Speglingar av Venezuela

Samtidigt som Venezuelas utveckling är djupt tragisk är den en veritabel guldgruva för den som vill reflektera över olika samhällsföreteelser. Oljelandet Venezuela har styrts socialistiskt av Hugo Chavez och hans efterträdare sen 1998 och landet var därför något av en gullegris i vänsterkretsar fram till ganska nyligen.

Att Chavez tunga socialism förstörde de flesta förutsättningar för företagande doldes i viss utsträckning av de höga oljepriset, men alla med någon form av känsla för nationalekonomi kunde förstå vad som väntade. Nu är ekonomin i fritt fall, hyllorna gapar tomma, inflationen tresiffrig och landet har problem tillochmed med att betala för att trycka upp sina pengar.

Vänsterns förklaringar

Vänstern skyller Venezuelas problem på två saker: Att priset på olja kollapsat och att kapitalisterna och USA saboterar. Jag bloggade om tomma hyllor, militär ockupation av företag som inte producerade, extrem inflation och pågående kollaps redan 10 mars 2014. Då var priset på olja ännu $100/fat och hade legat ungefär där i flera år. Inte förrän hösten 2014 rasade oljepriset. Kollapsen började alltså under en period då Venezuela producerade 2.5 miljoner fat olja per dag för $100/fat och därmed drog in $90 miljarder/år i nästan-gratispengar.

Den andra syndabocken för Venezuelas problem är inget mindre än sabotage från USA och kapitalisterna. En ledare i Flamman beklagar sig sålunda:

Att påpeka att Venezuela som nation är utsatt för ihållande försök till regimskifte, att varubristen beror på sabotage från företagsägarnas sida gör mig till ”diktaturkramare”.

Det är bara om långt ut till vänster som man inte begriper att när företag får sina tillgångar konfiskerade så vågar de inte investera. En ekonomiskt litterat person inser att när företag inte kan växla valuta till marknadspriser så kan de inte importera insatsvaror som de kan förädla. Och vilken tänkande person som helst inser att när prisregleringar tvingar företag att sälja till förlust så kan de inte upprätthålla produktionen särskilt länge.

Jo, en syndabock till, förresten: vädret. Precis som det är missväxt bara i ekonomiskt auktoritära länder så leder vädret till elbrist bara i sådana länder.

Speglingen i svenska nyheter

Jag som plöjer väldigt mycket nyheter reflekterar över att svenska media påfallande ofta inte längre pratar om socialism och vänster i samband med Venezuela. Istället pratar man bara om ”regeringen” och ”oppositionen” och man låtsas rapportera balanserat med ståndpunkter från bägge sidorna, lika värderade. Men att det är en socialistisk regering och en socialistisk politik som bedrivs utelämnas påfallande ofta och ekonomisk expertis används av någon anledning inte för att förklara vad som hänt.

Vad skulle svenska journalister ha för skäl att utelämna vänsterkopplingen? Tänka, tänka…

Våld och kriminalitet

Ibland, när fackföreningsledare och socialister i Sverige håller tal eller argumenterar, så framstår de lite som concern trolls när de påstår att icke-socialistisk politik leder till större klyftor, vilket leder till desperata människor, kriminalitet och gated communities. Med spelat bekymrad min låter de förstå att tyvärr, tyvärr kommer deras väljare inte kunna lägga band på sig om den onda högerpolitiken får verka.

hur har det gått i socialistiska Venezuela?  Jo, Venezuelas huvudstad Caracas leder ligan över städer med flest mord per capita i världen, med skyhöga 1.2 promille mord per capita och år. Venezuelas crude death rate är cirka 5.5 promille, vilket ger vid handen att i storleksordningen 20% av dödsfallen i huvudstaden är mord. Antalet mord har sisådär trefaldigats sen Chavez tillträde. Kidnappningar och utpressning är ännu vanligare och man kräver numera givetvis dollar i lösensumma.

När det gäller korruption ligger Venezuela på plats 158 av 167 av världens länder, strax före Irak och en bunt andra ”failed states” som inte kan sägas ha en fungerande regering med territoriell kontroll.

Demokratin

Venezuela märker ut sig i Amerika som det enda röda landet förutom Haiti (Kuba och något ytterligare land är förvisso så usla att de är orankade, men ändå).

venezuela-democracy

Chavez samlade allt mer makt i presidentens händer och beskar såväl parlamentets makt som medias möjligheter att rapportera fritt. Fackföreningar har begränsats, människorättsorganisationer som får utländskt stöd kan åtalas för förräderi, domstolarna har förlorat sin självständighet. Det senaste i utvecklingen är att president Maduro ordnar stora militärövningar för att vara beredd mot ”utländskt drivna kuppförsök” medan dussintals dödas i inhemska protester. Det har under en tid varit så illa att tillochmed Jonas Sjöstedt, när han ombads välja mellan USA och Venezuela valde USA. För det har han fått utstå mycket spott och spe ifrån de egna leden, men inte ens han kan längre hålla på något som så uppenbart är en diktatur.

År 2010 däremot så bloggade Sjöstedt om att Venezuela var en demokrati och så sent som 2013, vid Chavez bortgång, skrev tunga V-riksdagsmannen Hans Linde om landets framgångar i fattigdomsbekämpningen och om dess demokratiska val.

Så lär sig vänstern något? Nej. Bara direkt under galgen kommer omvändelsen, och som vanligt visade det sig inte vara riktig, demokratisk socialism. Inte den här gången heller! Det är väldigt märkligt att varje gång rejäl socialism prövas, så urartar det i förtryck och ekonomisk kollaps. Att ingen i vänstern reagerar på att ingen lyckas få till den där riktiga socialismen. Mycket märkligt! Men vi andra begriper att mekanismerna är obönhörliga: Socialism är ett annat ord för ekonomisk ofrihet. Ofrihet kan bara skapas genom förtryck. Denna ekonomiska ofrihet leder till fattigdom och korruption, som leder till missnöje, som leder till anti-demokratiskt förtryck för att bevara systemet. Den socialism vänstern drömmer om är inte, kan aldrig vara, den socialism vi får. Den socialism vi får är den med inskränkt pressfrihet, tomma hyllor och Pravda som enda tillgängliga dasspapper.

Slutsats

Framförallt är det tydligt att det som sagts och sägs om landet säger mycket om sagesmännen. Säkert även om mig.

 

  • 4
  •  
  •  
  •  

Helgläsning v20

Länkar och korta reflektion om intressanta saker jag läst.

Snabbspolade älvar

Naturskyddsföreningen och Älvräddarna gnäller på att flödena numera svänger kraftigare i reglerad älv till skada för älvbiotoperna. Kraftägaren Uniper förklarar att det beror på ökningen av vindkraft och att man ser ett ökande regleringsbehov i framtiden. Surprise?

Lärdomar av kriget i Ukraina

Medan USA sen murens fall mest utvecklat militärteknologi för att kunna bekämpa bonde-uppror på säkert avstånd har ryssarna ständigt utvecklat sin förmåga att kriga konventionellt. Det blir allt tydligare att skillnaden i försvarsutgifter mellan USA och Ryssland inte alls medför ett motsvarande gap i förmåga. Givet ryssarnas mer hänsynslösa militära doktriner och deras fokus på slagfältets utmaningar är det oklart vem som är starkare, särskilt med tanke på att ryssen vid behov kan neutralisera diverse amerikanska förmågor när det gäller att överblicka och precisionsbekämpa motståndare. Detta blir allt mer klart även för USAs militärapparat som nu ser över sina förmågor i ljuset av kriget i Ukraina, enligt en artikel i Next Big Future.

