F.d. statsepidemolog Johan Giesecke är ett märkligt fenomen. Obunden låter han sig intervjuas i otaliga sammanhang, där efterfrågan på hans synpunkter troligen drivs av att hans kärva, självsäkra och korthuggna svar intresserar och kittlar. Jag kan inte låta bli att undra om han visar prov på en kultur som alltjämt präglar FHMs smittskyddsenhet internt, även om nuvarande anställda uttrycker sig mer diplomatiskt. Man kan även fråga sig om det finns en tyst ”bad cop/good cop”-överenskommelse mellan Giesecke och FHM.

Jag gillar egentligen hans budskap, att de allra flesta av oss kommer få covid-19 förr eller senare så det är ingen idé att kämpa emot alltför mycket, att de som använder lockdown som redskap skjuter bara problematiken framför sig och inte minst att detta handlar om naturliga dödsfall.

Eftersom han vågar bomba oss med kärva sanningar i övrigt är det märkligt att han tycks leverera glädjekalkyler i fråga om framtida dödsfall. Han har många gånger sagt saker i stil med det han säger i denna intervju i DN:

Tar man med alla fall, även de som har haft en mild eller övergående infektion då blir mortaliteten mycket lägre. Jag tror att den kommer att hamna på runt 0,1 till 0,2 procent. Lite värre än vanlig influensa.

För att ta ett exempel nämner Johan Giesecke att när pandemin asiaten härjade 1957, och kom att kräva omkring 5 miljoner liv över hela världen, blev den totala dödligheten ungefär 400 döda per en miljon invånare, vilket för Sveriges del skulle betyda ungefär 4.000 dödsfall.

– Det är ungefär där vi är i dag. Nu har vi drygt 3.000 dödsfall och säg att vi har gått igenom halva epidemin och att det kan sluta på 5.000 eller något sådant när allt är klart. Då blir det ungefär som asiaten. Lite värre.

Hur många fel kan man klämma in? 5 miljoner döda på en befolkning på 3 miljarder år 1957 är ca 1600-1700 döda per miljon. Hur kan 0.1-0.2% av 10 miljoner bli 5000 pers? Hur blev dubblandet av tretusen bara femtusen? Och vilka ”vi” har gått igenom halva epidemin? Möjligen Stockholms län som haft 1660 dödsfall till dags dato. Karln måste väl för bövelen veta att Stockholm har haft mer än dubbelt så mycket smitta som landet i genomsnitt!? Låt oss räkna seriöst:

1. FHM släppte en modellering 21 april som förutspådde att 26% skulle vara eller ha varit smittade i Stockholms län 1 maj. Det är den bästa gissningen vi har idag.
2. Dödsfallen släpar efter smittotillfällena med ca 23 dagar i snitt (5.2 dagar inkubation + 17.8 dagar från symptom till död). Därtill tillkommer ca en veckas eftersläpning i inrapporteringen, dvs 31 maj kommer de inrapporterade dödsfallen motsvara dödligheten fram till 24 maj som i sin tur speglar alla smittade fram till 1 maj.
3. Vi bör därför matcha dödsfall fram till 31 maj med 26% smitta fram till 1 maj. Stockholms dödstal har ökat från 1192 rapporterade 24 april till 1660 rapporterade 8 maj, vilket innebär ca 33 dödsfall per dag. Antalet döda i Stockholm 31 maj kan därför extrapoleras till ca 2429.
4. Giesecke nämner i artikeln en flockimmunitetsnivå på 60%.
5. 2429 dödsfall i Stockholms län baserat på 26% smittade medför att flockimmunitet på 60% uppnås vid ca 5600 döda.
6. Giesecke estimerar alltså 5000 dödsfall för hela landet. Jag extrapolerar FHMs bästa skattningar och siffror till 5600 dödsfall bara för Stockholm, vilket uppskalat till hela landet blir ca 24000 dödsfall.
7. 24000 dödsfall är 0.24% populationsdödlighet, men eftersom det bara omfattar 60% smittade så blir smittodödligheten 0.39%. Båda dessa siffror ligger utanför Gieseckes angivna intervall.

Det jag räknat fram tror jag dessutom är optimistiskt. Det antar inga mörkertal i dödstalen och det antar framförallt att FHMs modellering/kalibrering är korrekt (det tycks implicit bygga på att covid-19-testet de använt bara ger positivt svar under ca 5 dagar av sjukdomsförloppet i genomsnitt, vilket verkar väldigt lite).

Det blir intressant att se vad antikroppstesterna säger framöver, men det är tydligt att Giesecke ligger omotiverat lågt i sina skattningar.