I den hårdnande geopolitiska konflikten mellan Väst och Kina står mer på spel än någonsin och demokratiernas utgångspunkt i relativ styrka är betydligt sämre än under kalla kriget. Väst skulle kunna utkämpa ett storkrig om Taiwan inom bara ett par år. Skeptisk? Låt oss gå igenom tydliga paralleller i andra konflikter i vår samtid!

Irakkriget 2003

… lanserades efter att Kuwaitkriget hade efterlämnat ett ”skav”, en olöst gnagande konflikt: USA/Väst hade en flygförbudszon, starka sanktioner, kurderna hade skapat sig en sorts autonomi i norra delen av landet, och det fanns inget sätt att normalisera relationerna. Saddam hade dessutom försökt lönnmörda Bush Sr under hans efterträdares (Clintons) presidentperiod. När Bush Jr blev president, så såg han ett Irakkrig som sättet att lösa knuten från tidigare presidentperioder och själv bli en framgångsrik och historisk president. Bush Jr var förstås tvungen att agera i god tid inom sina max 8 år och läget var utmärkt; USA var ännu militärt överlägset efter kalla krigets slut.

Ukrainakriget 2022

… lanserades efter att Rysslands småskaligare invasion 2014 hade efterlämnat ett skav: Det fanns ingen internationell legitimitet i Rysslands annektering av Krim och ockupation av delar av Donbass. Ukraina närmade sig alltmer Europa. Putin ville fixa skavet och skriva in sig i historieböckerna. Rysslands demografiska utveckling är kass, Putin som 69-åring måste agera innan han blev för gammal, och han hade metodiskt byggt upp militären med fossil- och mineralpengar samtidigt som väst successivt hade försvagat sig självt med förnybart-inducerat naturgasberoende och avrustning. År 2022 var förutsättningarna ungefär så bra som de någonsin kunde bli.

Gaza-kriget 2023

… lanserades efter att palestiner förvisats till Gaza generationer tidigare och efterlämnat ett skav. Arabvärlden hade länge sett det som otänkbart att normalisera relationerna med Israel utan att lösa palestinafrågan, men Netanyahus vision var att göra just det, och arabvärlden hade börjat acceptera detta och palestinierna skulle då bli övergivna. Hamas ledare ser Israels existens som oacceptabel, byggde upp sin förmåga, såg Israels brist på vaksamhet som en möjlighet samt risken att deras förhandlande om normalisering med arabvärlden strax skulle kunna slutföras. Gazaborna hade uppenbarligen tränat och byggt upp mycket metodiskt i åratal inför attacken 7 oktober. Tidspress och bra militärt läge!

Taiwan-kriget 2025

… bygger på ett efterlämnat skav från 1949 då nationalistpartiet Kuomintang förlorade ett inbördeskrig mot kommunisterna och gick i exil från fastlands-Kina till just Taiwan. I Kina har presidenterna suttit två femårsperioder och sen lämnat vidare makten. Xi genomförde alltså en low-key statskupp när han i början av 2023 tillskansade sig en tredje period och han angav skavet kring Taiwan som ett skäl till att sitta kvar! Kinas demografi är usel och man skulle kunna ha lika många invånare som USA år 2100. Taiwaneserna glider snabbt ifrån Kina mentalt, Xi är 70 år och behöver agera snart; 2025 är halvvägs in i hans tredje femårsperiod. Därför bygger han metodiskt upp Kinas militär för att kunna genomföra ett återförenande med våld. Självklart skulle formering av en andra Trump-administration i början av 2025 kunna utgöra ett gyllene tillfälle. Här har jag skapat en graf som visar inledningen av Kinas demografiska kollaps:

Sammanfallande nyckelfaktorer

I alla dessa exempel, och i fler liknande fall, finns fyra nyckelfaktorer:

1. ambitiösa ledare som vill skriva in sig i historieböckerna
2. ett skav i form av en olöst gammal konflikt, ofta kring gränser.
3. en viss tidspress baserat på exvis ledarens ålder eller mandatperioder.
4. en uppbyggnad och peak av militär förmåga

Det finns en stor bunt mer abstrakta teorier om vad som styr internationella relationer. John Mearsheimer, en akademiker som är väldigt populär bland putinister och som rör sig i Russia Today-kretsar, talar exvis för skolan som kallas ”realism”. Alla dessa teorier tycks ignorera olika signifikanta faktorer/aspekter i syfte att kunna presentera ett snyggt sammanhållet ramverk. Troligen är verkligheten för komplex och för kaotisk för att boxas in av dessa.

