Jag brukar försöka belägga mina teser med statistik och siffror, men här tänker jag bara presentera ett antal råa, obevisade påståenden ihopfogade till ett resonemang och en resulterande tes. Vi får se om du som läsare tycker det verkar troligt och logiskt.
- Miljöpartiet, Greenpeace mfl miljöorganisationer började som anti kärnkraft/kärnvapen-organisationer. Miljöpartiet spirade ur missnöjet med folkomröstningen om kärnkraft.
- Den som inte håller med i en central hjärtefråga i en organisation blir antagligen inte medlem, och är hon redan medlem blir hon snart utmobbad.
- Som en följd av (2) är det i stort sett omöjligt för demokratiska organisationer att byta åsikt i en hjärtefråga.
- Befintliga organisationer är etablerade och respekterade samt uppbär stora bidrag från staten. Det gör det väldigt svårt för uppstickare att bryta sig in på ”marknaden”.
- Följdaktligen är miljöorganisationerna permanent anti-kärnkraft.
- De personlighetstyper som är pålitligt kärnkraftspositiva bör vara (och är, enligt min ringa erfarenhet) de som har ett rationellt temperament, dvs de intuitivt tänkande vilka utgör 4 av 16 Myers-Briggs-personlighetstyper: ”Rationals are abstract in speech and utilitarian in pursuing their goals. Their greatest strength is strategy. Their most developed intelligence role is that of either the Engineer (Architects and Inventors) or the Coordinator (Masterminds and Fieldmarshals).”
- Dessa fyra personlighetstyper och egenskaper är alltså ganska frånvarande eller åtminstone väldigt underrepresenterade i miljöorganisationer.
- Miljöfrågor i allmänhet avfärdas eller nedtonas av en ganska stor andel av befolkningen. De gröna förklarar detta med att nedtonarna är beroende av sitt välstånd, att de är fast i ekorrhjulet och inte vågar se sin omoral i vitögat. Min alternativa förklaring är att de gröna stöter bort folk från miljöfältet genom sin personlighetsmässiga renodling. Dvs miljörörelserna har underskott på människor som kan hjälpa till att dra åt det abstrakta, pragmatiska hållet. Mer odiplomatiskt formulerat: Folk stöts bort av stollig, känslobaserad alarmism och symbolpolitik.
Min sammanfattande tes är att miljöorganisationernas ursprung i antikärnkraftsrörelsen leder till en sämre miljö på två sätt. Det ena sättet är det uppenbara: att miljörörelserna pga demokratiska organisationers låsning i hjärtefrågor fortsätter vara anti-kärnkraft, vilket givetvis leder till klimatrisker och några miljoner dödsfall varje år i luftföroreningar.
Det andra och mer subtila sättet, är att miljörörelsernas låsningar både direkt och indirekt driver bort en viktig grupp människor från organisationerna och från miljöfrågorna i allmänhet. Det är synd. Väldigt synd. Jag har ingen lösning.
Jag håller med om din slutsats – miljöorganisationerna lägger krokben på att skapa ett renare samhälle genom att man religiöst bestämt sig för att vi ska nå dit utan kärnkraft.
Däremot håller jag inte med om hela ditt resonemang: punkt nummer 7 är ett felslut; Kärnkraftsförespråkarna är i huvudsak rationella individer och miljörörelseserna är emot kärnkraft. Alltså består miljörörelseserna av icke-rationella individer.
Det går inte att dra den slutsatsen – det kan fortfarande vara gott om rationella individer i miljörörelserna, vilket det säkert också är.
Jag tror snarare att det handlar om desinformation som sprids i MP, Greenpeace etc. (ex. Det dog miljoner människor i Tjernobyl). Det är inte lätt att vara rationell när faktaunderlaget är osant; utifrån det perspektivet är nog förresten miljörörelsen rationell: det är ju rationellt att vara motståndare till något som dödar miljoner människor, kan förstöra hela Sverige och skapar otroliga mängder livsfarligt avfall som måste lagras i miljarder år. Bara en dåre skulle ju vara anhängare till kärnkraft om ovan argument var sanna.
Alltså menar jag att din punkt nummer 8 också är felaktig: det är en kontinuerlig indoktrinering av osanningar i miljörörelsen, inte brist på abstrakt tänkande.
Jag förstår hur du tänker och det är inte orimligt; för att avgöra frågan skulle vi behöva en empirisk undersökning av personlighetstyper i de olika partierna. Däremot håller jag inte med om att jag gjorde ett logiskt felslut – jag menar nämligen att individer med rationellt temperament (i den ganska snäva betydelsen i de där personlighetsteorierna, ett av fyra temperament) nästan alltid är kärnkraftspositiva och därmed inte kan gå med i gröna rörelser. Inser dock att jag inte skrev tillräckligt om personlighetstyperna för att motivera detta.
