Månadsarkiv: april 2015

Ringhals och ekonomin

Helt apropå, ser den kumulativa produktionen för våra minsta och äldsta reaktorer ut såhär, jämte vindkraften:

little_reactors_vs_wind

Idag meddelade Vattenfall att man avser att lägga ner Ringhals 1 och Ringhals 2, på totalt drygt 1700 MW, i förtid, ca 2018-2020. Tidigare har man planerat att driva dem till ca 2025. Dessa två reaktorer motsvarar tillsammans dagens svenska vindkraft i årsproduktion, dvs i storleksordningen 11 TWh/år. Att lägga ner dem 6 år i förtid destruerar således ca 66 TWh och om vi räknar lågt och antar att ersättningen är vindkraft för 50 öre/kWh så ser vi att vindkraftskostnader på 30 miljarder kunde undvikits.

Vår förra näringslivsminister, Annie Lööf, är en hedersknyffel som utan omsvep tar på sig skulden för denna enorma kapitalförstöring. Tillsammans med Maud Olofssons Nuon-affär är det ingen överdrift att konstatera att centerpartiet visat sig vara extremt kostsamt för landet. Såhär skriver Lööf:

”Sedan Alliansen slöt den unika energiöverenskommelsen har vi sett hur det förnybara har växt kraftigt. Att Vattenfall nu stänger kärnkraftsreaktorer i förtid är ytterligare en effekt av de medvetna satsningarna för mer förnybar energi.”

Men faktum är att trots att Lööf så självuppoffrande tar en kula för det gröna laget, så skvätter det lite på lagkamraterna i S, Mp och V. De senare har nämligen beseglat reaktorernas öde genom att dels höja kärnkraftsskatten (effektskatten) från cirka 4 miljarder/år till 5 miljarder/år (ca 8 öre/kWh), dels avisera ambitioner att öka mängden elcertifikat och satsa extra på havsbaserad vindkraft.

Med ett elpris på cirka 30 öre med en vikande trend, samt en skatt på ca 8 öre, finns det inte mycket att göra. På en sådan ekonomisk spelplan måste reaktorer successivt avvecklas. Vattenfalls koncernchef Magnus Holm konstaterar att styrelsen inte skulle tagit beslutet utan effektskatten. Om jag hade suttit i Vattenfalls ledning skulle jag pläderat för att gå fram ännu snabbare! Givet förutsättningarna borde allt arbete med Ringhals 2 avbrytas omedelbart och reaktorn avvecklas. Varför? Jo, man har upptäckt rost i reaktorinneslutningens bottenplåt:

”Inspektioner och analyser har kommit fram till att korrosionsangreppen finns på den yta av plåten som under byggtiden låg öppen längre tid än övriga delar. Hela denna yta kommer nu att behöva friläggas. Arbetet är mycket tidskrävande. Betongen och lecablocken ovanför plåten måste tas bort relativt försiktigt så att man inte orsakar andra skador. Därefter kommer skadad plåt att repareras, golvet att återgjutas och till sist ska reaktorinneslutningen täthetsprovas igen.”

Utan att vara insatt i detaljerna har jag svårt att tro att det är värt att lägga pengar på att försöka fixa det där, givet att man bara ska driva den ytterligare några år och i princip går med förlust även om den skulle vara körbar redan idag.

c3_ringhals_fiskare

På sikt får vi problem med effektbalansen när reaktorer läggs ner, dvs det kommer bli allt svårare att få elen att räcka till när det är kallt och svag vind på vintern. En del debattörer med dålig intuition för statistik har redan hunnit hävda att det inte gör något att R1 och R2 läggs ner, eftersom de står still just nu, vilket ”bevisar” att vi kan undvara deras effekttillskott. Läsare av denna blogg begriper bättre. Vill man exempelvis vara skapligt säker på att sex reaktorer ska fungera samtidigt är det självklart bättre att utgå från tio reaktorer än åtta.

Min framtidsspaning är att den blocköverskridande energikommissionen kommer skjuta effektbalansproblemet på framtiden. Politiker har inget att vinna på att ta ansvar för framtiden och gör det därför sällan. Men förr eller senare kommer någon regering att bygga ett antal rejäla biogas- eller biomassa-verk. Sen råkar man ”tillfälligtvis” bli tvungen att köpa fossilgas respektive kol för att driva dem. Det är ungefär den nivån på transparens, framförhållning och ansvar jag förväntar mig. Som bäst, alltså.

Skräck-galleriet

Något om vilka som matar gröna och media med falska data, hur man tvättar svarta data vita och vilka som är värst på att föra vidare falska data. Don’t do this at home!

Normalt lägger jag fokus på argumenten och inte personerna, men det går inte att komma ifrån att det är tidsbesparande att känna till de som gjort sig ökända inom det fält man verkar, samt hur de typiskt arbetar för att vilseleda. Därför publicerar jag lite info – inte för att svartmåla eller hetsa (inte näthata nu!) utan för att hjälpa likasinnade debattörer att spara lite tid.

Marknaden (även den för information) är som ett sorts ekosystem, och man kan förvänta sig att alla nischer i ett ekosystem fylls – inte minst parasit-nischerna. En sådan nisch är att servera ”vetenskapliga” resultat som gröna, strålningsfobiker och liknande grupper vill ha. Det innebär att om inte dessa personer skulle ha levererat, så skulle någon annan gjort det. På ett sätt är det bättre med ökänd än okänd, just eftersom vi kan spara tid när vi bemöter information från de som redan diskrediterat sig själva.

Här kommer en liten genomgång, förhoppningsvis intressant som exposé över vilseledningstekniker och forskningsfusk, även om man inte är kärnkraftsnörd. (Jag kommer vara sparsam med länkar eftersom jag inte vill bidra med inlänkar till strunt, men det här är tyvärr lättgooglade grejor.)

Chris Busby 250px-Christopher_Busby

Detta är en britt som går under smeknamnet ”baskern” i inne-kretsar och som sjunger hyggligt om kärnkraft. Men hans gemytliga yta döljer ett mycket rymligt samvete.

Baskern har historiskt lyckas nästla sig in på rätt många olika fora och institutioner genom bland annat en doktorshatt i kemisk fysik och en position inom det gröna partiet i England. Han är också en mästare på att skarva i sitt eget CV och sina egna meriter för att ge sig själv akademisk tyngd. Dessutom titulerar han sig VD respektive ”scientific advisor” i ett par egna enmansföretag, ”Green Audit Ltd” samt ”Low Level Radiation Campaign”.

Hans produktion av artiklar, böcker, alarmistiska uttalanden mm är helt enorm. Vad gäller Sverige har han bland annat gjort en undersökning av bröstcancerfall i län som gränsar till Östersjön och funnit en ökning efter Tjernobyl. Givetvis har han uteslutit län (Gotland mfl) som inte  passade tesen, struntat i att jämföra med utvecklingen i övriga län och inte kompenserat för att bröstcancerfallen stadigt ökat i Sverige under lång tid.

