Ekonomiskt (s)pinn

Finansminister Magdalena Andersson (S) förberedde idag folket på den budgetproposition hon kommer lämna in inom en dryg vecka. Det gjorde hon genom att ställa upp i en intervju i DN och skylla på Alliansen:

”Det har blivit väldigt tydligt att ladan är helt tom. Det är inget dukat bord vi kommer till – det är helt avskrapat. Frågan är om ens bordet står kvar”

Det klingar bekant. Jag minns hur Göran Persson kommenterade sin valförlust år 2006, redan under valnatten, med att tjata om att borgarna kommer till ett ”dukat bord”. Han följde upp detta med en artikel på DN Debatt där han tjatade lite till:

”Bilden av ett dukat bord har aldrig varit mer träffande. Läget är idag radikalt annorlunda än vad det var när socialdemokratin tog över ansvaret för Sverige år 1994.”

Det gäller förstås att kratta manegen, så svenskarna förstår att de har Partiet att tacka för alla framgångar och borgarna att skylla för alla motgånger. Vi har haft ett svårt internationellt läge under Reinfeldts år, med en allmänt svag europeisk utveckling. Men skulle man få för sig att jämföra Alliansens ”tomma lada” med sossarnas ”dukade bord”? Jo, då ser det ut såhär:

utveckling_alliansen

Vår nya finansminister förbereder oss inte bara på att allt hon gör kommer vara Alliansens fel. Hon deklarerar även sin nyskapande och logiska inställning till överskottsmålet i statens finanser. Enligt DN-intervjun igen:

Möjligen kan målet nås någon gång under nästa mandatperiod som börjar 2018, tror Magdalena Andersson. Det kan också bli aktuellt att ändra nivån i överskottsmålet framöver. […] Hon vill inte precisera när det kan ske men pekar mot åren efter 2018 som en möjlig tidpunkt.

Min översättning: ”Fram till och med 2018 kommer vi skita i överskottsmålet och därefter kommer vi troligen avskaffa det.”

I intervjun får även miljöpartiets minister i finansdepartementet, Per Bolund, ge prov på sin klokskap:

”Den förra regeringen genomförde ofinansierade reformer i varje budget och nu är det dags att göra ett avbrott mot det.”

Jovisst, ofinansierade reformer i varje budget. Det är därför statsskulden krympt från 39% av BNP till 32% av BNP. Schysst retorik, va? Men det här är väl tyvärr nivån vi kan vänta oss framöver. Kul med politik, nästan jämt!

11 tankar kring ”Ekonomiskt (s)pinn

  1. Vad då vänja sig?

    Skyller inte ALLA företagsledare och ALLA politiker ALLTID på sina föregångare?
    Och tog inte avgående regering någon typ av pris när de efter åtta år vid makten skyllde skolhaveriet på föregångarna?

    Visserligen tycker jag Andersson pratar smörja men nog är vi väl vana vid retoriken? Sedan barnsben!!

    Och varför har Du av alla börjat plocka siffror som inte har sammanhang med frågan som om du själv var politiker?

    1. Det har du helt rätt i, man skyller alltid på föregångarna, men frekvensen frånskyllande sjunker trots allt ju längre en regering verkat, av naturliga skäl. Skolan är ovanligt trög att förändra, så det är på sitt sätt naturligt att skylla lite längre på det området. Iallafall, nu har vi en ny regering och kan alltså vänta oss en frekvensökning.

      Jag tycker nog att mina siffror är väldigt relevanta för frågan om ”dukat bord” och om det ”överhuvudtaget finns något bord kvar”. Det är just den typen av utrymme och stomme som sossarna kommer att utnyttja framöver, då man annonserar ett stort antal åtgärder som rimligen kommer försämra dessa nyckeltal. (Det är det Andersson borde tänka på, om hon nu inte gör det utan på det enkla faktum att Borg inte sänkt utgifterna och höjt skatterna inför regeringsskiftet för att ge henne möjligheter att genast blåsa på med reformer utan finansiering.)

  2. Hej,

    Det är dock relevant att tala om att det var längesedan en regering nådde överskottsmålet och att man inte kommer att göra det under 2014 heller. Snarare missar man ganska grovt. Att Alliansen ändå lyckats minska förhållandet mellan BNP och statsskuld beror ju snarast på en kombination av tillväxt av BNP och utförsäljning av statliga tillgångar. Den nya regeringen kommer alltså till en situation där man haft ett löpande underskott under några år. Därför kan det ju vara meningsfullt att tala om att reformutrymmet är minimalt, men det har ju Borg aviserat sedan ganska länge. Inga nyheter egentligen.

