Etikettarkiv: grönism

klimatriksdagens visdom

Klimatriksdagen, en förening som knoppats av från SNF, samlades nu i helgen i Norrköping för allehanda ceremonier och seminarier samt för att behandla över 200 inskickade motioner.

klimatriksdag2014

Man röstade där fram den bästa motionen i 7 olika områden för att skicka dessa vidare till den vanliga riksdagen. Det är en imponerande ansträngning och en imponerande uppslutning i grön-Sverige. Tänkte kort belysa energi-motionen, eftersom den är framröstad som det bästa tänkande de gröna har att erbjuda på området. (Det finns mycket att säga om övriga vinnande motioner också, eftersom flera av dem är likartade i sin klokhet, men detta lilla nedslag får räcka.)

Energi, motion 304, nya ägardirektiv till Vattenfall:

Man kräver helt enkelt att Vattenfall ska stänga all kärnkraft och kolkraft i andra länder, samt lägga ner sina brunkolfält. Motionen trycker hårt på att detta ska ske genom direkt nedläggning, absolut inte genom försäljning. Dvs nedläggning ska ske genom rivning och skrotning av kolkraftverk och, antar jag, genom att behålla rättigheterna för brunkolfälten så att ingen annan kan utnyttja dem.

Om man tittar på storleken på Vattenfalls engagemang i Tyskland, så inser man att klimatriksdagen vill att Sverige omgående ska kapitalförstöra cirka 200 miljarder där, eller cirka 100,000 kr per svensk tvåbarnsfamilj. Tillkommer engagemang i andra länder. Det kommer verkligen att kosta att vara medborgare i ett land som vill betala notan för energi-omställningen i övriga Europa.

Dessutom räknar alltså klimatriksdagen kallt med att vi kommer tillåtas att sabotera tysk elförsörjning, trots att tyska myndigheter alltid detaljstyrt och varit mycket bestämda med vad de vill ha, inklusive kolkraft. De kommer givetvis snabbt tvinga bort Vattenfall om vi tillkännager såna här planer, iallafall om vi inte är väldigt snabba med att spränga kolkraftverken och kanske harva ner finfördelat kärnavfall i brunkolfälten så de blir obrukbara. Ett enda ord, klimatriksdagen: nejdetkanviinte!

Som en liten fotnot kan jag nämna att det faktiskt fanns hjältar som motionerade rationellt, framförallt Motion 8: kärnkraftsutveckling för ett klimatsäkert samhälle, med största sannolikhet som en reaktion på den helt absurt namngivna Motion 4: kärnkraftsavveckling för ett klimatsäkert samhälle. Men givetvis var det den senare motionen som gick till final!

 

Förnybart slukar 6.5 miljoner jobb!

En rapport av IRENA, International Renewable Energy Agency, får nu allt större spridning i gröna sammanhang. Rapporten uttalar att förnybar energi tillhandahåller (”provides”) 6.5 miljoner jobb i världen:

Sanningen är förstås att förnybar energi förbrukar 6.5 miljoner arbetstillfällen. Arbete är en resurs vi förbrukar, inte en vara vi konsumerar! Ju större sysselsättningen i en sektor är, desto sämre är det, allt annat lika. Att gröna och förnybart-vurmare inte förstår detta nationalekonomiska fundamenta är symptomatiskt.

Här ser vi förresten ytterligare ett tydligt bevis på hur extremt dyrt det är med solceller. Vindkraften och solcellerna ökade med ungefär lika mycket i märkeffekt år 2013 (ca 36 GW), men eftersom vindkraften har 30% kapacitetsfaktor och solcellerna under 15%, så producerar solcellerna hälften av energin med trippla arbetsinsatsen!

Uppdelat på länder ser det ut såhär:

Kina sysselsätter alltså oerhört många i att tillverka svarta takdekorationer i kisel och aluminium och spola ut dess process-kemikalier i naturen. (Ändå har man väl inte räknat med alla fina gruvjobb för att ta fram sällsynta jordartsmetaller.) Brasilien är en gigant inom regnskogsskövling för socker-rör-etanol och USA kör fortfarande en del subventionerad majsetanol som mest grön-tvättar fossil energi. Tyskland fortsätter förstås att irrationalisera sin energiförsörjning på känt manér. Nästa år börjar det på allvar även hos oss, när de rödgröna vunnit.

