För att maximera PR-värdet släpper regeringen höstbudgetens köttben lite i taget nu innan det samlade budgetsläppet 21 september. Idag var det dags att hålla presskonferens för att berätta om bland annat hur investeringsstödet för solceller ska se ut framöver. Ny Teknik rapporterar att det blir 225 miljoner 2016 och sedan 390 miljoner per år därefter. Man lägger också 25 miljoner år 2016 och 50 miljoner per år därefter på att gröna hobbyister ska få leka med batterilagring av sin solcellsel.
Beskedliga nivåer
Visst är det sjukt, men jag pustar ändå ut litegrann. Det kunde vara så mycket värre. Om vi utgår från att stödet blir i genomsnitt 25%, så ser vi att 390 miljoner i statligt bidrag provocerar fram ett totalt årligt sol-slöseri på 4*390 = 1560 miljoner. Vid en kostnad på cirka 17 kr/watt så ger det 90 MW/år, eller cirka 10 W/capita. Med tanke på att Tyskland nu närmar sig 500 W solceller per capita, så måste man se en årlig utbyggnadstakt på 10 W som ett implicit erkännande att solceller inte har någon roll att spela i Sverige, annat än opinionsmässigt.
Obetydliga marknadsandelar
10 watt solceller ger i genomsnitt 1 watt produktion över hela året (med en kapacitetsfaktor på 10%). Sverige konsumerar i storleksordningen 1500 watt/capita, vilket innebär att solcellerna med hjälp av investeringsstödet årligen kan kapa åt sig 1/1500 av svensk elmarknad. Om 100 år (givet oändlig livslängd på solcellsinstallationerna) kan vi alltså ha kommit upp i 1/15 = 7% solel i Sverige.
Solcellsoptimisterna kommer givetvis hävda att priserna på solcellsinstallationer kommer gå ner framöver så att man får mycket mer för pengarna. Kanske det, men man är så otroligt långt ifrån signifikanta nivåer att det inte spelar någon roll för resonemangen om man får dubbelt så mycket solceller per krona. Slutsatsen blir fortfarande att det är helt obetydliga mängder.
Lilleputt vid sidan av vindkraft
Det är tydligt att kärnkraftens nedläggning ska hanteras med vindkraft och nedläggning av energiintensiv basindustri och INTE med solceller. Vindkraften i Sverige ökade med ungefär 1000 MW installerad effekt år 2014, och regeringen siktar nu på att provocera fram 90 MW solceller per år från 2017. Betänk också att vindkraften ger tre gånger mer el per installerad watt. Vindkraftsinvesteringarna år 2014 bör ha legat på runt 12 miljarder och regeringen vill provocera fram 1.5 miljarder/år till solceller. Storleksordningarna talar för sig själva.
Höga kostnader för sol
Vindkraft kostar 12 kr/W och solceller 17 kr/W, men vindkraften ger tre gånger mer el per watt. Solcellerna är alltså cirka fyra gånger dyrare per årlig energi-enhet. Om vi tänker oss att vi bygger solceller för att motsvara finnarnas misslyckade reaktorprojekt Olkilouto 3, så får man ställa upp cirka 14 GW solceller till en kostnad på 240 mdr. Orsaken till att finnarnas projekt anses misslyckat är framförallt för att kostnaderna eskalerat till runt 100 mdr. Om 100 mdr är ett hejdundrande misslyckande, vad är då 240 mdr? Inget annat än fullständigt vansinne, och tjänstemännen har förstås förklarat detta för Romson och Löfvén.
Notera att vi inte har räknat in att regeringen vill lägga på 50 mille, dvs 13% extra, i batterikostnader för att något mildra problematiken med ojämn solels-leverans. Det kommer bara räcka till batterier åt en bråkdel av anläggningarna, men några hobbyister kommer att få egen el även när de faktiskt är hemma på mornar och kvällar, och inte bara mitt på dan när de är på stranden eller på jobbet.
Standardlögnerna
– Det är bra för miljön att sätta upp solceller, men det är också bra för jobben, säger statsminister Stefan Löfven (S).
I själva verket har solceller givetvis långt större miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv än befintlig svensk elmix. Solceller skapas genom kolkraft, gruvbrytning och tung kemikalieanvändning i Kina, följt av långa transporter. Kärnkraft har enligt Vattenfall livscykelutsläpp på cirka 5 g CO2/kWh. Solceller har däremot så höga livscykelutsläpp att de inte duger som energikälla om vi ska ta oss ner till de totala utsläppsnivåerna som rekommenderas av IPCC. Så här ser utsläppen för solceller ut om vi antar mer än 50% bättre sol-instrålning än i Sverige:
När det gäller jobben så förstår alla med lite känsla för ekonomi att ”jobb” är något vi ska minimera för varje given mängd av produktion. Av vi producerar samma energimängder med större tidsåtgång är förstås något dåligt, inte något bra. Det här vet även Löfvén, men han räknar kallt med att folk som begriper såna här saker ändå inte röstar på honom.
