Att sila mygg och svälja kameler

Lars Wilderäng (känd som bloggaren Cornucopia?) har fått jobbet som ny SlösO. Ett utmärkt val – mina gratulationer och lyckönskningar! SlösO gör ett viktigt jobb, och det ska bli intressant att se om Lars bryter med tidigare SlösOs tendens att sila mygg och svälja kameler. Tendensen är iochförsig begriplig, eftersom myggen, exempelvis i form av småkommuners skrytprojekt  i miljonklassen är sånt som de flesta kan förstå och enas om, medan kamelerna i miljardklassen ofta är stora politiska frågor som är svårare att se igenom och lättare att vara oense om. De stora linjerna när det gäller arbetsmarknad, bostadspolitik, invandringspolitik, energipolitik, infrastruktur mm innefattar många väldigt politiskt laddade kameler.

Jag tänkte ta upp ett par av de senare i det här inlägget. Det handlar om att reaktorn Oskarshamn 2 stängdes i slutet av förra året medan Oskarshamn 1 ska stängas i mitten av nästa år. De gröna arbetar ihärdigt med verklighetsbeskrivningen för dessa beslut – framförallt att reaktorerna är ”olönsamma” och att effektskatten inte spelar någon roll. Många har dessutom framfört att elcertifikaten, som subventionerar förnybart, kostar oss mindre än vad den subventionerade kraften har sänkt elpriset. Vi skulle alltså tjänat på att tvingas subventionera, enligt det resonemanget. För mig är allt detta väldigt närsynt och missar skogen för alla träd. Låt mig förklara:

Samhällsekonomiskt perspektiv

Resonemang som ovan tittar på enskilda kostnader och pekar bara på den som primärt drabbas eller gynnas, medan det stora samhällsekonomiska perspektivet saknas. Det gör att förståelsen blir klen. Det är en brist vi ofta ser i resonemang som tar sin utgångspunkten i att någon annan, helst någon rik eller ett företag, ska betala. Problemet är bara att kostnaderna sällan eller aldrig stannar hos de rika/företagen utan i stort sett alltid vältras över på resten av samhället genom olika skatter, investeringar, (brist på) utdelningar, prishöjningar, subventioner etc.

Det samhällsekonomiska perspektivet kan lämpligen, utan att tappa precision eller relevans, skippa närmare analys av storleken på skatter, subventioner och priser. Det räcker med att konstatera följande:

  1. Oskarshamn 2 skulle utan vidare kunna drivas vidare i 20 år till. Reaktorn har just genomgått det stora projektet Plex, Plant Life Extension, som syftade till just denna förlängda livslängd. När projektet var i stort sett slutfört lades reaktorn ner.
  2. Vindkraften har ungefär samma livslängd, 20 år, som reaktorn.
  3. Kärnkraft och vindkraft har ungefär samma kostnader för drift och underhåll.

Plex_byggnation_2Slutsatsen av detta kan bara bli att den senast byggda vindkraft som matchar reaktorn är en samhällsekonomiskt onödig investering. Istället för att nyinvestera och lägga ner hade vi kunnat behålla det vi hade. Energimängden i systemet hade blivit samma, men utan investeringskostnaden.

Kamelens storlek

Effekten hos Oskarshamn 2 efter Plex var cirka 850 MW. Om vi antar en kapacitetsfaktor på 80% och jämför med vind på 30%, så motsvarar Oskarshamn 2 cirka 2300 MW vindkraft. I Sverige byggdes 614 MW vindkraft år 2015, 1050 MW år 2014 och 2013 ca 613 MW. Totalt har alltså nedläggningen av Oskarshamn 2 ganska precis matchat vindkraftsutbyggnaden under de tre åren 2013-2015. Effektiv livslängd för detta tillskott blev alltså i genomsnitt knappt 1.5 år.

Vindkraft kostar i storleksordningen 12 kr/W, varför 2300 MW vindkraft kostar cirka 28 miljarder. Tillkommer kostnader för balanskraft, extra elnät och sämre värde för exporten, så låt oss avrunda till 30 miljarder jämnt. Dessa 30 miljarder är alltså en investering som ekonomiskt saknar nytta, och en kostnad som obönhörligen och i princip fullt ut kommer drabba oss medborgare genom olika kanaler.

Framtida kameler

OKG har aviserat nedläggning av Oskarshamn 1 i mitten av 2017. Detta kommer troligen radera ut vindkraftstillskottet som subventioneras fram under 2016 och 2017. Den effektiva livslängden för det tillskottet blir alltså ännu mindre, under ett år. Även Oskarshamn 1 skulle nämligen kunna drivas vidare i 20 år till.

Näst på tur står Ringhals 1-2 under 2019-2020. Var och en av dessa kameler kommer kosta runt 30 miljarder, särskilt som integrationskostnaderna kommer öka vad gäller elnät, lagring, balanskraft mm. Vi kan också räkna med att investeringskostnaderna per kWh ökar iochmed en omviktning av investeringarna mot mer solceller och havsbaserad vindkraft. Det här är våra fyra minsta reaktorer och vi kan alltså räkna med 120 mdr i matchande onödiga investeringar.

