månadsarkiv: februari 2016

Vindkraftens externa kostnader

2016-02-25Uncategorizedstamnätet, vindkraftjeppen

I fredags publicerade Svenska Kraftnät, SvK, sin investeringsplan för 2017-2020. Där återfinns många tunga investeringar som gröna kan glädjas över. Jag tänkte saxa lite information från planen och fylla på med mina kommentarer. Först årliga nätinvesteringar, och betrakta särskilt de redan tagna investeringarna fram till 2015.

Låt oss jämföra med min egen graf över vindkraftens utbyggnad under de gångna åren. Visst har vi en förbluffande likhet?

2005 var vindkraftutbyggnaden mindre en tiondel av den år 2014, och likaså SvKs investeringsvolym. Investeringarna och vindkraftsutbyggnaden peakade 2014 och när vindkraftsutbyggnaden sen gick ner ca 40% under förra året, så gjorde även SvKs investeringar i motsvarande mån. Vindkraften förklarar inte allt, exempelvis orsakades mycket av volymnedgången 2015 av förseningar i projekt, men ändå verkar det som att när en megawatt vindkraft byggs (kostar kanske 12 miljoner), så lägger SvK samtidigt ut drygt fyra miljoner på stamnätet!

Vän av ordning påpekar att stamnätet behöver vissa investeringar oavsett vindkraft. Det finns också stora investeringar som är hyggligt orelaterade till vindkraft, som förstärkningar av Stockholmsnätet liksom en kabel till Baltikum. Javisst, så är det. Och det är ogörligt att helt separera moderniseringar som man hade gjort ändå från investeringar motiverade av vindkraft. SvK är inte dummare än att de gör det bästa av situationen och försöker uppnå flera syften med samma investeringar. Men investeringsplanen slår ändå fast sambandet med all önskvärd tydlighet. Kapitlet ”Investeringarnas drivkrafter” inleds så här:

”Den förändrade energi- och klimatpolitiken utgör den främsta drivkraften för dagens nätinvesteringar. Stamnätet måste byggas ut i takt med samhällsutvecklingen, för att inte överföringsnäten ska bli en begränsande faktor för statsmakternas ambitioner. Dagens prognoser indikerar en fortsatt stor utbyggnad av den förnybara elproduktionen, vilket kommer att kräva investeringar i nya anslutningar och ökad överföringskapacitet”

Statsmakternas ambitioner, minsann. Lite senare i kapitlet konstateras:

”Antalet nya anslutningar till stamnätet ökar. Den främsta orsaken är utbyggnaden av
vindkraft. Svenska kraftnät har f.n. förfrågningar om anslutning av vindkraft på i storleksordningen 18 000 MW. Det är dubbelt så mycket som den installerade effekten i
all svensk kärnkraft och motsvarar 75 procent av landets maximala effektbehov.”

Givetvis måste kraftnätet dimensioneras efter vindkraftens höga topp-effekt, snarare än efter dess låga genomsnittseffekt. Lakoniskt konstaterar man vidare:

”Under de senaste åren har de rent företagsekonomiska förutsättningarna för svensk
kärnkraft försämrats kraftigt. Låga elpriser pressar tillsammans med höjd effektskatt
och ökade avgifter till kärnavfallsfonden lönsamheten. Det har lett till att ägarna nu
beslutat om förtida stängning av de fyra reaktorer som togs i drift på 1970-talet.”

Det låter som att SvK inte helt skriver under på Ibrahim Baylans och Lise Nordins verklighetsbeskrivning när man trycker på ”rent företagsekonomiska”, ”höjd effektskatt” och ”förtida stängning”. I mina ögon tycks man lite subtilt vilja understryka det samhällsekonomiska perspektivet.

Hur ska utbyggnaden gå till? Inte helt lätt:

”En uppgradering av gamla ledningar kan göras genom att öka antalet linor per fas från två till tre och samtidigt öka tvärsnittsarean på varje faslina. Detta kräver dock i många fall ett byte till kraftigare ledningsstolpar. Samtidigt är det svårt att ta avbrott, eftersom ledningarna är högt belastade under stora delar av året och är viktiga för driftsäkerheten. I flera fall bli det enda alternativet att bygga en ny ledning för att ersätta den gamla. Det är dock svårt att komma fram med nya ledningar i södra Sverige, som är tätt befolkat och har många skyddsvärda områden.”

