Inget är nytt under solen. Förr var man besatt av demoner, men det var ju ganska trivialt jämfört med dagens problem. Följande är läst i en facebook-grupp jag råkade trilla in i. Kortar ner berättelsen och försöker anonymisera lite:
”Dags för mig att berätta min solskenshistoria
När min yngste son var 15 år fick han efter en traumatisk och konfliktfylld uppväxt diagnosen ADHD. Strax efteråt fick jag boken Rörelser som helar av Harald Blomberg i min hand. Jag förstod då att ADHD är en livsstilssjukdom med naturliga orsaker. […]
Genom bioresonans fick vi reda på att han hade tungmetaller, bakterier, virus, parasiter och svamp i kroppen, att han är glutenintolerant, soja- och mjölkallergisk, att han hade brist på vitaminer och mineraler, är sockeröverkänslig och känslig för elektromagnetisk samt jordstrålning. Han hade också inflammation i bukspottskörteln p.g.a. stort sockerintag. All stress han utsatts för gjorde att han hade flera aktiva spädbarnsreflexer och han fick då ett träningsprogram av XXX.
Vi åkte hem och började avgifta oss, började bära El-Hindra, rensade kyl och skafferi och la om kosten, tog kosttillskott och sonen började också göra rytmiska rörelser. Inom fyra månader var han i balans. […]
Nyfikenheten drev mig till att börja utbilda mig till rytmisk rörelseinstruktör och när jag själv började göra rörelserna och integrera reflexer hände det saker i mitt liv. Jag hittade min livsuppgift, började förstå vad jag vill med mitt liv och framför allt börjar jag bli vuxen. Efter fjärde kursen sa jag upp mig från min tillsvidaretjänst och hoppade ut i ovissheten för att satsa på mitt eget företag. Jag har inte ångrat mig en sekund. Jag jobbar nu som rytmisk rörelsetränare, bioresonansterapeut, kursarrangör, föredragshållare och är återförsälare för kosttillskott från Helhetshälsa och Omica Organics, El-Hindra och Harald Blombergs böcker.”
Vad ska man säga? Som tokliberal känner jag att sånt här kanske är bland de svårare utmaningarna när det gäller att försvara frihet under ansvar…
Som en bisats nämndes kosten, det kanske räcker med att ändra den?
I ett tokliberalt samkälle hade vi inte haft något livsmedelelsverk som hade kunnat sabba vår kost från första början.
http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelsverket-bor-omedelbart-sluta-med-kostrad-till-allmanheten/
Mmm, intressant länk! Mamman där verkade fokusera mycket på konflikt som symptom(et) på adhd och tyckte att han ”kom i balans” efter ett några månader. Jag tror att förändrad mathållning kan hjälpa på så sätt att energinivån blir jämnare över dagen (både för mamma och son), vilket leder till färre hunger-konflikter. Sen kan det vara så att exorcismen var så omfattande att den dels skapade sådan struktur som ADHD-personer behöver och dels medförde såpass mycket mer samvaro och omsorg att det i sig förde mamman och sonen närmare varandra.
Kosten kanske betyder mer än så
http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(10)62227-1/abstract
Tillräckligt med energi får vi i oss garanterat, de rätta näringsämnerna däremot det kan lätt bli lite för lite av.
Sen att mamman gjorde flera onödiga saker saker samtidigt med sin son när det kanske hade räckt med mindre raffinerat socker och billiga bakverk samt mer motion kanske hade varit tillräckligt.
Eller att sjukvården kunde erbjuda något mer än bara amfetaminmedicin för att lindra symptomen.
Tillräckligt med energi ur ett dagsperspektiv, ja, självklart, men det betyder inte att man inte har lågt blodsocker ibland.
Om hon nu mår bra av det så är det väl ganska godartad collateral damage jämnför med massförtryck?
Jovisst, det finns nog inga bättre alternativ. Ändå skulle jag föredra att hon inte utsatte sitt barn för en massa trams och sen följde upp med att utbilda sig till och försörja sig som lurendrejare.
Jag har funderat en hel del på din sista fråga, och nu tänker jag vara lite ”ofin” och ställa en motfråga.
Hur mycket ansvar tycker du att den som eventuellt köper hennes tjänster bör ha för att ta reda på om behandlingen verkligen fungerar eller inte?
Det är fint att fråga och ifrågasätta! Men din fråga är ganska svår att besvara.
Med ansvar och moralisk skuld är det ofta så att individernas ansvar summerar till mer än ett. Dvs deltar man i något förkastligt så är man bara obetydligt mindre skyldig för att man gör det i grupp snarare än själv.
I det här fallet har bedragaren (terapeuten) fullt ansvar för sitt bedrägeri. Patienterna har ett ganska litet ansvar, tycker jag – många är måttligt begåvade eller i känslomässig obalans och det bör man ha rätt att vara utan att bli blåst. Men det finns förstås alltid en komponent av ”borde ha insett”. Summan blir kanske 1.1 eller nåt, beroende på omständigheterna. När man tar dit sitt barn har man förstås ett ansvar att kolla upp saker lite mer ordentligt.
Att något är moraliskt fel betyder förstås inte med nödvändighet att det borde vara förbjudet. Och man kan förstås argumentera för att placebo-behandling också är behandling, och att göra godtrogna människor gladare genom blåsningar behöver inte vara fel. Det finns också en effekt av att skyddsnät leder till mindre ansvarstagande. Exempelvis gör säkrare bilar och säkerhetsbälten att folk kör vårdslösare.
Att frågan är svår att besvara tycker jag också.
Korkade beslut är inget vi kan förbjuda eller reglera, vad vi kan göra är att dela med oss av erfarenheter och kunskap.
Bygger man ett samhälleligt skyddsnät tar du delvis bort det personliga ansvaret, samtidigt som skyddsnätet mest verkar vara en illusion
Faktum är att jag tror att egentligen hade det räckt med en lag som säger att om du inte levererar enligt överenskommelse skall köpet hävas, i detta fall bota ADHD.
Fast under en sådan lag blir det omöjligt att vara politiker så det är väl därför det inte finns någon sådan lag.