Miljöpartiet har två gånger bjudit in Busby att tala i riksdagen, 2005 och 2009, senast inbjuden av nuvarande finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund. (Det känns väl tryggt att han en sådan omdömesgill karl som konsumentminister?)

Han har även till japaner sålt piller (från Busby Laboratories) som ska skydda mot strålning från Fukushima. Han har skrivit en väldigt kritiserad rapport om skador från användningen av utarmat uran i vapen under Irak-kriget och deltar när han kan som ”expertvittne” i olika rättegångar där haverister försöker få skadestånd för att de utsatts för strålning.

Jan Willem Storm van LeeuwenvanLeeuwen

Storm van Leeuwen är en kemist som tillsammans med Philip Smith författat den ökända rapporten ”Nuclear power: The energy balance”, även kallad ”the Stormsmith studies”. Studien är såvitt jag vet opublicerad, men har trots det fått ett helt sjukt akademiskt genomslag (mer om varför under nästa figur).

Studien innefattar en vansinnig LCA, Life Cycle Assessment, som bland annat kan användas för att beräkna energianvändningen i Rössing-gruvan i Namibia till ett värde som råkar vara långt större än Namibias totala energianvändning och cirka 69 gånger högre än gruvans egenrapporterade, uppmätta energiförbrukning. En riktigt rolig fram-och-tillbaka-kritik mellan van Leeuwen och några riktiga akademiker finner du här.

Benjamin K Sovacoolsovacool

Stormsmith-rapporten ovan skulle kunna liknas vid svarta pengar. Farliga, illegitima grejor som bara kan användas av mindre nogräknade personer gentemot den ouppmärksamme. Benjamin K Sovacool, PhD, är en av de som tvättat dessa pengar vita! Han har, genom att lyckas publicera en metastudie som inkluderar Stormsmith-rapporten, omvandlat Stormsmiths resultat till hårdvaluta som kan användas ganska riskfritt av gröna debattörer. Fanns det någon rättvisa här i världen skulle Sovacool dömas för denna tvätt, men nu är det tyvärr inte så. Sovacools LCA-resultat på 66 g CO2/kWh kärnkraftsel upprepas igen och igen i gröna kretsar och inget ansvar utkrävs.

Sovacools metastudie utgick från 103 rapporter varav alla utom 19 förkastades för att de inte uppgavs vara ”tillräckligt detaljerade”. Av dessa 19 utvalda var tre stycken(!) olika revisioner av van Leeuwens resultat, plus att en fjärde rapport även den byggde på van Leeuwen (en tidigare vit-tvättning alltså).

De 66 grammen CO2 som är rapportens huvudresultat är en medelvärdesbildning av de 19 utvalda rapporternas resultat. Ringer varningsklockan när du hör ”medelvärde”? Bra! För att ge ett illustrativt exempel: Vad händer om man exempelvis medelvärdesbildar serien {5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 5, 300, 300, 300, 300}? Medianen (det mittersta resultatet) är 5, men medlet är 67. Smart sätt att ge en enda vansinnighet stort genomslag , inte sant?

Notera att Stormsmiths resultat är för höga för att vara trovärdiga för den som har den allra minsta känsla för hur kärnkraft fungerar, men 66 g är inom rimlighetens gräns. Sovacool spädde alltså lögnen till något som går att dricka utan att storkna, och sen lyckades han få dit en akademisk stämpel. Det har gjort oerhörd skada i energidebatten.

Det här är inte det enda Sovacool gjort, förstås. Hans allra senaste alster är en forskningsrapport som ”visar” att risken är 50% för en ny olycka av Tjernobyl-dignitet innan 2050. Bland annat den mindre nogräknade publikationen Supermiljöbloggen älskar förstås detta. Jag tror jag ska ägna ett kort eget inlägg åt denna rapport, så jag ordar inte mer om den här.

KåbergerKaberger

Tomas Kåberger är den tyngsta av de professionella anti-kärnkraftsaktivisterna i det svenska grönakademiska komplexet. Jag har skrivit om honom förut i mitt inlägg om ministerstyre via proxy. Efter att tidigare ha tjänat som energimyndighetens generaldirektör på mandat av den grön-blå alliansregeringen har han nyligen blivit placerad i Vattenfalls styrelse av den grön-röda regeringen.

Han har gjort sig känd för helt oseriös skrämselpropaganda om Fukushima, skönmålningar av Tysklands energi-ewende och allmänt ihärdigt kärnkraftsmotstånd. Med professorstiteln bakom sig är han oöverträffad i nischen tunga-namn-som-säger-vad-gröna-vill-höra.

Mark Z Jacobsonjacobson

Jacobson är en professor vid Stanford som serietillverkar skräpforskning om kärnkraft och förnybart. Han är dock mest känd för sin livscykelstudie över utsläppen för olika energislag där han med diverse kreativa metoder kom fram till att kärnkraft släpper ut 68-180 g CO2/kWh.

Vilka kreativa metoder? En mindre delpost härrör från att civil kärnkraft påstås kunna leda till ett mindre kärnvapenkrig vart 30:e år, och att utsläppen från brinnande städer läggs till utsläppen. En annan delpost innefattar Sovacools resultat, men den största posten kommer sig av att han belastat kärnkraften med kolutsläpp under en reaktors planering och byggtid, vilken han estimerar till 10-19 år. (Varför resonemanget om kärnkraftens hastighet är felaktigt har jag berättat om här.) En färskare skräprapport från Jacobson handlar om dödsfall efter Fukushima.

Jacobson citeras ofta av Greenpeace, Mp/V, Naturskyddsföreningen etc. Här tar exempelvis Naturskyddsföreningens ordförande i så hon nästan spricker när hon kallar denna halvfigur för en ”toppforskare”.

Lars-Olov Höglundlarsolov

L-O jobbade på Vattenfall, men gjorde sig omöjlig, bildade ett konsultföretag och började stämma kärnkraftsbolag för att man inte utnyttjade hans konsultbolags tjänster. (Det är den kort-kort-korta historien.) Med en bakgrund i branschen har han varit mycket nyttig för all gammal-media som vill spetsa till sina kärnkraftsnyheter med en försvarlig dos skräckpropaganda. Intervjuas även i Maj Wechselmanns dokumentär, se nedan.

Maj WechselmannWechselmann

73-årig dokumentärfilmare, vänsterpartist, mottagare av Jan Myrdals Leninpris och en av de kulturpersoner i Sverige som förlänats statlig konstnärslön på livstid för att kunna ägna sig åt sin konst utan krav på att producera något som efterfrågas. Senast kärnkrafts-aktuell med dokumentärfilmen ”Världens säkraste kärnkraftverk” som framförallt består av känslopjosk och dramaturgi kring Fukushima.

