Statistical Review of World Energy 2024 har släppts med helårssiffrorna för 2023 och bloggaren har börjat skapa grafer. Här delas världens 8 miljarder människor upp i sex ungefär lika folkrika delar för att sedan jämföra delarnas energianvändning.

Att Kina, Indien, Afrika och OECD är lika stora befolkningsmässigt kan vara värt att lägga på minnet, även om det givetvis kommer se annorlunda ut om 10 år.

OBS: ”Residual Asia-Pacific” inkluderar varken Mellanöstern eller CIS (dvs den ryska intressesfären), utan dessa två block ligger i ”Rest of the World”. OECD + Taiwan är den västerländska gemenskapen inkluderande Japan, Sydkorea, Turkiet, Chile och Colombia.

Som synes är energianvändningen fortfarande störst i den västerländska sjättedelen, men Kina närmar sig. Indien ligger långt efter, och Afrika väldigt långt efter. (Afrikas energianvändning per capita har stått still sen 1985 ungefär.)

Om man ser på CO2-utsläpp från energiproduktion så är förstås tårtbitarna liknande som för energi, förutom att Kina har lika stora utsläpp som den västerländska gemenskapen pga en koldioxidtung energimix i Kina, framförallt massor med kol:

Här ser vi att kolanvändningen är helt extrem i Kina: 56% av världens kolanvändning sker där. OECD har halverat sin kolanvändning sen 2007 medan Kina och Indien hela tiden ökar. Kinas kolanvändning ökade 4.7% år 2023, Indiens 9.8%.

Det ser helt annorlunda ut på olje-sidan:

Den rika sjättedelen av världen slurpar i sig nära hälften av världens olja, medan Kina bara använder i paritet med sin befolkning. Här står OECD still medan Kina och Indien ökar kraftigt. Förnybart då?

Den rika västerländska sjättedelen dominerar kraftigt i förnybartproduktion (vattenkraft ej inräknat), tätt följt av Kina som också satsat en hel del. Övriga lägger inte mycket krut på det.

Nedan är världens primärenergiproduktion per energislag (sol-vind-vatten uppskalade till den termiska energimängd som skulle krävts för att producera elen i kolkraftverk):

Världens energiproduktion är nu ca 81% fossil.