Det ”nya coronaviruset” är svårstoppat i det här läget. Det har spridit sig till alltfler länder och kluster av nya sjuka har dykt upp i exvis Iran. Virusets mest framträdande egenskap verkar vara hur lätt det smittar. Kina har sina arméer av byråkrater och säkerhetspersonal, men frågan är hur man ska spåra och isolera folk tillräckligt väl i länder som Iran, Indien, Vietnam, Egypten mfl länder.
Som väl är innebär viruset inte domedagen. Tvärtom tycks det oproblematiskt ur ett civilisationsperspektiv. Corona-viruset finns redan i flera varianter pandemiskt som förkylningar mm, så vi är alla corona-sjuka då och då. Den här nya varianten är extra smittsam och vi har inget vaccin, men i övrigt verkar det vara ”just another flu”. Enligt en kinesisk studie som tog med fall fram till 11 februari så hade 1024 personer dött, men ingen under 9 år! De som dör är istället en relativt stor andel av de mycket gamla och redan sjuka:
The ≥80 age group had the highest case fatality rate of all age groups at 14.8%. Case fatality rate for males was 2.8% and for females was 1.7%. By occupation, patients who reported being retirees had the highest case fatality rate at 5.1%, and patients in Hubei Province had a >7-fold higher case fatality rate at 2.9% compared to patients in other provinces (0.4%). While patients who reported no comorbid conditions had a case fatality rate of 0.9%, patients with comorbid conditions had much higher rates—10.5% for those with cardiovascular disease, 7.3% for diabetes, 6.3% for chronic respiratory disease, 6.0% for hypertension, and 5.6% for cancer. Case fatality rate was also very high for cases categorized as critical at 49.0%.
Då ska man minnas att ovanstående ändå är uppblåst av att stora mängder människor som fått väldigt lätta symptom oftast inte diagnostiserats allt. Utanför Kina däremot så har man relativt god koll på alla smittade, inte bara de svårare fallen. Ser vi på spridningen i världen i skrivande stund har bara 14 avlidit av 1361 smittade utanför Kina, vilket är 1% av alla fall. Men i Iran har hela 4 av 18 smittade avlidit, vilket tyder på att något inte står rätt till där. Kanske har iranierna blivit så skraja att man kremerat sina patienter i förtid, eller åtminstone inte vårdat dem ordentligt, eller kanske är det ett mycket större kluster smittade och bara de allra sjukaste har kommit fram. Om man undantar Iran är dödligheten 0.7%. I Kina är dödligheten 3% och det beror troligen på att minst 4x så många är smittade i Kina som diagnosticerade.
Ja, fler av de diagnosticerat smittade kan komma att dö, visst, men om man tittar på resenärerna på Diamond Princess, ett kryssningsfartyg fullt av pensionärer, har bara 2 av 634 smittade dött än så länge.
Vi får rapporter om att kolanvändningen i Kina rasat, att flygbranschen står inför stora avbräck etc. Det kan säkert verka attraktivt för många civilisationsskeptiker, men jag tror inte att karantänen längre fyller något gott syfte. Restriktionerna har förvisso gett oss tid att förstå viruset bättre och förbereda sjukvårdssystemet, men nu är det dags att ta smällen och låta våra samhällen fungera som vanligt. Om vi inte gör det kommer vi se alltmer kaos och våld som när ukrainare kastade sten på landsmän på väg hem, och minst lika illa, vi kommer förvärra ett ekonomiskt avbräck som också dödar, fast andra demografier och inte minst yngre. Bortskämda svenskar må fnysa, men för stora delar av världen är ekonomi fortfarande livsavgörande. Att skära av Kina och ge resten av världen logistisk infarkt är ingen bra idé!
Så, fritt fram för dig som läsare att gå i taket, men med coronaviruset är det rätt demografier som dör. Det handlar nästan enbart om redan mycket gamla och sjuka (samt förstås rökare) som vi ändå bara skulle kunna hålla liv i ett par år, med tveksam livskvalitet. Det blir en stor kortvarig belastning på sjukvården, men det bör vara fullt hanterligt och kan fungera som en bra beredskapsövning i vår slimmade vårdsektor.
