Ni har säkert läst att det nu finns nedläggningsbeslut på fyra av tio reaktorer, nämligen:
- Oskarshamn 2, 850 MW (efter pågående uppgradering), stängs nu
- Oskarshamn 1, 492 MW, stängs troligen 2017
- Ringhals 2, 847 MW, stängs 2019
- Ringhals 1, 910 MW, stängs 2020
Gröna jublar. Naturskyddsföreningen skriver bland annat:
Vi ser det här som ett tecken i tiden – förnybart är framtiden! Nu klimatmaxar vi Sverige! #klimatmaxa
NSF är förvisso stollar, men hur man orkar yra om att ”klimatmaxa” i det här sammanhanget övergår ändå mitt förstånd. En barnunge inser ju att om vi drar ner på kärnkraftselen i världen så blir det dominerande resultatet att kol bränns för att kompensera.
Förlusten av produktionskapacitet i Sverige blir ca 850+492+847+910 ~= 3100 MW. Ett understatement är att det kraftigt påverkar effektreserven. I termer av elproduktion tappar vi vi ca 23 TWh per år, dvs dubbelt så mycket som vindkraften producerade under 2014. När kol i Tyskland mfl länder kompenserar, medför detta cirka 20 miljoner ton ökade CO2-utsläpp per år. Det är något mer än Sveriges hela transportsektor som ligger på cirka 18.5 miljoner ton, inklusive bilar, taxis, bussar, lastbilar mm.
Idag bör vi alltså gratulera våra politiker – Anna-Karin Hatt, Ibrahim Baylan, Stefan Löfvén och Åsa Romson. De har tillsammans, genom målmedvetet arbete, sett till att utsläppen i EU ska öka motsvarande Sveriges transportsektor. Vattenfalls kolgruvor i Tyskland kommer vara bland de som får svara upp mot utmaningarna, oavsett framtida ägare.
Apropå Tyskland… Elproduktionen i Tysklands solceller har vuxit med ungefär så här mycket sen 2010. Det giganten Tyskland med investeringar i 1000-miljardersklassen har skapat under fem år med hjälp av solceller ska alltså lilla Sverige kompensera med en motsvarande kärnkraftsnedläggning under kommande fem år. Även om det inte är direkt relaterat så ligger det en tilltalande symmetri i detta, inte sant? Det som byggs upp med möda är mycket lätt att riva ner. Det är ju inte Baylans och Löfvéns egna pengar, trots allt.
Appropå kostnader; finns det några samhällsekonomiska beräkningar? Hur mycket tung industri kommer att lägga ned ?
Det är så man kokar inombords.. Och det är inte bara den oerhörda kapitalförstöringen som är upprörande utan även vetskapen om att för varje reaktor som lagts ned höjs tröskeln för ett återtagande. Kvalificerad personal sägs upp eller slutar, ingen vid sina sinnes fulla bruk ser en framtid i branschen och erfarenhet och kunskap dör ut snabbare än de flesta tror.
Mina kontakter i branschen nämnde för ca ett halvår sedan att ansedda konsultfirmor satts i arbete för att titta på utbyggnad av svensk gaskraft. Senast vid nästa nedläggningsrunda efter 2020 måste förlorad kapacitet ersättas och en huvuddel gas är det enda realistiska alternativet. Så långt betvivlar jag dock att Naturskyddsföreningen tänkt.
Förvisso saknar inte kärnkraften motståndare, men hur lyckas de drömma ihop att det skulle vara bra för klimatet att stänga kärnkraft? Det är ju inte ens koherent…
Idag exporteras motsvarande några reaktorer, så det går väl i princip att stänga dessa. Tyvärr ligger man då på pottkanten och riskerar att trilla i om det fryser på. Att inte ha någon reserv ter sig att ligga i tiden. Hela Sveriges ekonomi ligger på pottkanten. Och nu med den förmodade kostsamma flyktingkrisen så kommer förmodligen hela härligheten att tippa ner i nattkärlet, blubb.