Apropå det, varje gång jag hör ordet ”dokumentär” osäkrar jag min revolver! (Bildligt talat, förstås.) Tes-drivande TV/film är som hårdvinklad text fast med en pålagd dimension av känslomässig manipulation genom starkt visuellt material. Dessutom långsammare serverad och meckigare att granska kritiskt. Hur ofta möter man inte klenbegåvade muppar i debatter som länkar till en timmes dokumentärfilm och säger ”se den här så begriper du”? Nej tack, jag trampar hellre på lego!

Arnie Gundersenarnie-gundersen

Allt i USA är större, så även haveristerna. Arnie Gundersen är Lars-Olov Höglunds motsvarighet i USA, fast bättre organiserad och med mer resurser. Arnie gjorde sig omöjlig i kärnkraftsindustrin och hävdar att orsaken var att han var en ”visselblåsare”. Har inte kunnat hitta detaljerna kring detta, men klart är att han sedan dess drygar ut inkomsterna från sitt jobb som mattelärare med ett extraknäck som kärnkraftsalarmist i ett eget företag, Fairewinds. Som många andra i den här listan är Arnie en expert på att skarva i sitt CV och överdriva sina meriter.

Givetvis är inget påstående för galet för Arnie, exempel här, där han pratar om någon miljon dödsfall från Fukushima och om sin egen ”forskning” på bland annat luftfilter från bilar från Tokyo. Rod Adams på Atomic Insights är en bra källa till Gundersen-debunking.

Åsa MobergMoberg

Moberg är en författare och journalist som var en av frontfigurerna i folkomröstningen om kärnkraft 1980 och en av de många som skämmigt nog inte lyckats släppa sargen sedan dess och ta till sig fakta.

Åsa har tillochmed gjort motsatsen, dvs tagit till sig alternativa ”fakta” producerade av en del andra figurer i det här inlägget och sammanställt detta i sin bok ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten”. Jag behandlade boken i ett tidigare inlägg här på bloggen och konstaterade att hon får extrem uppbackning av mediasverige trots total avsaknad av kompetens.

Sherman och ManganoJ.Mangano2

Janette Sherman och Joseph Mangano är amerikaner och är samarbetande alarmist-entreprenörer inom framförallt kärnkraft. De flesta larm de skapar bygger på cherrypickade tidsperioder och geografiska områden där det finns en samvariation mellan strålning och någon form av sjuklighet. Det senaste alstret är 19 februari 2015 i Counterpunch, där man försöker skrämmas med spädbarnsdödlighet:

”According to the CDC, infant (<1 year) deaths in Alaska have been falling steadily, but increaseds after 2011: 

2010-2011    390.82 per 100,000 births(86 deaths)
2012-2013    533.66 per 100,000 births (122 deaths)

This is a 37% increase in the rate per 100,000. […] The period March 15 to April 30 in 2011 was the peak period when Fukushima fallout entered the environment.”

Att strålningsnivåerna i Alaska pga Fukushima var helt insignifikanta är självklart. Om man tittar på en graf över spädbarnsdöd så ser varje rationell människa vad deras cherrypicking av 2010-2011 som bas är värd:

infant-mortality-alaska

Lise Nordinnordin

Nordin är som energipolitisk talesman för miljöpartiet oerhört aktiv i debattartiklar (som ofta copy-pastas över en stor mängd landsortstidningar samtidigt) och i energidebatten i stort, och givetvis alltid med tämligen oseriösa men ganska konventionella och ytliga anti-kärnkraftsargument. Ett tema som hon kör hårt med är att kärnkraften helt enkelt är för dyr. Om hon själv trodde på detta så skulle miljöpartiet nu i regeringsställning lugnt kunna avveckla både effektskatten på kärnkraft och subventionerna av förnybart, istället för att tvärtom utöka dessa. Ska vi lita på ord eller handlingar?

Helen Caldicott

Caldicott, en 76-årig läkare från Australien, är troligen världens främsta anti-kärnkraftsaktivist. Aktiv i såväl USA som Australien är hon 21-faldig hedersdoktor. Jag skojar inte, 21-faldig! Hon har på allvar nominerats till Nobels fredspris och har mottagit en enorm massa andra hedersbetygelser. Detta trots att det hon säger är uppenbart skogstokigt för någon som är det minsta insatt. Vill man få förhöjt blodtryck är det bara att kolla på någon av hennes föreläsningar på Youtube. Annars kan det vara värt att läsa en bra kritik skriven av George Monbiot.

Lennart Södersoder

Professor Söder vid KTH kan ses som Kåbergers sidekick i det grönakademiska komplexet. Söder är en uttalad vindkraftsanhängare som har bistått de gröna med sin rapport ”På väg mot en elförsörjning baserad på enbart förnybar el i Sverige : En studie om kraftsystemets balansering”. I rapporten visar han att vind, sol och vattenkraft kan stå för en stabil elförsörjning i Sverige med bara ett par TWh gaskraft.

Till svagheterna i rapporten hör att han jämförde elkonsumtionskurvan 2011 med vinddata från 1992, vilket gör att man missar att när det är riktigt kallt blåser det dåligt. En annan svaghet är att han bortsett från fyllnadsgraden i vattenkraftsmagasinen och antagit att vattenkraften alltid är redo att leverera full effekt, trots att en kontroll visar en negativ fyllnadsgrad i april under Söders scenario. Tacksam ammunition för förnybart-anhängarna. Kritik och rättningar går förstås ganska obemärkt förbi efter att skadan är gjord.

Ernest J. Sternglass

Fysiker, född i Tyskland, verksam i USA, dog i februari 2015. Av respekt för de döda avstår jag från att ge detaljer, men nämner honom kort eftersom hans alarmistiska gärning kommer leva vidare på nätet. Den finns förstås delvis dokumenterad på wikipedia.

Alexey V. YablokovYablokov

81-årig professor i biologi, partiledare för partiet Yabloko i Ryssland, grundare av Greenpeace Ryssland, meriterad grön opinonsbildare och politiker.

Ansvarig för den vansinniga siffran om en miljon döda från Tjernobyl genom sin bok Chernobyl: Consequences of the Catastrophe for People and the Environment. Siffran har sedan dess populariserats av Greenpeace mfl oseriösa organisationer. Resultatet kom han fram till genom att helt enkelt kolla hur många fler som dött i Ryssland, Vitryssland och Ukraina mellan 1986 och 2004. Strunt samma att muren föll, ekonomier kollapsade, kriminaliteten ökade lavinartat och folk började supa ihjäl sig, exempelvis.