Sammanfattning

Alliansen och S-Mp-regeringen har båda fört en politik som drivit fram dessa slit-och-släng-investeringar på energiområdet. Ett parti som varit pådrivande i överenskommelser i båda fallen är Centern, som trots sin litenhet troligen är det mest långsiktigt inflytelserika och destruktiva partiet när det gäller svensk energiförsörjning.

Det pågår som sagt en intensiv politisk debatt om kärnkraftens nedläggning, och den röda tråden i de grönröda inläggen i frågan är mantrat att kärnkraften är ”olönsam”. Det stämmer förstås – den har gjorts olönsam. Men det samhällsekonomiska perspektivet kan inte vara annat än att det är den tillkommande vindkraften som är en opåkallad investering.

Miljardinvesteringarna kommer fortgå. Oavsett önsketänkande och närsynta resonemang så kommer du inte undan att betala din del av den samhällsekonomiska kostnaden. Tur att vi svenskar är rika och har råd, samt att snurrorna står ståtliga i naturen och skänker ära åt Lööf och Romson. Tänk drygt 3000:- i välståndsförlust för varje person i din familj, per kamel. Inte så farligt, eller hur? Ungefär en kamel per år fram till 2020. Sen blir det iochförsig värre när vi börjar beta av de större reaktorerna, men det är inget vi behöver tänka på nu – långsiktig energipolitik är SÅ 1970-tal. I modern politik är perspektivet 1-2 år.

  •  
  •  
  •  
  •  

3 reaktioner på ”Att sila mygg och svälja kameler

  1. Två observationer.

    Jag tycker miljörörelsens omsvängning är intressant men den diskuteras eller problematiseras aldrig. I forntiden, fram till ca 1970, kämpade miljörörelsen mycket för att bevara orörd natur och kulturlandskap i större sammanhängande områden vilket också gjorde att många ”miljömedvetna” på den tiden var för kärnkraft. Man var för elektrifiering, ”det vita guldet”, för att minska skitiga och försurande utsläpp från olje- och koleldning men ville samtidigt bevara outbyggda älvar. Kärnkraft var lösningen många såg framför sig. En extra bonus med kärnkraft var att den kunde förläggas till redan industrialiserade områden och således låta orörd och oexploaterad natur få förbli orörd. I samband med vindkraftsutbyggnaden verkar denna en gång så viktiga aspekt helt ha glömts bort av miljörörelsen. Var den egentligen oviktig?

    Centerpartiet som parti var en stark anhängare av ovanstående resonemang så länge Gunnar Hedlund var partiledare. Under 60-talet var Centerpartiet Sveriges troligen kärnkraftsvänligaste parti och Torsten Bengtsson (C) krävde rent utav en utbyggnad av kärnreaktorer till ”ett pärlband runt Sveriges kust”. Den motsatta uppfattningen, att kärnkraften enbart var av ondo, började sedan gälla i princip över en natt år 1971 efter att kärnkraftshataren Fälldin tagit över som partiledare och gäller som bekant än idag.

    Och för att sy ihop säcken. Eftersom logosargument som drivits under lång tydligen inte alltid är så viktiga och även Sveriges näst största parti (Centerpartiet 1968-79) kan anta motsatt åsikt i en av de mest långsiktiga av frågor efter ett partiledarbyte ser det mindre förhoppningsfullt ut vad gäller hushållning med gemensamma resurser. Men för oss kärnkraftsvänner är det kanske inte helt kört. Eftersom det bevisligen går att raskt byta åsikt även i större organisationer gäller det att på något sätt försöka återbringa 60-talets teknikoptimism och försöka styra in miljörörelsen på den forna vägen där man faktiskt brydde sig om miljön och naturen i första hand och ägnade sig mindre åt att hata enskilda kraftslag. Sen kommer omvändningen säkerligen först när det är försent. Dvs när nuvarande kärnkraft är nedlagd och vind- och solkraft byggts ut än mer vilket tyvärr lär leda till maximerat slöseri.

    1. Intressant, tack! Jag visste att miljörörelsen åtminstone i USA initialt var för kärnkraft, men att det var så även inom Centerpartiet var nytt för mig. Jag har försökt hitta någon kärnkraftspositiv centerpartist att personrösta på, men misslyckats. Förvisso kan man få en ketchupeffekt när revolutionen kommer, så att säga, då folk vågar eller har incitament att inta en ny ståndpunkt. Håller med om att en sådan eventuell omsvängning kommer att komma försent. Sverige kommer behöva börja om på ny kula, som det ser ut.

  2. Hej,

    Här är ett bloggtips som visar att det även inom Vänsterpartiets policyskapande skikt finns kärnkraftsvänner, så hoppet är långt ifrån ute. Tvärtom verkar de faktiskt gå mot en omsvängning, men det kommer att ta lite tid förmodligen.

    https://vansterteknik.wordpress.com/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *