Vid förra bloggpostningen om Turkiet och kulturkartan invände signaturen Bertil Rolf att sådana kulturella jämförelser mellan hela länder är för grova, och att vi ofta har mer gemensamt med andra med samma utbildningsnivå, ålder mm mellan länder än med andra inom länder.
Så har jag också tänkt tidigare, lite optimistiskt, kanske baserat på mina upplevelser av möten med trevliga människor jag stött på utomlands, men tyvärr ger inte World Values Survey något stöd. Bland uppräkningen av viktiga rön hittar vi detta:
”Values also differ within societies along such cleavage lines as gender, generation, ethnicity, religious denomination, education, income and so forth. […] However, the within-societal differences in people’s values are dwarfed by a factor five to ten by the between-societal differences.”
Dvs skillnaderna mellan länder är mycket större än skillnaderna inom länder. Jag gjorde ett litet dyk i statistiken för att se om jag kunde bekräfta detta, och det kunde jag. Jag fortsatte med Turkiet, så nedan kommer några jämförande grafer. Jag vill vara tydlig med att det är en viss cherry-picking i detta. Jag pekar alltså på statistik som visar på stora skillnader mellan länderna, men det finns förstås också mer universella (tydligen) frågor som ”Är det bra med demokrati?”, ”Är det okej att stjäla?” eller ”Är det viktigt med fritid?” som visar mindre skillnader. För att hålla nere på mängden grafer något har jag bara en åldersgraf – övriga jämför baserat på utbildning.
Det man ser i graferna är avsaknad av överlapp – inte ens universitetsutbildade i Turkiet har lika ”moderna”, eller vad vi ska kalla det, värderingar som grundskoleutbildade i Sverige! Det finns en svag tendens till att avståndet är mindre mellan högutbildade i respektive land än mellan lågutbildade i respektive land, men det är solklart att skillnaderna mellan länderna är väldigt mycket större än skillnaderna inom länderna.
Mycket intressant att utb inte tycks ge så stor påverkan i de olika frågorna (mellan de här två länderna i alla fall). Jag skulle ha trott att Turkiet också hade en (till antalet) stark sekularisisk elit.
Hur som helst kan det ändå vara problem med metoden i World Values Survey (som jag just nu inte hinner läsa). Om man jämför medelvärden och spridningen är stor inom olika länder, så är ett medelvärde inte särskilt intressant som representant för ett land. Detta gäller i synnerhet om det finns en polarisering mellan subpopulationer, kanske mellan religiösa/icke-religiösa, så att åsikterna inte är normalfördelade kring något slags ”halvreligiös” som mittpunkt på samma sätt som kroppslängd är (bland vuxna män inom ett land med homogen population).
Många länder innehåller ju flera kulturellt olika subpopulationer där man skulle vänta sig problem. Man får hoppas att WVS beaktat den saken.
Hur som helst intressant,
BR
Oftast är spridningen inom länder som synes inte så stor, men visst har du rätt i att det finns länder med subpopulationer där man kan förvänta sig annat.
Hej igen. Den här ”kartan”, och graferna du visar, var intressanta – man vill ju gärna att utbildning ska vara ett motgift mot vad som i väst framstår som ålderdomliga värderingar, men det verkar gå långsammare att förändra än på bara en generation. Lite oroande även att muslimska värderingar funkar sämre än andra, som du beskrev i förra inlägget, och motiverar en viss grad av ”islamofobi”.
Hej, jag funderade lite till på detta inlägg häromdagen apropå de i svensk debatt numera allerstädes närvarande SD – vi har väl nästan en nationell variant av Godwins lag i Sverige nu, varje diskussion kommer för eller senare att involvera detta famösa parti.
SD-anhängare gör en stor poäng av att vi får problem med intagration på grund av att vi tar emot asylanter i för stor utsträckning och omfattning från totalt motsatta länder på kulturkartan, dvs Mellanöstern/Nordafrika. Nu ger i och för sig en undersökning som denna visst fog för deras tes, lite tvärtemot vad man tänker sig som välutbildad, välbetald och ”fördomsfri” akademiker (som du också beskriver, och hur fördomsfria är du och jag då egentligen om man ska vara polemisk?). Men: det lustiga är ju att SDare förmodligen ligger närmast dessa områden ifråga om kulturella värderingar, medan liberaler som du och numera jag ligger längst upp och till höger. På så vis är ju SDare faktiskt ”osvenska” på samma vis som de invandrare de tycker illa om, låt vara i lägre grad, medan de mest svenska faktiskt är så kallade sjuklöveranhängare.
Så vad blir slutsatsen? Skulle det vara lättare att integrera en stor mängd asylanter här om fler var lagda åt SD-hållet? Kanske, kanske nejdetkanviinte.