Torbjörn SasserssonSassersson

Torbjörn Sassersson är en svensk journalist som driver den egna nyhetssidan ”Newsvoice”. Det är på ett sätt bekvämt att han placerar allt galet på ett enda ställe. Sassersson kör hårt på alternativmedicin, anti-GMO, anti-kärnkraft, parapsykologi och allehanda konspirationsteorier.

Sassersson har konfliktat med den skeptiska rörelsen, bland annat föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), och spoofar på nätet en falsk variant av VoFs pris till ”årets förvillare”. På Newsvoice nyligen har han exempelvis haft tämligen surrealistiska intervjuer med en Toru Bove, en Fukushima-flykting från Tokyo(!), som nu bor i Sverige.

Avslutande ord

Kanske är jag en elak typ, men ibland tänker jag att det är skönt att några av profilerna i den här sammanställningen är så gamla att de rimligen snart måste kliva av scenen, dra ner rullgardinen, ta ner skylten, kila om hörnet eller kanske rentav trilla av pinn. Å andra sidan, som sagt, fylls alla nischer i ett ekosystem och det finns en fördel i att skräckgalleriet inte rör så mycket på sig.

Jag har säkert missat flera framstående aktivister och förvillare, och framförallt har jag bara nämnt de viktigaste eller mest aktuella verken av respektive aktivist. Flera av dem har en enorm produktivitet i sin gärning som professionella anti-kärnkraftsprofeter och skulle kunna tillägnas flera inlägg av debunking per person, men det ids jag förstås inte. Det här inlägget är ändå troligen det längsta jag skrivit trots att jag bara skrapat lite på ytan. Har du orkat ända hit, grattis!

Helgläsning v17

1. I ett inlägg nyligen om mjuk paternalism kritiserade jag en bloggpostning av Jacob Gudiol om fetma-epidemin. Jag har nu också diskuterat saken med honom i kommentarsfältet på hans blogg, och där kritiserat hans behandling av ämnet och fakta i målet mer i detalj. Jacobs tvärsäkerhet uppfattar jag inte riktigt står i proportion till hans analysförmåga, men den som orkar kan ju bilda sig en egen uppfattning.

2. Siteförberedelserna fortsätter för finnarnas sjätte reaktor, Hanhikivi. Nu med ett staket för sju miljoner (parkourbana för Greenpeace-aktivister?).

3. Ramadan flyttar sig över kalenderåret och leder därmed till fluktuationer i faste-längd beroende på de muslimska ländernas respektive latitud (muslimer ska som bekant fasta medan solen är uppe under Ramadan). Hur jobbigt det är att vara en god muslim varierar alltså cykliskt. Forskare har nu utnyttjat detta för att undersöka hur en tuffare ramadan påverkar ekonomin (försämrar), subjektivt välmående (förbättrar) och socialt kapital/tillit (försämrar). Forskarna bygger delvis vidare på forskning som konstaterar att hårda sociala praktiker sorterar agnarna från vetet, så att säga. Man kan fundera på vad det här innebär i kontexten av IS framfart.

4. Forskning visar att experter tenderar att lägga sin egen politiska övertygelse åt sidan. Fan tro’t. Men är du (och andra, exempelvis Jacob Gudiol) en ”fox” eller en ”hedgehog”?

5. Batteri-pepp på NextBigFuture. Hävdar bland annat bra årliga läreffekter och densitetshöjningar. Jag tycker själv att det är ovanligt svårt att gräva upp på bra siffror på batteri-området och tar det med ett par nypor salt, men man kan ju hoppas.

lithiumion

 

5. Vilka länder tänker sig att de kommer behöva använda militären i en nära framtid? Antagligen de som spenderar mycket på militären som andel av BNP:

military_over_4_percent

Tesla Residential Battery

Det kommer nu mer detaljerade rapporter om Teslas hemma-batteri som ska avtäckas 30 april. Kanske dumt att redan skriva om det baserat på nätrykten, men jag kan inte låta bli.

teslahomebattery

Dealen är alltså 10 kWh batteri för $13,000, för ett system hemma, lagom avpassat för att jämna ut hushållselen över ett dygn, särskilt när elen kommer från solceller. Det är, om det stämmer, spektakulärt dyrt. Värstingmodellen av Tesla, Model S P85D, har 85 kWh batteri och kostar bara $87,500. Det är alltså billigare per kWh inklusive lyxbilen än med en fast monterad klump batterier därhemma!?

Skulle du betala 110,000 kr (plus moms) för införa en brandrisk som tar upp plats i ditt hem, bara för att backa upp ett solcellssystem som kostar kanske 70,000 kr (inklusive moms och innan bidrag)? Jag ser det som helt uteslutet. Ligger priset där finns ingen kommersiell potential att tala om. Visst, det mesta är dyrt i början, men om priset verkligen är så högt förutspår jag en dunderflopp.

Å andra sidan – pengar är inte allt! Låt oss tala om utsläpp. Här finns en LCA (livscykelanalys) om batteribilar. (Den visar att batteribilar har lägre utsläpp över livscykeln än bensinbilar, så LCAn är inget beställningsverk av oljelobbyn.) Om vi transformerar de siffror rapporten ger för batteritillverkning till 10 kWh-storlek, så får vi ett utsläpp för batteriet på cirka 3000 kg CO2 (se figur 2, dividera med 3 för storleksjustering). Om vi antar att detta batteri ska balansera en solcellsanläggning på 3 KW och 3000 kWh/år, och mycket snällt antar en livslängd på 20 år, så ska vi slå ut 3000 kg CO2 på 60,000 kWh, dvs 50 g/kWh solcellsel.

Lägg till det att solceller redan har cirka 50 g/CO2 i utsläpp, så blir summan för systemet cirka 100 g/kWh. Det är verkligen frågan om det är en hållbar nivå – troligen behöver vi betydligt snålare teknik. Kärnkraft kvalar in på cirka 12 g/kWh.

Katastroferna och profitörerna

Vid katastrofer framstår prioriteringar och ideologier i blixtbelysning. Nu är det migranter som drunknar i Medelhavet och problemformuleringen riktas osvikligt mot smugglarna, profitörerna. Mer om det snart. Men först, minns ni orkanen Katrina som drabbade New Orleans i USA?

Ockerpriser och 3D-modellen

Vet inte om ni läste nyheterna då, men en av de högsta prioriteterna vid en sådan naturkatastrof, även i frihetens förlovade land, är tydligen att förhindra ”price gouging”, dvs ockerpriser, på förnödenheter och bensin. Man kan få både fängelse och böter, och dessutom bli socialt utstött, om man låter lagen om tillgång och efterfrågan verka i en katastrofsituation.

Resultatet av detta hinder blir förstås att de som kommer först till kvarn hamstrar mat, tömmer hyllorna, fyller bensintanken för säkerhets skull, står i långa köer när man istället ransonerar tillgången, etc. Bristsituationen kommer som ett brev på posten samtidigt som privata entreprenörer inte tillåts tjäna på att ta lite risker och ägna extra resurser åt att föra in ytterligare varor.

