Etikettarkiv: grönt

Organisatorisk låsning

Jag brukar försöka belägga mina teser med statistik och siffror, men här tänker jag bara presentera ett antal råa, obevisade påståenden ihopfogade till ett resonemang och en resulterande tes. Vi får se om du som läsare tycker det verkar troligt och logiskt.

  1. Miljöpartiet, Greenpeace mfl miljöorganisationer började som anti kärnkraft/kärnvapen-organisationer. Miljöpartiet spirade ur missnöjet med folkomröstningen om kärnkraft.
  2. Den som inte håller med i en central hjärtefråga i en organisation blir antagligen inte medlem, och är hon redan medlem blir hon snart utmobbad.
  3. Som en följd av (2) är det i stort sett omöjligt för demokratiska organisationer att byta åsikt i en hjärtefråga.
  4. Befintliga organisationer är etablerade och respekterade samt uppbär stora bidrag från staten. Det gör det väldigt svårt för uppstickare att bryta sig in på ”marknaden”.
  5. Följdaktligen är miljöorganisationerna permanent anti-kärnkraft.
  6. De personlighetstyper som är pålitligt kärnkraftspositiva bör vara (och är, enligt min ringa erfarenhet) de som har ett rationellt temperament, dvs de intuitivt tänkande vilka utgör 4 av 16 Myers-Briggs-personlighetstyper: ”Rationals are abstract in speech and utilitarian in pursuing their goals. Their greatest strength is strategy. Their most developed intelligence role is that of either the Engineer (Architects and Inventors) or the Coordinator (Masterminds and Fieldmarshals).”
  7. Dessa fyra personlighetstyper och egenskaper är alltså ganska frånvarande eller åtminstone väldigt underrepresenterade i miljöorganisationer.
  8. Miljöfrågor i allmänhet avfärdas eller nedtonas av en ganska stor andel av befolkningen. De gröna förklarar detta med att nedtonarna är beroende av sitt välstånd, att de är fast i ekorrhjulet och inte vågar se sin omoral i vitögat. Min alternativa förklaring är att de gröna stöter bort folk från miljöfältet genom sin personlighetsmässiga renodling. Dvs miljörörelserna har underskott på människor som kan hjälpa till att dra åt det abstrakta, pragmatiska hållet. Mer odiplomatiskt formulerat: Folk stöts bort av stollig, känslobaserad alarmism och symbolpolitik.

Min sammanfattande tes är att miljöorganisationernas ursprung i antikärnkraftsrörelsen leder till en sämre miljö på två sätt. Det ena sättet är det uppenbara: att miljörörelserna pga demokratiska organisationers låsning i hjärtefrågor fortsätter vara anti-kärnkraft, vilket givetvis leder till klimatrisker och några miljoner dödsfall varje år i luftföroreningar.

Det andra och mer subtila sättet, är att miljörörelsernas låsningar både direkt och indirekt driver bort en viktig grupp människor från organisationerna och från miljöfrågorna i allmänhet. Det är synd. Väldigt synd. Jag har ingen lösning.

Sveriges utrikeshandel ger minskade CO2-utsläpp

CO2-utsläpp per land har traditionellt beräknats enligt produktionsmodellen, som helt enkelt räknar utsläppen inom respektive land. En av Sveriges främsta källor till desinformation, Supermiljöbloggen, upprepar idag den vanliga myten att de CO2-utsläpp vi svenskar är moraliskt ansvariga egentligen skulle vara mycket större än så. I själva verket är det tvärtom!

Myten baserar de förstås på den s.k. konsumtionsmodellen. Den bygger på att om vi exempelvis utbyter varor med brunkolets förlovade land, Tyskland, så belastas Sverige med den tyska varans produktions-utsläpp och Tyskland med den svenska varans. Detta är givetvis till fördel för Tyskland som belönas för miljövidrig export medan vi straffas för vår miljövänliga export. Modellen leder också till att det inte finns något intresse för ett land att med hjälp av skatter, kärnkraft mm minska CO2-intensiteten i exportsektorn. Det är förstås ungefär hur dumt som helst, men svenska gröna organisationer som vill att Sverige ska belastas med maximal moralisk skuld älskar det!

Numera är modellen obsolet, även om den kommer leva kvar i gröna sinnen några decennier till. Professor Astrid Kander vid Lunds Universitet har nämligen utvecklat och publicerat en förfinad modell som inför (negativa) utsläppskomponenter för länder vars export sänker de globala CO2-utsläppen genom CO2-snål produktion (och omvänt). Det är egentligen rätt självklart: när vi producerar papper, stål och aluminium för export så sänker detta givetvis utsläppen jämfört med om övrig dito produktion i världen skulle behöva skala upp sin verksamhet.

Kanders modell är neutral på så sätt att varje lands beräknade utsläpp fortfarande summerar till världens faktiska, fysiska, utsläpp. Och varje sänkning av ett lands utsläpp, både för inhemsk konsumtion och export, leder i hennes modell till lägre siffror för landet. Ansvaret ligger därmed där det ska ligga!