Solcellsbubblor

Solcells-siten GTM Solar om solcellernas bubblor och krascher, med nyckelgraf nedan. Pågående bubbla i Japan, dessutom. Man talar optimistiskt om att denna onda cykel av bubblor och krascher kan brytas då solceller når ”grid parity”. (Trogna läsare vet att jag är skeptisk, iochmed att solcellerna redan vid låga nivåer förstör sitt eget spotpris, vilket gör grid parity till inte bara ett rörligt utan ett snabbt flyende mål.)
solar-boom-and-busts

Inkomstmobilitet över 600 år

Forskare har spårat folk i 1400-talets Florens till deras nutida ättlingar och finner att inkomster och yrkesval korrelerar över ett så långt tidsspann, vilket delvis motsäger tidigare rön om att några generationer räcker för att radera ut rikedomar mm.

Vattenkraftens påverkan på vindens värde

Jag noterade i en bloggpostning att vindkraftens genomsnittliga marknadsvärde inte sjunker så snabbt som man skulle kunna förvänta sig. Lion Hirth har släppt en studie som visar att vindkraftens värde sjunker betydligt snabbare i elsystem som domineras av termiska elkällor (fossiler och kärnkraft)  än i system som har mycket vattenkraft:

wind-value-modeled

För vindentusiaster kan det också vara trösterikt att Hirth också visar att fallet i marknadsvärde blir betydligt mindre om man använder lågvindsteknik (högre torn och lägre kapacitet i förhållande till svept yta) så att produktionen blir jämnare. Föga förvånande givetvis.

Min reflektion är att det handlar om systemets flexibilitet, snarare än att man har just vattenkraft, och att allt mer subventionerad vind och sol troligen kommer tvinga övrig elproduktion i länder som Tyskland att bli flexiblare, vilket motverkar värdefallet för vindkraft något. Ett sätt att göra elproduktionen flexiblare är att lägga ner kärnkraft och kolkraft och ersätta med gaskraft. Det är också därför gasbolagen älskar förnybart.

Kinas arme av internetkrigare

Kina avlönar folk för att skriva runt en halv miljard inlägg på sociala medier varje år. Hittills har man trott att det mest sker genom direkt debatt, kritik av utländska makter etc, men färsk forskning har med kvantitativa metoder nu funnit att internetkrigarna undviker att direkt bemöta kritik mot regimen och istället lägger all kraft på att avledning genom att tala positivt om Kina, kommunistpartiets historia mm. Ovanpå det finns förstås censur, men den låter enskilt gnäll vara ifred, men motarbetar kraftigt allt som går i riktning mot kollektiv handling. Man spekulerar i hur regimen resonerar:

”Letting an argument die, or changing the subject, usually works much better than picking an argument […] It may even be the case that the function of reasoning in human beings is fundamentally about winning arguments rather than resolving them by seeking truth (Mercier and Sperber, 2011). Distraction even had the advantage of reducing anger compared to ruminating on the same issue (Denson, Moulds and Grisham, 2012). Finally, since censorship alone seems to anger people (Roberts, 2015), the 50c astroturfing program has the additional advantage of enabling the government to actively control opinion without having to censor.”

Solhaverier

Det stora och fiaskobetonade termiska solkraftprojektet Ivanpah i USA havererade delvis häromdagen när speglar felriktades och brände sönder vitala delar av installationerna i soltornet.

I april förstördes en mindre solcells-farm (tillsammans med vissa villa-installationer) i Texas av en hagelstorm.

damaged_solar_panels

Glömska när det gäller eget oetiskt handlande

Hjärnan verkar aktivt sudda minnen av eget oetiskt handlande, kanske för att upprätthålla en positiv självbild.

  •  
  •  
  •  
  •  

Wetterstrand och den enda segern

På DN Debatt idag tycks Maria Wetterstrand, populärt fd språkrör för miljöpartiet, vilja kanalisera Kafka tillsammans med Per Gahrton.

mariaw

”Socialdemokraterna har ett stort ansvar för den kris regeringen är i, även om det är MP som befinner sig i stormens öga. […] Stefan Löfven tycks inte ha förstått att varje stabil koalitionsregering måste bygga på rimlig balans mellan eftergifter och framgångar för ingående parter. […] vi hade inte föreställt oss att S-strategerna skulle missbruka den gröna respekten för regerandets ansvar.”

Hmm. Den gröna respekten för regerandets ansvar? Är det när Fridolin karaktäriserar regeringens beslut som ”skit”? Fortsättningsvis i artikeln föreslår Wetterstrand att sossarna borde ge miljöpartiet en seger genom att antingen låta Vattenfall sabotera tysk energiförsörjning, släppa in godtyckligt många flyktingar igen, sänka normalarbetstiden till 35h eller idka ”fredspolitik” genom att lämna fältet helt öppet för ryssen genom att ge NATO fingret. Allihop fina exempel på hur man ”respekterar regerandets ansvar”, utan tvivel.

Hursomhelst, allt är sossarnas och Löfvéns fel. Smaka på den här:

”Ett flagrant exempel på S ovilja att ”bjuda” MP på en synlig seger är kärnkraften. Trots att det i Sverige pågår, verifierat av kärnkraftsbranschens företrädare, en de facto-avveckling av all kärnkraft av samma typ som i Tyskland, kallas detta av tidigare kärnkraftsentusiasten statsminister Löfven aldrig vid sitt rätta namn.”

Tro det? Jag har ett starkt minne av hur upprördheten var ganska stor på nätet över beslutet att lägga ner fyra reaktorer, och att Miljöpartiet var i full damage-control-mode och slog ifrån sig med både händer och fötter. Exempelvis gjorde Lise Nordin, MPs energipolitiske talesman (ni vet, hon med Hitler-frisyren som byggt en karriär på att i åratal spamma lokaltidningar med cut-n-pastade debattartiklar med grön energipropaganda), följande inlägg:

lisenordin

”Ägarnas beslut för övriga reaktorer är en naturlig följd av att de inte klarar av att bära sina egna kostnader. Det finns de som vill få det att framstå som att det är effektskatten som gör dessa reaktorer olönsamma att driva. Men uppräkningen av effektskatten motsvarar bara 1 öre per kWh.”

Det är alltså MP själva som vägrat ta på sig ansvaret. (Centerpartiets Annie Lööf var däremot snabb med att ta åt sig ”äran”.)

Hursomhelst, den som inte är överdrivet förtjust över miljöpartiet har lätt att mysa idag. Uppenbarligen är partiet ännu totalt renons på såväl sjukdomsinsikt som realism, åtminstone hos firma Wetterstrand och Gahrton. Partiet ersätter ett språkrör men behåller en tung belastning i form av Fridolin. Opinionsraset är välförtjänt och vägen tillbaka lär bli tung. Wetterstrand avslutar från en extra hög häst med att kräva att miljöpartiet sätter hårt mot hårt:

”Det skulle trots allt förvåna om Stefan Löfven föredrar att riskera att ersättas av en brunblå regering redan i år framför att visa sin gröna regeringspartner tillbörlig respekt.”

Tillbörlig respekt, yo! Du kanske tänker att jag inte visade respekt genom att göra mig lustig över Lise Nordins frisyr, men det ligger faktiskt en god och ren tanke bakom! Wetterstrand kräver nämligen att miljöpartiet får segrar till skänks och jag vill gärna dra mitt strå till stacken. Men hur ger man en miljöpartist en seger i en politisk diskussion? Det enda sättet jag kunde komma på var att ge henne möjlighet att hänvisa till Godwins lag! (Ni vet – regeln som säger att den som först hänvisar till Hitler eller nazisterna har förlorat.) Jag bjuder på det, denna enda gång.