Skadan av missriktat rättvisetänkande och aversion mot utnyttjande blir givetvis större med katastrofernas och nödens omfattning. Ju större nöd, desto viktigare att låta marknaden göra sitt jobb och desto större skador av att sätta käppar i hjulen.

Motståndet mot rationell resurshantering är helt i linje med socialist-dimensionen i 3D-modellen för politiska åskådningar. För en socialist medför varje inblandning av pengar i en relation att relationen är illegitim och orättvis samt består av en utnyttjare och en utnyttjad. Just katastrofer lockar dessutom fram den lille socialisten även ur de flesta konservativa och liberaler. Drunkningskatastroferna i Medelhavet är inget undantag.

Omdömen om flyktingsmugglare

Såhär karaktäriseras mer eller mindre rutinmässigt de entreprenörer (vår tids Rauol Wallenberg-figurer?) som försöker hjälpa sina landsmän ur en desperat situation och till ett hyggligt liv:

– Smugglarna låste in ett dussintal barn i lastutrymmet under däcket och de hade inte en chans. De är som bestialiska djur, dessa smugglare, säger Sarah Tyler från Internationella Rädda Barnen.

Renzi, Italiens premiärminister säger ”trafficking is a plague in our continent – the slavery of the 21st Century”.

flyktingarAftonbladets intelligensreserv Wolfgang Hansson skriver i en krönika att ”Skrupellösa människosmugglare utnyttjar kaoset i Libyen för att hålla igång sin dödliga verksamhet.
Det är smugglarna EU måste stoppa om de ska få slut på tragedierna i Medelhavet.”

Aftonbladet fortsätter i en artikel att prata om en Khadaffi-liknande ”familjefar” som organiserar ”dödsfärjorna” och rapporterar om en razzia som frihetsberövade 24 personer i Italien misstänkta för inblandning i människosmuggling (dvs inblandning i att försöka hjälpa landsmän). Samma Italien hade en deal med Khadaffi om att begränsa flyktingströmmarna från Libyen.

Vår alldeles egna diplomatiska rockstjärna, Margot Wallström, säger visserligen något löst om att komma åt grundorsakerna till att folk flyr men uttalar sedan att det gäller att ”ta i tu med att hitta människosmugglarna, som ju lurar utsatta människor till de här mycket farliga och otäcka resorna över Medelhavet”.

Faktiska resultat

I själva verket tog sig 219,000 migranter över Medelhavet år 2014 och cirka 3,500 tros ha omkommit på vägen. Det är inte så blodigt illa pinkat ändå. Flyktingsmugglarna har alltså räddat cirka 219,000 bara förra året till ett bättre liv alltmedan EU försökt hålla emot utan att ta i med hårdhandskarna. Flera ministrar talar öppet om att räddningsoperationerna inte bör vara för effektiva, för då kommer fler flyktingar acceptera risken med överfarten. Hela situationen bygger på de flyktingpolicies som inte medger någon laglig väg in, men möjligheter att stanna om man ändå tar sig fram.

Smugglarna utmålas som onda för att de tar betalt och använder riskabla metoder. Men ärligt talat, vad är alternativet ur deras synvinkel? De ser folks desperation och behov. För att upprätthålla operationen behöver man finansiera den (och varför skulle det vara noblare att tjäna miljarder på att sälja Iphones än att tjäna miljoner på att hjälpa afrikaner till ett bättre liv)? Och inte är det väl konstigt att man använder båtar man har råd med och fyller de få båtar man har så gott man kan?

Vad sägs om att vi i EU bestämmer oss? Antingen säger vi nej till dessa båtar och hindrar tillträde helt, som Australien gör, eller så ordnar vi en legal väg in. Men nejdetkanviinte, tydligen. Vi kan bara ställa upp en policy som garanterar människosmuggling och kapsejsade skepp och sen dividerar vi om hur vi ska straffa smugglare och hur vi ska göra avvägningen mellan räddningsoperationernas effektivitet och de ökade flyktingströmmar som blir resultatet. Jag vet var jag lägger skulden för dödsfallen.

Alla elektroner är inte lika mycket värda

Hög tid att uppdatera oss på värdet av olika elektroner år 2014. Jag kan bara delvis skylla på att Svenska Kraftnät är ganska sega på att släppa statistik. Förra året såg produktionen per kraftslag ut såhär:

sweden-electricity-by-source

Vindkraften har alltså nått upp till knappa 12 TWh och 8% av elen i landet. Vindkraftsprofilen per timme över året såg ut såhär:

wind-by-hour-2014

Ungefär som det brukar alltså, tämligen spretigt. I oktober var det riktigt rejäla prissvängningar på elbörsen Nordpool. Såhär:

wind-and-price-oct2014

Den negativa korrelationen mellan pris och vindkraftsproduktion är väldigt tydlig. När vinden producerade som allra bäst var den i princip värdelös och såldes för ingenting (men fick givetvis 20 öre/kWh i elcertifikat som vanligt).

Om vi räknar ut genomsnittligt hämtat spotpris per kraftslag de senaste åren, så ser vi en tydlig och stabil hierarki när det gäller elektroners värde (notera bruten y-axel):

prices-2012-2014

Vi exporterade cirka 16 TWh, dvs hela vindkraftsproduktionen och lite till, trots att reaktorparken som vanligt inte producerade på toppen av sin förmåga. Det får många som som struntar i miljön och klimatet att triumferande deklamera att vi inte ”behöver” alla reaktorer och borde lägga ner ett par stycken bums. Javisst, men varför inte isåfall lägga ner ett par tusen vindkraftverk? Varje dag det blåser suboptimalt bevisas det ju att vi inte ”behöver” en stor del av vindkraften!

Kärnkraftsmotståndarna har genom DÖ fria händer att besluta om den ekonomiska politiken och därför ökades i vårbudgeten straffskatten på kärnkraft med cirka 700 miljoner/år. Dessutom jobbar de på att höja ”ambitionsnivån” i elcertifikaten. Vi kan alltså räkna med att vindkraften fortsätter växa medan reaktorer successivt läggs ner. Allteftersom detta sker kommer skillnaderna i värde-hierarkin att växa.

Helgläsning v15

1. Att ha koll på storleksordningar är nyttigt och bra. Här är en update om handelsbalanser. År 2006 hade Kina störst handelsöverskott. Gissa hur det låg till 2013! Svaret finns hos Conversable Economist.

2. Vänstern både hemmavid och internationellt (ex: Schlaug) kampanjar mot handelsavtalet TTIP och framförallt mot dess skiljedomsförfarande. Demokratin är inte ”på riktigt” om inte Chavez-replikas överallt ska kunna expropriera andra länders företags investeringar, tydligen. TTIP ska ge ungefär $100 miljarder per år i ökad BNP till vardera USA, EU och övriga världen. PM Nilsson uttrycker rimliga farhågor över Sveriges inställning med vår nya grönröda regering.