Nu till siffrorna: Sveriges utsläpp enligt produktionsmodellen är 5 ton/capita och år. Enligt den obsoleta konsumtionsmodellen är den hela 9 ton/capita. Med Kanders mer korrekta modell är utsläppen bara 4 ton/år, vilket är i världsklass för ett utvecklat land. Vår utrikeshandel sänker alltså CO2-utsläppen i världen. Det beror dels på att vår vår export är energiintensiv, dvs har högt energiinnehåll per krona tack vare billig kärnkraft, dels på att vi har ett handelsöverskott, vilket betyder att vi konsumerar mindre värde än vad vi producerar. Bägge dessa faktorer innebär att vi, netto, tränger undan CO2-intensiv produktion i utlandet!

Vem bryr sig?

Fotbollshuliganen som slog ihjäl en fyrabarnsfar häromdagen, bryr han sig om fotboll? Bryr sig frikyrkobesökare om Jesus? Bryr sig gröna om miljön? Bryr sig nationalister om Sverige?

På något plan gör de det, förstås. Samtidigt, skulle jag vilja påstå, gör de det inte. De tror att de bryr sig, de intalar sig att de bryr sig. Men i själva verket så drivs de av att passa in någonstans, vara något, ha en tillhörighet, en identitet. Kanske söker de ruset av att delta i en masspsykos. Den grundläggande motivationen är uppenbart social och alla resonemang om nytta och principer är efterhandskonstruktioner som anpassas till gruppen. Att man blir det ena eller det andra beror mycket på tillfälligheter, vad man råkar halka in på och vad man gör social investeringar inom.

Nu har IPCC publicerat en ny sammanfattning av klimat-läget, som givetvis är värre än någonsin. De gröna talar om att världen snart är obeboelig och tävlar i att hitta på olika skäl till och konspirationsteorier kring varför andra inte bryr sig. En del dömer rentav ut mänskligheten som hopplös, men inte för ett ögonblick tittar de sig i spegeln och frågar sig om de själva bryr sig om global uppvärmning. På riktigt, alltså. Lackmuspapperet, i det här fallet kärnkraftsfrågan, ger ett tydligt utslag!

Moraliskt sett går det intellektuellt resonerade före det socialt påbjudna. När det senare undertrycker det förra uppstår verklig, objektiv omoral. För den som vill tillägna sig filosofin bakom dessa två kanske märkliga påståenden rekommenderas de två romanerna ”Zen och konsten att sköta en motorcykel” samt ”Lila: En studie i moral” av Robert M. Pirsig. För övrigt är dagens DN Debatt-inlägg obligatorisk läsning för alla som är intresserade av rationellt beslutsfattande, i stort och smått.

Förnybart är en värdelös egenskap

Energislag har massor med olika egenskaper:

  • miljöpåverkan – hur mycket miljön skadas vid produktion
  • grönt – om det är på modet bland gröna
  • kostnad – vad det kostar att producera per energienhet
  • förnybart – om det dyker upp mer hela tiden
  • uthålligt – om det inte äventyrar framtida generationer
  • styrbart – dvs intermittent (väderberoende), baskraft eller styrbart
  • portabelt – om det går att ta med sig smidigt
  • fotavtryck – om det går åt mycket yta för att producera

En del av egenskaperna är lite tvetydiga för vissa energikällor, exempelvis beroende på plats i världen, eller om man använder det direkt eller för att producera el. Men om man höftar lite, så blir egenskaperna enligt följande tabell:

energislagens alla egenskaper

Två av egenskaperna är uppenbart värdelösa. Att något är förnybart, dvs nyskapas hela tiden, har ingen som helst fördel jämfört med något som det finns tillräckligt av. Och att något är grönt, dvs på modet bland gröna, är förstås bara godtycke . Om vi stryker dessa två egenskaper blir bilden tydligare:

energislagens meningsfulla egenskaper

Vi ser att kärnkraften sammantaget har klart bäst egenskaper, förutom när det gäller portabilitet. Vind är näst bäst, men är kraftigt begränsad av sitt väderberoende, vilket gör att ett okej kostnadsläge förutsätter låg andel vind i elnätet. I portabiliteten finner vi oljans storhet – när vi tankar en bil gör vi det med en effekt på cirka 50 MW. Här ligger den stora tekniska utmaningen framöver, dvs att förbättra batteriteknik och syntetisering av flytande bränslen såpass att elproducerande kraftslag blir konkurrenskraftiga gentemot oljan. Kärnkraftens utmaning däremot är politisk, inte teknisk.

I dagsläget ser det inte bra ut för klimatet, eftersom sol och vind används som alibi för kol och naturgas och därmed står ivägen för snabb, billig utbyggnad av kärnkraft. Därför blir det en stort ”nejdetkanviinte” på det här också.