But why?
Den rödgröna regeringen bränner uppenbarligen inte dessa hundratals miljoner av våra skattepengar på att få till stånd en energi-omställning, för det blir ingen sådan av ynka 90 MW solceller per år. Varför gör man det då, om det inte ger något resultat? Jo, för att grönskimrande väljare inte skulle finna sig i att man lät solcellsindustrin klara sig själv. Det här är ett slöseri som regeringen tror krävs för att avvärja värsta missnöjet.
Det hör till saken att svenska politiker aldrig vågar ta av sig kavajen och förklara för väljarna hur det ligger till. Tänk er att Romson efter dragningen från sina sakkunniga skulle kalla till presskonferens och säga det hon fått förklarat för sig: ”tyvärr, solceller är inget för Sverige – det blir för dyrt, vi har för lite sol och den är för olämpligt utspridd i tiden, så vi avvecklar centerns stödmiljoner”. Troligt? Nej, hon fortsätter bluffen med något höjd insats mycket hellre än att hon hjälper dig att syna den. Men eftersom jag var lite orolig för en ”all in”, så jag är ändå lättad idag. Lättad, men inte nöjd.
Förutsättningen för att solceller skall släppa ut ca 50 gC02/kWh är förutom en genomsnittlig solinstrålning på 1700 kWh/m2 (http://www.nrel.gov/analysis/sustain_lca_pv.html) dessutom att cellerna producerats under europeiska eller nordamerikanska förutsättningar och med en motsvarande elmix. Då majoriteten (?) av solcellerna som installeras i Sverige idag är tillverkade i Kina kan man anta en fördubblad klimatpåverkan då den kinesiska elmixen är så kolintensiv.
http://www.anl.gov/articles/solar-panel-manufacturing-greener-europe-china-study-says
Att solceller har gått ner avsevärt i pris genom kinesiskt produktion är ju känt. Den kinesiska produktionen har antagligen vissa brister avseende arbetsmiljö och vanlig miljöhänsyn. Frågan är om den ens har någon lönsamhet för kineserna? De verkar under de senaste åren ha byggt upp en hisnande överproduktionskapacitet på i stort sett allt där på andra sidan jorden. Bolag har inte fått konka. Det verkar som att det viktigaste har varit produktion och lönsamhet har stått betydligt lägre ner i prioritetslistan. Det uppdagas allt mer. Solcellerna är kanske en del i denna bubbla.
Bra reflektioner. Jag har också funderat på vad solceller kommer kosta om/när miljöreglerna skärps i Kina så att gruvorna måste skötas bättre, kemikalier inte får dumpas mm.
Vore intressant att se en uppdelning mellan olika orsaker till prisskillnaden mellan kinesiskt producerade solceller och europeiskt producerat (om dessa finns kvar). Hur mycket är effektivitetsförbättringar av produktion och hur mycket är ohänsyn till miljö resp arbetsklimat, massivt nyttjande av kol i alla produktionslänkar och ett svagt intresse för lönsamhet.
Oklart ännu hur omfattande galenskap den kinesiska kreditbubblan har lett till. Men det ser illa ut. Fabriker, stålverk mm har byggts i ren mani. Detta påverkar såklart priser och lönsamhet, förmodligen även för solceller. Det blir intressant att se hur det hela vecklar ut sig den närmsta tiden.
Ohederligheten består i att ”lura i ” valboskapen nyttan av dylika satsningar.
Det vore ett helt rimligt krav, att hela sanningen kommer oss till del.
Historien är full av ”stolpskott” som till största delen erhöll sin makt genom brister i kännedom / kunskap.
Allt som oftast tog sig makten för att bygga monument som på så sätt kom att invagga den enkla människan i respekt och vördnad för denne makthavare.
För det mesta finansierades detta med beslagtagna medel, allt i den goda nyttans namn.
Miljöpartiet har ambitioner (brusade av sin makt), att sätta sitt avtryck, mitt i ”fejset”
på de allt färre som orkar se helheten.
Vår gemensamma livsmiljö är viktig, allt för viktig att låta påverkas av profeter med sån uttalad ovilja att ta till sig vederhäftig kunskap om sakens tillstånd.
Ändamålet helgar medlen , lyder ett bekant ordstäv.
Ändamålen varierar , men medlen kokas ned till en domedagsberättelse om livsfaran med ”livets gas” CO2.
Med skrämseltaktik lyckas förträdare för en idé få gehör. Men det förutsätter förstås att människan hålls i okunskap och ej gör anspråk på att informera sig.
Detta förhållande är tyvärr fortfarande förhärskande och med det ett sätt för makthavare att behålla sin särställning.
Om förnuftet fick råda skulle mycket i vår tillvaro se annorlunda ut.