Etikettarkiv: nissan leaf

Leaf update

I maj i år skaffade jag en Nissan Leaf, en 100% elbil, och skrev ett första inlägg . Dags för en uppdatering efter första halvåret. Full disclosure: Jag får inte ett rött öre för något på bloggen överhuvudtaget.

2016-alternativen

Att köpa bilen tycker jag verkar lite dyrt – 340,000:- för Acenta. Jag privatleasar istället en 2015-modell på två år för 3000 kr/månad inklusive 1500 mil per år (15 kr/mil för övermil). Det var det enda leasing-alternativ som fanns då, och gällde mittenmodellen vad gäller utrustning, dvs ”Acenta”.

Man har nu börjat sälja 2016-modellerna och de har uppgraderats med ett batteri med 25% högre kapacitet i samma formfaktor, dvs 30 kWh istället för de 24 kWh som jag har. Jag har cirka 13 mil räckvidd med min körstil och pendlingssträcka och 2016-modellerna bör alltså ha ca 16 mil räckvidd. Med tanke på batteriuppgradering, svagare krona mm är prisökningen på cirka 15% inte orimlig. Man har också lanserat flera leasingalternativ. Nu ser det ut såhär för Acenta-modellerna:

  • 1000 mil/år: 3099:-/månad
  • 1500 mil/år: 3499:-/månad
  • 2000 mil/år: 3899:-/månad

Övermil är fortfarande 15 kr, men som synes ovan kan man leasa 500 mil extra för 12*400:- = 4800:-, vilket bara är ca 10 kr/mil. Jag kunde inte låta bli att göra en graf över milkostnaden:

leaf_per_mil_2016

Tillkommer elkostnad på cirka 2 kr/mil. Totalkostnaden på cirka 25 kr/mil för en sträcka på 2000 mil/år kan ses som billigt för att köra en ny, cool bil. Men det beror förstås på om man tycker som jag att det här är en premiumbil, eller om man tycker att det är en mellanklassbil som vilken som helst men med fånig räckvidd, som en del kritiker tycker.

För 300:- extra per månad (dvs 7200:- över leasingens två år) får man Tekna-modellen, som inbegriper läderklädsel, fetare hjul och en cool all-around-view monitor istället för backkamera.

Friheten att accelerera

Körupplevelsen är fortsatt strålande. Den största förbättringen mot alla andra bilar jag kört är friheten att accelerera. I bensinbilar låter det illa att stampa plattan i botten från stillastående eller låg hastighet. Det blir ryckigt och ojämnt oavsett om man har manuell eller automatisk växling och det känns som att folk runtikring vrider på huvudet för att se vad det är för raggartyp som lever om. Med en elbil är det helt annorlunda. Man kommer man upp i full fart snabbare, med helt jämn acceleration och med full diskretion. Det gör att man plötsligt är fri att accelerera hur man vill och det blir betydligt roligare att köra till vardags.

Övriga upplevelser

Bilen har rönt mer uppmärksamhet än vad jag trodde. Folk som jag inte känner, både på jobbet och på andra håll, passar på att ställa frågor och uttrycka intresse. Rätt kul, faktiskt.

Vad gäller räckvidd så har jag fått problem bara en gång. Åkte till jobbet 5 mil bort och pluggade in bilen med kanske 3 mil räckvidd kvar och fick strax ett telefonsamtal om att ett av barnen var febrigt och behövde hämtas på skolan hemmavid. Med segladdaren på jobbet som ger drygt en mil räckvidd/h så skulle det ta 2-3 timmar innan jag skulle ha marginaler nog för att våga åka hem. Därför åkte jag till snabbladdaren på McDonalds i närheten, pluggade in där, köpte en par sallader till mig och barnet att ha till lunch, brände fem minuter till på mobilen, gick ut till bilen igen, pluggade ur och åkte hem. Snabbladdaren är på 50 KW och 10 minuter på McDonalds gav mig alltså cirka 5 mil extra räckvidd. Okej, 10 minuter är värre än för en bensinare, men i mitt fall dög det bra.

Däremot har jag under detta halvår aldrig åkt längre hemifrån än cirka 6 mil med den här bilen. Snabbladdarna ligger trots allt inte så tätt utanför storstäderna och vad gör man när de är upptagna eller ur funktion? Men den är å andra sidan köpt för att vara en pendlingsbil och när jag vill åka långt så byter jag med min fru som har en vanlig bensinbil.

Jag har hittills kört 967 mil med en total restid på 144 h och har bränt 1563 kWh med en genomsnittlig elförbrukning på 1.6 kWh/mil. Vintersäsongen börjar snart och det ska bli intressant att se hur det går. Än så länge gör rattvärmen underverk!

Diverse gnäll

I det stora hela är jag helnöjd och kommer aldrig gå tillbaka till bensinbil, men det finns alltid saker man stör sig på. Här är topp tre gnäll på Nissan Leaf:

Hastighetsmätaren visar för mycket. När jag åker i 100 km/h enligt bilen så visar GPS-en 90 km/h, vilket är ganska stor skillnad. Jag har anpassat mig till det och får lite skäll av barnen: ”Du åker för fort!”. Jag svarar att bilen visar fel och barnen replikerar ”Visst, pappa, åsså den om rödluvan.” Ett klart pedagogiskt problem.

”Telematik-tjänstens” datainsamling måste man godkänna genom ett tryck på touch-skärmen varje gång bilen startar. Helt jäkla sjukt störigt. Varför, Nissan, varför!?

Nissan tillhandahåller en mobilapp med vilken man kan se laddstatus och sätta igång klimatanläggningen. Det är coolt och bra, men appen är för dålig, uppdateras inte i realtid och gränssnittet är stängt för andra app-tillverkare. Eftersom timer-inställningarna på klimatanläggningen är begränsade skulle jag vilja ha ett öppet gränssnitt mot bilen, så att jag eller vem som helst kan skapa en app med mer flexibel timerhantering, men si det går inte. Och ibland fungerar inte appens kommunikation med bilen, troligen pga att Nissans servrar som sitter emellan inte fungerar, och då kommer man ut till en kall bil efter lite frustrerat klickande. Nissan borde kanske fundera på att det är teknikintresserade first-adopters som köper de här bilarna. Vi vill inte vara låsta till proprietära system!

Historia och framtid

Leafen lanserades i december 2010 och blev snart den klart bästsäljande elbilen på marknaden. Försäljningen i antal bilar/år globalt ser ut såhär:

  • 2011: 22,000
  • 2012: 27,000
  • 2013: 48,000
  • 2014: 62,000

Nissan producerade cirka 5.1 miljoner fordon år 2014, så Leafen stod alltså för cirka 1.2% av Nissans fordon det året. Man tror sig ligga på 5% elfordon år 2020 och nå 10% ganska snart efter det, eftersom förbättrad batteriteknik antas ge en sorts brytpunkt.

Nästa modellår, 2017, antas ge en omdesignad Leaf och fler batteristorlekar att välja bland. Eftersom att det är dags för mig att leasa på nytt då (eller köpa loss bilen) så ser jag fram emot det med spänning.

 

Jeppens Leaf

För ett par månader sen skaffade jag mig en Nissan Leaf, en 100% elbil. Jag vet att elbilar är ett skapligt kontroversiellt ämne bland energi-tyckare. Ger det verkligen bättre miljö, mindre energiåtgång, lägre CO2-utsläpp etc? Är inte elbilar för dyra? Har de inte för kort räckvidd för att någonsin vara realistiska? Etc etc. Tänkte delge några tankar och mina upplevelser så här långt.

leaf

Motivation

Framförallt skaffade jag Leafen pga nyfikenhet och coolhetsfaktor, men även för att hjälpa till som early-adopter när det gäller en vettig miljöförbättrande innovation. För mig fungerar det bra med en elbil eftersom vi har två bilar i hushållet, så att den andra är en bensinbil. Det gör att vi mycket sällan begränsas av elbilens korta räckvidd, samtidigt som det mesta av hushållets transportarbete blir eldrivet eftersom jag pendlar fem mil enkel resa till jobbet.

Varför just en Leaf? Det fanns knappt några alternativ. Jag ville ha en normalstor bil, inte en kalle-anka-bil, och jag är för fattig/snål för en Tesla eller någon annan riktig prestigebil. Jag ville ha en ren elbil, inte en hybrid, eftersom jag tilltalas av enkelheten i drivlinan. Alltså blev det en Leaf – det är en mellanstor halvkombi med hygglig tekniknivå och är etablerad sen ett antal år och säljs i skapliga volymer.

Upplevelse

Man stör sig alltid på småsaker när det gäller nya prylar och så även här, men körupplevelsen är strålande. Jag har grym acceleration från stillastående och gaspedalen svarar linjärt och omedelbart utan störande upp- eller nerväxlingar. Motorn är i stort sett tyst, bara ett svagt vinande när man drar iväg. Superskönt.