Klimatmaxa …..
Vad kan förväntas för reaktion hos investerare och handelspartner för vår exportnäring.
Förtroendet som en pålitlig och ansvarskännande leverantör av produkter, är avgörande för fortsatt goda handelsförbindelser.
I avsaknad av långsiktigt goda förutsättningar, ( där politiken har stort inflytande)
är risken överhängande att Sveriges ”kunder” vänder oss ryggen.
Baskraft är en av dessa förutsättningar.
Kostnader förknippat med utebliven handel är nära nog omöjligt att uppskatta,
men högst troligt mer än vad Sverige kan bära.
Att ”klimatmaxa” är en för samhället destruktiv lyxkonsumtion som lär föra oss 100 år tillbaka i tiden.
SNF = Svensk naivitet förkroppsligad.
Så sant, så sant….
Jag fastnar för den sista meningen i din text – Det är ju inte Baylans och Löfvéns egna pengar, trots allt.
Det är underligt hur olika reglerna är för att utkräva ansvar av de som har blivit betrodda med att sköta andra pengar. I företags-, och föreningssektorn gör man jobbet först och ber om ansvarsfrihet därefter. Men för politiker, som styr kommuner, landsting samt hela vårt land och Europeiska unionen – där ger vi ansvarsfriheten först. Jag är övertygad om att frånvaron av ett personligt ansvar spelar roll i sådana beslut som ger en dålig kostnad-fördelskvot. Extraskatten på kärnkraft är ett exempel på ett sådant beslut.
Ett visst mått av personligt ansvar tror jag skulle fungera dämpande på implementerandet av de idéer som har högst K/F-kvot. Exempelvis så verkar det ju utifrån hennes handlingar som att Romson mycket väl förstår ekonomiska fundamenta, då hon försöker minimera underhållskostnaderna för arbeten under vattenlinjen på sin egen båt samt betala så lite som möjligt för varor av samma kvalitet, mer specifikt diesel. Hennes ekonomiska stolleskap verkar endast riktat mot andras plånböcker.
Rädslor har vi alla, men väldigt olika beroende på värderingar. En del är rädda för att kärnkraft ska läggas ned innan vi har alternativ, andra är rädda för att det ska byggas mer kärnkraft så att alternativen aldrig får den utveckling de behöver för att fungera. Finns det inga fler vägar framåt än dessa två extremer? Är vi ens på väg i rätt riktning med någon av dessa extremer?
Solenergisystem är antagligen bara i början av sin utveckling, kärnkraft och annat centraliserat har funnits sedan minst 60-talet. Tror ni inte det kommer nya smarta distribuerade sätt att lagra och ta tillvara solenergi? Tror ni att samhället kommer att se ut som idag om 20-40 år, med dagens stora centraliserade elnät?
Jag tror att vi kommer behöva sol för att ersätta det fossila, fast till stor del i form av en mångfald av distribuerade energisystem, som kompletterar dagens system och gör det mer resilient. Samhället kommer behöva ställas om till mer lokala lösningar. Vi kommer ta hjälp av biologiska system, där sol ger energin, men output är en mångfald, inte bara el och värme som idag. Ett nytt samhällssystem där vi får olika output samtidigt i form av mat, energi och ekosystemtjänster. Formen behöver säkert anpassas till lokala förutsättningar.
Om Sverige har 5 eller 10 kärnkraftsverk kommer knappast att påverka klimatet globalt, eller hur? Om Sverige ställer om samhället och visar att lokala distribuerade energisystem fungerar, så kan vi påverka omvärlden desto mer. Fortsätter vi med enbart centraliserad energi så är jag rädd för att vi blir mycket sårbara. Vi kommer aldrig se 60-talets tänkande räddar världen från klimatkris och peak-everything. Det krävs nog lite bredare tänk och lokalt engagemang där ingenjörer samarbetar med ekologer, ekonomer med biologer, etc. Vi behöver lite Steve Jobs mentalitet, och då tänker jag på hur han tog fram iPhone genom att låta många team jobba parallellt. Låt en mångfald av olika kreativa distribuerade energilösningar arbetas fram lokalt och sprid de bästa idéerna globalt.
Kärnkraften har säkert sin plats även i framtiden den också, men den kan inte få ta alla resurser från alla andra lösningar vi behöver i framtiden. Vi har inte tid och resurser att bygga 1000 nya kärnkraftverk och samtidigt ställa om samhället. Till slut kanske någon kommer på en fussionsreaktor, som alla kan ha var sin i garaget, men tills dess är det nog smart att utveckla resiliensen genom att komplettera med mer lokalt kontrollerade energisystem och lagring.
Någon konstruktiv kritik på det?
/KentS
PS. Jag har ett behov av att undvika ett dömande och skuldbeläggande språkbruk, för jag tror inte vi kommer någon vart om vi inte försöker använda empati i alla debatter. Tyvärr är vårat språk sprängfyllt med dömande och skuldbeläggande begrepp, så jag har säkert gjort sådana misstag själv. Fundera på vad medmänniskan har för olika otillfredställda behov bakom sitt eventuellt klumpiga språkbruk. Fundera även på om det finns något mindre sårande språkbruk att framföra dina egna behov och önskemål. Det går aldrig att tvinga på en annan människa sina egna värderingar, men det kan gå att, men hjälp av empati och behovstänk, vinna över och kompromissa fram något som fungerar. Med det sagt så vore det kul att höra era synpunkter på det jag skrivit ovan. Jag tror mycket på att vi behöver en inre omställning i både språkbruk och tänkande för att kunna tackla framtidens yttre utmaningar på ett moget sätt.
DS.
Jag har några funderingar kring det du skriver KentS.
1.”Fortsätter vi med enbart centraliserad energi så är jag rädd för att vi blir mycket sårbara.” Vad menar du med ”mycket sårbara”? Mig veterligen har vår centralplanerade och centraliserade kraftförsörjning fungerat mycket bra i nästan 100 år. Vad har ändrats?
2. Angående ”peak everything”. Ett förnybart spritt kraftsystem som utvinner intermittent lågvärdig energi som sol och vind kräver avsevärt större mängder insatsvaror i form av koppar, stål, betong mm i jämförelse med ett centraliserat system med en ångturbin som drivs med överhettad ånga, t ex från en kärnreaktor. Vill vi spara på resurser är det centraliserade system som gäller och du som förespråkare för distribuerade energisystem kan inte samtidigt argumentera för minskad resursförbrukning. Då motsäger du sig själv.
3. Många, ofta begåvade människor, argumenterar för solenergi med förhoppningar om att det finns en mycket stor utvecklingspotential på både på solcellsområdet och energilagringsområdet. Samtidigt låtsas man som att kärnteknikområdet på något sätt fullständigt skulle ha stagnerat och nu helt sakna utvecklingspotential. Du verkar inte helt utesluta framtida kärnkraft men hur kan det komma sig att många som argumenterar för förnyelsebart hyser denna på gränsen till ohederliga inställning?
Min uppfattning är att satsningen på ”förnybar energi” är ett fundamentalt misstag som har grundläggande principer vad avser energiframställning emot sig. Motivering: Människans ”energiförbrukning” har sedan begynnelsen gått från lågkoncentrerade energikällor till mer koncentrerade vilket har gjort att vi har kunnat öka vår energiförbrukning, fått resurser över till annat och på så sätt kunnat höja vår levnadsstandard samt förbättra tillvaron. Dvs muskler->ved, vind->kol->olja->?? vind+sol? Min uppfattning är att den globala energiförbrukningen kommer att fortsätta öka under kommande århundraden när den idag fattiga delen av världen med all rätt ökar sin levnadsstandard. Att då försöka producera den mängd energi som behövs ur lågvärdiga energikällor som sol och vind låter sig helt enkelt inte göras då det kommer att kräva så enorma mängder naturresurser och arbete att det blir en ekonomisk omöjlighet. Vägen framåt är att fortsätta i samma riktning och övergå till ett ännu mer koncentrerat energislag, kärnkraft, vilket med minskad resursförbrukning låter oss producera än mer energi vilket kommer att gynna alla världens människor.