    Jag tror dock att alla partier positionerar sig lite inför ett högst möjligt nyval och det är sannolikt därför det känns lite som att valrörelsen inte tagit slut riktigt.

    Man kan också konstatera att Alliansen haft relativt oflyt med konjunkturen och omvärlden. De kom, trots allt, till makten i ett ganska vålmående Sverige. Ganska snabbt hamnar vi/de i en av de största kriserna någonsin, vilken de hanterade väl, ur ett statsfinansiellt perspektiv. Jag misstänker dock att Alliansen sedan satsade på att en rejäl konjunkturhöjning skulle komma, men istället får man en utdragen euro-kris. Därför har deras reformer inte riktigt lyft ännu. Troligtvis kommer det riktiga lyftet under kommande mandatperiod, men då blir det svårt för Alliansen att skörda frukterna om de fortfarande är i opposition (dvs utan ett vunnet nyval).

    1. Läs följande länk:
      http://www.esv.se/2/Press/Nyheter-och-pressmeddelanden/2014/Underskott-under-hela-prognosperioden/
      Debattartikeln är inget spinn, Andersson har helt enkelt rätt. Självklart har Andersson rätt. Alla regeringar lägger valbudgetar som intecknar så mycket som möjligt av den kommande regeringens utrymme. Man kan till och med diskutera om Alliansen skulle ha gjort sitt jobb om de handlat annorlunda. Debattartikeln är sannolikt inte ens riktad till oss utan mot vänster och miljöpartister som från år 1 kommer att vilja köra sina egna budgetförsvagningar. Det är viktigt att någon säger att i så fall måste man samtidigt ta bort något av den gamla regeringens godis. För Alliansen gjorde sitt jobb och ”dukade av”. Som blivande finansminister är det Anderssons jobb att säga just detta.

      Så din statistik. Skriver man om överskottsmål bör man hålla sig till kronor och enligt ekonomifakta var statskulden 1216 Mdr i september 2006 och 1284 Mdr i september 2014. Men du väljer att räkna procent av BNP. Du väljer även att plocka in arbetsmarknadsstatistik vilket har ännu mindre med frågan om ifall bordet är dukat eller avdukat att göra. Personligen anser jag att läget på arbetsmarknaden före och efter alliansen ur ett arbetsmarknadsperspektiv är nära nog oförändrat. I alla fall för infödda svenskar i storstäder som är vad jag vet något om. Du väljer att enbart nämna sysselsättning men inte arbetslöshet så jag antar du tycker läget har förbättrats. Men lika lite som några andras åsikter om arbetsmarknaden har våra något att göra med frågan om ifall bordet är dukat eller inte.

      Självklart skall man prisa Alliansregeringen förtjänster om det är vad man känner för. Men låt oss för argumentationens skull säga att blogginläggets argument är bra, ekonomin är i topptrim och Anderssons debattartikel bara spinn. Då måste väl slutsatsen bli att det faktiskt är möjligt/önskvärt att genomföra ”vänster-reformer” utan att höja skatterna. Är det bloggens åsikt?

      1. Jag håller på sätt och vis med om det mesta du skriver. Andersson-texten var dock en ganska ofokuserad intervju-artikel, snarare än en debattartikel. När det gäller överskottsmålet så är det helt riktigt att man inte sparat nominellt, och det kanske är tur det. Att dunka in 1% av BNP nominellt i statens kassakista skulle kännas lite överdrivet, även om det kanske är det överenskommelsen gäller (den är inte 100% tydlig för mig). Nu har man istället krympt statsskulden som andel av BNP med cirka en procentenhet per år.

        En sysselsättningsökning med två procentenheter ser jag som en signifikant förbättring, särskilt som konjunkturfasen och draghjälpen från omvärlden tycks sämre nu. Det kan ses som irrelevant för om ”bordet är dukat” eller inte – beror på hur snävt man ser på begreppet. Notera att Andersson även ifrågasätter om ”ens bordet är kvar”. Det associerar jag till att hon ifrågasätter ekonomins och statens bas snarare än att bara konstatera att årets budgetsaldo ser kasst ut.