Jag tankar normalt bara på jobbet och inte hemma, vilket betyder att jag måste dra ur och i sladden en gång per dag. Inga större problem, men det är ju inte vinter ännu. Jag antar att bilen kräver mindre reparation och underhåll än andra bilar. En elmotor bör vara rätt robust och man slipper växellåda, olja mm. Lite mindre verkstadstid och stopptid, alltså.

Räckvidden är just nu realistiskt 13 mil på den pendlingssträcka jag kör, vilket betyder att jag inte laddar hemma. Jag har ett par mil 110-väg och det mesta av resten är 90-väg, men med lägre hastigheter hade jag förstås kunnat få något bättre räckvidd. Räckvidden kommer försämras på vintern pga värmelast och antagligen kommer jag därför ladda litegrann även hemma under vinterhalvåret, men då vill man ändå ha sladden i för att ha en varm bil när man kör iväg.

Tretton mil räckvidd betyder att bilen är bunden till länet utom i nödfall, då man kan nyttja Chademo-snabbladdare på vissa McDonalds (30 min för 80% laddning). Det går rykten om att kommande generationer Leaf ska ha mer batteri – vi får se.

Ekonomi

Jag har inte köpt bilen, utan privatleasar den på två år, och utan det upplägget hade jag antagligen tyckt att det var för dyrt (ca 340,000 kr minus supermiljöbilspremie på 40,000 kr).

Nu erbjöd de ett avtal med 1500 mil/år för 3000 kr/månad, med 15 kr/mil i avgift för övermil. Leasingen bygger förstås på att Nissan tar supermiljöbilspremien, och ja, jag har lite dåligt samvete för att jag snyltar på det allmänna, men bara lite.

Halvförsäkring och försumbar skatt får jag betala själv. Om man räknar på det ser man att leasingavtalet kostar 24 kr/mil + 15 kr/mil för övermil, vilket är ganska billigt för en ny, häftig bil. Inget restvärde, så om två år kan jag lämna tillbaka bilen eller ta ett erbjudande om att köpa loss den. Eftersom arbetsgivaren betalar det mesta av elen så slipper jag den kostnaden, annars kanske man får räkna med 3 kronor ytterligare per mil.

Energi och CO2

Livscykel-studierna tyder på att elbilar sänker CO2-utsläppen även under antagandet att man har exempelvis en europeisk elmix. När man plötsligt inför en ny last så måste tillskottet på medelkort sikt komma från kol, gas eller förstörd efterfrågan. (Kärnkraft, vindkraft och solceller körs ju med respektive full förmåga och vattenkraften har bara sin tillrinning att tillgå.)

På lite längre sikt skapar dock den nya lasten incitament att skapa eller behålla produktion, och då är det rimligt att anta befintlig elmix. Om jag dessutom använder nordisk elmix så kommer CO2-utsläppen vara rejält lägre än för en bensinbil. Självklart har jag 100% kärnkraftsel från Vattenfall, men som sagt laddar jag mest på jobbet.

Batteri-degradering

Såvitt jag har förstått är degraderingen liten på så här kalla breddgrader. Dessutom har Nissan förbättrat batteriet i 2015 års modell med avseende på livslängd, framförallt värmetålighet. Men givetvis blir batteriets status om två år en viktig faktor när det gäller om jag kommer köpa loss den eller inte. Jag räknar med att ha kört ca 5000 mil då och det troliga är att jag lämnar tillbaka den och köper eller leasar en ny elbil, förhoppningsvis med lite längre räckvidd.

Statistik

Nissan har en skaplig webbsida där man kan kolla sin kör-statistik och dessutom en app varifrån man kan slå på och av laddning, värme mm och kolla laddningsstatus. Jag har hittills kört 212 mil och dragit 338 kWh för en bränsleekonomi på 1.59 kWh/mil. Min totala tid i bilen är 33h (fyhelvete vad mycket – tänk om bilen körde sig själv så jag kunde skriva blogginlägg istället).

Slutsats

Som sagt, väldigt skön körupplevelse. Det kommer vara elbil som gäller även i framtiden för min pendling. Nissan-återförsäljarna misstänker jag får betalt för att låna ut Leafar gratis några dagar till potentiella kunder, så testa gärna och spara lite soppa! Har du lagom pendlingssträcka och en annan bil i hushållet kanske detta passar dig lika bra som mig? Och nej, tyvärr får jag inte betalt av någon för det här inlägget heller.