Vad kostar ett lands arbetslöshetspolitik? Ett lands försvarsmakt? Förnybartsubsidier? U-hjälp? Det finns självklart inget svar på dessa frågor! Förutom att kostnaderna skalar med länders ekonomi, så är de dessutom föremål för politiskt godtycke, eller kanske snarare politiska behov. Vilka summor behöver läggas för att politikerna ska se bra ut?

Kostnaden för att hantera reaktorhaverierna i Fukushima är av samma art. Nu nås vi av en nyhet från Nikkei News, via Ny Teknik, att kostnadsestimatet stigit från 900 miljarder till över 1600 miljarder. Jag hade väntat mig kostnadsökningar, eftersom det initiala estimatet inte gärna kan räkna med att politikerna kommer fortsätta få impulser att ösa pengar på problemet för att gardera sig mot kritik.

De nya estimaten är cirka 650 mdr i kompensationer och 400 miljarder till dekontaminering (framförallt att skala bort översta jordlagret över enorma ytor), plus lagringsplatser för jorden. Det mesta av resten är kostnaderna för att hantera och demontera själva reaktorerna samt förhindra ytterligare läckage under tiden.

Andra rapporter ger vid handen att man hittills över de första fem åren ”bara” lagt ut cirka 4 biljoner yen, drygt 300 mdr, eller en femtedel av den förväntade totalkostnaden.

Överdrifterna

650 miljarder i förväntade kompensationer till 100,000 evakuerade blir cirka 6.5 miljoner per person, inklusive barn. 26 miljoner per fyrapersonersfamilj. De höga månatliga ersättningarna är en förklaring till varför motståndet är så högt mot att flytta tillbaka: Om staten lyckas repatriera dig så förlorar du din ersättning.

Samtidigt säger forskarna att varken långtids-evakueringar eller utbredd dekontaminering är medicinskt motiverat, eftersom att leva kvar i de värsta områden ändå är väldigt mycket mindre skadligt än att bo i exempelvis London med dess luftkvalitet.

När det gäller hanteringen av själva reaktorerna, så gör man väldigt mycket onödigt för att slippa tala klarspråk och gå emot särintressen som fiskerinäringen. Bland annat har man satsat ett antal miljarder på att skapa en isvägg i marken för att hindra nytt grundvatten från att nå reaktorerna och sen strömma vidare ut i havet. Grejen är bara att läckaget av radioaktiva ämnen från reaktorerna till havet innan isväggen var tillräckligt små för att snabbt spädas ut till insignifikanta mängder.

På samma hysteriska och kostsamma vis bygger man fler och fler vattentankar för att lagra dekontaminerat vatten som passerat genom reningssystem. Kruxet är nämligen att det inte på kemisk väg går att avskilja radioaktivt tritium (en väteisotop) som blivit en del av vattnet. Fiskare protesterar mot att göra det självklara, nämligen släppa ut vattnet i havet, trots att tritium är ganska snällt och mängderna sådana att utspädningen bums gör det till ett icke-problem. Politikerna vågar inte säga ifrån, så miljarderna får rulla.

Perspektiv

Ok, så 1600 miljarder är mycket pengar och det är inte någon stor tröst att en rationell politik baserat på cost-benefit-analyser antagligen hade reducerat kostnaderna till en femtedel eller mindre. Men går det att sätta kostnaden i relation till något?

Hittills har kärnkraften i världen producerat cirka 80 biljoner kWh el. Fukushima adderar en kostnad på 1.6/80 = 0.02 kr = 2 öre per kWh. Det är en relativt låg kostnad med tanke på exempelvis den svenska skattereduktionen på sol-el med 60 öre/kWh, plus ROT-avdrag eller investeringsbidrag mm.

Vi kan också jämföra med det tyska energi-eländet, vars totalkostnad väntas stiga till cirka 5000 miljarder fram till år 2025.

Japan har lagt ca 60 mdr per år på Fukushima hittills, att jämföra med Tysklands run-rate för energi-eländet på cirka 224 mdr/år i direkta EEG-avgifter. Elnätsförstärkningar mm tillkommer.

Slutsatser

Fukushima drar i storleksordningen två promille av Japans BNP. Det skulle en kärnolycka antagligen göra, ungefär, i vilket västerländskt land som helst. Sverige har mycket lägre BNP, så en olycka vore motsvarande billigare här. Detta är ett påstående som en del gröna reagerat mycket starkt på, men faktum är att kostnaderna är något politikerna väljer, och de väljer kostnader som är lagom tunga.

Fukushima ger oss också en möjlighet att skatta ett tak för kärnkraftens genomsnittliga katastrofkostnader: cirka 2 öre/kWh. Nu är det förstås så att Fukushima-reaktorerna var av 60-talsmodell med veka inneslutningar, sårbarheter vad gäller väteansamling och -explosioner mm. Nyare reaktorer som de svenska, som dessutom dragit lärdomar från Fukushima, är åtminstone en storleksordning säkrare (troligen betydligt mer). Den befintliga globala flottan borde därmed ha genomsnittliga skadekostnader under 0.2 öre/kWh. Nya reaktorer, gen3+, kan antas vara ytterligare en storleksordning säkrare.

Men få politikerna att sluta ösa pengar på att se ansvarsfulla ut och istället faktiskt vara ansvarsfulla, exempelvis genom att tillse att det byggs mer kärnkraft? Nejdetkanviinte! Istället spelar vi rysk roulette med klimatet genom fullt fokus på slumpkraft.