Ibland blir man lite förbluffad över att folk som saknar koll ändå vågar ha så hög profil. Senast är det Stig Tegle, en vänsterekonom, som gör bort sig totalt i en debattartikel om kärnkraft i SvD. Jag skriver om det här, inte minst för att det ger mig en orsak att ge lite proportioner kring uranmalm mm.
Källkritik noll
Hursomhelst, hans främsta källa är ökända klåparen van Leeuwen, som jag placerat i bloggens skräckgalleri. Ska man skriva en debattartikel i Sveriges största tidning bör man kolla upp sina källor först och dubbelkolla fakta. Den som använder van Leeuwen är diskvalificerad direkt.
”Kärnbränslet”
Tegle skriver först att U235 är ”kärnbränslet” och att det krävs 1.5 miljoner ton malm för att få fram 1 kg. Men urangruvor har ca 300-220,000 ppm (parts per million) uranhalt och naturligt uran har 0.7% U235, vilket innebär att 1 kg rent U235 kräver mellan 650 kg och 480 ton uranmalm. Inte 1.5 miljoner ton!
Sen fortsätter han med att de svenska kärnkraftverken förbrukar 225 ton kärnbränsle per år. Kombinationen tyder på att Tegle tror att bränslet är rent U235, när det i själva verket är anrikat bara till cirka 3.5% U235. Sveriges 225 ton bränsle anrikas från cirka 1500 ton natur-uran. Med 300-220,000 ppm malmhalt kräver detta att man gräver upp ca 7,000-5,000,000 ton uranmalm.
”Landskapsförstörelse”
Tegle skriver om ”gigantiska gruvhål och landskapsförstörelse” i länder som Australien, Kanada, USA och Uzbekistan. Det visar att han inte känner till hur uranet typiskt utvinns. I Australien är den största urangruvan egentligen en koppargruva. Uranet ger en sidoinkomst, men gruvhålen blir inte större för det – uranet fås i stort sett ”gratis” ur miljösynpunkt. Kanada har höghaltiga gruvor och Sveriges årsförbrukning kan utvinnas ur en liten malmkub med 13 meters sida. Uzbekistans och USAs uranfyndigheter utvinns främst med ISL-teknik, dvs man borrar och pumpar runt lösning i malmkroppen och utvinner alltså utan någon nämnvärd påverkan vid ytan.
Och nej, urangruvor är inte värre än andra gruvor. Uran är obetydligt radioaktivt pga lång halveringstid, i storleksordningen miljarder år. Andra miljöfaktorer dominerar och är likartade som vid annan utvinning.
Malmmängder i perspektiv
Sju tusen ton till fem miljoner ton kan låta mycket ändå, men det är det inte. Låt mig ge lite perspektiv på mängderna: Guld bryts idag vid cirka 1 ppm och utvinningen är cirka 2800 ton, vilket innebär att guldmalm-mängden är i storleksordningen 2.8 miljarder ton, medan all uranutvinning i världen handlar om att processa i storleksordningen 66 miljoner ton (1000 ppm i snitt). Update: En faktor 42 i skillnad. Man kan som extra kontrollräkning uppskatta värdet av metallproduktionen som en proxy för ansträngningen att gräva upp dem. Uranvärdet: 66,000 ton/år * 83,000 USD/ton = 5.5 miljarder USD/år. Guld: 2,800 ton/år * 37 miljoner USD/ton = 104 miljarder USD. En faktor 19 i skillnad. Close enough – samma storleksordning!
Det mesta av detta guld används till att kunna utropa ”oh, shiny!”, medan uranet tränger undan kolkraft med hjälp av utsläppsfri el. En vigselring på 5 g guld har dragit lika mycket malm som allraminst 1.5 kg natur-uran, motsvarande 50 MWh el, eller fyra år av din förbrukning av el i samhället, inklusive din andel av arbetsplats-el, trafikljus-el etc. Men det är som sagt dålig uranmalm – snittet är flera gånger bättre. Om du möter någon som gnäller på uranutvinning, fråga dem hur många gram guld de (eller deras äkta hälfter) äger. Varje gram guld skulle kunnat lämnas i marken och man hade istället kunnat utvinna ungefär tre år av uran för att täcka hela deras hela elbehov. One Ring to rule them all…
I andra änden av malmhalt-skalan finner vi järn, som utvinns med cirka 3.2 miljarder ton malm per år. Och guld och järn är bara två metaller av dussintals som utvinns i stora volymer.
