Sydkorea fortsätter vara mitt favoritland när det gäller corona-statistik eftersom de smittspårat och testat allt som rör sig och dessutom snart är klara med första vågen av epidemin. Varning: Det bärande antagandet i det här inlägget är att Sydkorea har mycket låga mörkertal i åldersgruppen 60+.

Sydkorea har publicerat konstaterat smittade samt dödsfall per ålderskategori. Om vi kombinerar det med landets invånarantal, så kan vi räkna ut dödligheten i covid-19 när åldersfördelningen av smittan motsvarar åldersfördelningen i landet:

Först multipliceras invånarandelen per åldersgrupp med dödligheten i gruppen för att få fram en dödlighet (sista kolumnen) som andel av alla invånare. Summan på 1.9% är dödligheten om smittan fördelar sig åldersmässigt neutralt (eller om alla i landet smittas).

Notera att eftersom 92% av dödsfallen i Sydkorea skett i åldersgrupperna över 60 år, så är uträkningen ovan närapå okänslig för mörkertal av smittade i yngre åldrar! Sannolikheten att det finns ett signifikant mörkertal i äldre åldrar är låg eftersom 60-plussare får rejäla symptom och eftersom Sydkorea jobbade hårt på att få så många som möjligt och särskilt alla kontaktspårade att testa sig.

För Sverige kan vi göra motsvarande uträkning under antagandet att dödligheten per åldersgrupp är samma som i Sydkorea, dvs att vi är ungefär lika friska och får lika bra vård. Det blir såhär:

Här ser vi alltså att Sverige har betydligt äldre åldersstruktur och därmed får en hög dödlighet på ca 2.6% vid åldersneutral smittfördelning (eller om alla i landet smittas). Sverige rapporterar i princip samma dödlighet bland 80+ och något högre dödlighet i lägre åldersgrupper, vilket jag skulle gissa främst beror på mindre testning.

Om covid-19 har en hjordimmunitetsnivå på 80% och får en åldersneutral smittspridning så kan vi förvänta oss ungefär 2.6% * 80% * 10,327,589 invånare = 215,000 covid-döda, dvs ganska exakt 100x fler än vi hittills kommit upp i enligt dagens svenska statistik.

I corona-krisens spår har vi sett hamstringstendenser och brist på toapapper, pasta, vetemjöl, ansiktsmasker, handsprit mm.

Därför föreslår jag att det blir obligatoriskt för leveranskedjornas alla led att, i krissituationer, snabbt marknadsanpassa (läs: kraftigt höja) priserna på varor vars efterfrågan går upp kraftigt! Detta skulle snabbt återställa balansen mellan tillgång och efterfrågan, främja hushållning och substitution, motverka hamstring och felallokering av resurser, samt främja distribution till utsatta områden och snabba på produktion och logistik.

Men sköter inte marknaden det här självt? Tyvärr visar de tomma hyllorna att så inte är fallet! Problemet, enligt gängse teori, och enligt vad vi kan se i exempelvis sociala medier, så handlar det om långsiktiga kundrelationer. Handlare är rädda för att folk ska bli arga om de inför så kallade ”ockerpriser” och därmed ”profiterar” på krisen. Därför kan vi förbättra marknadens funktion genom att flytta det moraliska ansvaret från handlarna till staten genom lagstiftning. Få borde bli arga på handlarna för att de följer lagen.

Ilskan bottnar i en rent allmänt osund politisk/moralisk fixering vid ekonomisk vinst. Men vinstbetraktelser borde knappt ens vara sekundärt för en konsument – vinsten är ett mycket billigt pris att betala för fördelar med en dynamiskt självorganiserande marknad. Ekonomi är läran om att hushålla med knappa resurser. Sådant hushållande sker bäst vid marknadsprissättning och då får vi konsumenter också ut största möjliga nytta.

Ilskan bottnar även i en ekonomisk obegåvning eller brist på logiskt tänkande. Under extrem-torkan 2018 hade hästägare och bönder svårt att få tag på foder till sina hästar, kossor mm, och jag hade i mitt FB-flöde ett par upprörda hästägare som klagade över chockhöjda priser med något i stil med: ”Det är helt sjukt att ta fem gånger högre pris för fodret istället för att hålla normala priser så att vi kan rädda livet på våra hästar.” Det är inte svårt att se bristen i det resonemanget: ”Normala” priser innebär inte att fler hästar räddas, utan tvärtom att några ytterligare hästar måste slaktas för att vissa hamstrar/lagrar mer än de egentligen behöver. Dessutom dör fel kreatur vid ”normal” prissättning, eftersom det kan bli så att mindre värda kossor har ägare som råkar få tag på foder medan högvärda avelshästar kan bli utan.

Det alternativ som främst brukar framhållas, ransonering, medför ungefär samma problem som ”normala” priser. Om alla köper ett enda paket alvedon ”för säkerhets skull” så tar lagren slut. Ransonering leder helt enkelt till att folk som inte behöver prylarna särskilt mycket köper ändå (och i bästa fall säljer svart), det leder till köer som kan vara dödliga både i smitto-situationer och i katastrofsituationer där man blir tvungen att vänta (i bensinkö mm) när man borde evakuera så snabbt som möjligt.

I många delstater i USA har man motsatta lagar, dvs lagar mot ocker istället för för ocker! Det är givetvis vansinne att på det sättet lagstifta om större köer, sämre logistik, mer hamstring, större brist och slösaktig användning i just de situationer då vi behöver det motsatta. Det är också mycket märkligt att acceptera tusentals miljarder i vinst för iPhone-försäljning när allt förlöper smidigt, men inte tillåta vinster i krissituationer då förutseende handlare med lager eller med förmåga att få fram produkter är extra viktiga och nyttiga.

En annan invändning är förstås att fattiga inte har råd att priskonkurrera, men faktum är att de oftast har det. Det handlar inte främst om vem som har mest pengar, utan om vem som känner störst behov. Den som känner störst behov kan oftast gräva djupt och slanta upp, och i alla händelser är det större sannolikhet att man kan få tag på grejor när marknaden gör sitt yttersta för att minimera slöseri och maximera logistik och produktion. Sen om några fattiga blir utan så är det trist, men det är inte mer trist än att fler, men slumpmässigt drabbade, blir utan.

En klassisk nejdetkanviinte pga politisk tröghet i dubbel bemärkelse? Vem vet, Sverige utmärker sig nu med rationell corona-hantering och kanske kan vi få se mer rationalitet i framtiden. Glad påsk, alla!

Det kan upplevas som lite osmakligt att räkna på dödsfall, men det är tyvärr den säkraste indikatorn med minst mörkertal.

USAs utveckling

22 mars skrev jag om USAs utveckling, att de då hade 47 corona-dödsfall dagen innan och att de skulle ha ca 500 dödsfall dagligen knappt två veckor senare och ca 2000 dödsfall dagligen mot mitten av april. Det visade sig vara en viss underskattning. De hade 500 dödsfall redan 28 mars och idag, 7 april, närmar de sig 2000 dagliga dödsfall.

Min underskattning skulle kunna bero på snabbare smittspridning, men kanske snarare att de krympt ett rapporteringsgap och kan testa mer, dvs att det egentligen var fler än 47 corona-dödsfall i USA den lördagen, eller, helt enkelt, att helgrapporteringen släpade efter, som den gör här i Sverige.

Att de nu närmar sig 2000 dagliga dödsfall innebär att de för ett par-tre veckor sen hade 2 miljoner smittade. Hur många de har idag beror på hur bra deras sociala distansering fungerat sen dess. Har den fungerat riktigt bra, kanske 5 miljoner och då har vi 5000 dagliga dödsfall mot slutet av maj. Men jag tror det blir värre.

Italien

Italien har fått stopp på smittan och de dagliga dödsfallen reduceras nu. Ungefär 10,000 av Lombardiets 10 miljoner invånare har avlidit i covid-19. Om hela Italien hade varit lika illa drabbat som Lombardiet så skulle Italiens totala dödssiffra inte vara 17,000 personer utan 60,000.

I Lombardiet har alltså ca 1 promille avlidit och om Sydkoreas erfarenhet är någon ledning så kommer detta utan vidare stiga till 2 promille även om man fortsätter med restriktionerna, framförallt eftersom sjukdomen är så segdragen.

Nu är den stora frågan hur stor andel av Lombardiets befolkning som haft smittan. Om alla haft den så är nedstängningen meningslös, förstås, eftersom inga fler då skulle kunna smittas. Men med tanke på Sydkoreas omfattande testning och dödstal som nu närmar sig 1.9% av konstaterade fall, så skulle jag säga att bara ca 10% av Lombardiets befolkning ännu haft viruset. Det vore oerhört intressant om antikroppstestning kommer igång i Sydkorea och Italien så vi får bättre indikationer.

Världen

Världen tycks idag rapportera sammanlagda dödsfall på minst 7,200 personer senaste dygnet. Det tyder på 7 miljoner smittade för några veckor sen. Jag skulle gissa på en underrapportering av dödsfall på minst en faktor 2 – många länder har inte vilja eller inte förmåga att rapportera ens tillnärmelsevis korrekt. Det innebär minst 14 miljoner smittade i mitten av mars. Det är ändå bara 2 promille av världens befolkning, men idag? Vem vet, kanske 100 miljoner. Detta kommer vi dock inte kunna bekräfta så lätt framöver, iaf inte via dödsfallssiffror, eftersom mindre byråkratiskt välordnade länder inte kommer rapportera detta särskilt väl. Länder med yngre befolkningar kommer inte heller få riktigt så stor andel dödsfall.

Sammanfattning

Jaha, så vad vill jag förmedla? Som vanligt en känsla för storleksordningar! Den europeiska sociala distanseringen fungerar, antagligen kommer den svenska lagom-modellen bli en förebild successivt. Samtidigt finns det väldigt många osmittade kvar att smitta, viruset har ännu drabbat en ganska liten andel, även i de tätaste smitthärdarna. Tyvärr har vi mycket långt kvar innan dess att hjordimmunitet spelar in på allvar.

Folkhälsomyndigheten och dess statsepidemolog Anders Tegnell har stått för en i ett europeiskt perspektiv måttfull hantering av krisen. Andra europeiska länder i liknande eller värre smittstadier försöker närmast panikartat få bort alla smittvägar genom att stänga skolor och ge alla utegångsförbud förutom vid samhällsviktiga ärenden och arbeten.

Min tolkning av den svenska hållningen är att epidemin ska tryckas tillbaka genom att man bara stänger de flesta och sannolikaste smittotillfällena, ffa genom att stanna hemma vid symptom. Detta motiveras dels med att det kommer räcka för att ”platta ut kurvan”, dels med att smittan ändå inte kommer gå att släcka helt, och att vi därför måste ha uthålliga åtgärder som kan vara på plats tills dess att vi kan hantera smittan genom vaccin eller andra åtgärder.

Det finns många argument i svang om varför den svenska strategin skulle vara felaktig, framförallt att:

• skolbarn skulle vara storspridare av smittan.
• enorma horder av asymptomatiska smittade kan vara effektiva spridare.
• alla andra länder kan ju inte ha fel.

Min förståelse av kunskapsläget är att de två första teorierna sannolikt är felaktiga, och jag anser att det tredje argumentet är dumheter. (Tegnell hävdar att smittskyddsexperter generellt är på hans sida och att de starka restriktionerna i andra länder främst är politiska och det mesta tyder på att han har rätt.)

Tillräcklig effektivitet

Sveriges mildare åtgärder behöver inte vara lika effektiva, bara tillräckligt effektiva. Säg att virusets R0, dvs hur många varje smittad smittar i sin tur, är 4 utan åtgärd. Om Danmarks åtgärder får bort 90% av smitto-tillfällena så sänks R0 till 0.4, och om Sveriges åtgärder är hälften så effektivt och bara får bort 80% av smittotillfällena så sänks vårt R0 till 0.8. I båda fallen krymper antal smittade med tiden. Snabbare i Danmark, men likafullt.

