Etikettarkiv: återvinning

Återvinning är skräp

Den största mängden hatmail en New York Times-artikel någonsin fått ska vara en krönika av John Tierney med titeln Recycling Is Garbage. Läs hela – den exponerar oerhört förtjänstfullt hur skam, skuld och irrationella argument får oss att slösa tid, pengar och miljö till ingen nytta. Återvinningsritualerna mildrar våra dåliga samveten och har därför blivit djupt rotade företeelser som man uppenbarligen ifrågasätter på egen risk. Kärnkraftsägaren (miljöhjälten?) Mr Burns däremot, har en uppfriskande attityd till det hela:

Jag är självklart inte emot motiverad återvinning. Jag har exempelvis själv betalt flera tusen för en maskin som kan återvinna familjens kläder. I den tvättar vi förbrukade kläder och de blir då nästan som nya, och detta kan vi göra i storleksordningen 100 gånger per plagg innan det slutligen är så slitet att vi kastar bort det. En skaplig arbetsinsats krävs trots maskinen, men det är det värt.

Det är däremot under protest som jag tar bilen till återvinningsstationen då och då för att slänga diverse källsorterat avfall. Vi har tyvärr kommunism på sophämtningsområdet och kommunen har bland annat avskaffat grovsophämtning och gjort sopkärlen så små att man inte ska få plats med allt. För ett antal år sen saboterade man dessutom återvinningsstationerna efter att ett par barn blivit ihjälklämda i en återvinningscontainer vid hämtning. Därefter har man krympt inkasten så att man blivit tvungen att kasta in en grej i taget!

Låt oss uppskatta tidsåtgången för denna säkerhetsåtgärd: 5 minuter extra en gång i månaden för kanske 3 miljoner återvinnare, dvs 5*12*3e6 = 180 miljoner minuter = 3 miljoner timmar = 125,000 dygn = 342 människoår per år. Detta slöseri av 342 människoår räddar kanske ett barn från ihjälklämning vart femte år. Dvs man bränner 5*342 = 1710 människoår för att rädda barnets förlorade 70 människoår. (Övning till läsaren: räkna ut hur många människo-år som skärpt flygplatssäkerhet efter 9-11 kostar mänskligheten.)

I de fall källsortering är en vettig verksamhet så skulle företagen, på en fri marknad, betala oss såpass mycket för sopfraktionerna att vi tycker att det är värt att göra jobbet. Annars kan faktiskt någon kombination av eld, magneter, maskiner och kemikalier göra sorteringsjobbet på soptippen!

Alla dessa falska metoder med vilka vi (inte) räddar världen medför att vi inte förmår fokusera på det som verkligen är verksamt. Vi hetsar varandra att ta bilen till återvinningsstationerna. Vi strider för subventioner av förnybart, för återvinning, för energibesparing och därefter känner vi oss goda och nyttiga fast CO2-utsläppen fortsätter öka. Vi hittar på feel-good-ritualer som att släcka lysen, dagligen följa våra svindyra solcellers produktion, rota i våra egna sopor, jaga tända lysen och köpa ekologisk lyxmat som kräver 30% mer yta för odling. Vi ropar varg och tröttar ut varandra mentalt med alla åtgärder, skapar backlashes. Är det konstigt att vi sedan inte förmår samla oss för att se till att vi får ett globalt klimatavtal!? Men det är faktiskt ingen som söndrar och härskar – det är ingen konspiration och det är inte ”fossil-lobbyns” fel. Vi söndrar själva och följaktligen härskar vi inte över vårt eget öde. Det är dagens demokrati i ett nötskal.

Idiotiska mixar

Jag har tidigare entusiastiskt berättat om 3D-printers eftersom jag tror på tekniken, men har nu för första gången läst en artikel om dessa som fick det att vända sig i magen. Nä, det handlade inte om vapenprintning, utan om att organisationen ”Plastic Bank” jobbar för att 3D-printers ska avskaffa den enorma plastföroreningen i världshaven genom att låta använda skräp-plast från fattiga länder. Samtidigt ska de fattiga ta sig ur fattigdomen genom efterfrågan på sådan plast!

Nå, hur kan jag vara så ruttet genomusel att jag reagerar negativt på något så fint? Tre goda ting på en gång, värsta kinderägget! What’s not to like?

Jo, detta är ett exempel på mitt ny-uppfunna begrepp: ”idiotisk mix” (säg till om det finns någon bättre term). Den idiotiska mixen är motsatsen till marknadens normala (fantastiska) funktion – optimering av produktion utan att någon har hela bilden. Milton Friedman exemplifierade en gång med en blyertspenna (med sudd i änden), och påpekade att ingen vet hur den blir till från ax till limpa. Det är dussintals länder och ett otal maskiner, kemikalier, gruvor, planteringar, transporter mm inblandat. Ingen har överblick, ingen centralstyr, men det blir ändå otroligt billigt (dvs effektivt) producerat.

Jaha, men effektivitet är väl inte allt? Nej, men nästan! Ekonomi betyder hushållande med begränsade resurser. Ineffektivitet har normalt en miljökostnad i form av mer energi, mer transporter mm och det blir dessutom mindre över till andra behjärtansvärda ändamål. Behöver vi plocka upp plasten från haven (eller i ett tidigare steg), låt oss göra det så effektivt som möjligt. Behöver vi ge bistånd till tredje världen, låt oss göra det så effektivt som möjligt. Låt högstbjudande köpa plasten för återvinning eller deponi! Men blanda för bövelen inte ihop sakerna!

Jag blir tokig på alla företag som stoltserar med att ens produkt innehåller återvunnet material, som en extra ”selling point”. Det betyder att man troligen bakat in en ineffektivitet i produkten för att öka säljvärdet eller goodwillvärdet med mer än vad ineffektiviteten kostar. Man bygger upp särskilda infrastrukturer för att forsla och behandla insignifikanta flöden av material som ska användas i en prestige-produkt eller en reklamprodukt som ”miljömedvetna” ska dra runt på. (Ungefär som eko-mjölk, som måste hållas separat från vanlig mjölk vilket minskar effektiviteten i logistiken från bonde till mejeri och från mejeri till affär.)

Den där 3D-printnings-idén, då? Man ska betala fattiga länder för att samla skräp-plast till 3D-printers. Jaha, hur stor andel av plasten som hamnar i havet kan realistiskt ta den här vägen? Hur säkerställer man att inte plastvolymerna ÖKAR när det finns någon do-gooder i väst som betalar för det (kanske tillochmed mer än vad plasten kostar att tillverka)? Hur kan vi tro att vägen ur fattigdom är att vi betalar folk för att rota i sina sopor som svältande tvättbjörnar? Vad är mervärdet med att blanda ihop dessa tre ting jämfört med att hantera dem separat?

Är du producent och har återvunnit för att det är effektivast, varför snacka om det? Varför ska vi applådera en återvinning som mycket väl kan vara sämre miljömässigt än att använda jungfrueligt material? Den idiotiska mixen går tyvärr igen i tusentals sammanhang. Hela fairtrade-industrin är en stor, fet idiotisk mix, exempelvis, och kapitalismen gör mer nytta utan! Vad är ditt bästa exempel på idiotisk mix?