Helt apropå, ser den kumulativa produktionen för våra minsta och äldsta reaktorer ut såhär, jämte vindkraften:
Idag meddelade Vattenfall att man avser att lägga ner Ringhals 1 och Ringhals 2, på totalt drygt 1700 MW, i förtid, ca 2018-2020. Tidigare har man planerat att driva dem till ca 2025. Dessa två reaktorer motsvarar tillsammans dagens svenska vindkraft i årsproduktion, dvs i storleksordningen 11 TWh/år. Att lägga ner dem 6 år i förtid destruerar således ca 66 TWh och om vi räknar lågt och antar att ersättningen är vindkraft för 50 öre/kWh så ser vi att vindkraftskostnader på 30 miljarder kunde undvikits.
Vår förra näringslivsminister, Annie Lööf, är en hedersknyffel som utan omsvep tar på sig skulden för denna enorma kapitalförstöring. Tillsammans med Maud Olofssons Nuon-affär är det ingen överdrift att konstatera att centerpartiet visat sig vara extremt kostsamt för landet. Såhär skriver Lööf:
”Sedan Alliansen slöt den unika energiöverenskommelsen har vi sett hur det förnybara har växt kraftigt. Att Vattenfall nu stänger kärnkraftsreaktorer i förtid är ytterligare en effekt av de medvetna satsningarna för mer förnybar energi.”
Men faktum är att trots att Lööf så självuppoffrande tar en kula för det gröna laget, så skvätter det lite på lagkamraterna i S, Mp och V. De senare har nämligen beseglat reaktorernas öde genom att dels höja kärnkraftsskatten (effektskatten) från cirka 4 miljarder/år till 5 miljarder/år (ca 8 öre/kWh), dels avisera ambitioner att öka mängden elcertifikat och satsa extra på havsbaserad vindkraft.
Med ett elpris på cirka 30 öre med en vikande trend, samt en skatt på ca 8 öre, finns det inte mycket att göra. På en sådan ekonomisk spelplan måste reaktorer successivt avvecklas. Vattenfalls koncernchef Magnus Holm konstaterar att styrelsen inte skulle tagit beslutet utan effektskatten. Om jag hade suttit i Vattenfalls ledning skulle jag pläderat för att gå fram ännu snabbare! Givet förutsättningarna borde allt arbete med Ringhals 2 avbrytas omedelbart och reaktorn avvecklas. Varför? Jo, man har upptäckt rost i reaktorinneslutningens bottenplåt:
”Inspektioner och analyser har kommit fram till att korrosionsangreppen finns på den yta av plåten som under byggtiden låg öppen längre tid än övriga delar. Hela denna yta kommer nu att behöva friläggas. Arbetet är mycket tidskrävande. Betongen och lecablocken ovanför plåten måste tas bort relativt försiktigt så att man inte orsakar andra skador. Därefter kommer skadad plåt att repareras, golvet att återgjutas och till sist ska reaktorinneslutningen täthetsprovas igen.”
Utan att vara insatt i detaljerna har jag svårt att tro att det är värt att lägga pengar på att försöka fixa det där, givet att man bara ska driva den ytterligare några år och i princip går med förlust även om den skulle vara körbar redan idag.
På sikt får vi problem med effektbalansen när reaktorer läggs ner, dvs det kommer bli allt svårare att få elen att räcka till när det är kallt och svag vind på vintern. En del debattörer med dålig intuition för statistik har redan hunnit hävda att det inte gör något att R1 och R2 läggs ner, eftersom de står still just nu, vilket ”bevisar” att vi kan undvara deras effekttillskott. Läsare av denna blogg begriper bättre. Vill man exempelvis vara skapligt säker på att sex reaktorer ska fungera samtidigt är det självklart bättre att utgå från tio reaktorer än åtta.
Min framtidsspaning är att den blocköverskridande energikommissionen kommer skjuta effektbalansproblemet på framtiden. Politiker har inget att vinna på att ta ansvar för framtiden och gör det därför sällan. Men förr eller senare kommer någon regering att bygga ett antal rejäla biogas- eller biomassa-verk. Sen råkar man ”tillfälligtvis” bli tvungen att köpa fossilgas respektive kol för att driva dem. Det är ungefär den nivån på transparens, framförhållning och ansvar jag förväntar mig. Som bäst, alltså.
Ganska snart efter utnämningen visade han färg, när Kungliga Vetenskapsakademiens energigrupp på 13 professorer kommit fram till att vindkraftens potential var begränsad: