En extra kärnkraftsreaktor i Sverige medför undanträngning av MER än motsvarande fossilkraft i Europa. Däremot tränger en svensk vindsnurra MINDRE än motsvarande mängd fossilkraft.
Visst låter det knäppt? Energi som energi, eller hur? Låt mig förklara! Om vi bygger en extra reaktor i Sverige så skapar vi en viss mängd export-el som tränger undan motsvarande mängd fossil el i övriga Europa. Så långt är det självklart. Men export-elen är inte vilken el som helst, utan reglerkraft. Den vattenkraft som nyss tvingades agera jämn baskraft åt oss, har omvandlats till fri reglerkraft åt kontinenten! Eftersom utbyggnaden av intermittenta förnybara kraftkällor som vind och sol begränsas av tillgången till balanserande reglerkraft, så innebär det att vår styrbara vattenkraft inte bara tränger undan fossilkraft utan också möjliggör nya vindsnurror därnere. Det skapar alltså en viss hävstångseffekt. Dessutom ger det oss goda exportintäkter när vi kan exportera mycket då kontinentens priser är höga.
Ovanstående resonemang är givetvis förenklat. Det förutsätter tillräckligt med kablage till kontinenten, exempelvis, och är giltigt bara till den gräns som definieras av turbinmängd och de vattendomar som reglerar flödena i våra älvar. Men ändå!
Nå, om vi bygger en extra vindsnurra, då? Jodå, vi tränger på sätt och vis undan kolkraft nere på kontinenten i motsvarande mängd då vår export ökar. Men eftersom vi har en hel del vindsnurror är vi inte så flexibla, utan får lättare att exportera när det blåser bra och svårare när det inte blåser. Vi äter alltså själva upp reglerkraften som tysken lika gärna kunde använt till att möjliggöra egna vindsnurror! Så vi vann inte så mycket fossil-undanträngning som vi hade hoppats. Däremot förlorar vi genom att subventionera egen vind för export, minska vår exportflexibilitet och vår möjlighet att exportera när priset är som högst. För mer förståelse för hur intermittent kraft äter reglerkraft och påverkar effektbalans, se min gamla simulering av sol+vind eller den här simulatorn.
Det resonemanget är också lite förenklat. Bland annat har svensk vindkraft och dansk/tysk vindkraft skapligt låg korrelation, vilket betyder att varje snurra här inte till 100% omöjliggör en snurra där. Geografisk spridning hjälper lite (men bara lite). Sammantaget är det ändå så att våra poolade vattenkrafts- och naturgasresurser i Europa begränsar mängden intermittent kraft vi kan integrera.
Det brukar sägas att Sverige har ovanligt bra förutsättningar att skapa en 100% förnybar elproduktion och det stämmer förstås. Vi har tur med riklig vattenkraft vilket är precis vad som behövs för att matcha nyckfull vind och sol. Men varför ska vi balansera vind och sol här hemma?
Om vi lägger ner kärnkraften i Sverige och ersätter med vind och sol så har vi uppnått den gröna våta drömmen om att vara en förebild på förnybart-området. Men vi har inte minskat CO2-utsläppen här hemma och inte hjälpt till ett skit i omvärlden. Tvärtom har vi slutat hjälpa till och istället slutit oss inåt. Vi kastar bort den kärnkraft som i 40 år utgjort en viktig del av europeisk fossilfri generering, skapar istället baskraft av vår värdefulla reglerkraft genom att blanda med egen vind och säger sen åt tysken och dansken ”Lycka till med er omställning, vi tvår våra händer. Fråga Norge om ni behöver hjälp, de har fortfarande lite vattenkraft över.” Så blir det med en rödgrön regering. Miljöpartiet är glasklart med att de vill att svenskt ”elöverskott” ska användas till att stänga reaktorer.