Har gjort en egen prognos för elproduktionen fram till 2040 nedan – låt mig återkomma till varför. Gröna nätdebattörers prioritetsordning när det gäller klimatet tycks vara ungefär detta:

• personlig asketism, ffa inga flygresor och inget kött
• företag ska inte få göra vinst / nytt ekonomiskt system
• dra ner på konsumtionen och införa handelshinder
• köpa solceller

Detta inläggs fokus ligger på konsumtionsneddragningar och asketism medan övrigt är ämnen för andra inlägg.

Nödvändig och tillräcklig åtgärd

Priolistan antyder att man inte förstår vad som krävs för att nå målen. En både nödvändig och tillräcklig åtgärd för att få ner världens fossil-utsläpp till hållbara nivåer är någon form av globala restriktioner. Huvudkandidaterna är CO2-skatter och utsläppsrättssystem. Om skatterna är höga nog eller utsläppsrätterna få nog så löser detta problemet i ett slag. Utan globala restriktioner kommer däremot de flesta utsläppsminskningar motverkas av att någon annan ökar. Med en efterfrågeminskning kommer en prisminskning och därmed går efterfrågan upp igen.

Vi behöver alltså inte att politiker väljer ut vilken konsumtion som är ok, vi behöver inte CO2-deklarationer för att guida våra val, vi behöver inte fundera på att sluta flyga eller sluta äta kött, vi behöver inte ha handelsrestriktioner mm. Med exempelvis CO2-skatter kommer skatterna rippla vidare i prissättningen i varje led, vilket innebär att marknaden har all information den behöver för finna nya optimala konsumtions- och produktionsmönster. Politisk detaljstyrning kan bara dra oss bort från optimum.

Aktuellt med tanke på Parismötet är mitt tidigare argument för att utsläppsrätter ger en geopolitisk dragkamp, medan CO2-skatter medför att politiker kan dra åt samma håll.

Att angripa det goda

Notera att i prioritetsordningen så angriper man saker som i sig är önskvärda – välstånd, konsumtion, vinster och handel. Gröna tänkare har en utpräglad puritansk ådra. Prylar, resor, överflöd, fina presenter mm sticker helt enkelt i ögonen och framstår som syndigt. De bekämpar det goda som rätteligen borde firas, som att vi har det gott ställt materiellt och knyts närmare till andra folk och kulturer genom handel. Det som egentligen borde bekämpas är utsläppen!

Fokuset på asketism visar också på att man saknar känsla för utsläppens ursprung per sektor i ekonomin. Det är som om det mesta härrör från västerländsk överdimensionering, som alltför feta bilar, överdådiga semestrar och frekventa inköp av kinesiska leksaker. Så är det förstås inte. Det handlar mest om våra basbehov och om att exempelvis kineser också ska ha sjukhus, arbetsplatser, skolor, hem, tågräls, affärer, elektronik mm, och att allt detta ska drivas, belysas, värmas mm. För att ta ett exempel ur högen, enligt worldsteel.org: År 2014 så producerade Kina 49.4% och konsumerade 46.2% av världens stålproduktion. Nästan all deras stålproduktion används alltså inom landet. Samtidigt har EU och Nordamerika cirka 9.5% av stålkonsumtionen vardera. Totalt sett var den kinesiska netto-exporten blott 3% av deras BNP år 2014. Utsläppen kan alltså inte längre betraktas som den vite mannens börda.

Electricity Outlook 2040

Det konsumtionskritiska och asketiska fokuset antyder som sagt att förespråkarna tror att det är möjligt att komma ner i CO2-utsläpp på den vägen. Det finns många prognoser för global energiproduktion som visar på att vi kommer fortsätta öka kraftigt, men de är inte så bra på att förklara varför denna ökning är närmast oundviklig. Därför har jag byggt ihop en prognos själv och tänkte visa stegen i uträkningen:

Först har vi el-förbrukningen per capita under 2000-talet och fram till 2040 (källa för förfluten tid är BPs Statistical Review of World Energy 2015). Jag har antagit att de rika länderna (OECD) ligger still på cirka 1000 W/capita (trots att transporter mm ska gå över på el och trots fortsatt ekonominsk tillväxt), medan de fattigare länderna ökar linjärt på samma sätt som de gjort hittills under 2000-talet. Icke-OECD-länderna kommer även med den ökningen vara ganska el-fattiga år 2040.

Nästa graf visar befolkningarna i OECD respektive icke-OECD fram till 2040, med totalen enligt ourworldindata.org och uppdelningen i OECD/icke-OECD utgående från dagens uppdelning och trend. Notera hur många fler man är i icke-OECD och att man kommer hamna på 9.2 miljarder totalt år 2040.

Om man multiplicerar/summerar dessa två dataset så får man ut total elektricitetsproduktion:

Alltså växer totalen kraftigt och kommer år 2040 vara cirka 80% högre än idag. Om OECD skulle halvera sin konsumtion, vilket är ganska orimligt, så skulle det inte påverka den här kurvan särskilt mycket, eftersom OECD-befolkningen är så liten. När totalen växer så mycket blir förstås även mycket låga andelar fossil kraft stora i absoluta tal och därmed ohållbara. Därför kan vi inte förlita oss på förnybara väderberoende källor som kräver fossil balansering. Det blir hursomhelst ett nejdetkanviinte när det gäller att spara oss ur klimatproblematiken!