Om vi verkligen ville förbereda oss, rädda liv och spara sjukvårdsresurser så kunde vi skicka ut en global rekommendation om att ta en rökpaus från nu fram tills dess att man haft viruset och tillfrisknat. Fem av åtta döda hittills är män och det beror troligen på att fler män är rökare.
Istället kör vi karantäner och blockader vilket är ett exempel i högen på mänskliga riskbedömningar och oproportionella eller tveksamma åtgärdspaket. Den intuitiva förmåga vi har att agera på risk är inte avpassat till det storskaliga, industriella och relativt säkra samhälle vi lever i idag. Alltsomoftast är reaktionen betydligt värre än företeelsen vi reagerar på. Men visst, går det så går det. Lyckas man faktiskt stoppa viruset, vilket jag tvivlar på, så är det bara att gratulera. Gör vi det inte så tar vi stora kostnader utan påtaglig vinst.
Även om det direkta värdet av alla åtgärder som sätts in kan ses som tveksamt så finns det dock en nyttoaspekt med dem. Vi kan se det som träning inför en framtida, verkligt samhällsfarlig pandemi. Det vill säga en investering som ger oss möjligheten att upptäcka svagheter i våra nuvarande beredskaps-, och åtgärdsplaner.
Tänker du att det var en överdriven reaktiv från kinesiska myndigheters sida att bygga ett sjukhus med plats för 1000 patienter på mindre än en vecka?
Om inte tänker jag att det finns en oerhörd vinst ifall vi kan sprida ut förloppet så att inte många länder får sin peak I antal smittade samtidigt.
Jag tänker att det blir väldigt mycket lättare att tillgodose läkares behov av skyddsutrustning etcetera och återanvända framställda vårdplatser, i fall inte alls länder drabbas som värst samtidigt. Ett sätt att uppnå detta är att försöka undvika onödigt resande. Men med det sagt är det ju viktigt att vi inte tar till åtgärder som dödar fler än sjukdomen
Det kan ha varit vettigt av kinesiska myndigheter att göra det, självklart. Inte lika säker på att det är vettigt att försöka snabb-bygga sjukhus här, jämfört med att bara temporärt rekvirera idrottshallar, skolor etc. Kanske bör man ist fokusera på att få fram tillräckligt med exvis syrgasmasker.
Jag lutar åt att du har rätt i att det är bra att göra förloppet mer utdraget, kanske ännu mer internt i varje land än mellan länder. (Jag tvivlar nämligen på vår förmåga och vilja att skicka utrustning mellan länder. Däremot får man tid att producera mer utrustning etc.)
Det ligger vissa negativa hälsokonsekvenser i vågskålen när det gäller att göra förloppet mer utdraget, som att sjukvården är överbelastad en längre tid och därmed potentiellt tränger ut behandlingar av andra sjukdomsförlopp, tillsammans med exvis psykologiska konsekvenser av karantäner mm. Detta förutom de ekonomiska kostnaderna som alltid har alternativ-nytta.
Vissa välavvägda åtgärder för fördröjning borde ändå ge ett positivt netto, även om inte jag är rätt person att säga exakt vilka. Dels av resursskäl, som du säger, dels för att det ger mer tid att fila på behandlingsmetodiker. Exvis experimenterar Kina och andra med befintliga anti-virala medel som kan mildra och förkorta sjukdomsförloppen.
Med det sagt tror jag att det är bra att svensk sjukvård och krisberedskap anser sig ha förmåga att smittspåra hundratals fall på ett såpass grundligt sätt att smitto-spridningen i genomsnitt är under 1 ny smittad per importerat fall. Det innebär att vi kan hålla gränserna öppna tills vidare vilket skjuter fram tidpunkten då vi väljer mellan mer eller mindre drakoniska åtgärder och epidemi.
Apropå allt detta: Det är från Iran smittan utgår idag, inte Kina. Men iranierna agerar rationellt från sitt perspektiv, tror jag. De hade inte kapacitet att hantera utbrottet och mörkade den därför för världen in i det längsta, och tar inte till storsläggan för att sinka utbrottet utan låter det i princip rasa ut. Det är problematiskt för övriga världen, men det ger eventuellt Iran ett förkortat förlopp av inte minst ekonomisk isolering. Med en redan svag ekonomi är långvariga restriktioner dödliga på mer subtila sätt.