Du har säkert sett förhörsrummen i polisserier och på film. Du vet, där teamet kan övervaka allt som sägs och sker genom ett fönster som bara går att se in igenom. Den misstänkte ser däremot inte teamet. Så lever du, som en misstänkt bakom ett spegelfönster.
Statsmakter läser och lagrar det du skriver, ditt surfande, det du postar på sociala medier, dina sökord. De känner till dina sexuella preferenser, dina vänskapsband, kanske ditt märkliga intresse för kärnkraft, ditt morbida intresse av att hänga med i ebola-statistiken och vilka udda bloggar du läser. De vet vad du handlar, hur du rör dig, vem du ringer. De korskorrelerar, söker efter misstänkta beteenden, intressanta sammanträffanden i tid och rum, jämför med psykologiska profiler, sätter upp några på no-fly-lists, spärrar vissa personer för vissa jobb, övervakar några lite extra etc.
Känns det bra? Kanske det, för vad gör det oss? Vi har ju rent mjöl i påsen. Våra liv är för ointressanta för att någon underrättelseorganisation ska bry sig. Så än sen, bara man kan fånga några terrorister, göra livet lite säkrare för oss vanliga människor! Så kan man tänka, tills man själv råkar bli en ”false positive”-träff i maskineriet, eller tills den dag staten blir mer auktoritär och mindre tolerant och använder systemet för att förfölja just dig, eller någon du bryr dig om. Då är det för sent, för dig som nöjt levt ditt liv bakom spegelfönstret.
Största policy-utfallet i väst av massakern på Charlie Hebdo verkar vara mer av obligatorisk övervakning. Bröderna Kouachi var kända islamistiska terrorister, men slutsatsen som dras är att du och jag behöver total övervakning för vår egen säkerhets skull. David Cameron, Storbritanniens premiärminister, var tydlig när han uttalar en önskan att förbjuda krypterade meddelandetjänster som Snapchat och Whatsapp:
“Are we going to allow a means of communications which it simply isn’t possible to read?” Mr. Cameron said at an event on Monday, the New York Times reports. “My answer to that question is: ‘No, we must not.’ ”
Obama är inne på samma våglängd:
”If we find evidence of a terrorist plot … and despite having a phone number, despite having a social media address or email address, we can’t penetrate that, that’s a problem,” Obama said. He said he believes Silicon Valley companies also want to solve the problem. ”They’re patriots.”
Innan Charlie Hebdo snackade Obama om att vi hade rätt till privat kommunikation, om en balans mellan övervakning och privatliv. Nu ser vi vad de orden var värda. Vid nästa rejält uppmärksammade terrordåd tog han tillfället i akt att kasta bort sina reservationer och göra klart vad ”patrioters” plikt är.
Betänk att Chelsea (Bradley) Manning fick 35 års fängelse för att under ett ögonblick göra spegelfönstret genomskinligt åt andra hållet och låta oss se en glimt av vad staterna gjort. Snowden sitter i exil i Ryssland för att ha avslöjat spegelfönstrets existens. Du fängslas alltså om du avslöjar staten. Du kommer fängslas om du inte avslöjar medborgarna. Det finns en viss(!) asymmetri och frånvaro av maktbalans i att du som medborgare saknar rätt till integritet samtidigt som du inte tillåts insyn i statens förehavanden. Je suis Winston Smith.
Det finns två väldigt stora skillnader mellan Snowden och Manning. Snowden’s släpp var kontrollerad, Manning’s var allt annat än kontrollerad. Det släpptes info som kan skada/döda personal ur ett antal yrkeskategorier. Manning borde lärt sig att never go full retard. Jag tycker inte dessa killar sitter i samma båt.
Men det som NSA gör är helt vidrigt. Dom håller sig inte till sina operativa mål, bryter sina egna regler, bedriver und program som kongressen inte känner till, vill bygga in bakvägar i krypteringsstandarder så internet blir mer osäkert. Att inte huvuden rullar är riktigt märkligt.
Wikileaks tappade genom klantighet kontrollen över Mannings material. Självklart kan man klandra Manning för att ha släppt bulkmaterial till Wikileaks, men det är ändå inte riktigt så att han dumpade infon rakt ut i etern. Ur ett större perspektiv verkar det ändå som att Mannings release har gjort stor nytta.
Helt ense om att det är märkligt att det får fortgå och att folk sväljer det. Delvis är det väl en brist i den representativa demokratin och ett bevis på att makt korrumperar. Det finns många politiska frågor, men mycket få av dem är avgörande för vem som vinner val. Övriga frågor kan politikerna bara snacka runt eller ducka.
Å en sidan förstår jag övervakningsindustrin (inklusive Google och andra icke-statsburna organisationer) i deras strävan att kartlägga mer och mer. Det är ju deras livsluft och raison d’être. Åtminstone i egenbilden av verksamheten.
Å andra sidan är det beklämmande att våra politiker gör analysen att det är politiskt fördelaktigt att de argumenterar för ökad övervakning och mindre frihet för väljarna. Jag tror nämligen, tyvärr, att de har rätt i sin analys och att valboskapen därmed är för de inskränkningar av medborgeliga friheter som följer.
Ja, folk är för, likgiltiga eller ljumt emot. För att det ska hända något måste tillräckligt stor andel vara passionerat emot.
Kanske jeppen nyligen läst The road to serfdom (Vägen till träldom) av nobelpristagaren i ekonomi (till A Nobels minne/förskräckelse) 1974 F. A. Hayek? 🙂
Idag är det få som känner till boken, än färre har läst den, men den ansågs på sin tid vara Hayeks kanske största verk och finns idag att ladda ned gratis på Internet. Även om boken gavs ut första gången 1944 är budskapet högaktuellt. Speciellt map. det utbyggda övervakningssamhället vi nu ser som förvisso inte fanns på Hayeks tid.
Sensmoralen i boken lyder att små successiva begränsningarna av friheter, som ofta genomförs i all välmening, obönhörligen lägger grunden för och leder till tyranni, minskat välstånd och misär. 1944 var det lätt att dra paralleller till nationalsocialisterna i Tyskland och bli förfärad. Idag införs begränsningar av friheter och övervakning av ”de goda” och blir därför svårare att vända sig emot. Enligt Hayek blir slutresultatet detsamma. Läsning rekommenderas starkt, med fördel den engelsak utgåvan med M Friedmans förord.