PS. Å andra sidan vete 17 om inte många SDare faktiskt är högre på y-axeln än många andra partianhängare, som avvisar en hög grad av rationalitet som västhegemonisk och därmed per definition ond, och har en i det närmaste religiös tro på saker som närproducerat och ”allas lika värde” – saker som man kan förhålla sig skeptisk till om man är mer logiskt lagd. Så på så vis är SDare närmare ryssarna uppe till vänster, medan V och MP landar nere i Sydamerikahörnet till höger. Det stämmer ju rätt bra, SDare gillar Putin och V och MP diggar Che. På sistone verkar faktiskt företrädarna för Alliansen också glida allt längre ner åt vänster också, mer om detta nedan.
PPS. Jag har kollat lite närmare på kulturella faktorer efter dina inlägg, och bland annat läst lite om mångkultur och för- eller nackdelar med detta. Det är ju inte allom givet att mångkultur ska vara bättre än monodito. Mycket verkar peka på att mångkultur faktiskt ofta leder till problem av just de slag som SD hävdar – samhällelig tillit minskar. Detta kan även få effekter av ekonomiskt slag, genom att transaktionskostnader ökar. Men ändå: Singapore och USA är väl rätt tydliga exempel på att avreglering av arbetsmarknaden till stor del kommer till rätta med eventuella problem med mångkultur – och de lyckas iallafall i klart högre utsträckning än Sverige som är sämst i OECD på att integrera invandrade på arbetsmarknaden. (Men dessa två mer lyckade mångkulturländer verkar ändå ha en betydligt striktare migrationspolitik än vi. Hmm.)
PPPS. SD visade sig vara intressantare än jag först trott. Jag avfärdade dem för bara några månader sedan som mer eller mindre nynassar, men nu när jag läst på hade jag på allvar kunnat tänka mig att rösta på dem (mitt val blev f.ö. DD) om det inte var för att de ligger för långt till vänster ekonomiskt, plus att jag inte delar deras värderingar ifråga om nationalism och HBTQ-frågor. Som du påpekat är de föredömligt rationella ifråga om energipolitik och avsaknaden av reflexmässigt försvar av den snömosiga ”värdegrunden” ser jag också som positivt, speciellt när numera alla andra partier verkar gå med på klassiska vänsteranalys om svaga grupper i behov av speciellt stöd. Visst har SD en näraliggande historia av rasism, men de gör upp med den i en såpass snabb takt att de redan är ifatt de andra partierna ifråga om knäppskallighet bland företrädarna. Tyvärr beror detta delvis på att utvecklingen i övriga partier går åt fel håll: båda blocken har släppt in islamister i regering resp. försvarsutskott, och Reinfeldts ursäktande av våld mot SDare gjorde att han – moderat och tillika statsminister – sällade sig till V ifråga om brist på demokratiskt sinne.
Väldigt många kloka tankar. Det är en intressant hypotes det där, att trots att utbildning och ålder inte påverkar så mycket, så kanske viss parti-tillhörighet gör stor skillnad. Det verkar intuitivt rimligt att Sd (och kanske Kd) skulle ligga längre in mot mitten.
En annan intressant(?) fråga slog mig – vilken anpassning till svenska positionen på kulturkartan går fortast? Spontant skulle jag gissa på att det är lättare och smärtfriare att höja self-expression än secular values. Alltså ex-kommunist-invånare anpassar sig lättare? Därmed inte sagt att vi ska diskriminera någon.
Visst är det så att större invandring kan tendera att sänka tillitsnivåerna i Sverige, men fördelarna för invandrarna är stora och det är troligen en ”win” även för infödda. Du har helt rätt i att vi behöver avreglera för att släppa in invandrarna på arbetsmarknaden. Vore man konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna misstänka att Reinfeldt/Borg använt låsningen kring Sd till att långsiktigt ta in så många invandrare att en del gamla regleringar faller av trycket, trots att de inte själva sitter vid makten. (Utan Sd skulle invandringspolitiken vara mycket restriktivare än den är nu.)
Jo, Sds partiprogram är i stora delar bra eller bättre än övriga partier. Det är lite surt – jag skulle önska mig ett no-nonsense-parti med liberal inställning och friska rötter. Kul att du också röstade på DD!
Exkommunister anpassar sig nog snabbare ja, min känsla är att det finns fler öststatare som lyckas än sydamerikaner. Sedan har ju faktiskt öststatarna en klar fördel av att de är vaccinerade mot socialism, de ligger bättre till än infödingarna i det avseendet.
Intressant konspirationsteori. Men hade M-ledningen gjort sig besväret att försöka tvångsavreglera genom att ställa svenskarna inför fullbordat faktum med stor arbetslöshet pga hög asylinvandring skulle de nog avhållit sig, eftersom asylanterna knappast kan tänkas bidra med liberala värderingar i vare sig politiskt eller socialt hänseende. (Tror att det faktiskt gör reell skillnad på några procentenheter plus för S och V.) Har apropå detta faktiskt hört argumentation för att det liberalaste alternativet för Sverige skulle vara en röst på SD, med motivet att minska invandringen av röda röster. Lite väl magstarkt dock…
SD har ruttna rötter. Men som sagt har tyvärr övriga partier backat rejält pga låsningen kring detta parti, Reinfeldts brist på demokratiskt sinnelag är faktisk uppseendeväckande. Och självklart problematisk har ju varit den fullständiga beröringsskräcken för migrationspolitisk diskussion (med undantag för rejält liberala snubbar som Federley som slipper ställa välfärd mot asylmottagning). Hade S och M tagit tag i migrationsdebatten från början hade ju SD inte existerat. Min tes är att det handlat om en blockpolitisk låsning – varken S och M har varit främmande för att minska asylmottagningen, men båda har vägrat söka arvfiendens stöd och hellre gått till blockkompisarna (V+MP resp FP+nylibC) som fått bestämma i frågan i utbyte mot stöd för annat.
