Månadsarkiv: september 2018

Elkostnads-smitandet

När jag påpekar att solcellsägare smiter från skatt och infrastrukturkostnader och att alla inte kan göra detta, att det är ett sorts pyramidspel som bygger på att ett fåtal pionjärer extraherar värde från den större basen av konsumenter, så möter jag oftast avfärdanden av följande typ: ”Så det är att smita från skatten att odla sina egna äpplen istället för att köpa i affären!? Lägg ner, jämrans kapitalistlakej!” Ytligt sett finns förstås en viss logik i denna invändning, men jämförelsen faller vid en närmare betraktelse. Låt mig förklara.

Elens kostnadsstruktur

Jag är helkund hos Vattenfall med rörligt elpris och tidstariff. Senaste årets summerade räkningar ser ut såhär när jag visualiserar det i ett tårtdiagram:Här är abonnemang och elöverföring inräknat i ”distribution”, medan årsavgift, spotpris och spotpåslag är inräknat i ”el”, och slutligen energiskatt, elcertifikat och moms inräknat i ”skatter”.

Kostnaden för elen är alltså ca 28% av elräkningen eller ca 43 öre/kWh under senaste året. Värdet av solcellers produktion är denna, ca 43 öre/kWh. Man smiter från ca 72% kostnader i form av skatter och distribution. Skatterna måste antingen öka eller förmånerna skäras ner som kompensation. Samhällskostnaderna för distribution påverkas inte nämnvärt av solcellers produktion eftersom elnätet dimensioneras för maximal belastning vintertid. Inga investeringar eller driftskostnader kan undvikas då solcellerna stöttar upp under sommarhalvåret när lasten är långt under sitt max.

Äpplets kostnadsstruktur

Situationen när du odlar äpplen i din trädgård är väsensskild. Du smiter visserligen från livsmedelsmomsen på 12% men antagligen använder du istället pengarna till en vara med högre momssats.

Distributionen är inbakad i äpplekostnaden eftersom den skalar med efterfrågan. Det går åt färre lastbilar, mindre transportbränsle och det blir mindre fruktdiskar etc när den kommersiella försäljningen av äpplen minskar.

Det här betyder att smitandet i äpplefallet faktiskt inte är något smitande överhuvudtaget!

Moraliska synpunkter

De flesta har en rimlig instinkt – man måste få producera för husbehov utan att bli brandskattad eller att få sin moral ifrågasatt. Så är det, men skattar vi energi hårt är det inte orimligt att punktbeskatta privatinköp av solcellsanläggningar för att uppnå en jämnare spelplan. Alternativt, och rimligare, är att avveckla energiskatten som inte fyller något vettigt syfte. Energi är något gott och det finns inga starka skäl att pressa ner dess användning.

Ordet jag använder för att beskriva fenomenet, ”smita”, har förstås negativa konnotationer men jag ser egentligen inte detta som en privatmoralisk fråga. När samhället ställer upp incitamentsstrukturer som leder till suboptimeringar så är det samhället som gör snedsteget, inte individen. Skulle subventionerna bli tillräckligt extrema skulle jag själv dagtinga med mitt samvete och skaffa solceller.

Andra liknelser

En annan invändning jag hört är ”Är det inte bättre med solceller än ett nytt kök?”. Mitt spontana svar är nej. Ett fint och ändamålsenligt kök har medför avsevärd nytta och ett nytt sådant kan hjälpa en familj att stärka sin matkultur, avstyra skräpmats-inköp och reducera långsiktig fetma och ohälsa. Men invändningen är i grunden en sorts ”red herring” – den är irrelevant för mitt påpekande att alla inte kan smita från en gemensam kostnadsbörda.

En tredje invändning är ”Då är det smitning att skaffa värmepump också.” Och ja, det är det förstås. Det måste ske kompenserande förändringar av skatter och distributionsavgifter när många skaffar värmepump och staten bör göra en seriös analys för att skapa en neutral incitamentsstruktur. I de fall det kräver mindre resurser att producera en kWh än att spara en kWh så bör samhället undvika incitamentsstrukturer som gör att folk ändå väljer besparingen och vice versa.

Slutsatser

Den eventuella privatekonomiska vinsten med solceller, utöver olika subventioner, härrör från att man smiter från en gemensam kostnadsbörda. Den kostnadsbördan kommer alltid fördelas på kollektiven av elkonsumenter och skattebetalare. En del kostnader kommer belasta solcellsägaren själv på olika mer eller mindre subtila sätt, men så länge solcellsägarna är i minoritet kommer övervältringen av kostnader självfallet mest belasta icke-solcellsägare.

Breaking: Baskern arresterad

Chris ”Baskern” Busby, har arresterats i sitt hem i Devon vid en razzia grundad i någon sorts oro för en kvinna på platsen. Polismän som plötsligt insjuknade/mådde dåligt under razzian medförde ett ännu större pådrag och platsen har spärrats av!

Baskern är kanske den anti-kärnkraftsdesinformatör som figurerat mest här på bloggen. Han har en framskjuten plats i mitt skräckgalleri, har bjudits in av Per Bolund att tala i riksdagen (innan han blev konsumentminister iofs). Omdömesgillt av Per, inte sant? Han anlitas flitigt av diverse gröna organsationer för att obstruera och sprida strunt på alla sorters kärnkraftsrelaterade möten, remissrundor mm, såsom miljödomstolens förhandling om det svenska slutförvaret. Här nedan Baskern i samspråk med Johan Swahn på MKG, miljöorganisationernas kärnkraftsgranskning. (Tillägg: Johan har starka och rimliga invändningar, bland annat mot att han associeras med baskern, se kommentarsfältet!)

Baskerns främsta talanger inkluderar att blåsa upp sitt eget CV och att skriva långa rapporter som ytligt ser ut som trovärdiga vetenskapliga arbeten, men som bygger på cherry-picking och allmänt galna beräkningar och påståenden.

The Sun konstaterar också att han ofta anlitas av Russia Today, inte bara för att sprida anti-kärnkraftspropaganda (riktat mot väst för att försvaga oss), utan även när det gäller att sprida tvivel kring Novichok-förgiftningen av Skripals mfl. (Den senare har nu bevisats utförts av ryska militära underrättelsetjänsten, GRU, men Baskern hävdar förstås att det är en false-flag-operation.)

Varför polisen som gjorde razzian insjuknade kan man bara spekulera i, men Busby har tydligen ett labb i hemmet. Om labbet är ägnat att tillverka de ”anti-strålningspiller” som Busby sålde efter Fukushima och som fick det gröna partiet i Storbritannien att till slut ta avstånd från honom, eller om det handlade om mer ”skojiga” substanser, förtäljer inte historien ännu så länge.

Varför skriver jag detta? Inte bara för att det är en lustifikation, utan för att personer av Busbys kaliber systematiskt utnyttjas av ryssarna i ett mönster av påverkansoperationer. Man identifierar helt enkelt personer som ”naturligt” och av egen fri vilja sprider desinformation och hjälper därefter dessa att bli lite mer effektiva, få en större plattform etc. Alla som kan stöttas en aning för att öka bruset i västvärlden, så tvivel, förvirra etc är nyttiga. I Sverige finns det de som argumenterar för att en herre vid namn Torbjörn Sassersson passar in i mönstret. Han driver en förvillarsite som heter ”Newsvoice” och lanserade en märkligt proffsigt spoofad, falsk variant av faktiskt.se. Det här inlägget är skrivet i syfte att stärka vår immunitet en aning genom att peka på mönstren.Och nu spretar jag iväg en aning, men apropå strunt så sörjer jag inte miljöpartiets reducerade stöd i valet. En av riksdagsmännen som inte fortsätter nästa mandatperiod är Jan Lindholm (mp). Hans senaste motioner är dessa (vissa varsamt parafraserade av mig):

  • Mer ”traditionell” medicin och att inte ta så hårt på evidens.
  • Värna veteranbilsintresset.
  • Krafttag mot kemikalier + omvänd bevisbörda.
  • Moratorium för 5G
  • Strålningsfri skola
  • Strålning, cancer och skolor.
  • Mer solenergi
  • Mer frisk luft i skollokaler
  • Förbud mot atomvapen

Lindholm framstår som en mycket produktiv och besjälad herre, men jag tror att riksdagen kan klara sig utan.

Valresultat

Vi fick ungefär ett så oklart valresultat som förväntat. Eller fick vi? Och är alla verkligen vinnare? Som vanligt kan jag inte riktigt hålla mig borta från matematiken…

Se graf nedan för regeringsfärger och vänsterandelen av rösterna sen 1932. Samlingsregering under kriget, borgerliga regeringar i slutet på 70-talet, Bildt-regeringen 1991 och Reinfeldts två mandatperioder. Och nu ett sk ”oklart läge”.Regeringsbildningen 2014 är en tydlig anomali. Ett röstetal på 47% för vänsterblocket (av vilka 3% dessutom slösades på F! utan att ge mandat) har historiskt sett medfört högerregeringar. Vänsterblocket har alltså regerat tack vare passivt stöd av högern sedan 2014. År 1991 däremot regerade högern med stöd av Ny Demokrati, ett populistiskt invandringskritiskt parti.

Nu, 2018, har vänsterblocket fått ett historiskt lågt stöd. Inte sen 1928 har vänstervindarna blåst så svagt. En högerdominans 59-41 är helt enkelt enorm. Läget är alltså inte ”oklart” utan tvärtom ovanligt klart. Alla är inte vinnare! Den samlade vänstern har lidit ett svidande nederlag.

Om det inte funnes så stora låsningar kring Sd och blockpolitiken, så skulle detta garantera kanske bara en enda sak: Att vänsterpartiet är i ren opposition! Alla andra skulle kunna ingå i någon form av regeringsunderlag eller koalition, men med en så kraftig högermajoritet BORDE det lilla ytterkantspartiet på vänstersidan omöjligt kunna skapa sig inflytande. Men å andra sidan skulle det rätteligen varit så redan förra mandatperioden!

För mig får man gärna skapa mittenregeringar om det är det mest harmoniska och enkla, men INTE om det kommunicerade syftet är att behandla Sverigedemokraterna som pestsmittade. Man kan tycka vad man vill om dem, men ju förr plåstret rivs av och partiet börjar hanteras normalt desto bättre. Oberörbarheten polariserar och göder dem, men gör föga nytta. Jag hoppas Alliansen inser det och agerar därefter, efter det ofrånkomliga initiala poserandet och positionerandet i regeringsförhandlingarna.