Om det skulle vara så att Sveriges åtgärder är än mindre effektiva, säg 70%, så hamnar R0 på 1.2. Är det isåfall en dödlig ”chansning”? Njae, inte ur ett populationsperspektiv. Med ett R0 på 1.2 så kommer antal smittade växa, men väldigt mycket långsammare än vid ett R0 på 4, och då skapar man sig tid att analysera fram smittans vanligaste väg i samhället och med precision rikta verksamma åtgärder mot denna för att ytterligare pressa ner R0. Om man samtidigt lyckas skydda riskgrupper så minskar problematiken med en svag ökningstakt ytterligare.

Indikationer på framgång

Som jag tidigare nämnt ger Sydkoreas enorma testning möjligheter för länder som testar mycket mindre att visualisera hur framgång ser ut. Vi kan göra det genom att betrakta dödsfallen, som jag antar rapporteras på likartat sätt i både Sverige och Sydkorea.

Om man tittar på Sydkoreas positivt testade per dag:Vi kan inse att Sydkorea fick stopp på smittspridningen i slutet på februari eftersom testningen släpar efter pga inkubationstid och vi har en kurvtopp runt 2 mars. (Notera förresten att Sydkorea, trots mycket strikt smittspårning, karantän och testning, fortfarande får in fall!) Om vi jämför stoppet i smittspridning med dödsfallsutvecklingen i Sydkorea:Som synes innebär stopp i smittspridning att de dagliga dödsfallen lägger sig på en mycket lång platå. Det här beror på att stocken av smittade genererar dödsfall i flera veckor efter att sjukdomen först inträder! Så ser framgång ut, alltså!

Hur ser då de svenska dödsfallen ut idag? Efter det att folkhälsomyndigheten efterjusterat in dödsfallen på rätt dag (taget från pressträffsvideon för 3 april, ca 1:50 in):I ovanstående graf är de två senaste dagarnas dödsfall antagligen något underskattade pga seg rapportering, men det kompletteras efter hand. Men saken är den att de dagliga dödsfallen verkar ha platåat(!) sen ungefär 26 mars dvs för en vecka sen. Detta är ett tidigt men ännu osäkert tecken på att smittspridningen kan ha avtagit kraftigt redan några veckor tidigare, i början av mars. Jag har väntat på att Tegnell & Co ska påpeka betydelsen av platåande dödsfall, men jag antar att de inte vågar kommunicera positiva besked förrän de är mer säkra, särskilt med tanke på att tidigare positiva besked övertolkats och lett till kraftig kritik.

Allmänna reflektioner

Sveriges strategi har mycket goda möjligheter att lyckas, och Tegnell kommer isåfall bli någon form av ”årets man”. Sommarprat och Let’s Dance nästa? Om strategin däremot totalkollapsar pga enorm asymptomatisk spridning som exvis Danmark undviker så blir han förstås tvärtom hatad. Men det ser väldigt hoppfullt ut ur mitt perspektiv, och om det fortsätter såhär så borde FHM våga sig på att basunera ut att någon form av strategi-seger under påskveckan.

Man kan diskutera om det är bra att politikerna sätter sig i baksätet och låter experterna styra, men jag är nöjd med att Sverige gör det och provar en lite annan väg. Med variation skapas kunskap! En del argumenterar för att det är en chansning, men, som sagt, ”chansningen” är med all sannolikhet åtminstone tillräckligt kraftfull för att skapa tid för kursjusteringar.

Apropå det, så skulle jag bli vansinnig om Sverige hanterade detta som UK med drakoniska restriktioner och övergrepp från en poliskår som agerar på ministrars önskemål snarare än på lag. Ingen smittas av att jag tar en promenad utomhus eller åker bil! Och jag accepterar inte att man inför undantagstillstånd och rätt att styra genom dekret i Sverige för en sjukdom som på inget sätt är systemhotande. Det är en farlig väg att gå, ett dåligt exempel för omvärlden, ett uselt prejudikat för framtiden.