3. Mark Perry om hur kostnader för medicinska ingrepp ökat i USA. Skönhetsoperationer +34% på 16 år, icke-kirurgiska skönhetsingrepp -21%. Övriga medicinska tjänster (som huvudsakligen täcks av försäkringar eller statliga program): +89%. Är det en slump att det man betalar för själv på en privat marknad blir billigare (jämfört med KPI), medan övrigt blir dyrare?

4. De militära drönarnas historia, av gästbloggare hos Juan Cole.

5. Senaste fem årens förnybart-investeringar har harvat kring $250 mdr/år. Vad har $1250 mdr det gett oss? Cirka 200 GW vindkraft och 140 GW sol. Hade kunnat bli 300 GW kärnkraft istället, för cirka tre gånger mer energileverans per år med tre gånger så lång livslängd. Övning till läsaren: Hur lång tid tar en global ”omställning” till förnybart med den årliga investeringsvolymen?

6. Bryan Caplan om små politiska skillnader.

Samernas rättigheter

Är det någon som begriper snacket om oförrätter mot samerna och kränkningar av deras rättigheter? Senast i en debattartikel av Gudrun Schyman och Sissela Nordling Blanco, partiledare för feministiskt initiativ. (Får Gudrun förresten vara med och dela partiledarposten som en eftergift till de som kräver mer mångfald och jämställdhet i FI? Gudrun är ju som bekant hetero.)

Samerna är den enda europeiska grupp som kvalificerar sig enligt ILO169, FNs konvention om ursprungsbefolkningars rättigheter. Sverige har hittills vägrat ratificera konventionen av rädsla för att privat äganderätt, gruvdrift mm ska äventyras i typ halva Sverige.

Nu i veckan röstades en ratificering ner i riksdagen, vilket är senaste inslaget i en samepolitik som tydligen är roten till SDs framgångar, rasism i allmänhet, homofobi mm:

”Sveriges koloniala arv ligger till grund för den rasism vi ser i dag. Koloniseringen av Sápmi och exploateringen av samer har normaliserat det minoritetsförakt vi i dag ser i hela samhället.”

Det här blir förstås helt orimligt. Hur stor del av Sveriges befolkning går omkring med en känsla av att vara ett herrefolk som exploaterar samer? Beror rasism i Malmö på att folk blivit avtrubbade genom en rasistisk behandling av samer? Allvarligt?

Visst, kanske är det lite taskigt mot samerna att diskutera samepolitik med utgångspunkt i en stollig debattartikel av extremfeminister och kommunister. Men fördelen för mig är att jag kan slå två flugor i en smäll – problematisera både FI och kraven på utökade samerättigheter.

Markanspråk

Schyman och Nordling Blanco formulerar det såhär:

”Dagens mineralpolitik är en fortsatt kolonisation av det samiska folket och Sapmí. Staten intensifierar sin tillåtelse av prospekteringar på samiskt territorium.”

sapmi-karta-03-05-2013_1920px

Territorium – ett ord som dessa debattörer annars kan fnysa åt när det gäller försvarsmakten och dess existensberättigande. Hursom, allteftersom nationalstaterna växte fram och äganderätter, både privata och statliga, omformades och kodifierades, så blev givetvis en konsekvens att vissa marknyttjare skuffades undan. Det går inte längre för en bonde-ättling att gå ut i markerna, bränna av lite skog och anlägga en åker bara sådär. Däremot äger medlemmarna i samebyarna faktiskt rätt att driva sina renar över ca 50% av Sverige oavsett vem som äger marken, samt att jaga och fiska!

Det finns oerhört många näringar och traditionella levnadssätt som gått ur tiden och helt enkelt blivit omoderna eller inkompatibla med hur samhället är organiserat. Det finns dessutom ingen vars förfäder inte utsatts för svåra oförrätter. Frågan är därför egentligen inte om samerna ska få skadestånd för gångna oförrätter och full äganderätt till halva Sveriges mark, och inte heller om de ska få rätt att stoppa värdefulla gruvor som tar oerhört små ytor i anspråk (jämfört med Sveriges yta). Frågan är snarare om och när renskötarna ska börja upprätthålla sin livsstil med egna medel. Trots att Schyman och Nordling Blanco uttrycker ett av sina önskemål såhär:

”Se över minerallagen, stärka miljöbalken samt arbeta fram en hållbar mineralstrategi med ett intersektionellt maktperspektiv.”

Ren-ekonomi

Det finns cirka 50 samebyar med totalt cirka 2500 renskötare som äger runt 250,000 renar. Cirka 50,000 av dessa slaktas varje år och ger cirka 1,4 miljoner kg slaktvikt med ett snittpris på cirka en 50-lapp per kilo, vilket ger ett slaktvärde på cirka 70 miljoner. Anslaget till ”främjande av rennäringen” i statsbudgeten ligger på cirka 107 miljoner, eller cirka 76 kr per kilo slaktvikt.

renslakt

Nå, ekonomi har aldrig varit något problem för FI, men det är ändå tydligt att de sätter ”antirasismen” före mycket annat i ideologin när de kräver fortsättning och utökning av framförallt mäns jobb med att valla slaktboskap med bensinslukande skotrar, samt tjuvskjuta störande rovdjur etc. Vidare är de flesta samer inte medlemmar i någon sameby och dessa är som alla övriga svenskar utestängda från de ärvda privilegier som medföljer ett medlemsskap i en sameby. Detta ger upphov till en hel del interna slitningar hos samerna. Intersektionell maktanalys på det?

Skola

Debatt-artikeln uttrycker det såhär:

”Trots det har bara hälften av de elever som är berättigade samisk modersmålsundervisning lärarledd undervisning. Runt om i världen måste urfolk kämpa för rätten till sin kultur och sitt språk. Feministiskt Initiativ vill att detta inte ska behöva vara en kamp”

Myndigheten Sameskolstyrelsen får 34 miljoner i anslag i statsbudgeten i det genomrasistiska och koloniala Sverige. Till det kommer givetvis skolornas ansvar att genom sin vanliga budget tillgodose elevernas rättigheter i bland annat modersmålsundervisning. Men vi kan notera att bara hälften av de berättigade har sådan undervisning. Författarna säger inget om hur många som faktiskt efterfrågar denna undervisning – kanske är betydligt färre.

