Som del av decemberöverenskommelsen, då Socialliansen kom överens om att Sverige ska styras av ett block som förlorade valet, annonserades att man skulle skapa bland annat en energikommission för att komma överens över blockgränserna.
Vän av ordning kan fråga sig VARFÖR. Det finns ju ingen som helst avgörande oenighet i energifrågan! Båda blocken har tidigare agerat väsentligen likadant. Under förutsättning att det blir en överenskommelse i kommissionen så är jag helt övertygad om att man fortsätter på inslaget spår: Fördyra kärnkraft med ytterligare hitte-på-avgifter och onödiga krav, förlänga och utöka elcertifikaten och ta fram extra miljarder till havsbaserad vindkraft och solceller som är på tok för dyra för att bli byggda annars. Vad talar emot?
M, Fp, Kd kan inte gå med på att handgripligen lägga ner kärnkraftverk för då skulle många av deras väljare bli förbannade, men politikerna bryr sig knappast egentligen. Det är inte deras pengar och att kärnkraften går en utdragen död till mötes kan de leva med och har levt med under åtta år nu. Miljardrullningen till sol och havsvind kommer inte att uppröra många heller – miljarder är ganska abstrakta saker och de flesta i det här landet tror ändå att någon annan betalar.
Mp och C vill hellre handgripligen lägga ner, men kan nöja sig med tillräckligt mycket pålagor och subventioner av alternativ för att reaktorerna snart börjar stänga och inga nya byggs. Båda partierna har redan gått med på det i sina respektive konstellationer.
S bryr sig inte om vilket utan är bara glada att frågan desarmeras så att de kan gå vidare med regerandet (och nästa valrörelse) utan störande moment. Så det ligger i sossarnas intresse att komma överens. Men ligger det i någon annans intresse!?
Om jag var Allians-strateg skulle jag gå in i en energikommission med det dolda målet att med buller och bång hoppa av och ta avstånd från Mp. Orsaken är att om det SYNS att Socialliansen är så enad som den är, så frånhänder sig Alliansen ett starkt politiskt vapen och understryker att Sverigedemokraterna är enda oppositionspartiet. (Sd vågar säga att förnybart är trams.) Problemet för Alliansen är bara att hitta tillräckligt med viktig dissonans för att kunna hoppa av utan att det ”bara är käbbel”, särskilt om man måste ta hänsyn till att Centern ska kunna vara med på avhoppet.
(Här finns faktiskt en öppning till spricka mellan Centern och övriga Alliansen och jag skulle förstås vara glad om Centern gjorde upp med S+Mp, gärna även satte sig i samma regering. Då skulle övriga Alliansen kunna driva en äkta oppositionspolitik på energiområdet. Men det är förstås inte troligt – bland annat för att S inte har någon stark anledning att späda ut sin regering med centerpartister nu när man fått Carte blanche att regera utan parlamentariskt stöd.)
S vill förstås ha en bred överenskommelse för att vrida energivapnet ur händerna på alliansen och, som sagt, för att kunna regera ostört med Mp. Centern vill troligen också ha en överenskommelse, eftersom det skulle låta dem dela äran av att lägga ner kärnkraften och utökad förnybart. Mp borde inte vara så intresserat, för de behöver markera skillnader för sin överlevnads skull och kan fortfarande råka ut för svekdebatter gentemot sina renläriga, världsfrånvända och kompromisslösa väljare.
Sammanfattningsvis: En energikommission kan vara spännande och intressant för den som bryr sig om det politiska positionerandet och spelet. Innehållsmässigt finns det däremot inget att prata om. Socialliansen är redan ense!
Instämmer helt i analysen som presenteras i inlägget.
Enligt min mening är det dock den traditionella arbetarklassen som av hävd fortfarande röstar på socialdemokraterna som har störst anledning att vara upprörd vad gäller den nu förda energipolitiken. De är de som blir av med jobben i störst omfattning när tillvekningsindustrin flyttar utomlands, underleverantörerna lägger ned och kommuner och landsting gör sig av med personal pga svikande skattunderlag.
Det håller jag helt med om. De fattigaste samt industriarbetare bör drabbas värst. Det blir långsiktiga negativa välståndseffekter men sysselsättningseffekterna bör vara mer kortsiktiga. Vi kommer alltid kunna anställa varandra.