattar några brunkolsdagbrott i Tyskland. Om du klickar på bilden och granskar detaljerna kommer du se att de tyska gruvorna ligger i ett tättbefolkat och intensivt uppodlat område. Ett stenkast (2 mil, i det här fallet) österut från den största gruvan ligger miljonstaden Kölns statskärna. McArthur-gruvan däremot som sagt mitt ute i Kanadas ödemarker och du kan följa vägen som går neråt i mil efter mil utan att stöta på några tecken på ens småstäder.

mcarthur-hambach

Kanada har fler gruvor av god kvalitet och kommer hitta ytterligare. Tvåan Cigar Lake innehåller cirka 100,000 ton uran och har även den mycket högvärdig malm. Prospektet Dawn Lake, exempelvis, har uppåt 30% uranhalt.

Notera att det här inlägget visar på urangruvor med höga malmhalter och underjordsbrytning och jämför detta med dagbrott av brunkol. Den kritiska läsaren kan därmed anklaga mig för cherry-picking, men jag ser det mer som att jag firar fantastiska gruvor och oöverträffat låg footprint tack vare uranets extrema energidensitet och gruvornas kvalitet.

Kolla gärna själv lite i Google Maps (switcha till Google Earth-vyn) på urangruvor av dagbrottstyp med sämre halter, exempelvis Rössing-gruvan i Namibia och Olympic Dam-gruvan i Australien. De har större footprint, men de ligger djupt inne i tämligen obefolkade gul-bruna områden av mycket tveksamt värde. Åter andra fyndigheter utvinns genom lakning direkt i malmkroppen (ISL-teknik) och har ingen footprint att tala om ovan jord.

Jag har satt uranutvinning i ett betydligt bredare perspektiv både här och här och konstaterar att det är att sila mygg och svälja kameler att gnälla på detta sätt att skörda energi. Läs gärna för mer info i frågan!

 

Kärnkraftens gruvdrift

Uncategorized, , ,

Det är många som uttrycker sin sorg, rädsla och förtvivlan inför urangruvor och ser dessa som ett av de främsta argumenten mot kärnkraft. Tursamt nog finns det ingen saklig grund för detta. Uran är – inte heller i detta avseende – något magiskt. Metallen är väldigt svagt radioaktiv eftersom det har en halveringstid i storleksordningen miljarder år, och dess hälsorisker domineras därför av dess giftighet som tungmetall. Uran, ur gruvsynpunkt, är alltså att betrakta som vilken tungmetall som helst, även om man kan vilja ventilera gruvgångarna från radongas. Om det finns några gruvgångar, förstås. Detta är nämligen numera det vanligaste sättet att utvinna uran:

Det du ser är några ISL-brunnar. ISL står för In Situ Leaching, vilket innebär att man borrar sig ner till ett uranhaltigt poröst material som har ett lager av tätande lera över sig. Sen pumpar man ner ett ämne som löser uranet och pumpar upp uranlösningen ur en annan brunn. Innan man börjar provtrycker man förstås litegrann så att man inte får en grundvattenkontaminering. Miljöpåverkan är nära noll.

Världens största mer konventionella urangruva är Olympic Dam-gruvan i Australien, och där utgör uranet en liten sidoinkomst eftersom huvudmetallen är koppar och man även får ut guld och silver. Istället för att lämna kvar uranet i slaggen så tar man hand om det och skapar ren energi. Något annat vore väl rätt korkat?

Det är lätt att jämföra uran med andra metaller och hur mycket av dem som utvinns och konstatera att urangruvor inte står för någon signifikant andel av världens gruvdrift. Om man tittar på metallbehovet för olika energi-tekniker så ser man att kärnkraft är väldigt snålt om man jämför med vindkraft och solceller.

Trots att Sverige är oerhört glesbefolkat, särskilt i norr, och trots vår historia som gruvnation, så finns det tyvärr en oerhört livaktig anti-gruvrörelse. Jag ser det som ett utslag av i-landsproblematik – vi har inget stort att oroa oss för längre, så då gnäller vi på obetydliga saker. Dessutom har populistiska rikspolitiker gett kommunerna vetorätt mot just urangruvor. Det är ännu ett avsteg från den seriösa, teknokratiska styrmodell som annars är en av Sveriges framgångsfaktorer. Här vågar man uppenbarligen inte lita på miljöbalken och de tjänstemän som gör miljöprövningar enligt denna, utan man ger måttligt begåvade kommunpolitiker rätt att vägra gruvbrytning av en av metallerna.

Det blir alltså en nejdetkanviinte på detta. Och kanske är det bättre att afrikanerna har gruvorna? Blir det lite fult därnere är de iallafall så många att de kan dela smärtan och trösta varandra. En same måste ju åka skoter några mil för att hitta någon att gråta ut hos.