Etikettarkiv: allergi

Terrorism-allergi

En hypotes är att allergier är ett resultat av en för ren miljö i barndomen vilket leder till att immunförsvaret blir felkalibrerat och överkänsligt. Kanske kan man dra en parallell till mentala reaktioner? Vi i väst har delvis eliminerat fara och död i vår närmiljö, vilket har potential att göra oss överkänsliga i mötet med stora rubriker och mediahype kring olika hot.

Det gäller isåfall förstås inte bara terrorism utan även kärnkraft, flygsäkerhet, kriminalitet, ebola och mycket annat. Precis som den allergiska reaktionen skadar, skadar den mentala överreaktionen oss, fast genom våra nya beteendemönster och policies. För att motverka detta kan det vara värt att ibland tugga siffror för att sätta saker i perspektiv.

Först kan vi konstatera (dataset från Global Terrorism Database) att terrorn i Västeuropa bedarrat kraftigt på senare år:

terror-casualties

I grafen ovan syns bombningarna i Madrids tunnelbana som en spik år 2004 och Utöya-massakern som en mindre spik år 2011. Terrorismen i Västeuropa har alltså sjunkit. Hur ser det ut om man jämför med andra dödsorsaker (baserat på Gapminders data om ”crude death rate”)?

  • 7-9 januari år 2015 i Frankrike dog överslagsmässigt cirka 5000 personer av alla orsaker. Av dessa var cirka 20 personer offer för terrorism i samband med Charlie Hebdo-attackerna. Fyra promille av dödsfallen i Frankrike under dramat berodde alltså på terrorhandlingar.
  • 11 mars 2004 i Spanien dog ca 1200 personer, varav 191 i bombattacker i Madrids tunnelbana. Den dagen var 16% av de spanska dödsfallen terror-relaterade.
  • 11 september 2001 dog statistiskt sett ca 9400 personer i USA, varav 3000 som offer för terrorism. Den dagen berodde 30% av dödsoffren i USA på terror-attacker.
  • 25 juli år 2011 dog cirka 200 personer i Norge, varav cirka 78 personer som offer för Anders Behring Breivik. Den dagen var cirka 40% av dödsfallen i Norge terror-relaterade.

Det här var några stora, kända exempel och värst procentuellt sett var Utöya. Men inte ens den attacken lyckades dominera över övriga dödsfall i landet under dagen för terrordådet. Givetvis är alla dessa dödsfall tragiska och hemska, och man kan argumentera för att ”vanliga” dödsfall oftare drabbar äldre som levt ett långt och gott liv. Ändå kan inte slutsatsen bli annat än att terrorismen i Västeuropa, sakligt sett, är helt obetydliga små nålstick. Den stora skadan kan bara uppstå genom vår egen allergiska reaktion.

Reaktioner på dåden kan inkludera krig (som i Afghanistan och Irak), ökad polarisering mellan olika grupper i samhället, ökade restriktioner och kontroller, ökad övervakning mm. Säpo hävdar exempelvis idag att två terrorhot avvärjts genom FRA-övervakningen. Det tror jag ganska måttligt mycket på, om jag ska vara ärlig. Hursomhelst, alla dessa reaktioner medför betydande samhällskostnader och/eller risker.

Det vi bör göra är att behandla terrorismen med den prioritet och den verktygslåda som dess storlek och betydelse motiverar, dvs inget särskilt. Man kan förstås inte ”vända andra kinden till” när folk begår avskyvärda brott, men det duger bra med vanliga lagar mot mord, normal piketpolis, normal hantering av tips och underrättelser etc. Som alltid drar vi lärdomar och förbättrar rutiner och skydd, men alltid proportionerligt och utan att tulla på frihet och integritet. Här går en skarp skiljelinje mellan liberala, som ser konflikten mellan frihet och förtryck som viktigast, och konservativa som fokuserar på konflikten mellan civilisation och barbari.

När det gäller just Charlie Hebdo-massakern, finns förstås en specifik frihetsdimension, när det gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Här finns ett svagt hopp om en positiv effekt.

who_has_damaged_mohammad_more

 

Kanske ger dådet ett ögonblicks paus i västerlandets återtåg mot mer censur. Framförallt idkas alltmer självcensur i rädslan för att kränka någon, vilket givetvis gör det lättare att bli kränkt. Kanske leder dådet även till lite extra diskussion i några muslimska auktoritära länder – de som kämpar för sina rättigheter i dessa länder har i sanning en tuff uppförsbacke.

Man kan iochförsig bli lite trött på den svenska debatten. En del har uppenbart mycket svårt att uttala ogarderat stöd för Charlie Hebdo och de flesta svenska kommentatorer känner sig, allra minst, tvungna att gardera sig med att ”innehållet visserligen är plumpt och dåligt, men …”, trots att de säkert inte sett mer än några enstaka teckningar, utvalda av svenska journalister, från denna tidning som funnits sen sextiotalet.

Värre, en del hävdar att det inte finns någon poäng med provokationer för provokationernas egen skull och att man ska avhålla sig från att röra upp damm. Bullshit! Provokationer är oerhört viktiga för att successivt vänja konservativa vid en friare värld och vid att sköta sig själva. Kan man göra provokationerna med finess så är det bara att gratulera, men detta är inte bara något för de mest intellektuella med bäst fingertoppskänsla. Fler än så ska ha rätt att markera sin frihet.

Nu gör vi något bra av detta hemska. Ingen allergisk reaktion!