Sen har vi kolproduktionen som är i storleksordningen 8 miljarder ton. Ett ton uranmalm av sämsta halt på cirka 300 ppm ger en termisk energiutveckling i våra reaktorer på cirka 32 MWh. Ett ton kol ger en termisk energiutveckling på cirka 6 MWh. Dålig uranmalm har alltså 5 gånger högre energidensitet baserat på vikt. Baserat på volym är energidensiteten snarare 10-20 gånger högre. Med mer normal uranmalm är volymskillnaden lätt 100:1. Och tro inte att förnybart kräver mindre malm-mängder. För dessa energislag krävs kanske inte så mycket gruvor för driften, men desto mer för att bygga anläggningarna. Solcellspaneler inklusive montering är exempelvis oerhört tunga för den lilla energimängd som utvinns. Hur vindkraftverk (stora metallschabrak med enorma betongfundament och rejält med koppar, neodym mm) förhåller sig till kärnkraftverk kan man se i denna youtube-video:
https://www.youtube.com/watch?v=zc7rRPrA7rg
CO2-utsläpp
Tegle talar om 40 kg CO2 per MWh kärnkraftsel bara från uranet, och att man får multiplera med 2-3 för hela livscykeln. Det är säkert sant i någon form av cherry-pickad drömvärld. Om man tittar på hederliga sammanställningar av livscykelanalyser, framförallt OpenEIs harmoniserade värden, (se figur nedan) så ligger kärnkraft på 12 g CO2/kWh som medianvärde för hela livscykeln, medan vind ligger på 11 g och solceller på 44 g. Då ska man vara medveten om att sol/vind-siffrorna inte inkluderar fossil balanskraft, batterier eller förstärkta elnät, vilket innebär att kärnkraften lätt är klimatsmartast ur ett bredare perspektiv. Solceller i Sverige producerar dessutom mindre än hälften gentemot antaganden i LCA-erna, vilket innebär att solcellerna ligger uppåt 100 g/kWh här.
Ur ett livscykelperspektiv påstår Tegle alltså att kärnkraften skulle vara ungefär lika dåligt som solceller. I själva verket är kärnkraften cirka 8 gånger bättre!
Slutsats
Pinsamt är bara förnamnet!
Skrämmande att ”min” tidning SvD utan kommentarer tar in artiklar med så många sakfel. Jag utgå från att Sv.D. går ut med tillrättaläggande.Jag har inget förtroende för journalister som ju saknar utbildning i statistik och naturvetenskap men ändå okritiskt låter publicera inlägg av detta slag. Gösta Surén
Hur är det nu ordstävet låter?
Lögn, förbannad lögn, och statistik.
Dessa ”tekniker” används allt oftare i kommunicering av olika budskap.
Kännetecknande är att bristen på verkliga/bevisliga argument saknas.
Det finns säkert individer som med statistiska observationer framhärdar i att jorden är platt som en pannkaka.
I och för sig intressant att se hur argumenten lyder för denna uppfattning, men att sätta sitt bokmärke på bristfälliga resonemang om sakens tillstånd är mer allvarligt.
Rimligt vore att media tager sitt ansvar och lever upp till kravet om opartiskhet.
Oj , fel igen!
Det skall naturligvis stå skrivet att:
Bristen på verkliga/bevisliga argument.
Ursäkta mig!!
Det är häpnadsväckande att nästan vilken desinformation som helst idag kan slinka igenom även hos seriösa media.
Jag har själv fått på skallen när jag lyft fram IPCCs egna livsykelanalyser för olika kraftslag.
Svensk kärnkraft och vattenkraft ligger på runt 4 g CO2 eq/kWh, medan solceller, beroende på teknik och installation med mellansvenska insolationstal ligger på någonstans mellan 40 och 220 .
Men eftersom människan är ett religiöst djur får fakta inte stå i vägen för tron. Sverige är inte så sekulärt som det i förstone kan verka!
Vi använder argumentet resursbesparing som skäl till att vi återvinner allehanda olika råvaror, så som papper, papp och olika metaller.
Utom för höggradigt, klyvbart material – vilket skall grävas ned i ett slags soptippar under jord, visserligen moderna sådana – men soptippar är de likväl.
Konsekvent?
Kan urangruvor verkligen ha upp till 220 000 ppm uran? Det skulle innebära att uranhalten i berget vore över 20 %? Eller missförstår jag dig?
Är det 0.7 % av isotopen U235 i uranMALM, eller är det 0.7 % U235 i rent uran? (Resten varandes, antar jag, U238)
Du förstår helt rätt, ca 20% uranhalt. Det handlar framförallt om dessa två gruvor:
https://en.wikipedia.org/wiki/Cigar_Lake_Mine
https://en.wikipedia.org/wiki/McArthur_River_uranium_mine
Halterna som anges i wikipedia-artiklarna är något lägre, 18% respektive 16%, men då räknar man med delar av malmkroppen som är lite sämre. Malmen som just nu utvinns i McArthur-gruvan är över 22%, uppemot 24%. Det finns också mycket i Kanada som man inte hittat eller inte börjat utvinna. Den här artikeln nämner en outvecklad fyndighet (Dawn Lake) med uppåt 30% uranhalt:
http://www.world-nuclear.org/info/country-profiles/countries-a-f/canada–uranium/
Just det, 0.7% av rent uran är U235 och 99.3% är U238. Därav poängen med breeder-reaktorer, som kan klyva alltihop. Våra vanliga bränslecykler tappar lite U235 i anrikningsprocessen och lämnar lite oklyvt i reaktorn, men konverterar å andra sidan lite U238 till Pu239 och klyver det. Totalt sätt klyvs ca 1% av uranet som man gräver upp medan resten är kvar okluvet i anriknings-avfall och reaktoravfall.
För övrigt så ser det ju ut som att vindkraftverk också skapar radioaktivt avfall:
http://instituteforenergyresearch.org/analysis/big-winds-dirty-little-secret-rare-earth-minerals/
”Estimates of the exact amount of rare earth minerals in wind turbines vary, but in any case the numbers are staggering. According to the Bulletin of Atomic Sciences, a 2 megawatt (MW) wind turbine contains about 800 pounds of neodymium and 130 pounds of dysprosium. The MIT study cited above estimates that a 2 MW wind turbine contains about 752 pounds of rare earth minerals.
To quantify this in terms of environmental damages, consider that mining one ton of rare earth minerals produces about one ton of radioactive waste, according to the Institute for the Analysis of Global Security. In 2012, the U.S. added a record 13,131 MW of wind generating capacity. That means that between 4.9 million pounds (using MIT’s estimate) and 6.1 million pounds (using the Bulletin of Atomic Science’s estimate) of rare earths were used in wind turbines installed in 2012. It also means that between 4.9 million and 6.1 million pounds of radioactive waste were created to make these wind turbines.”
Intressant, tack! Jag gissar att det är torium som lämnas kvar i gruvslaggen.
Det är pinsamt tydligt hur dålig koll Stig Tegle har.
Det tragiska är att Tegles felaktigheter når 100 000+ plus läsare av SvD medan dina rättelser bara når oss som läser din blogg.
Jeppen, skriv ett svar till SvD nästa gång! Det är uppenbart för oss som följt bloggen ett tag att du är en av Sveriges främsta experter på kärnkraftens ekonomi och miljöeffekter.
Tack! Jag är nöjd och tacksam över 114 delningar på FB, även om Tegle har nästan 10 gånger så många på sitt debattinlägg. Många saknar egen koll och blir jätteglada när någon skriver något som passar ideologin, tyvärr. Jag får fundera på svar direkt i tidningen, men vill ännu inte skylta med mitt riktiga namn. Å andra sidan kan jag hjälpa mina nätverk att skriva svar på sånt här.
Jag skrev ett svar för Analysgruppens räkning i ett försök att tillrättalägga uppgifterna om malmbrytningen. SvD tackade nej.
Helt sjukt. En nobody med dyskalkyli får breda ut sig, men proffsen får inte utrymme att rätta?! Skämmes, SvD!