(Rubriken är en en popreferens. På engelska: ”Under the Sea”.)
Hybridkrigföringen eskalerar i Rysslands aggressioner mot Ukraina och västvärlden. Ett prioriterat område tycks vara att sabotera infrastruktur på havsbottnen. Hittills har sabotagen skett från ytfartyg, men det är rimligt att anta att Ryssland mfl har eller utarbetar kapacitet för att utföra sabotage från undervattensfarkoster.
Västvärlden är i mångt och mycket ett löst havsbaserat imperium baserad på integration och fri och välfungerande handel och kommunikationer. Våra huvudfiender är landbaserade imperier placerade på världens största och folkrikaste kontinent. Sabotage på och under haven har därför en assymmetrisk aspekt.
Landbaserad infrastruktur och produktion är betydligt lättare att försvara, övervaka och reparera än havsbaserad. Nu är frågan om västvärlden kommer att ta hänsyn till det i sina långsiktiga investeringar eller om vi chansar på att den eviga freden är nära förestående. Det är förstås på sitt sätt rimligt att anta att det nuvarande kriget är över inom ett decennium, men det är tveksamt om vi ska fortsätta bygga in samma sårbarheter i våra system som tidigare.
Ett antal frågor är nu motiverade att ställa och kräva svar på, och på elsidan inkluderar det om havsbaserad vindkraft överhuvudtaget kan motiveras ur ett riskperspektiv. Bör kärnkraft belönas med en resilienspremium, med extra premium för mer distributerad kärnkraft? Bör intermittent kraft som är beroende av långväga distribution för utjämning belastas med en riskskatt? Hur mycket reparationskapacitet har vi på standby och hur kan vi säkerställa snabba lagningar?
Den offentliga debatten om kärnkraft har varit väldigt fokuserad på kostnader på sistone, där hundratals miljarder framställs som skräckinjagande utan att direkt balanseras av en förståelse av hur enorma tidsrymder och elmängder det handlar om. Däremot är det väldigt tyst om hur mycket det kostar hushåll, företag och investeringsklimat att priserna redan nu skvalpar något oerhört och inte går att lita på långsiktigt (trots att mer än hälften av kärnkraften ännu är kvar och stabiliserar systemet).