För några år sedan började gröna krafter på allvar få till en effektiv mediastorm mot Vattenfall när det gäller ägandet av brunkolsresurser i Tyskland. Att Vattenfall nu försöker sälja av verksamheten är den logiska konsekvensen av denna storm. Lika logiskt är det att de gröna nu fokuserar på att Vattenfall ska behålla verksamheten för att ”successivt avveckla den”.

Vattenfalls logik är att det är bättre att dra av plåstret fort genom försäljning än att vara syndabock i årtionden medan man ”avvecklar” brunkolet till mycket höga kostnader. Vattenfalls tyska omsättning var 137 mdr SEK år 2014 och gav ett rörelseresultat på 15 miljarder. Se sida 44 i årsrapporten. Att slakta denna lönsamma verksamhet blir inte aptitligare för att det sker långsamt. En försäljning ger kritik i ett halvår, max, men sen är frågan överspelad. De grönas logik är att de vill riva av plåstret långsamt, dvs kunna mjölka frågan på opinionsvärde genom att fortsätta vara i opposition mot Vattenfall.

Eftersom förnuftet troligen segrar har miljöpartiet emellertid insett att det var ett misstag att vifta med kolbitar i valrörelsen eftersom man nu utsätts för en svekdebatt. Lise Nordin (energipolitisk talesman) och Lorentz Tovatt (ungdomsförbundets ordförande) inkompetensförklarar sig själva i P1 (07:28 in i programmet) och Lise erkänner motvilligt att ägarfrågan är sekundär.

Givetvis finns det en skillnad mellan elit-gröna, som helt enkelt jobbar taktiskt med frågan, och trivial-gröna, som villigt låter sig luras in i drevet. De är som att de senare inte förstår att Tyskland har 81 miljoner invånare med en BNP/capita på svensk nivå. Den som förstår det måste rimligen inse att idén att Sverige kan ta på sig ansvaret för tyska utsläpp och tysk energipolitik är befängd. Men även om storleksförhållandena vore omvända så blir det orimligt. Tänk dig att Tyskland köpte upp svensk kärnkraft och bestämmer sig för att avveckla den, utan hänsyn till svensk elförsörjning, svenska arbetstillfällen, svensk långsiktig energipolitik (låtsas för argumentets skull att vi har en sådan), svenska energipriser mm. Det vore inget mindre än ett övergrepp, vilket även Christian Azar inser.

Notera förresten att det tyska ägandet uppstod under förra socialdemokratiska regeringen medan Nuon-affären (Holland) uppstod under alliansregeringen (dock med en Vattenfall-VD vid rodret som tillsatts redan under socialdemokraterna).

Tyskland har lagstiftat om precis i vilken snigeltakt energieländet ska drivas framåt och de håller tillväxten inom solceller och vindkraft inom väldigt smala förutbestämda korridorer genom att månatligen justera feed-in-tarifferna. De har schemalagt hur varje kvarvarande reaktor ska läggas ner. De har dessutom lagstiftat om att man inte får stänga ner samhällsviktig elproduktion utan att först ansöka och få tillstånd till det. Och ändå finns det folk som grötmyndigt yrar om att Sverige ska ”ta ansvar” genom att från tyskarna försöka undanhålla en samhällsviktig resurs som vi har ansvaret att förvalta på deras territorium.!?

Den här frågan är utmärkt redskap för att sålla agnarna från vetet. De som propagerar för att Vattenfall ska behålla brunkolet och avveckla det är uppenbart inte lämpade att vara politiker. De är antingen inkompetenta i sakfrågan eller driver den populistiskt utan respekt för tysk demokrati och utan hänsyn till hur det måste gå till i verkliga livet. Föga förvånande hör företrädarna för Mp och V till agnarna. Såvitt jag förstår sluter övriga partier upp bakom försäljning. Sossarna talar dock inte ur skägget ännu, utan inväntar ett förslag från Vattenfall att ta ställning till – allt för att kunna rycka av plåstret fort.