Preliminära siffror från IEA, International Energy Agency, visar att energirelaterade CO2-utsläpp i världen var oförändrade mellan 2013 och 2014, på cirka 32.3 miljarder ton. Eftersom den ekonomiska tillväxten var halvhygglig, cirka 3%, så är det första gången i modern tid som tillväxt inte åtföljts av ökande CO2-utsläpp.
Gröna opinionsbildare jublar över detta ”trendbrott” som bevisar att deras hårda arbete ger resultat och att en revolution inom ”clean energy” börjat ge effekt. Fantasier åsido – det kan vara en god idé att kika lite djupare för att se vilka slutsatser man egentligen kan dra. Först CO2-utsläppen per år senaste decenniet vs ekonomisk tillväxt:
Vi ser att ekonomisk tillväxt matchats av ungefär hälften i CO2-ökningar, men 2014 gav tillväxt utan CO2-ökning. Nu är frågan vad det beror på, och om detta är något tillfälligt eller en mer permanent decoupling. Vi vet att Kina hållit i taktpinnen vad gäller CO2-utsläpp på senare år. När det gäller kolkonsumtionen exempelvis har Kina ökat kraftigt medan övriga världen stått ganska still:
Här finns en kinesisk länk med siffror på hur elproduktionen i Kina förändrades under 2014. Totalt ökade man elproduktionen med 3.8% eller cirka 211 TWh, dvs lite mer än ett Sverige. Jag har förstås plottat en graf även på detta, fördelat per källa (”thermal” ska utläsas som ”kol + gas”):
Man hade alltså ett ovanligt bra vattenår iochmed att gammal vattenkraft kunde öka med hela 80 TWh jämfört med 2013. Man har också fortsatt expandera vattenkraften kraftigt med 100 TWh nyproduktion. Genom turen med gammal vattenkraft kunde man alltså spara 30 TWh kol och gas istället för att öka med 50 TWh. I den gröna lovsången talas det förstås bara om sol och vind och effektivisering, inte om skövlade älvbiotoper och översvämmade landområden.
Länken påpekar också att utnyttjandet i de termiska verken minskat med 314 fullasttimmar till 4706 (54% kapacitetsfaktor). Räknar man på det ser man att installerad effekt i de termiska kraftverken ökat från cirka 837 GW till 887 GW, vilket är en ökning med 6%. Man fortsätter alltså expandera fossila kraftverk kraftigt och behövs det så ökar man lätt produktionen genom att blåsa på med mer bränsle.
Hur kommer det att se ut nästa år? Det vet vi inte. Men med flödigt med billig olja, ett normalt vattenkraftår i Kina, fortsatt tillväxt etc, så bör man vänta sig att CO2-utsläppen ökar igen. BP släppte i februari World Energy Outlook 2015 där man spår 37% högre energianvändning till år 2035 (EU -4%, USA +1%, Kina +49% och Indien +109%) och hela 25% högre CO2-utsläpp. Förnybart (exklusive vattenkraft) har då bara ökat från 3% till 8%. Men Kina spås stå för 30% av världens kärnkraft, upp från 4% idag. Totalt i världen blir det såhär:
Ja, det var väl allt, det. Business as usual.
Bra inlägg, tackar för det! 🙂
En engångseffekt som kanske har betydelse och främst gäller USA men även EU är skiftet från kol till naturgas vid kraftgenerering. Den naturgasdrivna gasturbinen, som de flesta säkert redan vet, halverar ungefär koldioxidutsläppen per genererad kraftenhet i jämförelse med kolkondens.
Fick också på en avslappnad tillställning rätt nyligen höra att det i det fördolda med stor intensitet jobbas på med ett gaskraftsalternativ för Sverige i syfte att ersätta de äldsta reaktorerna. Så ett trendbrott i CO2 äger kanske rum i vårt land inom en snar framtid. I motsatt riktning.
Jag har en annan bild som sätter in 2014 i ett längre perspektiv. Och visst, 2014 hade ett relativt bra utfall vad gäller CO2 och BNP. Men det går knappast att tala om ett trendbrott så här långt.
https://www.dropbox.com/s/t24n79lots51f4r/CO2_BNP_growth2.png?dl=0
Bra graf! Helt ense, alldeles för tidigt.