Att byta kärnkraft mot vindkraft har alltså sina ekonomiska och miljömässiga konsekvenser när man måste bygga nya ledningar parallellt med de gamla innan de gamla kan rivas.

Jag saxar nedan in några stora investeringar som är intressanta i sammanhanget. Notera att jag inte tar med investeringar som inte uppges vara relaterade till vind/kärnkraft. (En del av de objekt som i planen inte annoterats med vindkraftsmotivation är trots detta helt eller delvis vindkraftsmotiverade, eller motiverade av nedläggning av reaktorer. Sydvästlänken, exempelvis.) Jag kortar också beskrivningarna till att handla om just vind/kärnkraft samt kostnaderna (som inte alltid tas i sin helhet under fyraårsperioden):

Gotland, ny växelströmsförbindelse – I kombination med effektivare utnyttjande av dagens förbindelser kommer den planerade kapaciteten att möjliggöra anslutning av ytterligare drygt 400 MW vindkraft på ön. Den totala investeringen har beräknats till 1 870 mnkr
Skogssäter – Stenkullen, ny 400 kV-ledning – för att öka överföringskapaciteten i det s.k. Västkustsnittet. Dessutom planeras nya vindkraftsparker i området, vilka behöver anslutas till stamnätet. Investeringen uppgår till 760 mnkr,
Markbygden etapp 3, ny 400 kV-ledning – En ny ledning måste troligtvis byggas för att möjliggöra anslutning av etapp 3. Investeringen beräknas uppgå till 350 mnkr
Långbjörn – Storfinnforsen, ny 400 kV-ledning – En ny ledning mellan Långbjörn och Storfinnforsen minskar lokala produktionsbegränsningar och säkerställer driftsäkerheten. Vidare möjliggör ledningen anslutning av mer vindkraft. Investeringen uppgår till 340 mnkr,
Tandö, ny 400 kV-station – I norra Värmland och västra Dalarna projekteras många vindkraftparker. Investeringen beräknas uppgå till 330 mnkr
Tovåsen, ny 400 kV-station – I Västernorrlands län finns planer på att ansluta 1 250 MW vindkraft till en ny 400 kVstation. Investeringen beräknas uppgå till 264 mnkr
Gäddtjärn f.d. Broboberget, ny 400 kV-station – I Rättvik planeras 340 MW vindkraft. Investeringen uppgår till 237 mnkr
Borgvik och Strömma, reaktiv produktion – Reaktiv kompensering i Borgvik och Strömma planeras för att kompensera för den reaktiva produktionen som faller bort i och med avvecklingen av Ringhals block 1 och 2. Investeringen uppgår till 217 mnkr
Rissna f.d. Ismund, ny 400 kV-station – I Jämtlands län finns planer på att ansluta sammanlagt 720 MW vindkraft. Investeringen uppgår till 144 mnkr
Hjälta, ny 220 kV-station samt ombyggnad av befintlig 220 kV-station – Planerad ny vindkraftsproduktion i Västernorrlands län medför att dagens ledningar inte kan överföra all el som produceras i området. Investeringen uppgår till 140 mnkr,
Nässe, ny 400 kV-station – E.ON Elnät har för avsikt att ansluta 1 000 MW vindkraft. Investeringen uppgår till 103 mnkr
Hansa Powerbridge, ny förbindelse till Tyskland – Den förväntat ökande mängden förnybar elproduktion i Norden och på kontinenten leder till ett allt större behov av högre handelskapacitet mellan länderna. Investeringen beräknas för svensk del till 3 300 mnkr
Central tjänstehubb, nytt system – Svenska kraftnät har fått i uppdrag av regeringen att utveckla och driva en central informationshanteringsmodell, en så kallad tjänstehubb, på den svenska elmarknaden. Syftet är att ge en kundvänligare elmarknad med utvecklade energitjänster som stöttar ökad konkurrens, förbrukningsflexibilitet och en harmoniserad elhandlarcentrisk slutkundmarknad. Investeringen beräknas till 300 mnkr
Storfinnforsen – Midskog, förnyelse 400 kV-ledning – För att ansluta den vindkraft som storskaligt byggs kring Storfinnforsen behöver 400 kV-ledningen mellan Storfinnforsen och Midskog förnyas. Investeringen uppgår till 467 mnkr

Ni fattar, så jag räknar inte upp de objekt där man förstärker för vindkraft i samband med att investeringar ändå snart skulle behövas pga uppnådd livslängd.

Allt detta är inte externa kostnader för vinden, utan en liten del internaliseras. Det kallas för investeringsbidrag och förklaras såhär:

”När ny elproduktion tillkommer är nätföretagen skyldiga att ansluta produktionen. Om det inte finns ledig kapacitet i nätet eller om driftsäkerheten påverkas negativt får den anslutande producenten betala ett investeringsbidrag för att finansiera den nödvändiga investeringen. Investeringsbidrag kan också ges av markägare som får mark frigjord när ledningar tas bort”

Om jag citerar ur Svenska Kraftnäts årsredovisning för 2014 (sidan 25):

”Investeringsbidragen under 2014 uppgick till 193 (74) mnkr.”

… av över 4 miljarder i investeringar 2014, dvs under 5%. Min slutsats är att vindkraften betalar en mycket liten andel av de merkostnader som den förorsakar i stamnätet. Kostnaderna tas huvudsakligen från SvKs andra nätavgifter och är alltså externa för vindkraften.

Även om den största externaliseringen av vindkraftens kostnader givetvis förorsakas av elcertifikaten som finansierar sisådär hälften av varje vindkraftverk, så visar detta inlägg att nätkostnaderna inte är att förakta i sammanhanget. Men okej, ”rent företagsekonomiskt” är det kärnkraften som är olönsam och vindkraften som är lönsam.

Helgläsning v8

2016-02-23UncategorizedJacobson, kärnkraft, shaleolja, värnplikt, vindkraftjeppen

Jag släpper denna helgläsning lite i förväg. Kanske passar det bra för någon som passat på att ta lite ledigt på sportlovet?

Kanske den viktigaste forskningsrapporten på kärnkraftsområdet som jag sett hittills, gör upp med påståendet om att kärnkraftens kostnader ökar över tid. Det visar sig att det inte alls finns någon sådan generell trend. Grafen nedan visar hur påståendet framförallt drivits av USAs kostnader för de reaktorer som var under byggnation vid TMI/Harrisburg-olyckan. Det klarast lysande landet vad gäller kostnadskontroll är Sydkorea.
En M-politiker från Linköping förklarar varför Mp-S-L-kommunens satsning på 250 miljoner för vindkraft är slöseri. Politiker borde sätta sig ner oftare och förklara policy för folk på det här viset. Och någon driftig person borde syndikera det, dvs samla den här typen av videos, indexera och kategorisera. https://www.youtube.com/watch?v=DJ-vAXUkKDY&sns=fb
En läsvärd kritik av Mark Z. Jacobsons senaste projekt, där han i ett snyggt webbgränssnitt fantiserat om hur vart och ett av världens länder kan gå över till förnybart:
[The project has] ”a board of directors filled by solar company executives, lawyers and filmmakers. […] Well, that’s the board, and boards don’t need have to have technical expertise in the company’s technology. Let’s look at the staff leadership section, instead. In a renewable-energy not-for-profit, I would expect to see an executive director, an engineering group leader, and a communication group leader. There might be more groups, too, such as HR and fundraising. However, this project has four leaders: an executive director (of course), a creative director (huh?), an executive producer (huh?) […] I can’t call the Jacobson document a plan. It’s not a plan. (Maybe it’s a film.)”
Barnadödlighetens utveckling i Sverige, Sydkorea och Iran:
Den rätta sortens klasskamp via en Carpe-diem-bloggpostning som bör läsas i sin helhet. (En annan intressant punkt var två-föräldra-privilegiet):
En undersökning av svenska lotterivinnare tyder på att stora lottovinster inte hjälper när det gäller vinnarnas förväntade livslängd eller deras barns utveckling.
Christoffer Fjellner (M), sitter i miljöutskottet i Europaparlamentet. Här berättar han om gröna organisationers fullständiga indifferens inför sanningen. Har vi sett det förut?
Ytterligare något från Carpe Diem – en graf över restauranger vs livsmedelsförsäljning som indikerar att amerikaner nu spenderar mer på restaurang än på hemlagad mat. Jag försökte kolla upp läget i Sverige, och 2014 verkade vi spendera 249 mdr på livsmedel och 111 mdr på restaurang.
Innovationen fortsätter i shaleolje-revolutionens USA.
Färsk forskning indikerar att värnplikten i Sverige ökat klassklyftorna och dessutom ökat kriminaliteten hos män efter avslutad värnplikt.

