GWEC, vind-industrins globala samarbetsorgan, har nyss släppt siffror över vindkraftsutbyggnaden för 2018 samt några prognoser. Det är värt ett kort blogginlägg.

Sjunkande eller ”stabil” utbyggnad

Vindkraftsutbyggnaden i världen sjönk för tredje året i rad, från 53.2 GW 2017 till 51.3 GW. GWEC beskriver detta med ”Since 2014, the global wind market’s growth has been stable, installing above 50 GW of new capacity each year.”

Optimistiska prognoser

Varje år ger GWEC en prognos med en successiv ökning från år till år, exempelvis denna för två år sen:

Det har alltså gått sådär med det. Det GWEC säger nu är: ”we expect 55 GW or more to be added each year until 2023. In particular, the offshore market will grow on a global scale and will reach up to 7 to 8GW of new capacity during 2022 and 2023.” Kort sagt ytterligare en förhoppning i raden om att trenden ska vända och att industrin ska återfå åtminstone lite volymtillväxt. Offshore växer lite bättre men fortsätter vara insignifikant i det stora hela.

Man påpekar att vindkraften även fortsatt behöver subventioner: ”We expect huge growth in Asia through the coming decade and beyond as part of the continuing shift from Europe to Asia as the driving region for wind development. However, government support and policy are key to enabling faster market growth in key regions such as South East Asia.”

Kina stod för ca 45% utbyggnaden förra året och USA stod för 15%. USA har en liten vindkraftsboom som kommer fortsätta en tid pga man klämmer in projekt för att utnyttja de federala subventioner som nu fasas ut (men påbörjade projekt får ligga kvar på subventionsgraden som gällde för det påbörjade året). 60% av vindutbyggnaden i världen är alltså beroende av subventionerna i dessa två länder.

S-kurvan

Vindindustrin hävdar att vindutbyggnaden är ”stabil”. Tiotusenkronorsfrågan blir då vad livslängden är. Det är intressant att notera att för 20 år sen, 1998, installerades ca 2.3 GW i världen. Året därpå 4.3 GW. Nedlagda vindsnurror måste subtraheras från de nybyggda och det pekar mot en S-kurva som ser ut såhär:

Har vi 20 års livslängd och fortsatt ”stabil” utbyggnad ligger vi alltså smack i mitten av S-kurvan! Vindkraften slutade bete sig exponentiellt ca 2009 och kommer börja bete sig ”logaritmiskt” under andra halvan av 2020-talet.

Med en utplaning på ca 1000 GW vindkraft och säg 35% kapacitetsfaktor så pratar vi om ca 3000 TWh/år vilket utgör bara 12% av dagens elgenerering. Med 25 års livslängd sker utplaningen på ca 1250 GW, vilket skulle ge ca 15% global penetration.

Slutsats

Vissa regioner som Iberiska halvön har visat på större potential, men vi har den svaga utveckling vi har. Det är uppenbart att dagens ”stabila” utbyggnad måste ses som en besvikelse för de som sätter mycket av sitt hopp till vindkraften.