Hej Kent! Jag tycker att du skriver mycket klokt i ditt PS och jag hoppas att jag inte bryter mot andan i detta genom följande reflektion: Du har kanske rätt i att det handlar om värderingar. Jag värderar mänskligt välstånd, låg miljöpåverkan och garanterad framgång mot klimathotet och partikeldöden. När jag läser det du skriver så undrar jag förstås vad du värderar. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det ser ut som att du helt enkelt värderar det som är på modet. Det ska vara smart, distribuerat, resilient, lokala lösningar, mångfald, kreativt etc.
Jag kan hålla med dig om värdet i att lokala lösningar arbetas fram för att de bästa idéerna sedan ska kunna spridas. I det sammanhanget är det viktigt att framhålla att vi i Sverige, i cirka 30 år, haft en kärnkraftsproduktion per capita som matchar många andra rika västländers totala per-capita-behov av el (Sverige har ungefär dubbelt så mycket el som dessa pga geografi och krävande industri). Tillsammans med Frankrike har vi alltså visat att man mycket snabbt, på cirka 15 år, kan bygga tillräckligt med kärnkraft för att avveckla all fossil elgenerering. Det vi håller på att byta detta lysande exempel mot, är att ”bevisa” att man kan dryga ut flödig vattenkraft med lite vind. Men dels tvivlar väl ingen på att det är möjligt och dels är det inget som andra länder kan upprepa, eftersom de inte har vattenkraften. Tyskland exempelvis kan bara dryga ut naturgas och kol. Vill vi visa på ett strålande lokalt exempel på elområdet är det alltså kärnkraften vi ska hålla fast vid. Solceller är dåligt lämpat för våra svenska breddgrader, så där har de flesta andra länder mycket bättre förutsättningar att skapa ett bra exempel.
Sen måste jag ju säga att parallelliserat letande efter lösningar i all ära, men nu finns kärnkraften som den snabbaste och mest realistiska (enda) lösningen, globalt sett. Vad kan vi förlora på att avvärja klimathotet med hjälp av massiv kärnkraftsskalning och sen i lugn och ro söka andra lösningar från den styrkepositionen? Vad vinner vi på att vänta med att rampa kärnkraften och hoppas på att något annat fungerar innan vi värmt upp jorden med 2-3-4-5 grader? Eller för att uttrycka det lite mer drastiskt: Är det klokt att köra chickenrace mot jordens klimatsystem? 2-gradersmålet är på väg att överges…
Precis som Ocke så ställer jag mig lite frågande till ditt tal om resiliens, distribuerade lösningar, lokala lösningar mm. Förutom de skäl han nämner, så om resiliens är riktigt viktigt så kan vi satsa på mindre reaktorer, säg 200 MW, så får vi 5-6 gånger fler och därmed mindre varians i tillgängligheten. Intermittenta energikällor däremot gör oss storskaligt sårbara inför vädrets makter, hur lokala lösningarna än är.
Du skriver att vi inte har tid och resurser att bygga 1000 nya kärnkraftverk och samtidigt ställa om samhället. Ställa om till vadå, undrar jag? Men hursomhelst, om vi inte har tid att bygga 1000 nya kärnkraftverk har vi än mindre tid och resurser att bygga förnybart, som skalar långsammare och till högre resursförbrukning.