  •  
  •  
  •  
  •  

Vindbranschen kräver 60 TWh

Tonläget i energidebatten skruvas upp, helt orelaterat till miljöpartiets pågående implosion. Vattenfall, som tidigare inte visat någon stake alls, talar plötsligt klarspråk när VD Magnus Hall intervjuas i SvD och ger beskedet att all kärnkraft läggs ner om inte effektskatten tas bort helt:

– Utan investeringarna i oberoende härdkylning får vi inte köra reaktorerna vidare efter år 2020. Vi kommer inte att göra dem investeringarna om regeringen inte tar bort skatten på kärnkraft helt och hållet. Det är ett definitivt besked från oss, säger han.

(Jag tänker att ett annat alternativ är att SSM slutar arbeta på ständig fördyring av kärnkraften, men det är givetvis orealistiskt.) Kommer Hall få förnyat förtroende när han är såpass öppen och direkt? Politikerna vill för allt i världen inte behöva ta ansvar bortom nästa val och den här typen av tydliga besked lär inte ha uppskattas.

Även övriga citat i artikeln är intressanta. Hall konstaterar att Vattenfall inte längre kan jobba enligt tillgång och efterfrågan (med anledning av försäljningen av den tyska delen som står för en tredjedel av Vattenfalls omsättning):

– Det tror vi är bra ur risksynpunkt. Vi måste minska vår exponering mot elpriset. Varje öre i prisförändring slår hårt mot vårt resultat.

… och att Vattenfall istället satsar på att jaga subventioner:

– Vi kommer kunna göra mer affärer genom att sälja produktionslösningar till våra kunder som sätter upp solpaneler exempelvis. Då blir kunden producent. Vi satsar också på att bygga vindkraft där vi får olika stöd som inte är kopplade till elpriset.

Kommentarer överflödiga?

I en annan artikel varnar Vattenfall för att kostnaden för Sverige kommer bli 150-200 miljarder för förtida nedläggningar av kärnkraft. Jag ser det som en underskattning.

Vindbranschens svar

Medan Vattenfall frankt berättar om konsekvenser och om hur företaget måste agera på en politiskt genomreglerad marknad, så berättar Norge att man vill att elcertifikatsystemet ska tillåtas löpa ut. I kontrast uttalar sig Svensk Vindenergi, branschorganisationen för svenska vindkraftsföretag, mjukt och försiktigt. Vindkraftsinvesteringarna sjunker nämligen kraftigt och Charlotte Unger, organisationens VD, kommenterar ödmjukt:

– Dessa siffror är ett direkt resultat av politikernas och myndigheternas nonchalans inför branschens behov av ett fungerande styrmedel och långsiktiga spelregler.

Regeringen har inte tillgodosett branschens behov? Skämmes, regeringen! Under 2013-2015 lades futtiga 40 miljarder på vind och nätförstärkningar för att kunna lägga ner en nyrenoverad Ringhals 2. Man får förstå vindbranschens frustration! Hon fortsätter och erbjuder sig, helt oegennyttigt, att ”jobba hårt”:

”krävs hårt jobb, inte bara av vindkraftsbranschens aktörer, utan även av våra politiker”

Helt rätt! Varför ska branschen slita i ensamhet – klart politikerna ska dra sitt strå till stacken! Slutligen formulerar hon en mycket timid och resonabel önskan:

”Svensk Vindenergi […] kräver ett nytt mål för förnybar el för tiden efter 2020. Organisationen vill se ett mål på 60 terawattimmar till år 2030.”

Bara 60 TWh? Varför inte ca 235 TWh, som Marc Z Jacobson föreslår för svensk del?

Skämt åsido, det är tydligt att Svensk Vindenergi ser regeringen som sin bitch. Trots den mångåriga miljardrullningen till branschen och trots politikernas leverans av en förtida reaktornedläggning och tre planerade så läxar man upp politikerna som visat ”nonchalans inför branschens behov” och kräver att de jobbar hårt för att garantera dem avsättning för 60 TWh. Sweet!

Låt mig illustrera slutresultatet. Här är en graf över elproduktionen timme för timme 2015, men med vindproduktionen uppskalad för att matcha kärnkraften, ca 55 TWh:

timvis-skalad-2015

Seriously? Nejdetkanviinte!

  •  
  •  
  •  
  •  

15 saker du inte visste om Tjernobyl

Jag skrev mitt Tjernobyl-jubileums-inlägg för en tid sen, men nu när jag såg en bloggpostning av Greenpeace, 15 saker du inte visste om Tjernobyl, så tänkte jag att det kunde vara värt en replik här. (Kanske värt att nämna att svenska GP givetvis inte kommit på artikeln själva, utan bara översatt den.)

Valeriy Yurko/University of Portsmouth
Älg i Tjernobyls evakueringszon
  1. GP: ”För 30 år sedan exploderade reaktor 4 i kärnkraftverket i Tjernobyl, som ligger i Ukraina. Nästan fem miljoner människor lever fortfarande i kontaminerade områden.”
    Genomgående i hela GP-alstret saknas vettiga definitioner. Vad är ett kontaminerat område? Sverige är väl ”kontaminerat”? Men forskare har funnit att bara en tiondel av de som evakuerades borde ha evakuerats. För övriga hade konsekvenserna av att stanna varit mildare än att bo i en storstad som London med dess luftkvalitetsproblem.
  2. GP: ”Den mängd radioaktiv strålning som släpps ut är ungefär 200 gånger högre än det sammanlagda utsläppet från atombomberna som föll över Nagasaki och Hiroshima.”
    Det verkar stämma, men om man slår ihop alla kärnvapentester hittills så har de bidragit med 100-1000 gånger mer radioaktivitet till atmosfären än Tjernobyl. Högst radioaktivitet i svensk ren uppmättes under 60-talet då provsprängningarna var i full gång.
  3. GP: ”Människor i den närmaste staden, Pripjat, evakuerades först två dagar efter katastrofen. Vid den tiden hade många människor redan utsätts för höga nivåer av strålning.”
    Det är riktigt. Tur att de flesta länder inte är som Sovjet.
  4. GP: ”Radioaktivt regn föll så långt bort som Irland. Ukraina, Vitryssland och Ryssland var de mest drabbade länderna. 63 procent av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl drabbade dem.”
    Vi är väldigt bra på att mäta enstaka sönderfall och små mängder material.
  5.  GP: ”Sedan staden Pripjat övergavs av människor på grund av höga strålningsnivåer har vargar, vildhästar, bäver, vildsvin och andra djur befolkat staden.”
    Helt riktigt, naturen har fått sig ett rejält uppsving.
  6. GP: ”Djur som lever i säkerhetszonen runt Tjernobyls kärnkraftverk (3 mil) har högre dödlighet, ökad grad av genetiska mutationer och minskad nativitet.”
    Detta påstående är med all sannolikhet baserat enbart på ”forskning” av Möller och Mosseau, ett par mycket tvivelaktiga figurer som jag ska lägga till skräckgalleriet någon dag. Här är en länk till. Tyvärr är Greenpeace ökända för att okritiskt använda sig av skräpforskning. Värst var väl kanske Yablokovs ”studie” som visade på en miljon Tjernobyl-dödsfall.
  7. GP: ”Man skulle kunna tro de andra Tjernobylreaktorerna också stängdes omedelbart. Men istället återupptogs driften av de tre andra reaktorerna i kärnkraftverket och drevs i ytterligare 13 år tills de slutligen stängdes år 2000.”
    Den sista av dem stängdes år 2000, ja. Totalt ytterligare cirka 30 reaktor-år blev det. Med tanke på NASAs resultat, som visar att en reaktor i snitt räddar cirka 200 liv/år jämfört med att skala upp annan elproduktion för att fylla bortfallet, så kan övriga Tjernobyl-reaktorer ha räddat cirka 6000 liv. Eftersom den förolyckade reaktorn enligt WHO pessimistiskt kan ha lett till 4000 dödsfall, så kan man se det som att Tjernobyl-verket därigenom återbetalat sin hälso-skuld till mänskligheten.
  8. GP: ”Det finns fortfarande radioaktiva ämnen kvar, inkapslade i en sönderfallande cementsarkofag som byggdes över reaktorn efter olyckan. Ett nytt massiv skal byggs över den nuvarande sarkofagen. Men den beräknas bara hålla i 100 år.”
    Typisk Greenpeace-vinkling med ”bara hålla i 100 år”. I själva verket så ska den hålla ett minimum av 100 år. En expert-vinkling är denna: The arch, though, is a formidable structure, said Vince Novak, the director of nuclear safety for the European Bank for Reconstruction and Development, which administers the project’s financing. If necessary, he said, “it might be able to last 300 years or more.” Notera gärna att 20-40% av cesiumet i reaktorhärden slapp ut under själva olyckan. Om 100 år har det gått totalt 130 år. Då har cesiumet sönderfallit såpass att bara cirka 5% är kvar, och detta begravt under stål, betong, sand mm. Om 300 år är 0.05% kvar.
  9. GP: ”Den närliggande skogen nära katastrofen kallas ”den röda skogen”, efter att höga nivåer av strålning dödade träden och efterlämnade stora områden med ljusröd död tall.”
    Och nu är det förstås grön skog där. Går bra att kolla på Google Maps. Här kan man notera att grafitbränder som tar med sig stora delar av reaktorhärden till atmosfären från en reaktor utan inneslutning inte är en bra idé. Alldeles i närheten blir strålningsnivåerna mycket riktigt höga, särskilt av mycket kortlivade fissionsprodukter som inte tar sig så fasligt långt innan de klingat av. Normala lättvattenreaktorer använder inte grafitmoderering och har inneslutningar som förhindrar mycket av utsläppen. Fukushima hade trippel härdsmälta men släppte ut bara cirka en tiondel totalt. Modernare reaktorer än Fukushima har tuffare inneslutningar och väterekombinering, så rektorerna inte ska kunna öppnas upp av väteexplosioner. Svenska reaktorer har dessutom utsläppsfilter. Våra reaktorer ska alltså inte härdsmälta värre än Harrisburg, som knappt gjorde en fluga förnär.
  10. GP: ”Kärnkraftsindustrin och regeringarna i Ukraina, Ryssland och Vitryssland vill spendera miljarder på nya kärnkraftsprojekt samtidigt som de bortser från sitt ansvar att stödja de efterlevande från Tjernobyl-olyckan. De förminskar effekterna av katastrofen och tonar ner de umbäranden människor runt Tjernobyl får leva med.”
    De spenderar mycket riktigt miljarder på nya kärnkraftsprojekt. Vitryssland bygger två reaktorer och Ryssland 8 stycken just nu. Klokt. Det är definitivt dags att låta de evakuerade klara sig själva, och det är alltid relevant att motverka Greenpeace-överdrifter kring katastrofens effekter.
  11. GP: ”Nu kan du även boka en resa till Tjernobyl-zonen! Turistbyråer organiserar dagsturer i den övergivna staden Pripjat, strax intill det havererade kärnkraftverket.”
    Mycket riktigt. Och du kommer finna att även värdarna dramatiserar. Det blir bättre turist-upplevelser så.
  12. GP: ”Pripjat är en kraftigt kontaminerad stad och kommer att förbli övergiven av människor eftersom det finns rester av farligt plutonium i området, ett ämne som har en halveringstid på 24 000 år!”
    I själva verket är plutonium irrelevant annat än som GPs bogey-man. De signifikanta utsläppen består av cesium och strontium med halveringstider på 30 år. När dessa är tillräckligt avklingade går det bra att bo där.
  13. GP: ”Strålningen var så stark att färgen på brandmannen Vladimir Praviks ögon ändras från bruna till blåa.”
    Detta är med hygglig sannolikhet en skröna. Enda källan jag kan hitta är The Guardian, som hävdar att någon annan ryss hört att det var så, två veckor senare. Hörsägen i flera led, alltså. That said så dog givetvis flera av brandmännen på ett mycket otrevligt vis.
  14. GP: ”Sverige var det första landet som informerade världen om katastrofen, efter att den sovjetiska regeringen till en början hemlighöll olyckan.”
    På ett svenskt kärnkraftverk, givetvis, eftersom det är där man har god koll på sånt.
  15. GP: ”I de kontaminerade områdena berör Tjernobylolyckan varje aspekt av människors liv. Strålning från Tjernobyls kärnkraftverk finns i den mat de äter, i den mjölk och det vatten de dricker, i skolor, parker och lekplatser, och i skogen vars ved de bränner att hålla sig varma.”
    Liksom helt naturlig strålning och alla möjliga andra miljöfaktorer som man inte bryr sig om till vardags och som inte når höga nivåer nog för att vara märkbart skadliga. Vad värre är: 51% av ukrainarna tycks vara rökare.

Det finns givetvis mer att säga. Exempelvis att reaktorn var avstängd för säkerhetstest och provocerades sönder. Att kärnkraften i världen under 1986 ändå räddade massor med liv totalt sett. Att förbränning av förnybar biomassa och fossila bränslen ger upphov till skador motsvarande en Tjernobyl-olycka var sjätte timme, dygnet runt, året om. Det är det Greenpeace indirekt gett sitt stöd till, alla dessa år, och fortsätter ge stöd till.

  • 7
  •  
  •  
  •  

Bloggtjänst: Solförlustkalkylator

Jag har en mycket spartansk sida, som ni sett, utan reklam, bloggrolls etc. Men nu har jag iallafall ordnat första lite mer interaktiva tjänsten på bloggen, nämligen en solförlust-kalkylator! (Även länkad i menyn i sidhuvudet.)

Lurade konsumenter

Bakgrunden är att jag är bekymrad över att många annars kloka människor låter sig luras av solcellsmånglare och diverse olika kreativa beräkningar till att tro att solceller kan göra nytta för Sverige och tillochmed för privatekonomin. Frågan är ganska komplex och därför har jag gjort ett formulär där man själv kan räkna ut förlusterna för privatekonomin, miljön, staten och övriga konsumenter/elbolag, samtidigt som man får en nedbrytning av alla kostnader och intäkter.

Nedbrytning av samhällsekonomisk förlust

Det här inlägget är tänkt att sammanfatta resultatet av de standardvärden jag angett, samt förklara hur jag resonerat i olika delar. Jag har valt att utgå ifrån Vattenfalls medium-paket om 3.36 KW och 3192 kWh/år i början, räknar på 0.5% degradering och 25 års livstid – samma som effektgarantitiden. Har också antagit 0.5% av inköpskostnaden i årligt underhåll efter mönster från Bengts Villablogg. Detta är en solcellsanläggning som kostar cirka 63,000 kr + moms inklusive underhåll och som genererar el under sin livstid värd cirka 16,000 kr före skatter mm. Det innebär att solcellerna genererar en samhällsekonomisk förlust på ca 47,000 kr. Med andra ord går 75% av kostnaden rätt ner i sjön, och det är innan vi räknat på ränta/alternativavkastning!

Den privatekonomiska förlusten är inte alls så stor, men den samhällsekonomiska förlusten kan inte trollas bort. Den måste fördelas ut, och därför har jag beräknat statens förlust, övriga elbolags/konsumenters förlust samt solcellsägarens förlust. Dessa tre förluster summerar till den samhällsekonomiska förlusten. Såhär ser det ut:

solar-losses

Statens förlust måste kompenseras genom att exempelvis dra ner på förmåner eller öka skatter. Elbolagens förlust kompenserar de genom höjda priser och avgifter mot sina kunder. Den som skaffar solceller gör det kort sagt på grannarnas bekostnad!

Som en del av beräkningarna antar jag att efter en viss tid (10 år) så blir solcellspenetrationen så hög i Sverige (ca 5%) att subventionerna tas bort och spotpriset för solcells-el halveras. Priserna kommer även via våra anslutningar mot omvärlden utsättas för ytterligare tryck från omgivande solproducerande länder.

Privatekonomisk förlust inklusive ränta

Lite paradoxalt i sammanhanget är att solceller kan fungera som en statussymbol för män som pga politisk omgivning inte kan använda vissa traditionella statussymboler som exempelvis en fet bil. En statussymbol, en ”vacker fjäderskrud”, visar att man har gott om tid och resurser att lägga på annat än det mest nödvändiga, men om man tittar lite närmare så ser vi alltså att statussökarna låter omgivningen betala det mesta av fjädrarna. Solägaren står nämligen själva bara cirka 13,000 kr av den samhällsekonomiska förlusten på 47,000 kr i exemplet. Men det är iochförsig exklusive ränta!

Jag har funnit ett starkt motstånd mot att räkna med ränta hos gröna tänkare. Därför har jag utelämnat räntan i den stora beräkningen och lagt till en ytterligare post för ”alternativ investering”. Exempelvis om man bestämmer sig för att använda samma pengar för att betala av på villalånet eller satsa på värdepapper och får en real avkastning på blygsamma 2%. Då missar solcellsägaren en avkastning på 45,000 kr över anläggningens livslängd. En utökad graf med detta samt solcellernas totalkostnad kan du se här:solar-costs-with-interest

Miljöns förlust

Tillkommer självklart miljöns förlust. Här har jag jämfört livscykelanalyserna i vetenskapliga huvudfåran för vind/kärnkraft och jämfört med sol, justerat för svenska förhållanden. OpenEI har gått igenom akademiska livscykelanalyser och harmoniserat dem, dvs rensat bort studier som inte håller måttet och gjort övriga jämförbara med varandra genom att räkna om dem till en fast sol-instrålning, panellivslängd mm.

Det harmoniserade värdet är ca 44 g CO2/kWh för en solinstrålning på 1700 kWh per kvadratmeter och år, vilket jag i min tur räknat om till svenska förhållanden om cirka 1000 kWh och Vattenfallpaketets livslängd på 25 år och fått fram 90 g CO2/kWh. Detta kan jämföras med normala utsläpp från kärnkraft och vindkraft, ca 11-12 g CO2/kWh enligt OpenEI. Resultatet är att den modellerade solcellsanläggningen (Vattenfalls mediumpaket), skapar extra utsläpp på cirka 5.9 ton CO2 jämfört med normal svensk produktion.

Det går att argumentera för att tillskott av el tränger ut kolkraft på kontinenten, men tyvärr, det håller inte. Kontinenten producerar mer sol-el än vi och de behöver knappast vår sol-el, och i dessa tider av reaktornedläggningar, vindkraftutbyggnad mm så kan man räkna med att solceller tränger ut annan produktion på lite sikt (och/eller leder till ökad konsumtion genom lägre priser). Solelens snabbt minskande värde vid ökande penetration är något som även seriösare delar av solcells-lobbyn erkänner.

Prova själv!

Lek gärna med inställningarna i formuläret och räkna ut efter dina egna förhållanden. Kommentera gärna med de parametrar du förändrat och om resultaten blev signifikant annorlunda! Självklart är inte detta en exakt vetenskap och modellen kommer aldrig träffa rätt till 100%, men jag har med omsorg valt realistiska och aktuella värden och räknat noggrant. Justeringar inom rimliga gränser ändrar bara resultatet på marginalen.

Det uppstår ofta stor kognitiv dissonans när man försöker förklara förlusterna för de som redan köpt solceller, men jag hoppas detta inlägg ska hjälpa. Jag försöker vara snäll, så gott det går, men man borde inse att solceller inte är något för exempelvis norra Europa. Med detta sagt så tycker jag att solceller vore en helt okej hobby om man inte vältrade över fullt så mycket kostnader på grannarna, och om folk inte lurades att tro att det är vinstgivande! Hobbies kostar pengar och påverkar miljön. Det är okej, inom rimligare gränser.

  • 19
  •  
  •  
  •  

Tjernobyl 30 år

26 april infaller 30-årsdagen av Tjernobyl-olyckan och den årliga kavalkaden av helt vanlig journalistik har redan startat. Med det jämna tiotalet år kan vi framförallt räkna med extra många fina foton av förfallet i den näraliggande staden Pripyat (förfall som tydligt skiljer sig från vilket annat förfall som helst genom att radioaktivitet syns så bra). Oftast är bilderna helt genuina utan tillstymmelse till arrangerat effektsökeri:

pripyat-schools-nurseries-20

Media kommer också att mata oss med mängder av lugnande och tekniskt insatt information, skickligt sammanvävd med intervjuer med sanningssägare från Greenpeace och andra oberoende organisationer. Jag förväntar mig också att diverse tyckare, förutom jag själv, opåkallat ska ge sin bild av det hela. Exempelvis kommer Birger Schlaug följa sin årliga tradition, sen åtminstone 2008, att återberätta sitt trauma, att ”vårgrönskan kändes smutsig” och att man (någon ovanligt lugn och sansad person, utan tvivel) rekommenderade småbarnsföräldrar att duscha barnvagnshjulen om man kört dem genom en vattenpöl.

Men för den osannolika händelse att journalisterna skulle missa möjligheten att lugna, informera och sätta saken i perspektiv, så tänkte även jag belysa saken i resten av inlägget.

Jämna tiotal år spelar förstås bara en psykologisk roll, men faktum är att just 30 år har en viss signifikans även för en naturvetenskapligt inriktad kalenderbitare. Det råkar nämligen vara halveringstiden för cesium-137,  den enda isotop som spelar roll på lite sikt efter en kärnolycka (från wikipedia) eftersom resten klingar av relativt fort:

AirDoseChernobylVector

Det innebär att i år är hälften av cesiumet fysiskt borta och dess aktivitet är därför också halverad.

Dock försvinner cesiumet mycket snabbare än så i praktiskt hänseende, pga att det sedimenterar, sköljs ner i hav och sjöar, hamnar djupare i bottnar och i mylla etc. Exempelvis visar utvecklingen av cesium-innehållet i renar en effektiv halveringstid på cirka 4-6 år, vilket beror på att cesiumnivåerna i deras föda faller relativt snabbt:

renar1

Men ändå – hälften är helt borta. År 2046 kommer en fjärdedel att vara kvar och år 2076 bara en åttondel. Man kan därför också med fördel halvera evakueringszonernas utbredning åtminstone vart 30:e år, zoner som från början var överdrivna. Jag har förut påpekat att halveringstiden innebär att den mängd mark som behöver hållas avspärrad pga kärnkraftsolyckor inte kommer öka trendmässigt även om vi skulle få regelbundet återkommande olyckor.

Hursomhelst: Tjernobyl-olyckan var väldigt mild i det stora hela. Katastrofen innebar att under april 1986 så räddade kärnkraften i världen bara cirka 2,600 liv, mot normala 6,600 liv. (Bygger på NASAs resultat att kärnkraften räddar 80,000 liv per år, medan WHO pessimistiskt beräknat att Tjernobyl totalt kan resultera i 4,000 förtida dödsfall.)  Det beräknas också att luftkvalitetsproblem från förbränning av fossila och biomassabaserade bränslen tar cirka 5.5-7 miljoner liv per år, vilket motsvarar en Tjernobyl-olycka var sjätte timme i världen.

Sen hör det till saken att kärnvapenproven under 60- och 70-talen sammantaget släppte ut sisådär 100 gånger mer än Tjernobyl, och de högsta genomsnittliga nivåerna av cesium i svensk ren sågs i mitten på 60-talet då provsprängningarna var som intensivast, inte efter Tjernobyl.

I Sverige hade vi inte kunnat se några hälsoeffekter även om vi inte alls brytt oss om olyckan utan mumsat fisk, bär och svamp precis som vanligt. Renarna behövde möjligen en period slaktas vid rätt tid på året innan vinterbetet på renlav, men i övrigt är inga åtgärder motiverade. En rekommendation är att inte äta mer än 75 kBq/år, vilket innebär att man kanske ska nöja sig med 100 kg älgkött och 75 kg trattkantareller per år om man bor i de värst drabbade områdena i landet. Om man nu inte rycker på axlarna åt rekommendationer som givetvis är extremt försiktigt satta.

Fukushima då? Trippel härdsmälta men totalt bara 1/10-del av utsläppen, dvs 1/30-del per reaktor. Varför? Jo, Tjernobyl var en sovjetisk grafitmodererad design utan inneslutning medan Fukushima-reaktorerna var lättvatten-modererade designer från 60-talet med inneslutning. Utan Tjernobyls grafitmoderering som brann och via sotet tog med sig delar av härden upp i atmosfären blev utsläppen någon magnitud mindre. Vanliga reaktorer som modereras av vatten är alltså fysikaliskt oförmögna att släppa ut lika mycket som Tjernobyl. Svenska reaktorer är bättre än de mycket tidiga reaktormodeller som förolyckades i Fukushima. De har bland annat kraftigare inneslutningar, ångdriven kylning, bättre hantering av vätgasutveckling (som skapade explosionerna i Fukushima) samt filter för övertrycksventilering. Idén är att man likt Harrisburg inte ska få några signifikanta utsläpp utanför reaktorn.

30 år är intressant på ett ytterligare sätt. Det är ungefär längden på en svensk generation. En traumatiserad generation har alltså bytts mot en ny och fräsch. Många i de traumatiserade generationerna, exempelvis Schlaug, kommer ta med sig sina trauman i graven efter att ha levt sina liv i opposition mot den renaste kraftkällan vi har och mot vårt enda hopp att få ner växthusgas-utsläppen till hållbara nivåer.

Deras gröna efterföljare har tvingats att ta över och föra vidare deras skräck, eftersom utan underkastelse finns inga möjligheter för unga att ta positioner i den gröna rörelsen. Men när nu Tjernobyl-generationen och de som surrade sig vid masten vid folkomröstningen år 1980 snart pensionerats finns det möjligheter för generationen efter att slå sig fria och börja prioritera efter det innevarande århundradets utmaningar. Det finns mycket som talar emot. Inte minst det effektsökande och tekniskt ointresserade journalistiska arbete vi kommer få se prov på under april. Men det finns också svaga tecken som talar för: Centerstudenter står upp för kärnkraften, fritt tänkande miljöpartister lanserar en sida med balanserad fakta om kärnkraft och det finns även vänsterpartister som vågar ta ställning för miljön och ekonomin. Hatten av för civilkurage, sanningssökande och intellektuell hederlighet!

  • 8
  • 1
  •  
  •  

Alla elektroner är inte lika mycket värda

Dags för årets upplaga av detta traditionella inlägg! Jag skulle vilja skriva det närmare årsskiftet, men Svenska Kraftnät (SvK) har tyvärr såhär fördröjd statistik.

Resultat för 2015

Om man kombinerar SvKs timvisa produktionsstatistik per kraftslag för 2015 med Nordpools spotpriser, så ser man att genomsnittsvärdet på el år 2015 var 21.3 öre/kWh. Man kan också räkna ut ett genomsnittligt spotprisvärde per kraftslag genom att vikta spotpriserna med respektive kraftslags produktion per timme.

viktat-spotpris-2015

Vattenkraftens värde var alltså 21.5 öre, kärnkraft 21.2 öre, vindkraft 20.2 öre och solceller 20.1 öre/kWh. Det betyder att värdet för vind och sol år 2015 var 5-6% lägre än genomsnittet. Värmekraft hämtar ett bra spotpris eftersom de kör främst på vintern, samvarierande med fjärrvärmebehovet, medan kärnkraft är inflexibelt och hämtar 99.1% av snittet.

Fallande värde

Jag försöker vara transparent och även redovisa resultat som inte följer mina teser. Jag har förutspått att vindkraften kommer att få ett procentuellt allt sämre viktat spotpris när mängden vindkraft i systemet ökar, pga att vindkraften förstör sitt eget spotpris under de dagar det blåser bra. Man ser sådana effekter, men sedan 2012 har vindkraften legat hyfsat konstant på cirka 5% lägre värde än genomsnittet. Jag håller fast vid min tes om att värdet kommer urholkas med ytterligare penetration (andel vind), men hittills ser jag det inte i siffrorna, trots att vindkraften år 2015 nådde 11% av elen.

Som tröst har jag stöd i litteraturen och i empirin från andra länder. Ett färskt working paper av Lion Hirth visar på befintlig empiri och studier och han har även arbetat fram en modell för hur värdet minskar linjärt med marknadsandelen. Såhär har det sett ut i Tyskland:

hirth-re-value

Hirth konstaterar att värdet på sol och vind vid låga marknadsandelar beror på hur dessa kraftslag samvarierar med konsumtionen (över dygn och säsong). Vid höga marknadsandelar däremot så beror värdet mer på kraftslagens egen varians när de konkurrerar ut sig själva på spotmarknaderna.

I Sverige de senaste fyra åren har värdet av solcells-elen varierat mellan 88% och 108% av genomsnittet. De år då solen har haft högt värde har vintrarna varit milda och reaktorerna gått bra på vintern, så att skillnaden i spotpris över säsong har varit mindre än skillnaderna i spotpris mellan dag och natt. Solen har en penetration i Sverige, enligt SvK (som måhända inte täcker all solproduktion), på endast 0.02%, vilket innebär att solen ännu inte konkurrerar med sig självt. Eftersom Sverige har säsongsmässigt mindre lämplig sol än Tyskland, kommer Sveriges värdeurholkning vara brantare än den tyska ovan.

Import och export

Svensk vindproduktion var cirka 17 TWh och svensk nettoexport cirka 23 TWh år 2015. Jag har inte undersökt vad exportintäkterna egentligen blev, men om man som proxy skapar ett viktat spotpris på samma sätt som för kraftslagen, så blev nettot 4.1 mdr, dvs blott 18 öre/kWh. Jag misstänkte att vi exporterade mycket av vinden och gjorde en scatterplot på det:

import-vind-2015

Misstanken var fel, sambandet är svagt, vi exporterar nästan lika mycket när vi har hög som när vi har låg vindproduktion. Vi exporterar alltså inte vinden för närvarande, iallafall inte i någon avgörande utsträckning. Jag misstänker att en orsak är att när det blåser mycket hos oss, så blåser det mycket hos grannarna och då är de inte intresserade av import.

Vattenkraft

Okej, om inte exporten tar smällen, så borde vattenkraften göra det. Ny scatterplott:

vatten-vind-2015

Ja, mycket riktigt: Vattenkraften får kompensera. Våra 6 GW vindkraft producerar 0-5 GW beroende på vindförhållanden och vattenkraftens trendlinje varierar då med cirka 3 GW. Allteftersom vindkraften växer i Sverige och reaktorer tvingas till nedläggning kommer vattenkraften tvingas variera än mer, tills gränserna uppnås. Det finns en övre kapacitetsgräns på 16-17 GW och så kallade vattendomar reglerar minimi- och maximiflöden för att skydda älvbiotoper, älvbankar mm.

Slutsats

Även om vindkraften kan byggas hyggligt billigt, så är den inte lika mycket värd och ersätter kärnkraft som har ungefär samma livslängd som de nya vindkraftverken. Solceller kan inte byggas billigt och dess produktion är ännu mindre värd. Utbyggnaden av dessa kraftslag förblir samhällsekonomiskt vansinne.

  •  
  •  
  •  
  •  

Vattenfall och brunkolet

Vattenfalls tyska kolkraft börjar bli aktuellt igen. Vattenfall och troligen även sossarna och miljöpartiet vill sälja för att bli av med gnället från gröna gräsrötter. Bland annat Ny Teknik rapporterar att det är svårt att få köpare eftersom elpriserna för närvarande är låga och spekulerar i att Vattenfall kommer tvingas betala för att bli av med det.

Det här är en gammal surdeg som jag skrivit om förr. Det som fick mig att reagera den här gången var en ledare i DI, Dagens Industri, med rubriken Miljörörelsen har rätt om Vattenfall, undertecknad av PM Nilsson. Låt oss tröska igenom detta steg för steg.

Det har kommit rapporter om att koldioxidutsläppen i världen stagnerat de senaste två åren och Nilsson förklarar detta:

”Orsaken är ett genombrott för förnybar energi, särskilt sol, i Kina och övergång från kol till gas i USA.”

Det är poppis att hylla solceller, men fortfarande är det lögn att tillmäta den någon större betydelse. Solen har ännu inte nått 1% av elen i Kina och av den samlade tillväxten av CO2-snåla energikällor (vattenkraft, solceller, vindkraft och kärnkraft) år 2015 så utgjorde solcellerna bara 12%. Graf över utvecklingen:

china-low-CO2

Nilsson fortsätter med att konstatera att enligt Paris-avtalet måste det mesta av kolreserverna stanna i backen. Han frågar sig:

Hur detta ska gå till utspelar sig nu i Vattenfall som har att hantera Sveriges första äkta ”stranded asset”, brunkolsverksamheten i östra Tyskland. Vem ska ta den finansiella smällen? Hur ska tillgångarna hanteras? Vem ska äga och hur?

Dumma frågor kommer få bra svar! Låt oss först konstatera att Tyskland inte har någon trovärdig väg till mindre brunkol. År 2015 såg elproduktionen ut såhär:

germany-electricity-generation-2015

Betänk att kärnkraften ska stängas ner fram till 2022. Om vi sprider ut dessa 14% på vind och sol så får vi kanske 11% sol och 22% vind. Men sen sitter man där med skägget i brevlådan, för hur ska man kunna öka från de nivåerna? Genom att någon viftar med ett trollspö och får fram gratis storskalig batterilagring?

Att brunkolet verkligen är ”äkta” strandat är alltså långtifrån avgjort. Nilsson pekar på Tysklands planer, men de är tyvärr inte värda papperet de är skrivna på.

Nilsson fortsätter:

Är det [försäljning] egentligen en hållbar modell för att hantera avvecklingen av fossila tillgångar? Om Sverige ska vara ”ledande” och ett ”föredöme” kan det vara mer värt att hitta en finansiell modell som använder marknadskrafterna för att nå det miljöstrategiska målet. Samma dilemma som Vattenfalls styrelse sliter med i dag finns ju överallt i världen. Men Vattenfall har, eller borde ha, en ovanligt progressiv ägare.

Det är här jag börjar undra varför Dagens Industri, som ju faktiskt är en hyggligt tung ekonomitidning, har anställt en politisk redaktör vars resonemang är ekonomiskt illitterata och ologiska. Men okej, låt oss bena ut det här:

  1. Försäljningen är inte tänkt att hantera avveckling, utan att bli av med en het politisk potatis och en goodwill-belastning. Just för att Sverige är en ”ovanligt progressiv ägare” vill politikerna riva av plåstret fort genom försäljning.
  2. Vi har en modell för att ”hantera avvecklingen av fossila tillgångar”. Det kallas för EU ETS, Emission Trading Scheme, dvs utsläppsrätter. Vem som äger och driver vad är fullständigt irrelevant. Utsläppsrätterna kommer användas.
  3. Sverige kan bara leda och vara ett föredöme på hemmaplan. Om vi på något sätt lyckas sänka tyska utsläpp så hjälper vi bara Tyskland att leda och vara ett föredöme. Det har vi såvitt jag vet ingen ambition att göra.
  4. Sverige har inget ”miljöstrategiskt mål” för Tyskland. Det vore absurt om vi hade det. Vi skulle kunna adoptera lilla Åland eller tillochmed någon baltstat, men det vore extrem hybris att tro att vi kan fixa en kraschad energipolitik hos en 10 gånger större granne!
  5. Det finns ingen ”finansiell modell som använder marknadskrafterna” att hitta ur ett svenskt perspektiv. Tyska politiker har makten i Tyskland. De har sina feed-in-tariffer och är med i ETS. Vad ska vi göra från Sverige? Ska svenska politiker instruera Vattenfall att kräva elcertifikat-liknande påslag av sina tyska kunder?
  6. Om det är så att kolet verkligen är ”stranded assets” i ekonomisk mening så sitter vi med Svarte Petter och det finns inget att göra åt saken. Det är bara att ta fram popcornen och vänta på nedskrivnings-showen. Försäljning eller inte spelar mindre roll, om vi antar att marknaden är likvid och informerad. Försäljningspriset kommer spegla att resurserna är strandade, om de är det.

Något senare i ledaren:

Delar av miljörörelsen har argumenterat för att Vattenfall bör behålla brunkolen för att lägga ned. De har en poäng. Om världens investerare gör som Sverige och bara slumpar bort fossila verksamheter till allt mindre nogräknade köpare som bara bränner vidare kommer utsläppen inte minska.

Nej, ”miljörörelsen” (dvs de gröna) har ingen poäng. Varje försök till poäng är i själva verket en måttligt begåvad rationalisering av en hjärndöd moraliserande ståndpunkt. Och jodå, utsläppen kommer visst minska även om alla säljer till ”mindre nogräknade köpare”. Utsläppen beror nämligen av sånt som ETS-systemet och eventuella CO2-skatter, inte av hur ”nogräknade” enskilda affärsmän är.

Nilsson avslutar lika svagt:

Koldioxidskatten har hittills använts för att höja priset på fossila bränslen. Den skulle kunna användas för att köpa upp fossila tillgångar för att lägga ned i den takt som är försvarbar. Om den nuvarande rödgröna regeringen kan bidra med en ekonomisk lösning skulle den göra verklig skillnad i världen.

Vems koldioxidskatt? Ska skatter från fossilanvändning i Sverige, från svenska företag och privatpersoner, användas till att förstöra tyska koltillgångar? Eller ska vi be tyska politiker om att ta ut koldioxidskatter från sina landsmän och sen skänka dem till Vattenfall för att täcka dess kapitalförstöring? Vad sjutton menar karln!?

Sverige har två seriösa vägar att gå: Antingen säljer vi tyska kolintressen till högstbjudande och förklarar att det är upp till Tyskland att betala för och besluta om tysk omställning. Eller så behåller vi våra tyska koltillgångar, driver dem affärsmässigt och förklarar att ETS och eventuella tyska politiska ramverk får avgöra hur länge verksamheten kan drivas vidare. Om vi inte får bra bud på verksamheten, då dess framtid är för riskabel, är det min rekommendation att göra det senare: driva vidare som vanligt och extrahera de vinster man kan – kanske försöka ha is i magen till den stora kärnkraftsnedläggningen 2021-2022.

De gröna förslagen är däremot bara barnsliga, och att PM Nilsson och Dagens Industri hakar på är pinsamt. Men förutom detta, så är retoriken och agitationen subtilt vilseledande. Det tyska energi-ewendet är ett dunderfiasko, men när Vattenfall pekas ut som en stor bov i dramat, så förskjuts ansvaret i många svenska ögon och fiaskot får inte det fokus och den förklaring det borde ha. Det är det som är det verkliga politiska problemet. Tänk om vi hade politiker som vågade tala klarspråk om det.

  • 2
  •  
  •  
  •  

Fukushima och evakueringarna

Fukushimaolyckan har nu femårsjubileum och artiklar av varierande, men mestadels usel, kvalitet har duggat tätt i tidningarna. Har därför jobbat lite på en bloggpostning som skulle jämföra faran att bo kvar i Fukushimas evakuerade områden med smog i storstäder, men har haft ovanligt svårt att få fram bra data. Lägligt nog dök det upp en artikel i Japan Today och även i Japan Times, byggd på en forskningsrapport som undersökt just det här temat. Perfekt!

Överdrivna åtgärder

Forskningsrapporten, som ännu inte finns tillgänglig för allmänheten, sammanfattar en treårig studie i ett samarbete mellan fyra brittiska universitet. Talesmannen för studien är Philip Thomas, professor i riskhantering vid universitetet i Bristol.

Artikeln, som givetvis är värd att läsa i sin helhet, nämner att ingen borde evakuerats från Fukushima eftersom strålningsnivåerna inte skulle förkortat livet hos boende med mer än 1-21 dagar, vilket kan jämföras med att en genomsnittlig London-bo förlorar 4.5 månader (135 dagar) av sitt liv pga dålig luftkvalitet. Vad en genomsnittlig Peking-bo förlorar vill jag knappt tänka på. Utgifterna för saneringar, evakueringar mm bedömdes vara överdrivna med upp till en faktor 150 gentemot optimala nivåer.

Efter Tjernobyl hade det varit optimalt att evakuera cirka 31,000 personer, vilket är cirka en tiondel av den faktiska evakueringen.

Strålningsnivåer

Det enda som spelar roll på lite längre sikt efter en kärnkraftsolycka är cesium-nivåerna. Resten klingar av relativt fort. WNA har publicerat den här kartan över strålningsnivåerna i Fukushima-trakten efter ca 0.5 respektive 1.5 år efter tsunamin:

Fukushima_Radiation_map_2011_2012

Under året som gått mellan bilderna har nivåerna ungefär halverats (varje färgskifte i riktning mot mörkblått är en halvering). Det beror delvis på att Cs-137 sköljts bort eller sedimenterat, delvis på att ffa Cs-134 som har kortare halveringstid har klingat av något. Vi har sett i exempelvis renar efter Tjernobyl att cesiums effektiva halveringstid i ekosystemen kan vara så lågt som 4 år, trots att cesium fysiskt har 30 års halveringstid. Motsvarande bild idag bör visa en ytterligare halvering.

Jag noterar, i ärlighetens namn, att nivåerna i den röda till gula zonen är sådana att jag inte skulle vilja vara utomhus 24-7 där. 10 uSv/h exempelvis ger 88 mSv/år, vilket är i överkant som helårsdos betraktat. Se exempelvis XKCD. Å andra sidan tillbringar de flesta rätt lite tid utomhus och de utomhus-områden där folk tillbringar mycket tid kan lätt saneras (vilket också görs, fast överdrivet).

Om man ändå tänker att stressen vore för stor att leva i det evakuerade området pga att man kanske behöver anpassa sig lite och oroa sig, så vill jag påpeka att kärnkraften är så nyttig att denna lilla evakuering lätt är värd det. Den stora förlusten/kostnaden i sammanhanget är att kolkraften expanderar när kärnkraften tvingas till reduktioner.

Ständigt detta Greenpeace

Greenpeaces samvetslösa kampanjer känner förstås inga gränser när det vankas jubileum. Annica Jacobsson, chef för GP Sverige, får i SvD utrymme att breda ut sig med desinformation om både Fukushima och svenska reaktorer. Hon hänvisar till en ”misstänkt ökning av sköldkörtelcancer”, som inom expertisen är allmänt erkänt som överdiagnostisering pga ökad screening och INTE ett resultat av stråldos.

Sedan fortsätter hon med att påstå att det är kraven på oberoende härdkylning som kom efter Fukushima som gör svenska reaktorer ”olönsamma” och inte effektskatten. Men för det första är oberoende härdkylning knappast nödvändig med tanke på de övriga system svenska reaktorer har, bland annat ångdrivna pumpar. För det andra stämmer inte matten. Den oberoende härdkylningen kostar bara 1 miljard per reaktor, medan effektskatten (på 14770 kr/månad och MW termisk effekt) uppgår till 408 miljoner per år för exempelvis den nu nedlagda Oskarshamn 2 (termisk effekt på 2300 MW efter uppgradering). För Oskarshamn 3 är den termiska effekten 3900 MW och effektskatten är på 691 miljoner per år. Det finns ingen tvekan om att effektskatten är en långt, långt större börda än kravet på oberoende härdkylning.

Hänvisningar till dyra franska EPR-reaktorer, fabuleringar om förnybart och felaktiga påståenden om att effektskatten har något att göra med kärnkraftens externa kostnader kan betraktas som något av obligatoriska standardfraser.

I vänster-tidningen och solcells-propaganda-organet ETC breder andra Greenpeace-aktivister ut sig i en ofokuserad soppa av skrämselpropaganda, överdrifter och fånigt gnäll på Fukushimareaktorernas ägare Tepco. Dessutom bjuder man på följande citat:

Som det inte vore nog för kärnkraftsindustrin i Japan så har en domstol i onsdags för första gången beslutat om ett föreläggande mot kärnkraftverket i Takahama, som återöppnades den 26 januari i år. Domstolen ansåg att det finns säkerhetsbrister i anläggningen efter att en radioaktiv läcka upptäckts en vecka innan återöppnandet. Under torsdagen stängdes Takahama-verket därför ner igen.

– Domstolen sänder en tydlig signal till Tepco och kärnkraftsindustrin. Budskapet är att kärnkraften inte har någon plats i Japans framtid, skriver Hisayo Takada, vice programdirektör för Greenpeace Japan, i ett pressmeddelande. 

Det här är verkligen i Greenpeace-klass. Läckan av 34 liter kylvatten från primära kylkretsen med totalt 64 kBq (lika mycket radioaktivitet som i 4000 bananer ungefär) var knappast signifikant annat än medialt. Lägre domstolar som behandlar enskilda ärenden tar knappast på sig att skicka signaler om Japans framtid. Och operatören av Takahama är INTE Tepco utan Kepco, dvs ett helt annat bolag.

Värre ändå blir det när en Toru Bové, Greenpeace-aktivist som flydde med sin stackars familj från Tokyo till Sverige, skriver konspirationsteoretiskt och alarmistiskt om Fukushima i Helsingborgs Dagblad.

Och varför inte läsa ett mycket kompetent producerat falsarium om genetiska skador mm från Greenpeace? Påminner mig om att jag borde lägga till Mousseau och Möller i skräckgalleriet någon dag.

  • 2
  •  
  •  
  •