Ett par ytterligare citat för att förklara: ”As the knowledge-seeking temperament, Rationals trust reason implicitly. They rely on objective observations and factual analysis in any given situation. They seek a logical argument as a basis for action. […] Rationals are pragmatic about the world around them, having little use for social convention or sentiment except as a means to an end. They weigh logical outcomes before acting, looking for errors in reasoning—in themselves and others. […] Individualistic by nature, […], free from societal conformity or traditional thinking. Rationals are not necessarily uncooperative, but they will refuse to perform a certain action if it goes against their understanding or experience and is not based on sound logic or the facts”
Okej, lite långt, men personer med det här temperamentet letar alltså efter fel i resonemang och fakta och det vore väldigt onaturligt för dem att rätta in sig i ledet baserat på socialt tryck. Jag tror därför att mycket få i den här gruppen köper Greenpeace-alarmism, och de som ändå råkar göra det skulle direkt se klimathotet och luftföroreningsdöden som värre och genast pragmatiskt okeja kärnkraft.
Okej, jag förstår hur du tänker men tror ändå att det handlar om en utmaning med faktaunderlaget snarare än något annat. För att en individ med rationellt temperament över huvud taget ska söka alternativa fakta än den gängse spridda informationen, måste vederbörande ha en misstanke om att de allmänt spridda ”sanningarna” faktiskt är myter. Det är mycket vi tar för givet i samhället, och inte ens en rationellt tänkande individ orkar ifrågasätta allt hela tiden. När det gäller kärnkraften så är det rimligt att den är så farlig som myterna gör gällande, och många ser nog ingen som helst anledning att ifrågasätta det. Har man heller inte teknisk bakgrund så är det dessutom omöjligt att förstå skillnaden mellan kärnkraft och atombomber, och eftersom ämnet är så tekniskt invecklat är det också svårt för lekmannen att läsa på.
När det gäller kärnkraftsfrågan, finns en etablerad verklighetsbeskrivning som varit allenarådande sedan 1980 och både press och politiker håller sig till denna. Om det inte finns anledning att ifrågasätta detta, kommer personen med rationellt temperament inte heller att göra detta. Extra vanskligt blir det av att det aktivt sprids desinformation om kärnkraft, vilket gör att det heller inte är lätt för rationella individer att söka absolut fakta, utan att vika mycket tid till frågan.
Men jag tror nog ändå att du har delvis rätt – det är en homogen grupp människor som söker sig till miljörörelsen (särskilt aktivism såsom Greenpeace), och vi kan ju utan några vidare empiriska studier konstatera att det är en stor andel kärnkraftsmotståndare där. I Centerpartiet, som historiskt varit extrema motståndare mot kärnkraft, har man fått problem när dagens väljare inte är överens med partiet i frågan. För att inte förlora ytterligare väljare har man försökt begrava kärnkraftsfrågan genom den energiöverenskommelse man gjorde med resten av allianspartierna – därför kan C idag fungera som ett miljöparti för individer med rationellt temperament. Men C är ett mycket litet parti, och det borde rimligtvis finnas fler personer än maximalt 4% av befolkningen (sannolikt mindre eftersom det fortfarande är många kärnkraftskritiker i C) som både har rationellt temperament OCH sätter miljöfrågan främst.
Nu villade jag bort mig lite (känner att jag är ute på tunn is), men du har en intressant tes. Jag ska göra lite observationer och tänka lite själv – kanske återkommer med fler synpunkter 🙂
Fortsätt att skriva bra blogginlägg!
Tack, ska försöka! 🙂
Tycker även att många demokratiska org formar sina åsikter efter vad motståndaren tycker bara för att inte förknippas med sin motståndare.
Så är det nog, men i kärnkraftsfrågan är det annorlunda. Både MP och Greenpeace har ju sprungit ur denna fråga och det är svårt att vända riktning nu. Man vet att man bidrar till att sprida myter (de som författar propagandamaterial vet med all osäkerhet att det är överdrifter, obelagda påståenden och skrämselpropaganda som sprids), men är rädda för att förlora sympatisörer och fortsätter därför.
Bra!
”So when you look at them, as journalists do you get the illusion of a mass movement, an anti technological mass movment, an entire political antitechnological political left emerging, looming up from apparently nowhere, saying stop technology! Have it somewhere else. Dont have it here. It is still restrained by a thin web of logic that points out that without factories there are no jobs-or standars of living. But there are human forces stronger than logic, there allways have been, and if they become strong enough in their hatred of technology that web can break.”
Håller på att läsa ut ”Zen”, och tänker ofta på de där raderna när jag läser din blogg och följer samhällsdebatten i stort. Som Anders O pekar ut finns det en hel desillusionerade ingenjörstyper (i brist på bättre ord) där ute som går att nå med grafer o dyl. Men det är väl ändå en minoritet? Hur tusan når man fram till människor som tycker siffror är tråkiga, intetsägande? Någon?
Boken ”Zen” hade ganska kaxiga anspråk på att förena rationellt styrda människor med känslovarelser. Men åtminstone jag ser det inte i den.
(några lösa reflektioner kring tankar som nog skulle kunna mogna ett tag till. Förresten, appropå att mot bättre vetande försöka övertyga ”känslomänniskor” med rationella argument. Har du kvar länken till den där forskningen gällande att motargument sällan förändrar folks åsikter, utan snarare stärker deras övertygelse ? Tack på förhand)
Man börjar med den rationella minoriteten och sen hoppas man på att de hjälper till att etablera ett politiskt mode som andra kan haka på. 🙂
Har du en länk till boken du skriver om? (Eller är det Pirsigs bok?)
Jag minns inte vilken länk jag gav, men googla på ”backfire effect”.
Ja, precis det är Pirsigs bok. zen-and the art of motorcycle maintenance. Riktigt trevlig läsning.