Låt mig också nämna att jag är generellt skeptisk till olika idéer om blandningar, både när det gäller att en sak ska lösa flera problem eller att kombinationer av saker ska lösa ett problem. Ta exempelvis idén om solceller som bullerplank. Dåligt riktade, partiellt skuggade solceller i överdyra plank ger en miljömässigt och kostnadsmässigt underlägsen lösning jämfört med att bara lösa problemen var för sig. Den andra varianten, exempelvis att solceller, som är dyrt och miljö-tveksamt, ska kombineras med batterier som är flera resor värre, och plötsligt ska kombinationen lösa alla problem… Det håller inte. Inte heller att exempelvis blanda in massiv biomassa-förbränning – oavsett hur distribuerat. Två, tre eller sju fel blir inte ett rätt.
Tack för synpunkter och trevligt bemötande, blir glad av sånt.
Mest svar till ocke nedan, blev lite tidsödande att svara, hinner inte mer just nu. Jag ska kolla på jeppens i lite mer detalj senare, delvis finns nog hans svar i mina svar till ocke.
”1. Mig veterligen har vår centralplanerade och centraliserade kraftförsörjning fungerat mycket bra i nästan 100 år. Vad har ändrats?”
Jag har fått intrycket att billig fossil energi har byggt upp de system vi har idag inom ekonomi och energi. Det krävs många nivåer inom samhälle och teknik för att få den globala ekonomin att snurra. Alla centraliserade system växer i komplexitet i takt med att man optimerar dem mer och mer, för att nå nödvändig tillväxt på runt 4-5% globalt, till slut blir systemen väldigt störningskänsliga och ger mindre och mindre tillbaka när man pressar dem mer. Jämför en bilmotor, den har max vrid upp till ett varvtal, öka varvtal så sliter det mer samtidig som det inte ger lika mycket som tidigare. Alla system har en sådan maxpunkt, sen går det bara utför, oavsett hur mycket pengar man kastar på det.
Billig olja hittas inte längre, det kostar både miljö och energi att få upp nyfunnen olja. Många länder har passerat sin oljetopp (USA 1970, Norge 2001, Ryssland & Co 1982, Saudi inom 20 år om inte redan). Dagens kärnkraft kräver många nivåer av resurser att bygga och städa upp.
”2. Angående ”peak everything”. Ett förnybart spritt kraftsystem som utvinner intermittent lågvärdig energi som sol och vind kräver avsevärt större mängder insatsvaror…”
I nuläget kan vi inte använda solpaneler till mer än att driva IT, LED-lampor och annat som absolut kräver el. El är ett onödigt steg i många andra fall. Bättre att satsa på biologiska system som ger en mängd former av output, det ökar effektivitetsgraden i systemet enormt. Vi måste säkert avstå från att lägga upp högupplöst film på senaste middagen och annat som inte är äkta behov. Vi har inget val. Centrala system riskerar vara svårt att underhålla i en period utan billig olja. Dagens kärnkraft vekar inte ge lika mycket tillbaka som olja har gjort, och att bygga ut den är nog politiskt svårt med tanke på olyckor som skrämt upp folk kombinerat med en ovilja från ägare att skapa tillräcklig säkerhet, till exempel i Japan. Sverige är kanske säkert, men många har nog svårt att lita på utsläpsfilter som bara håller några dagar, när olyckan i Japan visar att olyckor kan pågå i flera år.
”3. …Du verkar inte helt utesluta framtida kärnkraft men hur kan det komma sig att många som argumenterar för förnyelsebart hyser denna på gränsen till ohederliga inställning?”
Svårt att veta hur folk tänker, men de känner sig antagligen otrygga med kärnkraft. Det är ofta mycket känslor och lite fakta som bestämmer. Känslor är trots allt det parallella system vi använder när logiken och kunskapen inte räcker till. Bomber och olyckor har inte skapat en positiv bild av atomkraft, även om folk nästan glömmer mellan varven. Folk är väl också trötta på att vänta på kärnkraftens framgångar. Rädda för vad som ska hända om man bygger 1000-tals kärnkraftsverk runt om i en ganska krigisk värld. Det känns mindre farligt att satsa på små lokala vindsnurror, solpaneler och biologiska system som inte behöver städas upp efter 40 år eller skrapas bort jordlagret ned till 30 cm djup för att folk ska våga bo där.
” Människans ”energiförbrukning” har sedan begynnelsen gått från lågkoncentrerade energikällor till mer koncentrerade vilket har gjort att vi har kunnat öka vår energiförbrukning, fått resurser över till annat och på så sätt kunnat höja vår levnadsstandard samt förbättra tillvaron.”
Vad är det som säger att framtiden med nödvändighet måste gå mot mer energiförbrukning? Jag blir ofta förvånad när jag hör folk utala sig om den snabba utvecklingen inom teknik, sjukvård, mattillverkning och överkonsumtion av prylar. De glömmer se baksidan på allt det här: ekoligisk mångfald går mot episka bottenrekord, gifter och plaster ackumuleras i alla biologiska system, klimatet som vi är beroende av för matproduktion och ekosystemtjänster ändras, ändliga resurser utarmas exponentiellt i takt med tillväxten krav på att pengamängden måste växa för att inte krascha, stora flyktingkriser och resurskonflikter kan väntas om vi inte skärper oss.
Vad är bättre idag än för 20 år sedan, mer än saker med kort livslängd som t.ex. elektroniska prylar? Har vi byggt upp något som kommande generationer har nytta av om världsekonomin skär ihop imorgon? Vi har förbrukat mer resurser senaste 20-årsperioden än vi gjort i hela världshistorien tidigare, och nästa 20 årsperiod kommer vi åter igen förbruka mer resurser, om tillväxtekonomin får råda och vi inte får någon eco-economic-decoupling snart. Det är inte att leva på räntan, mer att tära på kapitalet, om ni frågar mig. När ska vi bromsa och bygga något mer resilient av den billiga energi som finns kvar, t.ex: biologiska system som producerar energi, mat, skydd mot vind, erosionsskydd, kolsänkor och många andra ekotjänster, om de är smart designade; solfångare som ger värme (kan vara allt från smarta byggnader till dagens vatten/luft-solfångare; solelsystem som producerar den lilla mängd 24V-el som vi inte kan få från skog och andra biologiska system? De centraliserade systemen kan finnas kvar och utvecklas parallellt, bara vi inte lägger alla ägg i samma korg.
/KentS
KentS, det är lite för mycket att bemöta, nästan varje mening. 🙂 USA passerade sin oljetopp år 1970, men frackingrevolutionen visar att oljetoppen då kanske var lokal och att det kommer nya, högre toppar, exempelvis. Häng gärna kvar på min blogg, jag kommer vidröra alla ämnen med tiden.
Kort bara: I grunden så ser jag inte den centralisering och fragilitet som du ser. Tvärtom visar all erfarenhet och all statistik att urbanisering, rikedom och teknik gör oss mer resilienta mot naturkatastrofer mm. Du är inne på ”biologiska system” och verkar luta åt att vi ska leva mer i samklang med naturen. Jag tror att det är en miljöskadlig väg, och att den där samklangen sliter något oerhört. Vägen till en mer miljövänlig värld är istället att människan frikopplar sig från naturen genom att intensifiera verksamhet så att vi tar upp mindre ytor, är effektivare mm. Ett exempel är kärnkraft. Oerhörd energidensitet, minimal ekologisk footprint. Och vill man göra det lokalt så är det bara att bygga mindre reaktorer.
Det finns inget sätt att bromsa sig ur en uppförsbacke. Vi är sju miljarder på väg mot tio miljarder. Världens genomsnittliga BNP och energianvändning per capita är fortfarande ganska låg och folk strävar uppåt. Den asketism som du tycks anspela på är inte realistisk. Vi kommer definitivt dubbla energianvändningen i världen och mer ändå, och det ligger enormt mycket gott i det. Men vi måste svara upp mot utmaningen på ett seriöst sätt och det gör vi inte med resurskrävande intermittent kraft som kräver fossil eller biologisk backup.