Förändra framtiden

Vad kan vi göra för att undvika Kinas förestående invasion av Taiwan? Det enda av de fyra faktorerna ovan som verkar realistiskt är att påverka den relativa militära förmågan, dvs sätta upp en avskräckning. Med tanke på det korta tidsperspektivet så krävs antagligen något ganska abrupt och överraskande så att inte Kina sätter upp en blockad av ön i en sårbar period mellan beslut och genomförande. Det enklaste och rimligaste vore att göra precis det vi inte gjorde i Ukraina, dvs etablera militära baser med tusentals personal som snubbeltråd, plus helst en kärnvapenplacering och en formell ömsesidig försvarspakt som inkluderar blockadbrytning såväl som regelrätt invasionsförsvar. Låt oss kalla det WPTO, West Pacific Treaty Organization – inkluderande USA, Japan, Taiwan, Sydkorea och Australien. Det skulle gjorts redan för 20 år sen. Om det initiala steget av snubbeltrådsetablering kunde tas överraskande i samband med en ansamling av stridskrafter i regionen (säg en övning med Sydkorea) så vore det bra. Nejdetkanviinte?

Den här bloggen försöker förmedla en kvantitativt underbyggd förståelse av vilka faktorer som är av vikt för olika avväganden. Alltför många perspektiv ”därute” bygger på information som antingen är rent falsk eller är vinklad för att lägga fokus på mindre viktiga aspekter.

Bloggen har därmed deltagit i en kamp om förståelse som har existerat lika länge som mänsklig civilisation men som på sistone förändrats i grunden. Sociala medier, traditionella mediers nedgång, informationsbubblor, trollarméer och AIs har skapat nya utmaningar. Information har tydligare än förut gjorts till geopolitiska vapen. Detta tillsammans med politisk polarisering och slitningar i den geopolitiska ordningen har börjat föra upp själva kampen som sådan till ytan.

Området är fortfarande under snabb utveckling och politiken ligger efter tekniken. Vi vet exvis inte hur vi ska balansera yttrandefrihet mot behovet av undertryckande av desinformation. Medan detta utvecklas borde det vara självklart att staten iallafall inte aktivt ska stödja desinformation och därför är det glädjande att regeringen nu stryper det direkta stödet till desinformation på kärnavfallsområdet!

Jag skrev redan 2015 om hur Kärnavfallsfonden mjölkas av stollar och nämnde där hur både ”Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning”, MKG, och ”Miljörörelsens kärnavfallssekretariat”, MILKAS, bildades år 2004 för att mjölka kärnavfallsfonden på pengar. MKG har fått nog med anslag för att ha ett litet kansli med ett par personer, och MILKAS har fått motsvarande ungefär en avlönad. (För ett antal år sen fick förresten MKGs kanslichef bloggen att ta bort en bild där han satt i intimt samspråk med en RT-affilierad konspirationsteoretiker och skräpforskare vid namn Busby. Mycket tyder på att kärnavfallsfondspengar kanaliserats till Busby via dessa organisationer för att delfinansiera hans skräpforskning kring svenskt slutförvar.)

Då anslagen inte förnyas för 2024 lägger MKG nu ner kansliet, strax innan man fyller 20 år. Man ska inte överdriva betydelsen av detta, men ca 3 miljoner mindre till desinformation och byråkratisk friktion är ändå ett steg på vägen. Bloggen håller tummarna för att personalen har möjlighet att snabbt ställa om till någon form av samhällsnyttig verksamhet.