        Som jag ser det hade sossarnas utgångsläge varit mycket sämre om sysselsättningen varit två procentenheter lägre än 2006 än två procentenheter högre. Då hade det tvingat fram ett ganska annorlunda fokus. Föredrar sysselsättningssiffror framför arbetslöshetssiffror eftersom det förra inte på samma sätt tillåter överflyttning av arbetslösa till sjukförsäkring, förtidspension mm.

        Jag framhöll att samhällsekonomin fungerar bättre än 2006 och att statsskulden är lägre. Det betyder inte att ofinansierade ”reformer” nödvändigtvis är en bra idé. Sossarna kommer sänka de nyckeltal jag pekat på (inte BNP, förstås – där kommer troligen bara ökningstakten mattas). Förbättringarna är ett sorts utrymme de kommer ta i anspråk för sina reformer.

  3. Om siffrorna du presenterar hade varit exakt likadana, med skillnaden att Sverige haft en budget som når överskottsmålet år efter år, hade man nog kunnat hävda att bordet var dukat. Nu verkar ju skillnaden bli att regeringen måste höja en del skatter för att få budgeten i balans, utan att kunna genomföra några egna reformer. Detta givet att konjunkturen inte förändras dramatiskt åt det positiva hållet. Knappast ett dukat bord iaf.

    Att statsskulden minskat beror ju på att man sålt statliga tillgångar (vilket kan vara ett annat diskussionsämne) och amorterat med, snarare än att man amorterat löpande. Sedan har skulden ju snarast ökat i absoluta tal och det beror ju på det löpande underskottet.

    Det finns dock en rimlighet att mäta statsskulden som andel av BNP eftersom det ger en idé om vilken avkastning man får på sina lån. Om en ökning av skulden med 5% ger en BNP-ökning på 15% så är det ju en god affär, så länge risknivån är acceptabel. Risknivån kan då mätas som en andel av BNP. Varken 39% eller 32% är dock särskilt höga tal, vid en internationell jämförelse. Ur det perspektivet kan man (men måste inte) därför göra analysen att det finns utrymme att köra på med underskott ett tag till, om man tror att man får större utväxling när konjunkturen vänder.

    1. Det verkar som att finanspolitiska rådet delar min kritik.
      http://www.dn.se/nyheter/magdalena-andersson-begar-regelbrott/

      Det är ju det Andersson deklarerar, att hon bara tänker finansiera sina egna reformer krona för krona, men i övrigt vänta på bättre tider och låta det bli som det blir med överskottsmålet och statsskulden.

      Återigen, jag håller med dig i de flesta enskildheterna, men när det gäller ganska luddiga uttryck som dukat bord, bordet är kvar, tomt i ladorna etc kanske det inte går att komma överens helt om tolkning. När det gäller avkastning på lån så är jag emot att behandla statsbudgeten som den vore en företagsekonomisk grej. När staten investerar, oavsett om man lånefinansierar eller skattefinansierar, så förändrar det privat sparande, privata investeringar, förändrar inflationsförväntningar mm. Vidare så är mycket av utgiftsökningarna som föreslås inte investeringar utan bara bidrag.

    2. Teorin att man kan öka BNPs genom lån bygger på att man investerar i saker med positiv avkastning. Och det har inget svenskt politiskt parti några som helst planer på. Så vi kan nog lugnt utgå från att underskotten, både de som varit och de som kommer, är som att kissa på sig. I den mån de långsiktigt påverkar BNP är det nästan säkert negativt.

    3. Det går inte att köra statsbudgeten som en företagsekonomisk ”grej”. Staten jobbar enbart med in- och utbetalningar. Om statsbudgeten visar på ett underskott så måste mellanskillnaden lånas upp. Man investerar därför inte i traditionell mening där man sedan gör avskrivningar under en ekonomisk livslängd.

      Om man däremot tro att en skattesänkning ger högre skatteinbetalningar på sikt, men underskott under de första åren, så kan man ju välja att sänka skatten. De första åren kommer man dock att behöva låna för att finansiera reformen. Att vara emot reformer som inte kan finansieras under samma år som de görs verkar inte heller vettigt om det finns starka skäl att anta att de ger god effekt på sikt. Detta helt utan företagsekonomiskt tänk.

  4. Det är uppdraget från regeringen som avslutas. Jag antar att det beror på att nuvarande regering inte har samma målsättning som den förra. SCB kommer fortsatt att ta fram statistiken. Det här har fått lite väl stora proportioner, tror jag. Precis som du är jag av uppfattningen att siffrorna kommer att vara tillgängliga i framtiden också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *