Etikettarkiv: nationalekonomi

Förnybart konsumerar 8 miljoner jobb

International Renewable Energy Agency, IRENA, har släppt sin rapport över förnybart-utvecklingen 2015. Där konstaterar man att förnybart har förstört/konsumerat/ockuperat otroliga 8.1 miljoner arbetstillfällen under 2015. De har förstås satt ett positivt spinn på det och skriver att förnybart ”skapat” 8.1 miljoner jobb:

IRENA-jobb

Nationalekonomisk fundamenta

Alla som har minsta känsla för nationalekonomi eller förstår grunderna i ekonomisk historia vet att vårt välstånd bygger på effektivisering – på att vi hela tiden gjort lika mycket eller mer med färre arbetade timmar och därmed frigjort arbetskraft som kan skapa ytterligare nyttigheter. Utan denna utveckling hade vi alla suttit fast i jordbruket eller med att manuellt koppla ihop telefonsladdar när någon vill prata med någon annan. Vägen till välstånd är INTE att energisektorns arbetsstyrka sväller kraftigt med svagt ökande eller oförändrad energiproduktion.

Jobb, dvs arbetstimmar, är alltså en värdefull resurs som förbrukas för att skapa nyttigheter, det är inte en nyttighet i sig! Det är symptomatiskt att just förnybart-förespråkare inte förstår grundläggande ekonomi. Vindkraftsindustrin exempelvis firar att de sysselsätter 1.1 miljoner arbetare, när de i själva verket borde försöka urskulda sig.

Mest jobb per watt

De som tror att det är bra med många jobb jublar över solceller, eftersom de ”skapar” flest jobb. Men det blir ännu bättre om vi skalar om med hur mycket som produceras! Det allra mesta av arbetet i respektive bransch kommer ifrån tillverkning och installation, och solcellerna ökade med 51 GW under 2015, medan vinden ökade med 63 GW.

Det är märkeffekter, dvs det man får ut när solen/vinden är som gynnsammast. Baserat på global produktionsstatistik kan vi sluta oss till att den nybyggda solen år 2015 ger ca 6 GW i snitteffekt och att den nybyggda vinden ger ca 12 GW i snitteffekt. Det betyder att en heltidsanställd solarbetare under hela 2015 ordnade 2 KW snitteffekt (ungefär vad Sverige förbrukar per capita) medan en vindarbetare ordnade 11 KW.

Solceller är alltså ineffektivast och därmed bäst, medan vindkraft är effektivare och därmed sämre, enligt jobb-hyllarna. Vind är ungefär 5 gånger sämre på att generera jobb per effektiv watt. (I Sverige är skillnaden större eftersom vi har sämre sol och bättre vind än genomsnittet.)

Mest BNP per watt

Det stannar inte där. Många förnybart-hyllande texter gör även om direkta kostnader till något positivt! Exempelvis skriver BBC följande:

”Wind energy ’could deliver £2.3bn boost for economy […] An average of 2,000 jobs a year could be created until 2050 and £2.3bn injected into the Welsh economy by onshore wind farms”

När vindfarmerna kostar 2.3 miljarder pund, så omskrivs det alltså som att det ”boostar ekonomin” eller ”injicerar” så mycket pengar i ekonomin! Enligt en FN-rapport (varför FN rapporterar om detta begriper jag inte riktigt) så var de globala solinvesteringarna 2015 ca 161 miljarder USD och vindinvesteringarna ca 110 miljarder USD. Den uppmärksamme noterar att kvoten mellan solcellsinvesteringar och vindinvesteringar (ca 1.5) är mycket mindre än kvoten mellan respektive jobb (ca 2.6). Det beror delvis på att vindkraften är mer lokalt sourcad, medan solcellerna i stor utsträckning kommer från Kina (1.7 miljoner solcellsarbetare är kineser), vilket gör solcellsjobben billigare.

Vi kan också sluta oss till att solceller kostar (förlåt, injicerar!) cirka 161/51 = 3.1 dollar per watt installerat och klart medan vind injicerar cirka 110/63 = 1.7 dollar per watt. Om man jämför solceller med kärnkraft, så krävs ca 5-15 GW solceller för att matcha en reaktor (beroende på solinstrålning och reaktorstorlek), vilket innebär att solceller motsvarande en reaktor skulle injicera cirka 15-45 miljarder USD i ekonomin, medan riktiga reaktorer bara injicerar runt 3-10 miljarder USD, beroende på land, reaktormodell och byråkratisk omgivning. Kärnkraften är alltså fullständigt värdelös på att injicera jobb och pengar i den globala ekonomin jämfört med solceller! Lägger man till det faktum att reaktorer har åtminstone dubbla livslängden framstår kärnkraften i ännu sämre dager.

Slutsatser

Det här förklarar ganska väl hur det kommer sig att solceller är modernt och lönsamt medan kärnkraft är omodernt och olönsamt. Det handlar helt enkelt om perspektiv; i denna postmodernistiska värld är givetvis inget perspektiv mer rätt eller fel än något annat.

Det som är en kostnad för mig är tydligen en injektion för någon annan. Det som är skapade jobb för någon är en onödigt svällande sektor, en gökunge, för mig. En gökunge som tränger ut såväl effektiva klimatåtgärder som välståndsskapande.