De som efterfrågar undervisningen men inte får den, har med all sannolikhet stött på praktiska svårigheter. Då undersökningar tyder på att bara cirka 10,000 svenskar tycks tala samiska måste det vara ganska svårt att rekrytera lärare i samiska på många håll. Okej, med pengar kan man lösa det mesta, så betalar man tillräckligt får man förstås lärare. Men ärligt talat, är det viktigt för någon att deras telningar får modersmålsundervisning i samiska så ser man väl till att bo där det finns tillräckligt med samer för att önskemålet praktiskt kan tillgodoses? Nå, som alternativ till detta har FI ett konkret och obekymrat förslag:

”Införa en samisk språklag och att resurser tillförs för att Sametinget och andra aktörer aktivt ska kunna arbeta för att öka användningen av samiska.”

Kultur och politik

FI-partiledarna fortsätter:

”Sverige har en lång historia av rasistiskt förtryck av samer. Marginaliseringen och exploateringen är inte en del av historien, den är fortfarande pågående och bidrar till att normalisera rasismen vi ser i dag. Vi måste utmana den nationella självbilden av Sverige som ett öppet, jämställt land som respekterar de mänskliga rättigheterna”

Nu ska vi se – vi normaliserar rasismen med vår exploatering men har ändå en god nationell självbild? Hur går det ihop? Nåja. Det pågående rasistiska förtrycket av samerna innefattar hursomhelst även ett anslag på 40 miljoner/år till Sametinget, dvs den myndighet som hanterar samernas interndemokrati, bidragshantering, lobbying för större anslag mm. De har alltså en egen liten armé av byråkrater. Man har dessutom fått en tomt i Kiruna för en ”parlamentsbyggnad” och fått ett anslag på 150 miljoner för denna. Byggnaden har fördröjts av Kiruna-flytten, men nu har man som sagt fått en tomt i anslutning till nya centrum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ärligt talat, med allt annat stöd till kultur, minoritetsspråk och hobbies i Sverige är det ganska självklart att även samerna ska ha sin beskärda del. Men jag kan verkligen inte se annat än att de också får detta och lite till. Efter att ha försökt ”utmana min nationella självbild” kan jag konstatera att utmaningen förlorade. Kanske har samerna det bättre i oljeschejk-dömet strax väster om oss, men annars tror jag nog att samerna kan tacka sin lyckliga stjärna att de råkar vara en ursprungsbefolkning just här. Här åtnjuter de vidsträckta privilegier och rättigheter och dessutom ekonomiskt stöd för att upprätthålla en skoter-dopad version av en gammal livsstil som troligen inte kan stå på egna ben. Eller också är det, som afrosvenskarnas riksförbund säger, att jag ”är en produkt av en svensk vithet som inte kan rannsaka sig själv och sin rasism”. Nejdetkanviinte?

Optimal andel intermittent kraft

En rapport som räknat fram optimala nivåer av sol och vind i Nordvästeuropas elsystem publicerades i senaste numret av The Energy Journal. Ett antal poänger som jag försökt driva hem på bloggen bekräftas och belyses ytterligare. Mycket trevligt! Författaren, Lion Hirth, skrev sin doktorsavhandling inom området ”The Economics of Wind and Solar Variability” och forskar hos Potsdam-Institute for Climate Impact Research. Det är alltså en grön non-profit med huvudsakligen tyska offentliga anslag, men här verkar forskningsstöd även utgått från Vattenfall, vilket innebär att de flesta gröna tänkare slutar läsa här.

Värdet av produktionen sjunker snabbt när utbudet av intermittent el blir så stort att den på allvar börjar konkurrera med sig själv. Hirth finner att i nordväst-europa är den optimala andelen vindkraft just nu cirka 2%, vilket ökar till cirka 20% om kostnaderna faller med ytterligare 30%. När det gäller solceller är läget ännu värre: ”Solar power has a marginal value of about 75 €/MWh at low penetration, compared to LEC of currently 180 €/MWh, hence its optimal share is zero.” LEC betyder ”levelized energy cost”, dvs kostnaderna inklusive allt. Vid en kostnadsreducering för solcellsinstallationer på 60% blir den optimala andelen ändå bara 2%!

Författaren konstaterar det självklara, att ”grid parity” blir en suboptimering:

”Some authors claim that solar power becomes competitive once it reaches “grid parity”, which is usually understood as costs falling below end-consumer price. However, grid parity has little to do with economic efficiency. Not only does this measure ignore electricity price heterogeneity (recall section 2), but also that retail electricity prices comprise mainly taxes, levies, and grid fees. Since decentralized solar generation saves at best marginal amounts of grid costs, the market value is the appropriate electricity price to evaluate solar power with.”

Om vind vore baskraft (constant-kurvan) skulle den optimala andelen vara så hög som 60-70% vid en kostnadsreducering på 30%. Nu är den inte det och därför blir optimal nivå bara 20%. Dessutom hjälper det bara marginellt att perfekt kunna förutsäga vindkraftsvariationerna i förväg (certain-kurvan).

wind-variability

Författaren har också utrett hur lagringslösningar påverkar den optimala nivån. Han konstaterar att fördubblad pumpad vattenkraft à 14 mdr per år bara ökar den optimala andelen från 20% till 22%. Orsaken? ”They are usually designed to fill the reservoir in about eight hours while wind fluctuations occur mainly on longer time scales.” Författaren skriver det inte, men min observation är att den situationen är ännu värre för batterier.

Förbättrad transmissionskapacitet, då? Jo, man kan dubbla för 8 mdr per år (låter väldigt billigt, men ok), men det gör ingen stor skillnad heller:

interconnects

 

Ett pris på CO2-utsläpp ger en ökad optimal nivå på vindkraft och solceller, men icke-monotont eftersom ett pris över en viss nivå antas trigga igång investeringar i kärnkraft och CCS (carbon capture and storage):

co2-price

 

På samma sätt konstaterar Hirth att ”Lowering gas prices by half (“shale gas”) has a similarly expected effect, dramatically lowering optimal wind deployment. Surprisingly however, doubling gas prices reduces the optimal wind share.” Orsaken är att höga gaspriser också triggar investeringar i kol och kärnkraft som har lägre variabla kostnader, vilket gör det ganska ointressant att försöka spara bränsle med vindkraft. (Jag har argumenterat för det tidigare på bloggen: vindkraft är främst ett sätt att dryga ut naturgas, och Hirth gör exakt den observationen.)

Artikeln har denna graf för optimal vindkraftsandel under olika bivillkor:

sensitivity

 

Slutligen konstateras att systemkostnaderna i nordväst-Europa under höga CO2-skatter blir 13-25% högre om man exkluderar CCS och kärnkraft, vilket motsvarar kostnader på 150-300 miljarder per år. Dessutom kommer CO2-utsläppen bli 100-200% högre med förnybart jämfört med kärnkraft/CCS-alternativen.

Det är dyrt, men inte alls politiskt otänkbart. Därför tror jag personligen att det kommer bli så – det är den enklaste politiska vägen. Kanske 45% vindkraft, 15% solceller och resten naturgas, vattenkraft och biomassa. De grönröda väljarna är inte gratis, precis.

