Etikettarkiv: journalister

Helgläsning v35

1. Alltid utmärkta bloggen Alltid varför skriver om PR-effekterna av att protestera mot exempelvis svenskarnas parti.

2. På min egen läslista: The Locavore’s Dilemma: In Praise of the 10,000-mile Diet.

Från förordet: ”Desrochers and Shimizu take the idea of local food to the back of the barn and beat the holy livin’ tar out of it. In a more rational world, their defense of what is so clearly true would not be needed. However, our world is not rational, and most of what passes for thinking about food is as full of air as an elegant French pastry.”

3. Anna-Karin Hatt, vår energiminister, meddelar att Centerpartiet vill satsa på havsbaserad vindkraft. Centern må vara rikaste partiet, men man ska förstås inte tolka dem bokstavligen. Istället handlar det om att Centern vill ta DINA pengar och lägga på en exotisk vindkraftstyp som är minst dubbelt så dyr som den vanliga. Förr slog de sig för bröstet när det gällde de teknikneutrala elcertifikaten, och hur dessa skapat förnybart till mycket lägre kostnader än vi sett i exempelvis Tyskland. Nu gör de avsteg från denna princip för havsbaserad vind och solceller. Ekonomiskt sjukt, retoriskt sjukt, sjukt på alla sätt och vis.

4. Det händer, once in a blue moon, att Birger Schlaug säger något vettigt och idag var ett sånt tillfälle. Han tar upp SVTs skeva hantering av politik och politiker.

5. En tung professor i nationalekonomi, Mats Persson, skriver på Ekonomistas om vinster i välfärdslandet. Klart läsvärt.

6. Mark Perry skriver om hur Sydafrikas legala ägande av storvilt och av jaktrancher har lett till ett 40-faldigande av djurbestånden sen 60-talet, och ett 11-faldigande av beståndet av vit noshörning. Samtidigt har Kenyas förbud mot viltägande och förbud mot jakt lett till en 80%-ig minskning av storviltet, inklusive 95%-ig minskning av vit noshörning. Det tål att upprepas – de flesta formerna av miljöförstöring är i grunden äganderättsproblem. Utan äganderätt finns inga incitament för effektiv, långsiktig förvaltning.

Schlaug diggar anti-kärnkraftsbok!

Birger Schlaug, fd språkrör i miljöpartiet, tycker alltså att Åsa Mobergs bok ”Ett extremt farligt och kostsamt sätt att värma vatten” är lysande. Visst är det väl veckans skräll?

Schlaug ägnar sitt blogginlägg åt att hylla bokens saklighet, och avslutar med sin egen sakliga betraktelse: ”För snart 28 år sedan kändes våren förstörd. Vi tittade på ungarnas sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som bortblåsta.”

Åsa Moberg är en journalist och författare som berättat i en intervju att hon, efter att hon förlorat folkomröstningen om kärnkraft, flyttade ifrån ett lantställe hon tyckte väldigt mycket om. Hon och hennes man tog fram en Sverige-karta och en passare, gjorde cirklar med säkerhetsavstånd på 17 mil från varje kärnkraftverk, och letade upp ett boende utanför cirklarna. Det ligger en viss tragik i Åsas och Schlaugs känslomässiga reaktioner, och människors rädsla är i sig faktiskt ett giltigt argument mot kärnkraften. Ändå väger detta väldigt lätt när man betänker att kärnkraften räddar cirka 80,000 liv per år, skulle kunna rädda sex gånger fler och utgör det enda hoppet när det gäller att avvärja en klimatkatastrof.

Åsas bok är ”faktagranskad” av den ökända kärnkraftsmotståndaren Tomas Kåberger, vilket redan det får alla varningsklockor att ringa. Jag har inte läst hela boken själv, men väl ett smakprov på de 34 första sidorna som finns här. De är fullt tillräckliga för att döma ut boken som desinformation. På känt manér har man valt ut skräpforskning långt utanför den akademiska mittfåran för att teckna lögnaktiga bilder. Se exempelvis det som skrivs om CO2-utsläpp på sidan 19.

Nå, när en gammal kärnkraftshaverist utan relevant utbildning skriver en osaklig propagandaskrift så tittar förstås svensk media bort med ett visst överseende, eller hur? Jovisst, förutom full uppbackning av statliga etermedier: SVT Gomorron Sverige, SVT GokvällUR, Sverige Radio P1, samt av landets alla kultursidor, som UNT, Arbetarbladet, HD, UNT igen, NTGP, ETC, SvD, Fokus, VI, Skånskan, Expressen, etc etc.

Vad KAN detta bero på?

partisympatier på SVT