Att sila mygg och svälja kameler

2016-02-18Uncategorizedkärnkraft, vindkraftjeppen

Lars Wilderäng (känd som bloggaren Cornucopia?) har fått jobbet som ny SlösO. Ett utmärkt val – mina gratulationer och lyckönskningar! SlösO gör ett viktigt jobb, och det ska bli intressant att se om Lars bryter med tidigare SlösOs tendens att sila mygg och svälja kameler. Tendensen är iochförsig begriplig, eftersom myggen, exempelvis i form av småkommuners skrytprojekt i miljonklassen är sånt som de flesta kan förstå och enas om, medan kamelerna i miljardklassen ofta är stora politiska frågor som är svårare att se igenom och lättare att vara oense om. De stora linjerna när det gäller arbetsmarknad, bostadspolitik, invandringspolitik, energipolitik, infrastruktur mm innefattar många väldigt politiskt laddade kameler.

Jag tänkte ta upp ett par av de senare i det här inlägget. Det handlar om att reaktorn Oskarshamn 2 stängdes i slutet av förra året medan Oskarshamn 1 ska stängas i mitten av nästa år. De gröna arbetar ihärdigt med verklighetsbeskrivningen för dessa beslut – framförallt att reaktorerna är ”olönsamma” och att effektskatten inte spelar någon roll. Många har dessutom framfört att elcertifikaten, som subventionerar förnybart, kostar oss mindre än vad den subventionerade kraften har sänkt elpriset. Vi skulle alltså tjänat på att tvingas subventionera, enligt det resonemanget. För mig är allt detta väldigt närsynt och missar skogen för alla träd. Låt mig förklara:

Samhällsekonomiskt perspektiv

Resonemang som ovan tittar på enskilda kostnader och pekar bara på den som primärt drabbas eller gynnas, medan det stora samhällsekonomiska perspektivet saknas. Det gör att förståelsen blir klen. Det är en brist vi ofta ser i resonemang som tar sin utgångspunkten i att någon annan, helst någon rik eller ett företag, ska betala. Problemet är bara att kostnaderna sällan eller aldrig stannar hos de rika/företagen utan i stort sett alltid vältras över på resten av samhället genom olika skatter, investeringar, (brist på) utdelningar, prishöjningar, subventioner etc.

Det samhällsekonomiska perspektivet kan lämpligen, utan att tappa precision eller relevans, skippa närmare analys av storleken på skatter, subventioner och priser. Det räcker med att konstatera följande:

Oskarshamn 2 skulle utan vidare kunna drivas vidare i 20 år till. Reaktorn har just genomgått det stora projektet Plex, Plant Life Extension, som syftade till just denna förlängda livslängd. När projektet var i stort sett slutfört lades reaktorn ner.
Vindkraften har ungefär samma livslängd, 20 år, som reaktorn.
Kärnkraft och vindkraft har ungefär samma kostnader för drift och underhåll.

Slutsatsen av detta kan bara bli att den senast byggda vindkraft som matchar reaktorn är en samhällsekonomiskt onödig investering. Istället för att nyinvestera och lägga ner hade vi kunnat behålla det vi hade. Energimängden i systemet hade blivit samma, men utan investeringskostnaden.

Kamelens storlek

Effekten hos Oskarshamn 2 efter Plex var cirka 850 MW. Om vi antar en kapacitetsfaktor på 80% och jämför med vind på 30%, så motsvarar Oskarshamn 2 cirka 2300 MW vindkraft. I Sverige byggdes 614 MW vindkraft år 2015, 1050 MW år 2014 och 2013 ca 613 MW. Totalt har alltså nedläggningen av Oskarshamn 2 ganska precis matchat vindkraftsutbyggnaden under de tre åren 2013-2015. Effektiv livslängd för detta tillskott blev alltså i genomsnitt knappt 1.5 år.

Vindkraft kostar i storleksordningen 12 kr/W, varför 2300 MW vindkraft kostar cirka 28 miljarder. Tillkommer kostnader för balanskraft, extra elnät och sämre värde för exporten, så låt oss avrunda till 30 miljarder jämnt. Dessa 30 miljarder är alltså en investering som ekonomiskt saknar nytta, och en kostnad som obönhörligen och i princip fullt ut kommer drabba oss medborgare genom olika kanaler.

Framtida kameler

OKG har aviserat nedläggning av Oskarshamn 1 i mitten av 2017. Detta kommer troligen radera ut vindkraftstillskottet som subventioneras fram under 2016 och 2017. Den effektiva livslängden för det tillskottet blir alltså ännu mindre, under ett år. Även Oskarshamn 1 skulle nämligen kunna drivas vidare i 20 år till.

Näst på tur står Ringhals 1-2 under 2019-2020. Var och en av dessa kameler kommer kosta runt 30 miljarder, särskilt som integrationskostnaderna kommer öka vad gäller elnät, lagring, balanskraft mm. Vi kan också räkna med att investeringskostnaderna per kWh ökar iochmed en omviktning av investeringarna mot mer solceller och havsbaserad vindkraft. Det här är våra fyra minsta reaktorer och vi kan alltså räkna med 120 mdr i matchande onödiga investeringar.

Sammanfattning

Alliansen och S-Mp-regeringen har båda fört en politik som drivit fram dessa slit-och-släng-investeringar på energiområdet. Ett parti som varit pådrivande i överenskommelser i båda fallen är Centern, som trots sin litenhet troligen är det mest långsiktigt inflytelserika och destruktiva partiet när det gäller svensk energiförsörjning.

Det pågår som sagt en intensiv politisk debatt om kärnkraftens nedläggning, och den röda tråden i de grönröda inläggen i frågan är mantrat att kärnkraften är ”olönsam”. Det stämmer förstås – den har gjorts olönsam. Men det samhällsekonomiska perspektivet kan inte vara annat än att det är den tillkommande vindkraften som är en opåkallad investering.

Miljardinvesteringarna kommer fortgå. Oavsett önsketänkande och närsynta resonemang så kommer du inte undan att betala din del av den samhällsekonomiska kostnaden. Tur att vi svenskar är rika och har råd, samt att snurrorna står ståtliga i naturen och skänker ära åt Lööf och Romson. Tänk drygt 3000:- i välståndsförlust för varje person i din familj, per kamel. Inte så farligt, eller hur? Ungefär en kamel per år fram till 2020. Sen blir det iochförsig värre när vi börjar beta av de större reaktorerna, men det är inget vi behöver tänka på nu – långsiktig energipolitik är SÅ 1970-tal. I modern politik är perspektivet 1-2 år.

Vindkraften, uppdatering 2016

2016-02-11Uncategorizedvindkraftjeppen

Jag har följt vindtillväxten år för år och har påpekat att vindkraften sedan 2009 växlat över i en linjär tillväxtbana, dvs ungefär lika mycket ny vind adderas varje år. Frågan är viktig, för att om vinden ligger på linjär tillväxt, och givet en livslängd på 20-25 år, så kommer vindkraften plana ut på en viss förutsägbar andel av världens elproduktion.

Idag publicerade GWEC siffrorna för vind-installationerna 2015 och det är därmed dags att besöka ämnet igen. Och faktum är att liket lever! Vindkraftsinstallationerna år 2015 överträffade nämligen förväntningarna kraftigt. GWECs prognos var på 53.5 GW och utfallet blev hela 63 GW. Mycket av överraskningen berodde på Kina, som ensamt rapporterat in cirka 30 GW, medan resten av ökningen beror på Nordamerika där USA under året garanterade subventionerna för ett antal år framåt och därmed fick ett strålande fjärde kvartal.

Installationerna har utvecklats såhär de senaste åren:

Även om resten av världen bara mycket marginellt slår sitt rekord från 2012, så gör Kinas enorma utbyggnad att vindkraften totalt har brutit sig ut från den nivå på cirka 40 GW per år som gällt sen 2009. Om vi plottar kumulativa vindinstallationer så ser vi att avvikelsen från linjär tillväxt ännu inte är särskilt stor, men ändå så får detta betraktas som ett tydligt utbrott från trendlinjen:

Det brukar hävdas att vindkraften blir allt bättre, med högre kapacitetsfaktorer, dvs mer energi levererad per installerad effekt. Det är en sanning med modifikation. Vindkraften globalt har de senaste 10 åren ökat från usla 22% kapacitetsfaktor till nästan lika usla 23%. Orsaken är Kina, som subventionerar fram vindfarmer men inte har förmåga att faktiskt koppla in dem på elnätet och balansera dem. Notera att energileveransen för 2015 ännu inte finns med (källa: BPs Statistical Review of World Energy 2015):

Så, summa summarum, är det läge att gratulera vindkraften till ett strålande 2015 och till dess utbrott från den linjära tillväxtskurva som man länge brottats med. 63 GW skulle med 30% kapacitetsfaktor kunna producera cirka 166 TWh/år, vilket tar en marknadsandel på cirka 0.7%. Med 20 års livslängd ger det en asymptotisk penetration på 14%, en rejäl ökning sen mitt förra estimat på cirka 10%.

Livstidsproduktion

2016-02-01Uncategorizedkärnkraft, solceller, vindkraftjeppen

År 2015 installerades 9377 MW kärnkraft, 53500 MW vindkraft och 59000 MW solceller. Vind- och solsiffrorna är preliminära. Proportionerna kärnkraft/vind/sol blir alltså cirka 1/6/6, om man använder debatt-tricket appeal to capacity:

Kapacitetsfaktorerna, dvs hur mycket produktion man får ut i genomsnitt jämfört med märkeffekten hos verken, varierar kraftigt. Om man tittar på nya installationer kan man räkna med ca 90% för kärnkraft, 30% för landbaserad vindkraft och 15% för solceller, helt enkelt eftersom kärnkraften kör 24-7 medan sol och vind levererar helt enligt naturens fluktuationer.

Kina har usla kapacitetssiffror för vind och detta drar ner snittet, så 30% kan vara optimistiskt. Solceller får som bäst cirka 20%, men bara 10% i länder som Tyskland och Sverige. Årsproduktionen som installationerna 2015 kommer leverera framöver är därför cirka 74 TWh för kärnkraft, 141 TWh för vindkraft respektive 78 TWh för solceller, dvs proportionerna 1/2/1:

I USA håller industrin och tillståndsbyråkratin på med förberedelser inför att förlänga licenserna för befintliga kärnkraftverk, som byggdes för 30-40 års livslängd, till 80 år. Reaktorerna kommer alltså drivas dubbelt så länge som de designats för. Nya reaktorer designas för 60 år och kan antagligen lätt drivas i 120 år. Men även vind och solceller kan troligen drivas på övertid, så låt oss räkna på designade livslängder. Det är för kärnkraft ca 60 år, för vindkraftverk 20 år och för solceller 25 år.

Totala livstids-el-leveransen för den installerade effekten år 2015 blir då 4400 TWh kärnkraft, 2800 TWh vindkraft samt 1900 TWh solceller, eller en proportion på 5/3/2.

Detta innebär alltså att kärnkraftens utbyggnad år 2015 är ungefär lika stor som vindens och solens sammantaget, med hänsyn taget till kapacitetsfaktor och livslängd! De intermittenta kraftslagen har fortfarande en mycket lång väg att vandra.

Så stor kommer också respektive kraftslags årliga elproduktion bli asymptotiskt, dvs om man bygger samma mängd varje år och livslängden är som antagits. (Då har vi inte räknat med att solceller degraderas över tid.) Till en början ligger kärnkraften lägre, men vinner till slut på uthållighet:

Det är tydligt att vindkraft är ett egoistiskt sätt för innevarande generation att ge dem själva lite extra kraft, utan en tanke på att göra något bestående som även barnen får nytta av i vuxen ålder. Dessutom lämnar man till efterkommande stackare att lösa eller leva med de växande intermittensproblemen. Ett kärnkraftverk, däremot, är en seriös långsiktig investering som matar ut ren, billig baskraft inte bara till de egna barnen, utan även till barnbarnen. Värdefullare materiell gåva kan man knappast ge sina efterkommande!

Nej, det kan vi inte

… eller det omöjligas konst