James Hansén, amerikansk klimatforskare, skriver vältaligt på DN Debatt om varför det är hål i huvudet av Sverige att tvinga kärnkraften att stänga med effektskatt mm när vi istället borde sprida vår nationella framgångssaga. Du har säkert redan läst.

Replikerna har inte låtit vänta på sig. Vi kan lägga den fullständigt ologiska cut-n-paste-artikeln från Miljöpartiet de kolsvarta åt sidan och fokusera på något lite intressantare. En miljökonsult, Magnus Nilsson, replikerar nämligen att det inte spelar någon roll för utsläppen att Sverige lägger ner kärnkraften. Såhär skriver han:

”EU:s direktiv om utsläppshandel innebär […] att det från 2013 och framåt kommer att utfärdas totalt ca 58 miljarder utsläppsrätter som de ca 12 000 så kallade stationära anläggningar […] kan utnyttja för att täcka sina koldioxidutsläpp.”

Magnus menar alltså att EUs utsläpp från kraftverk och energiintensiv industri är begränsade totalt sett eftersom de 58 miljarder tonnen gäller för all framtid. Logiskt sett spelar det alltså ingen roll vad vi gör – kraftverken kommer släppa ut 58 miljarder ton och sen är det finito.

Han betraktar alltså EUs utsläppsrättssystem som något av Gud givet, nedhugget på stentavlor för framtida generationer att följa slaviskt.

Den bilden krackelerar emellertid i Magnus eget inlägg, till synes utan att han själv begriper det, när han konstaterar följande:

”I oktober 2014 beslöt dock EU-ledarna att minska den framtida utgivningen av utsläppsrätter med cirka 9 miljarder utsläppsrätter.”

Antalet utsläppsrätter är alltså inte fixt. Förändrad ambitionsnivå har redan skett och kommer ske igen, baserat på ekonomiska realiteter! Priset på utsläppsrätter har varit lågt (delvis tack vare att många länder i EU har kvar kärnreaktorer), och därför kunde politiker öka ambitionsnivån. Utan expansion av kärnkraften så kommer EU förr eller senare tvingas öka mängden utsläppsrätter igen eftersom förnybart inte kommer att kunna tillhandahålla all kraft vi behöver.

Två miljarder utsläppsrätter per år delas ut nu och cirka 45 miljarder återstår att dela ut enligt Magnus (jag lyckas inte bekräfta det kumulativa taket via eget googlande). Cirka 22 år av dagens förbrukning kvar alltså, men tilldelningen minskar årligen så förloppet dras ut ytterligare i tiden. Det är enligt min mening naivt att tro att det ska hålla. Med ca 2% minskad tilldelning per år (detta har jag däremot bekräftat) kommer vi inom 10-20 år komma till ett läge då Europa står inför snabb avindustrialisering, och då kommer givetvis EUs ledare att rösta för ökade utsläppsrätter med hänvisning till att vind och sol tyvärr behöver några år till på sig att bli konkurrenskraftiga.

Dessutom är inte EU ett slutet system. Lägger vi ner några reaktorer och köper exempelvis stora mängder solceller eller energieffektivare vitvaror som ersättning, så kommer det leda till ökade CO2-utsläpp vid tillverkningen i Kina. Så är det med det. EU är inte ett slutet system och dess utsläppshandelssystem är inte hugget i sten. Får Mp, S, V och C fortsätta ha avgörande inflytande över energiförsörjningen i Sverige kommer det bidra till sänkta ambitioner och ökade utsläpp.