Mjuk paternalism

Signaturerna f4nat1ken och Rasmus bad mig att kommentera ett inlägg på bloggen Träningslära som argumenterar för att vi äter skitmat eftersom vi exponeras för det och som går ganska hårt åt den fria marknaden, marknadsföring mm. Jag tänkte försöka tackla det, men jag är tvungen att bredda ämnet lite för att göra det. (Vill först nämna att bloggaren, Jacob Gudiol, i mina ögon är den bästa i Sverige inom träning och kost.)

Det finns ett växande forskningsfält inom ekonomin, sk behavioural economics, som utforskar bland annat hur människor ibland beter sig på sätt som inte ligger i deras eget långsiktiga intresse. Det har gett upphov till en forskningsgren och en debatt om ”mjuk paternalism” (även oxymoronen libertariansk paternalism) som går ut på att milt knuffa (”nudge”) folk i rätt riktning genom att servera dem bra defaultval och ställa dåliga val lite i skymundan och kanske göra dem lite dyrare.

herding_behavior

Det handlar alltså om att olika valarkitekter (”choice architect”) ser till att man per default sparar till sin pension, ställer nyttiga alternativ främst på konditoriet, förbjuder viss reklam, erbjuder kärnkraftsel per default och smutsigare solcellsel bara om någon frågar etc. Den absoluta skamgränsen för att kalla det libertarianskt borde förstås vara att man inte förbjuder något och inte gör några val signifikant dyrare. Vad som är ”mjukt” är förstås mer öppet för tolkning.homer-behaviour

Det har rests ett antal invändningar mot mjuk paternalism och jag tänkte försöka skissa på de främsta. Ett är att man tappar fokus på autonomin – att man istället för att uppmuntra kritiskt ställningstagande kommer utnyttja folks kognitiva svagheter till att, istället för att få dem att konsumera produkter, lura dem att okritiskt handla som valarkitekten önskar. (Apropå kognitiva svagheter etc kan jag rekommendera Kahnemans bästsäljande bok Thinking, Fast and Slow.)

Detta är nära kopplat till en annan invändning, nämligen att valarkitekten kan vara en gammal kristen nucka eller motsvarande som hatar att folk har kul. Eller faktiskt oavsett hur valarkitekten är skapt, så kan aldrig hennes idéer om vad som ligger i människors intresse matcha allas individuella, genomtänkta preferenser. Bakgrunden är någon sorts önskan att folk handlade som om de hade full disciplin, full information och obegränsad kognitiv förmåga. Men även då skiljer sig värderingar åt och många skulle faktiskt genomtänkt och rationellt hänge sig exempelvis åt diverse risktagande medan andra (de flesta kanske) istället skulle vara överdrivet försiktiga. Valarkitekten kan alltså i bästa fall träffa en majoritets värderingar och genomtänkta val.

Dessutom är den nämnda ribban (full disciplin, information och kognitiv förmåga) så högt satt att den ger klåfingriga politiker ett carte blanche att lägga sig i våra liv i ungefär alla aspekter. Att man gör ”fel” i relation till den ribban kanske har att göra med att ribban är felplacerad snarare än att människorna är dåliga. Man kan tillochmed lätt argumentera för att mitt super-alter-ego faktiskt är så annorlunda att hans val inte är mina. Mina begränsningar är en viktig del av den jag är!

En ytterligare invändning som rests är att de milda knuffarna faktiskt kan påverka dels folks egna preferenser genom att man lär sig gilla det man utsätts för, dels samhället och kulturen till att vara mindre tolerant mot avvikelser (”dåliga” val). Det lär inte avskräcka någon som tycker manipulering är rätt och riktig bara den stämmer överens med de egna preferenserna eller målen, men för mig som libertarian är det otäckt. Värre ändå är att om man per default inte gör misstag, så lär man sig inte heller av misstagen och det kan forma dig som person. Risken är att du blir mindre autonom, mer beroende, mindre initiativtagande, mindre robust, vilket i sig gör val-arkitekternas manipulativa jobb lättare i en taskig spiral.

Någon som förespråkar ”nudging” skulle givetvis kunna argumentera för att konsekvenserna av de onda företagens manipulationer är mycket värre än mina abstrakta resonemang om riskerna med statens begränsningar av sagda manipulationer, samt riskerna med dess välmenande försök att skapa en motvikt i god riktning. Kanske det, kanske inte. Jag skulle nog hellre själv, och tillsammans med likasinnade, frihetligt utkämpa mina mentala strider mot företagens marknadsföring än att se staten blanda sig allting och försöka kompensera för vår brist på motståndskraft med tusen och åter tusen regler som företagen (och vi) måste navigera sig/oss runt.

Tender Gesture

Självklart skulle jag föredra mjuk paternalism framför hård, samt autonomi-stärkande paternalism framför manipulativ paternalism etc. Jag är ingen revolutionär, utan ser gärna att vi successivt och i god ordning går mot ett mer frihetligt samhälle. Jag kan köpa att vi ersätter en hård paternalism med en mjuk. MEN, när ni hör talas om förslag som skulle kunna tolkas som mjuk paternalism, fundera då på om man verkligen överger en hård paternalism och ersätter den med en mjuk, eller om den nya mjuka paternalismen läggs till all redan existerande paternalism. Du kommer att finna att i de allra flesta fall läggs det mjuka till det hårda och där säger iallafall jag ”nej tack”.

För att återknyta till Träningslära-inlägget och Gudiols resonemang, så konstaterar jag att inlägget är skapligt abstrakt och undviker att förespråka att exempelvis McDonalds förbjuds göra reklam för sig, att statliga censorer ska skapa direktiv om chips-förpackningsstorlekar och varors placering i affärer, att införa fettskatter, att Allt om Mat inte ska få publicera kladdkake-recept etc etc. Om Gudiol konkretiserade sig tror jag att man snabbt skulle se absurditeten i marknadsrestriktionerna. Visst, man kan ge sig på enskildheter i särskilt svåra fall, som cigarettförpackningars design, men om vi ska generalisera till all mat mm så blir det snabbt vansinnigt.

Ändå finns det en efterfrågan på frihetligt baserad och autonomi-förbättrande val-arkitektur. Jag går kanske hellre till en affär som jag vet vinnlägger sig om att göra det enkelt för mig att välja nyttiga och fräscha alternativ. Jag tar del av information om vad som är nyttigt genom exempelvis Gudiols blogg. Och jag gör definitivt hellre affärer med en mobil-försäljare som har enkla och överskådliga sätt att ta betalt och hjälper mig att välja den prisplan som passar mig. Motvikterna finns där på marknaden – vi har aldrig stått ensamma. Staten är inte lösningen och kan inte fixa allt. Faktiskt.