Utan denna låsning hade vi haft en mer restriktiv migrationspolitik. Men vi hade sluppit ett tvivelaktigt parti i riksdagen, politiken hade legat närmare vad väljarna önskat, och vi hade haft ett klart bättre politiskt och medialt klimat – efter valet börjar det iofs ljusna på den fronten. Fast som sagt är detta tillfälliga eftergifter som det kan vara värt om det bidrar till rejäla liberaliseringar i längden, och fler väljare lär nog inse nödvändigheten av sådana efterhand.
Jag hittar det inte nu, men har läst något akademiskt resultat om att invandring på sikt skapar lägre skatter och friare arbetsmarknad. Men ta det med en nypa salt tills vidare.
Jag är lite skeptisk till idén om att vi hade sluppit SD med en mer restriktiv invandringspolitik. Finland har exempelvis alltid varit tokslutna, men har ändå sina sannfinländare och Norge har sitt framstegsparti. När det gäller korrelationer mellan policy och främlingsfientliga partier kan Segerfeldts krönika i Expressen vara intressant:
http://www.expressen.se/debatt/lo-drev-m-valjarna-i-armarna-pa-sd/
Framstegspartiet i Norge är ju mer som NyD, dvs ekonomiskt liberala. De använder bara en annan trianguleringsmöjlighet än M: medan M delvis anammat socialism t.ex. genom att behålla LAS och gå med på kollektivistisk lagstiftning som kvotering, har FrP triangulerat genom att fiska i främlingsfientliga farvatten – och egentligen är det inte ett avsteg från ekonomiskt liberal politik att vilja minska asylinvandringen. Oaktat detta har du kanske ändå rätt i att vi inte sluppit SD helt – resten av EU-länderna har sett liknande partier öka trots lägre asylinvandring än här – men de hade inte blivit så stora och så fort.
Jag delar också Segerfeldts analys om att M:s triangulering i sosseriktning var strategiskt rätt för att ta över makten men försvårar integrationen och därmed riskerar att hjälpa SD. Kombinationen av hög asylinströmning och sossepolitik är skadlig (politiska hybrider är ofta det, kohandel är ytterligare ett problem med demokrati) och även om detta skulle varit en liten statskupp för att montera ned välfärdsstaten tror jag inte den blir mer lyckad än de flesta revolutioner – den riskerar att backa utvecklingen istället, vilket jag upplever sker nu.
Skynda långsamt bör bli liberalernas valspråk. Alliansen borde nog ha avreglerat arbetsmarknaden först och sedan gjort invandringen mer generös, inte tvärtom, även om det skulle ta längre tid. Liberalers triangulering på flera områden för att snabbare vinna mark har varit kontraproduktiv: ekonomiskt skadlig arbetsmarknadspolitik som dessutom sabbar integration som sagt, hög asylinvandring med asylanter som omfattas av bidragssystemen, särlagstiftning som inte skyddar alla folkgrupper vid hets, samt tidigare liberala mediers ”agendasättande” – allt detta har blivit ammunition för SD. Jag tror att en konservativ hållning – i betydelsen att reformer bör ske långsamt – är förnuftig att komplettera liberalismen med, i synnerhet för de liberaler som är demokrater och som vill låta folket bestämma. Verkligheten kommer att tvinga fram en liberal politik vad det lider.
Jag minns att jag en kort stund in i andra mandatperioden tänkte ”glöm omval, det går ändå inte, avreglera istället medan ni har makten och våga argumentera liberalt”. Tyvärr gick man inte på den linjen utan fortsatte triangulera.
Sverige är så illiberalt att alltför liberal argumentation inte har en snöbolls chans i helvetet, men någon måste ändå driva en liberal opinionsbildning så folk vänjer sig och får sitt etatistiska tänkande utmanat. Att göra det i regeringsställning när man ändå ska få stryk borde vara en god plattform. Dessutom är vissa typer av reformer svåra att rulla tillbaka. Exempelvis om hyresregleringen avskaffas så är det bara tokkommunister som vill gå tillbaka. Alla andra begriper egentligen hur dumt det är, men har bara att förlora på att gå emot de som idag är priviligierade.
Vad gäller asylinvandringen är det lite för tidigt att säga vad de långsiktiga effekterna blir. Det ska bli intressant att se. (Det finns en kinesisk förbannelse som lyder ungefär ”må du leva i intressanta tider”.)