Tyskland, exempelvis, har sitt extremt dyrbara energi-elände som inte sänker den fossila elproduktionen utan bara ersätter kärnkraft, vilket kan förklara varför de först nu börjat fundera på en supermiljöbilspremie. Å andra sidan, vad är poängen när elen kommer från brunkol?

Klas Eklund svänger om kärnkraft

Om man får tro Supermiljöbloggen har Klas Eklund, ett av de stora namnen i svensk nationalekonomi, svängt om kärnkraft och blivit negativ. Det är självklart bekymrande och jag hoppas han tänker ett varv till. Supermiljöbloggen ger tre citat ur en artikel i tidningen Fokus, som ännu inte finns på nätet. Alla tre citaten innehåller substantiella felbedömningar, och jag tänkte gå igenom dem här:

[J]ag säger att den svenska energidebatten bör starta om och utgå från det nya läge som råder – nämligen att kärnkraften av allt att döma håller på att prisa sig själv ur marknaden.

Det är inte kärnkraften som prisar sig ur marknaden, utan det är politiker och byråkrater som prisar ut kärnkraften. Genom att lägga orimligt stora regleringsmässiga bördor på kärnkraft och göra en paus i utbyggnaden (dvs tvingat konstruktionsindustrin att ta uppstartskostnader om man vill bygga nytt) har man i väst lyckats trippla kostnaden jämfört med läget i länder som Kina och Sydkorea.  Samtidigt vägrar man att internalisera kolets kostnader och subventionerar vindkraft och biomassa kraftigt. Dessutom skapar man politisk risk som gör att långivare kräver hög ränta. Är det verkligen rimligt att säga att kärnkraften prisat ut sig självt?

Den svenska debatten bör utgå från att vi i Sverige inte behöver göra om andras politiska misstag och byråkratiska excesser, utan att vi kan bygga minst lika billigt och bra idag som vi gjorde på 80-talet.

Knappast någon tvivlar längre på att priset på till och med den tidigare dyra solkraften så småningom faller klart under priset på ny kärnkraft.

Jag har i andra inlägg visat hur dyra solcellerna fortfarande är – åtminstone fyra gånger så dyrt som ett rimligt kärnkraftsprojekt. Här säger Eklund alltså att ”knappast någon” tvivlar på att solcellsinstallationer (inklusive arbete mm) faller ytterligare 75% från dagens nivå och att man dessutom ska hitta en batteri-teknologi som är i princip gratis. Okej, isåfall hör jag till undantagen från ”knappast någon”. Update: Jag verkar inte vara så ensam ändå. USAs EIA prognosticerar att solceller fortfarande kommer vara dyrare år 2040, se tabell A5.

Ska riskerna med en kärnkraftsolycka – inklusive evakuering och ombyggnad av hela områden (så som nu måste ske i Fukushima) – bäras helt av industrin blir det för dyrt. Tar staten över försäkringskostnaderna innebär det de facto en subvention.

Det är sånt här vi har stater till – att ta hand om osannolika kriser. Om galna-ko-sjukan hade varit lite smittsammare, om ett vanligt läkemedel ger enorma skador, om Preemraff-raffinaderiet exploderar, om en terrorattack på ett flyg sker, så tar staten lämpligen en del av kostnaden, eventuellt efter att företagen som felat tömts på kapital och kursat. 

Men hur stor är subventionen då? Har Eklund gjort matten? Kärnkraften i världen har producerat cirka 60,000 TWh under tidsrymden mellan Tjernobyl och Fukushima. Säg att de totalt överdrivna evakuerings- och uppstädningsåtgärderna går på 2000 miljarder (värstafalls-siffror från Greenpeace). Då är katastrofkostnaden per kWh ca: 2000e9/60e12 = 3.3 öre/kWh. Vi subventionerar idag förnybart med 20-30 öre/kWh och vi mjölkar kärnkraften på 7 öre/kWh genom effektskatten!

Sen är mitt antagande att svenska reaktorer är sisådär 100 gånger säkrare än de gamla häckar i Japan som förolyckades. Högst 10% av risken för härdsmälta och 10% av risken för att härdsmältan spiller ut utanför inneslutningen. Vi har nämligen reaktorer där väte inte ska kunna ansamlas, alltså ingen vätgasexplosion och alltså blir det inte värre än Harrisburg. 3.3 öre/100 = 0.033 öre/kWh. Nya reaktorer är ännu säkrare. Vidare är svenska kostnader lägre än japanska eftersom vi har mindre befolkningstäthet. Etc, etc.

En sak till: Om vi i Sverige låtsas att vi är en vettig marknadsekonomi och helt enkelt skapar en jämn spelplan för kraftslagen, med strömlinjeformad, opolitiserad byråkrati och internaliserade kostnader, så får vi se vad som byggs. Då spelar det ingen roll vad nationalekonomer tycker och tror. Så bort med elcertifikaten, skattesubventionerna och gratis nätförstärkningar för förnybart. Bort med effektskatten på kärnkraft. Bort med begränsningarna på antalet kärnkraftverk. Sen väntar vi och ser. Klas Eklund, har vi en deal?