Energi-subsidier

Ett vanligt grönt mantra är att subsidierna för fossiler och kärnkraft är mycket större än subsidierna för förnybart – implicit menar man att för att det ska bli rättvist bör minsann förnybart subventioneras lika mycket eller mer än idag.

Siffrorna som används för framförallt fossil-subsidierna växer år från år. Det hela fungerar som en sorts auktion där högst siffra vinner kampen om mediautrymme och citatmängd. Det högsta budet just nu är IMFs rapport som visar på globala fossilsubsidier på cirka $1.9 biljoner, eller cirka 2.5% av global BNP. Jag hittar inga riktigt färska siffror för globala förnybart-subsidier, men en siffra som cirkulerar är $88 miljarder för år 2011.

Men vad består då subsidierna i IMFs rapport av? Jo, en mindre del, $480 miljarder, är direkta subsidier där stater kan sägas betala ut pengar, iallafall nästan. Det handlar om att framförallt oljeproducerande länder säljer bensin och gas-el till medborgarna till självkostnadspris, för att de verkligen ska inse att de får del av kakan. Se följande graf:

direkta_subsidier

MENA = Mellanöstern och Nordafrika. LAC – Latinamerika. E.D. Asia = Utvecklingsländerna i Asien, CEE-CIS = Forna östblocket. Adv = I-länderna.

Vi kan alltså se att i-ländernas fossilsubventioner är helt försumbara. Att u-länder förslösar sina fossilresurser är inte ett rimligt argument för att i-länder som Sverige och Tyskland ska slänga $88 miljarder i sjön på förnybart! Sen bör man givetvis betänka att fossilerna ger oss i storleksordningen 85% av energin och vind+sol som tar hem lejonparten av förnybartsubsidierna genererar i storleksordningen 2%. Skulle fossilt få förnybartsubsidier skulle det alltså kosta bortåt $88*(85/2) = $3700 mdr!

Men okej, $480 mdr till fossilt var den mindre delen av subventionerna. Resten då? Jo, det handlar om $2400 mdr ytterligare, och detta utgörs av beräknade externa kostnader för fossilanvändningen, dvs växthuseffekt samt andra miljöföroreningar och dess påverkan på luftvägshälsa, cancer mm. Men de har märkligt nog också tagit med kostnader i form av trängsel på vägarna, vägslitage och bilolyckor, trots att vi skulle få dessa också med förnybar energi och trots att det givetvis finns stora positiva externaliteter i att vi kan transportera oss själva och varor snabbt och lätt.

Jag har inte hittat någon tydlig metodikbeskrivning, men allt tyder på att man inte heller dragit av för de enorma skatter som de avancerade ekonomierna (utom USA) belagt fordonbränsle med. Dessutom verkar man addera på frånvaron av momsuttag på de externa kostnaderna! Man räknar alltså bara med den negativa sidan av allt, plus moms, men inte den positiva. Total-subsidierna enligt IMF kan du se i grafen nedan:

totala_subsidier

 

 

Det här är knappast heller en bra motivering till att vi ska bränna pengar på vind och sol. Två fel gör inte ett rätt, som bekant. Däremot kan det vara en bra motivering till att så tydligt och så rättvisande vi kan internalisera externa kostnader. Vi i Sverige har redan gjort detta, även om vi låter exempelvis jordbruk och flyg komma undan en del pga internationellt konkurrenstryck. Vi kan hursomhelst med gott samvete avskaffa elcertifikaten och skippa alla former av solcells-subventioner.

Som en sido-not: En vanlig teknik i USA för att blåsa upp fossilsubsidier-siffrorna där är att räkna ihop fossil-industrins andel av skattelättnader som all industri åtnjuter. (USA är ju bra på att ha skapligt höga och breda skatter och sen införa ”tax breaks”, dvs undantag eller temporära sänkningar. ) De påhittade kärnkraftssubventionerna får jag återkomma till.

Det grönakademiska komplexet

Det ”militärindustriella komplexet” i USA anses av vissa konspirationsteoretiker styra landet. Låt mig istället, på liknande manér, introducera det grönakademiska komplexet i Sverige! Ett av dess nätverk, inkluderande 23 personer varav de flesta professorer, argumenterade igår på DN Debatt för parollen: Bannlys alla politiska beslut som ger klimatutsläpp.

På rubriken låter det som att de hade en väldig otur när de tänkte, och inget i artikeln tyder heller på något annat. Det är märkligt bara att någon överhuvudtaget kan få för sig att det är en bra idé att Sverige, med en promille av världens CO2-utsläpp, ska strunta i allt vad kostnadskalkyler heter och helt sonika strypa allt nytt som kan ge CO2-utsläpp, men att exempelvis en professor i miljöekonomi kan få för sig det är helt surrealistiskt. Kryddningen med implicit kärnkraftsmotstånd hjälper inte upp intrycket: 100 procent förnybar energi före 2050″

Lite observationer om undertecknarna: De 23 verkar vid 10 olika akademiska center, men hela 9 stycken, cirka 40%, är verksamma i Uppsala på universitetet eller i anknytning. Ett par av undertecknarna är hedersdoktorer, i det här fallet politiker. Av de riktiga akademikerna är det bara en enda som varken är statsvetare eller hör till tvärvetenskapliga miljö/hållbarhetsinstitutioner. (Denna udda fågel är istället astrofysiker.)

De institutioner som är representerade, utöver astrofysikerns, är:

  • Institutionen för strategisk hållbar utveckling – Blekinge universitet
  • Avdelningen för miljösystemanalys, Chalmers
  • Chemical Environmental Science group, Chalmers
  • Energy Systems Planning, Energy and Climate Studies, KTH
  • Historiska studier (miljöhistoria), KTH
  • Department of Thematic Studies – Technology and Social Change, Linköpings TH
  • Human Ecology Division, Lunds universitet
  • Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala
  • Stockholm recilience centre, Stockholms universitet
  • Ekonomiinstitutionen, SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet)
  • Institutionen för ekonomi och teknik, Biometri- och miljöanalys-gruppen, SLU
  • Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
  • Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
  • Uppsala Centre for Sustainable Development, Uppsala universitet
  • Departement of Peace and Conflict Research, Uppsala universitet

Det här är en schysst lista på institutioner och avdelningar, men skrapar bara på ytan. Eftersom Karl-Henrik Robèrt var med på artikeln och artikeln hade skrivningar inspirerade av det naturliga steget (en skattereform där skatten på vanliga arbeten ersätts av skatt på jungfruliga råvaror”) så kanske undertecknarna främst hämtats från den skolan?

Det finns alltså många andra grönakademiska nätverk och institutioner som inte var med på just den här debattartikeln. Vi har exempelvis ”Institutionen för geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling”, där Kjell Aleklett håller hov och utbildar doktorander i fånig peak oil-ideologi. Vi har ”avdelningen för fysikalisk resursteori” på Chalmers där Christian Azar håller i trådarna. Eller Per Kågesons avdelning på KTH. Med sina tongivande professor och kadrer av underställda doktorander framstår dessa grupper inte sällan som lätt sekteristiska.

Missförstå mig rätt – jag betraktar det mesta av forskningen som legitim, och ämnesområdena är oftast viktiga. Men när man som jag hängt med länge i vad som skrivs och vilka band som finns mellan politiker, universitet, non-profits som naturskyddsföreningen och akademiker, infinner sig en ganska olustig känsla som är svår att skaka av sig. Den här DN-debatt-artikeln stillar inte precis den olustiga känslan. Det finns akademiker som tar maximet ”speak truth to power” på allvar, och det finns de som inte gör det, det är iallafall helt klart! Hade jag grävande som heltidsjobb skulle jag försöka göra en mer systematisk kartläggning, men för närvarande får detta skissartade inlägg, hur otillfredsställande det än är, duga.

Den som vill fördjupa sig i ett väldigt näraliggande ämne kan läsa om genusvansinnet (det genusakademiska komplexet?) på Tanja Bergkvists blogg. Hon skriver inte så mycket längre, och hennes bloggpostningar är alltid för långa, men några nedslag i hennes historiska bloggpostningar är absolut värt tiden!