Månadsarkiv: februari 2017

Global vindkraftsutbyggnad

GWEC, vindbranschens globala samarbetsorganisation, släppte igår statistiken för 2016 och jag har, min vana trogen, knackat ihop några grafer baserat på den nya statistiken kombinerad med BP-rapportens äldre statistik. Den globala utbyggnaden hamnade på 54 GW, vilket är en nedgång med 9 GW från 2015 och en skaplig besvikelse jämför med GWECs prognos på en ökning med en gigawatt.

Global märkeffekt ligger nu på cirka 487 GW och vindens globala marknadsandel av all elproduktion hamnar på cirka 4% under 2016.

Utbyggnaden visualiserad i en graf ser ut såhär:

Jag har valt en trendlinje (ett tredjegradspolynom) som understryker mitt antagande att vi är rätt så långt gångna på en s-kurva. Jag har följt statistiken några år och konstaterade tidigt att 2009 var det sista året med ”exponentiell” tillväxt för vindkraften. Sedan dess har utvecklingen varit nära linjär, dvs likartade tillägg varje år. Den årliga procentuella ökningen sjunker relativt stadigt och är nu nere på cirka 12%:

Kina dominerar fortfarande utbyggnaden hyggligt, med ca 23 GW under 2016. Kina har dock subventionerat fram vindkraft utan att kunna ta hand om den i elnätet, så av vinden får stå still, om den ens är inkopplad. Om man bortser från Kina, så är det bästa året hittills 2012:

Ibland hör man argumentet att vindkraftens produktion ökar snabbare än effekten pga vindkraften ständigt förbättras. På ett globalt plan ser man inte mycket av det. Jag har räknat fram hur globala genomsnittliga kapacitetsfaktorn utvecklats under 2000-talet och konstaterar att den uppåtgående trenden är ganska obetydlig. Notera att Kina drar ner detta med en genomsnittlig kapacitetsfaktor neråt 16%, medan resten av världen ligger på 27%. (Här finns ännu inte statistik för 2016.)

Slutsatser

Vindkraften växer alltså globalt med ca 54 GW och verkar ha svårt att accelerera. Om vi antar 54 GW per år med 25 års livslängd så kommer det medföra en slutlig global vindkraftsflotta på ca 1350 GW. Med 24% kapacitetsfaktor så motsvarar det en årsproduktion på ca 2800 TWh, vilket idag skulle ge en marknadsandel på 12%. Ett annat sätt att se på det är att utbyggnaden tar en årlig marknadsandel på cirka 0.5% av elproduktionen. Det är relativt blekt, om man jämför med vad som skulle krävas för att bli av med fossilerna.

Trump

Det skrivs mycket om Trump nu och det lätt att fascineras. Inrese-förbudet skapar stora svallvågor, exempelvis. Det kommer ta tid innan resultaten av Trumps presidentskap kan summeras på ett rättvist sätt, men hur det än är, så tänker jag att detta demonstrerar för världen att demokrati är på riktigt. Det sker verkligen fredliga överlämningar mellan äkta politiska motståndare efter val. Det spelar viss roll vem man väljer! (Att den identitetspolitiska och djupt polariserande vänstern ska se sin roll i den backlash som blev Trump-segern är däremot kanske för mycket begärt.)

Simpsons förutspådde förresten segern redan år 2000 och det verkar som att Trump-teamet snodde Simpsons kampanjdesign:

Den här bloggen pekar ofta på de oerhört skadliga effekter regelverk och byråkratier kan ha på ekonomi och på miljö, med västs strypning av kärnkraften som paradexempel. Här har Trump påbörjat något som skulle kunna bli bra, nämligen att kräva att varje gång en ny regel införs så ska två tas bort. Nu är det lite godtyckligt och kanske svårimplementerat, eftersom många regler motiveras av lagar som myndigheterna måste följa, men initiativet pekar i rätt riktning.

Trump är något av en bulldozer. Respektlös, hämningslös och otroligt resultatinriktad. Givetvis totalt olämplig för ämbetet, med sin självupptagenhet, tveksamma begåvning, brutala läggning, ovärdighet och sin uppenbara svårigheter att låta bli att ge igen när han upplever sig attackerad, exempelvis. Alla som läst transkriberingar av hans tal bör blivit lite beklämda över den totala bristen på vettigt sammanhängande innehåll. Men det kan också vara delvis nyttigt att ha en bulldozer som ruskar om och vitaliserar under en period.

Egentligen skriver jag det här inlägget för att peka på två intressanta betraktelser som passerat i mitt flöde. Den första är en lång serie av tweets från Alexandra Erin som sett en röd tråd i Trumps märkliga uttalanden och ger en bra tänkbar bakgrund. Jag vet inte vem Alexandra är och följer henne inte, men jag gillar den här typen av analyser när de är bra. Tweetserien är sammanställd här.

Sen har vi, ännu intressantare, ett twitter-konto, Rogue POTUS Staff, som påstår sig vara en insider i Vita Huset som kontinuerligt läcker material. Det kan givetvis vara fejk, men innehållet är trovärdigt och seriöst i mina ögon. Inte smickrande alls, men inte tillräckligt dråpligt för att vara ett humorkonto. Väl värt att läsa igenom i sin helhet.

Som en mindre seriös bonus bjuder jag på Hanif Balis putdown av Daniel Riazat angående Trumps reseförbud:

Efter detta har givetvis det goda hatet från vänstern strömmat mot Hanif. Som sagt, mindre seriöst, men lite kul, och korrekt när det gäller att Åkesson och andra icke-muslimer inte får komma in i Mecka:

Trump är skrämmande, men som det heter, ”det som inte dödar gör dig starkare”. Vi får se inom fyra år om det stämmer, och isåfall på vilket sätt…