Månadsarkiv: juni 2014

Narkotikans stora offer

Jag har hittills inte pratat droger på bloggen, trots att det är ett ämne som jag är rätt intresserad av eftersom det berör så många olika teman i mitt tänkande, och dessutom på ett lite motsägelsefullt sätt. Dags att börja skriva om det. Det här får bli start-inlägget. Inte så mycket länkar, utan mest ett resonerande.

Jag anser att det är klokt att vara försiktig med hur man hanterar sin hjärnas belöningssystem, att försöka hantera njutningsämnen med moderation (och variation!) och undvika beroenden. Det gäller allt från mat till sport till sex/porr till alkohol och andra droger. Det betyder inte att jag är en renlevnadsman, utan att jag vill att mina laster inte ska sänka min förmåga att fungera biologiskt, socialt och intellektuellt alltför mycket. Jag vill behålla kontrollen i den resonerande delen av hjärnan. Jag håller mig alltså personligen borta från droger samtidigt som jag är libertarian och inte utsträcker mitt eget kontrollbehov till andra.

När det gäller samhället i stort orsakar droganvändningen enorma skador, men det gör även förbuden. Nettot är inte lätt att avgöra, men jag tror, hursomhelst, att viss mjuk paternalism på området – skatter, tillgänglighet etc, åtminstone inte gör netto-skada. Folk agerar trots allt på ekonomiska incitament och exempelvis rökning har i stort sett bara nackdelar.

Därför stör det mig lite att mina med-libertarianer ofta väljer friare droghantering som den stora symbolfrågan. Ofta får det påtagligt barnsliga uttryck i en onödigt grabbig kultur, exempelvis när de kallar sina sammankomster för ”liberöl”. I min värld så är avskaffandet av mjuk paternalism på drogområdet bland det lägst prioriterade, och den sista utmaningen, i en libertariansk samhällsomvälvning.

Viktigt att förstå är ändå att kriget mot narkotikan har helt extrema skadeverkningar i många delar av världen och här skapas de flesta av narkotikans offer. Framförallt beror det på att förbuden skapar illegala strukturer som omsätter extrema mängder pengar vilket i sin tur genomkorrumperar många producent- och transitländer med redan svaga institutioner. Den korruptionen gör det svårt eller omöjligt för dessa länder att utvecklas, vilket håller kvar dussintals eller hundratals miljoner i fattigdom. Minns att  Sveriges framgång inte beror på alla regler, utan på att reglerna trots allt är skapligt smart utformade, hyfsat stabila och framförallt sköts förutsägbart, jämförelsevis rappt och utan alltför mycket korruption. Det gör att marknaden i skaplig utsträckning kan göra sitt jobb. Detta förvägras länder som Guatemala:

Helgläsning v24

Ska försöka få ut dessa på fredagkvällar, men bättre sent än aldrig. Den här gången blir det ett ovanligt fokus kring ett lite ovanligt tema här på bloggen, nämligen invandring:

1. Forskning om invandring i USA visar, kanske inte så förvånande, att vissa värderingar ändras långsammare än andra: deep personal religious values, some family and moral values, and political orientation converge very slowly to the prevailing US norm. Other, such as attitudes toward cooperation, redistribution, effort, children’s independence, premarital sex, and even the frequency of religious practice or the intensity of association with one’s religion, converge rather quickly”. Eller, med andra ord, åtminstone i USA, så sker integrationen (dvs det som spelar stor roll för omgivningen) fort. Vore kul med motsvarande undersökningar i Sverige.

2. En miljard människor per färg:

3. Andreas Bergh visar att integrationen av invandrare på arbetsmarknaden beror på hur mycket inkomstspridning man tillåter i respektive land. Mer inkomstspridning medför att det blir lättare för invandrare att få jobb. Självklar ekonomisk intuition förvisso, men bra att få även detta bekräftat empiriskt.

4. Ny forskning visar att såväl högutbildade och lågutbildade infödingar tjänar på invandring i de flesta länder. Skillnaden mot tidigare forskning som visat sämre utfall för lågutbildade infödingar är att man nu tagit hänsyn till vinsten med snabbare matchning (mindre sökfriktion) på arbetsmarknaden.

5. År 2013 skickade invandrare i Sverige 18 miljarder till släkt och vänner i hemlandet. Det motsvarar ungefär hälften av biståndsbudgeten och fungerar troligen betydligt effektivare än bistånd. Varför inte avskaffa biståndet och använda pengarna till att öka jobbskatteavdraget och invandringen, så kan invandrare skicka hem mer pengar? Win-win-win.

Misslyckandet i Irak

Jag tror att ett av mina största policymisstag i livet är att jag stödde Irak-kriget. Status quo verkade inte trevligt, att störta Saddam såg lätt ut, var lätt, men missköttes och utvecklade sig till en katastrof av bibliska proportioner, dessutom utan något ljus i slutet av tunneln.

En sak jag inte hade någon förståelse för var Iraks inbyggda etniska och religiösa spänningar och att de styrande sunniterna faktiskt var i minoritet. Jag, som skyddad och rationell svensk, betänkte nog inte heller barbariet som går att släppa lös på oroliga och demokratiskt omogna platser i världen. Märkligt nog hade en av de ”neokonservativa” hökarna, Dick Cheney, full koll på problematiken redan ett årtionde tidigare under slutet av första Gulf-kriget, då han försvarade beslutet att inte avancera mot Bagdad. Han måtte ha glömt bort det senare när han blev en av George W Bushs främsta arkitekter bakom kriget:

Man kan förvisso fråga sig om invasionen var tvunget att bli ett misslyckande, eller om det blev det pga felaktiga amerikanska beslut, såsom att upplösa armén. Man kan också fråga sig om amerikanernas inblandning bara tidigarelade en inbördeskonflikt som ändå måste bryta ut förr eller senare, givet att Saddamklanen ändå inte förde Irak mot ett modernt samhälle som senare skulle kunna demokratiseras fredligt.

Sådana what-if-scenarior är svårt, och det är minst lika svårt att veta hur ett land som USA bäst bör hantera den nya situationen. En verklig veteran inom USAs policyplanering, 85-årige William R. Polk, har ett långt gästinlägg om detta på Juan Coles blogg. Oerhört intressant, sätter klartänkt och kritiskt USAs inblandning i ett större perspektiv utan det vanliga onyanserade demoniserandet. Rekommenderas, om du orkar.

Mitt nuvarande tänkande kring sånt här är att inbyggda spänningar måste få värka ut, hur otäckt det än är. Parterna måste bli krigströtta, någon måste besegra övriga för att vi ska få ett nytt stabilt läge. Eller kanske måste några länder splittras och omformas i nya konfigurationer. Det blir mycket lidande, men om man kan välja tror jag det är bättre att komma till någon form av avslut än att leva med uppbyggda spänningar som aldrig riktigt blir lösta. Jag tvivlar på att det finns något bättre att göra än att låta Iraks slitningar värka ut helt utan västlig inblandning.

Extremism och surrogatmödraskap

Det extrema är kanske definitionsmässigt det som ligger långt ifrån normalläget, men vad är detta isåfall? Ett vanligt sätt att definiera extremism är att ha demokrati och lagar som normalläget. Det betyder att om man tycker att olagligt våld och sabotage är acceptabelt för att närma sig sina politiska mål så är man extremist.

Jag fick lite pushback av signaturen Stefan angående hur jag använde extremism i inlägget om resultatet i EU-parlamentsvalet. Kanske befogat, eftersom jag stämplade Fi, V, Mp och Sd som extrema, och det ansluter uppenbarligen inte till definitionen av extremism ovan. Vi resonerade lite fram och tillbaka om extremism, och det fick mig att reda ut mina tankar (alternativt efterhandskonstruera).

Alltså: Som libertarian så baseras min intuitiva uppfattning av extremism självklart av normalläget att världen är fri, precis som socialistens normalläge är att all inkomst styrs av staten. Eftersom de nämnda partierna är väldigt inne på att styra folks liv och samhällets funktion efter sin egen moralsyn, så uppfattar jag dem som extrema.

Idag påmindes jag om detta när Birger Schlaug annonserade att han tillsammans med kända feministen Ebba Bratt-Wittström, Jonas Sjöstedt och ett stort antal andra tunga feminister, vänsterpartister och gröna anslutit sig till kampanjen ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap”. Deras argument för att förbjuda personer att mötas i överenskommelser är till 100% taget från förtryckare-förtryckt-axeln i den politiska 3D-modellen:

”Pengar, gåvor och sociala påtryckningar och maktmedel går inte att bortse från. I länder som tillåter altruistiskt surrogatmödraskap visar också erfarenheten att det där även förekommer en omfattande kommersiell handel. Surrogatmödraskap är alltid en form av handel, även om det går under en täckmantel av altruism.”

De vill alltså förbjuda allt surrogatmödraskap, men det är tydligt att just de där pengar är inblandade är värst. Som vanligt är alltså pengar pestsmittade i vänsterns värld. ”Handel” ses i grunden som en illegitim verksamhet och ett redskap för förtryck. Faran med att tillåta handel blir att folk ”inte har råd att säga nej” och då är det i vänsterns värld bättre att hålla kvar henne i fattigdom än att låta henne ta utvägar.

Självklart är vänstereliten bättre skickad att bedöma risker, dessutom: det dör ett tiotal mammor varje år till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Vi tycker inte att någon har rätt att utsätta andra för sådana risker. Väntar bara på att män i allmänhet fängslas för att de utsätter sina fruar för ”sådana risker”.

klimatriksdagens visdom

Klimatriksdagen, en förening som knoppats av från SNF, samlades nu i helgen i Norrköping för allehanda ceremonier och seminarier samt för att behandla över 200 inskickade motioner.

klimatriksdag2014

Man röstade där fram den bästa motionen i 7 olika områden för att skicka dessa vidare till den vanliga riksdagen. Det är en imponerande ansträngning och en imponerande uppslutning i grön-Sverige. Tänkte kort belysa energi-motionen, eftersom den är framröstad som det bästa tänkande de gröna har att erbjuda på området. (Det finns mycket att säga om övriga vinnande motioner också, eftersom flera av dem är likartade i sin klokhet, men detta lilla nedslag får räcka.)

Energi, motion 304, nya ägardirektiv till Vattenfall:

Man kräver helt enkelt att Vattenfall ska stänga all kärnkraft och kolkraft i andra länder, samt lägga ner sina brunkolfält. Motionen trycker hårt på att detta ska ske genom direkt nedläggning, absolut inte genom försäljning. Dvs nedläggning ska ske genom rivning och skrotning av kolkraftverk och, antar jag, genom att behålla rättigheterna för brunkolfälten så att ingen annan kan utnyttja dem.

Om man tittar på storleken på Vattenfalls engagemang i Tyskland, så inser man att klimatriksdagen vill att Sverige omgående ska kapitalförstöra cirka 200 miljarder där, eller cirka 100,000 kr per svensk tvåbarnsfamilj. Tillkommer engagemang i andra länder. Det kommer verkligen att kosta att vara medborgare i ett land som vill betala notan för energi-omställningen i övriga Europa.

Dessutom räknar alltså klimatriksdagen kallt med att vi kommer tillåtas att sabotera tysk elförsörjning, trots att tyska myndigheter alltid detaljstyrt och varit mycket bestämda med vad de vill ha, inklusive kolkraft. De kommer givetvis snabbt tvinga bort Vattenfall om vi tillkännager såna här planer, iallafall om vi inte är väldigt snabba med att spränga kolkraftverken och kanske harva ner finfördelat kärnavfall i brunkolfälten så de blir obrukbara. Ett enda ord, klimatriksdagen: nejdetkanviinte!

Som en liten fotnot kan jag nämna att det faktiskt fanns hjältar som motionerade rationellt, framförallt Motion 8: kärnkraftsutveckling för ett klimatsäkert samhälle, med största sannolikhet som en reaktion på den helt absurt namngivna Motion 4: kärnkraftsavveckling för ett klimatsäkert samhälle. Men givetvis var det den senare motionen som gick till final!

 

Helgläsning v23

1. Lagar mot homosexualitet:

2. Washington Post rapporterar att det dör fler i kvinno-namnade stormar, eftersom folk inte tar dem på lika stort allvar. (Och Fi kan göra så mycket skada eftersom folk inte tar Gudruns kommunism riktigt på allvar.) Men när det gäller stormar är det förstås för dumt för att vara sant.

3. En forskare fiskar måhända efter ig-nobel-priset genom att göra en ekonomisk analys på toalettlocks-etikett.

4. Tysklands artificiella elmarknad blir ännu mer artificiell när man letar sätt att få elbolagen att hålla igång olönsamma fossilkraftverk som backup, istället för att helt enkelt låta kraftverken läggas ner tills höga spotpriser betalar för kvarvarande kraftverks låga utnyttjandegrad.

5. Inte bara kärnbränsle måste slutförvaras. Även kvicksilver och kadmium, som dessutom tråkigt nog inte har några halveringstider alls (för de isotoper som är naturligt förekommande givetvis) utan är farligt för evigt. Här yttrar sig SGU kritiskt över Bolidens planer på geologiskt slutförvar för kvicksilver i Rönnskär.

6. Urgammal grej: Penn & Teller får hundratals hippies att skriva på ett krav om förbud mot divätemonoxid (H2O).

 

Idiotiska mixar

Jag har tidigare entusiastiskt berättat om 3D-printers eftersom jag tror på tekniken, men har nu för första gången läst en artikel om dessa som fick det att vända sig i magen. Nä, det handlade inte om vapenprintning, utan om att organisationen ”Plastic Bank” jobbar för att 3D-printers ska avskaffa den enorma plastföroreningen i världshaven genom att låta använda skräp-plast från fattiga länder. Samtidigt ska de fattiga ta sig ur fattigdomen genom efterfrågan på sådan plast!

Nå, hur kan jag vara så ruttet genomusel att jag reagerar negativt på något så fint? Tre goda ting på en gång, värsta kinderägget! What’s not to like?

Jo, detta är ett exempel på mitt ny-uppfunna begrepp: ”idiotisk mix” (säg till om det finns någon bättre term). Den idiotiska mixen är motsatsen till marknadens normala (fantastiska) funktion – optimering av produktion utan att någon har hela bilden. Milton Friedman exemplifierade en gång med en blyertspenna (med sudd i änden), och påpekade att ingen vet hur den blir till från ax till limpa. Det är dussintals länder och ett otal maskiner, kemikalier, gruvor, planteringar, transporter mm inblandat. Ingen har överblick, ingen centralstyr, men det blir ändå otroligt billigt (dvs effektivt) producerat.

Jaha, men effektivitet är väl inte allt? Nej, men nästan! Ekonomi betyder hushållande med begränsade resurser. Ineffektivitet har normalt en miljökostnad i form av mer energi, mer transporter mm och det blir dessutom mindre över till andra behjärtansvärda ändamål. Behöver vi plocka upp plasten från haven (eller i ett tidigare steg), låt oss göra det så effektivt som möjligt. Behöver vi ge bistånd till tredje världen, låt oss göra det så effektivt som möjligt. Låt högstbjudande köpa plasten för återvinning eller deponi! Men blanda för bövelen inte ihop sakerna!

Jag blir tokig på alla företag som stoltserar med att ens produkt innehåller återvunnet material, som en extra ”selling point”. Det betyder att man troligen bakat in en ineffektivitet i produkten för att öka säljvärdet eller goodwillvärdet med mer än vad ineffektiviteten kostar. Man bygger upp särskilda infrastrukturer för att forsla och behandla insignifikanta flöden av material som ska användas i en prestige-produkt eller en reklamprodukt som ”miljömedvetna” ska dra runt på. (Ungefär som eko-mjölk, som måste hållas separat från vanlig mjölk vilket minskar effektiviteten i logistiken från bonde till mejeri och från mejeri till affär.)

Den där 3D-printnings-idén, då? Man ska betala fattiga länder för att samla skräp-plast till 3D-printers. Jaha, hur stor andel av plasten som hamnar i havet kan realistiskt ta den här vägen? Hur säkerställer man att inte plastvolymerna ÖKAR när det finns någon do-gooder i väst som betalar för det (kanske tillochmed mer än vad plasten kostar att tillverka)? Hur kan vi tro att vägen ur fattigdom är att vi betalar folk för att rota i sina sopor som svältande tvättbjörnar? Vad är mervärdet med att blanda ihop dessa tre ting jämfört med att hantera dem separat?

Är du producent och har återvunnit för att det är effektivast, varför snacka om det? Varför ska vi applådera en återvinning som mycket väl kan vara sämre miljömässigt än att använda jungfrueligt material? Den idiotiska mixen går tyvärr igen i tusentals sammanhang. Hela fairtrade-industrin är en stor, fet idiotisk mix, exempelvis, och kapitalismen gör mer nytta utan! Vad är ditt bästa exempel på idiotisk mix?

”Överskott i energiproduktionen”

MP går till val på att stänga MINST två reaktorer under kommande mandatperiod. Orsaken är att vi har ett ”stadigt överskott i energiproduktionen”. Det är förstås omöjligt att ha ett fysiskt överskott på el – all el måste förbrukas i samma takt som den produceras. Det är därför oklart om man med ”överskott” menar att vi har onödigt låga elpriser i Sverige eller om de tycker att det är olyckligt att vi tränger undan kolkraft nere på kontinenten samtidigt som vi får export-inkomster. Grön logik är inte alltid så lätt att följa.

Mp fick 15% i EU-parlamentsvalet innan detta tydliga besked, men bara 10% i Oskarshamn och 11% i Östhammar (Forsmark). Däremot hade man i paritet, dvs 15%, i Varberg norra (Ringhals). Hur många procent får miljöpartiet i kärnkraftskommunerna i riksdagsvalet, tro?

Alla som tror att Stefan Löfvén och sossarna kommer att hålla emot och försvara vår rationella och överlägset miljövänliga elproduktion får gärna tänka igen. Sossarna har redan tidigare kohandlat bort våra två utmärkt placerade reaktorer i Barsebäck med svåra följder för effektbalans och elpriser i södra Sverige, samt för utsläppen av CO2 i regionen. Nu när S kan komma att bli mindre än V, Mp och Fi tillsammans, så kommer inte precis förhandlingsläget att förbättras. Dessutom har sossarna faktiskt ett eget kongressbeslut på att avveckla kärnkraften och avser att genomföra det. Med en vänsterregering finns inget hopp.

Intelligenta tänker som ekonomer

Forskning visar att smarta människor tänker som ekonomer:

Using data from the General Social Survey (GSS), we show that the estimated effect of education sharply falls after controlling for intelligence. In fact, education is driven down to second place, and intelligence replaces it at the top of the list of variables that make people ”think like economists.”

Knappast förvånande, iochförsig – självklart har intelligenta personer bättre känsla för samband som styr/påverkar vår vardag, inte bara när det gäller ekonomi utan rent allmänt!

Nationalekonomins insikter står i stor utsträckning i direkt motsats till vänsterns drömmar och ambitioner, så det är inte konstigt att vänsterpersoner ofta har en ganska avog inställning mot nationalekonomin som vetenskap (tillsammans med en del av mina kollegor i naturvetenskap/ingenjörskretsar som vill känna sig lite speciella i sin ”hårda” vetenskap). Många förstår helt enkelt inte sambanden och vill verkligen inte att de ska stämma. De som förstår ger ofta upp på vänsteridéerna.

På den här bloggen har jag nämnt (eller tänker nämna) en del ekonomiska missförstånd som hör till vänsterns mytbildning, exempelvis att:

  • ”jobbskapande” är något bra
  • 6h arbetsdag med bibehållen lön är möjligt
  • frihandel leder till en spiral mot botten
  • solceller är samhällsekonomiskt lönsamt (vid ”grid parity”)
  • rättvisemärkning är en vettig metod att gynna fattiga

Inget av det där kräver egentligen någon tung utbildning för att genomskåda, utan det som krävs är i stort sett bara intelligens, att man lever i samhället och reflekterar lite. Med mindre begåvning krävs dock den där tunga utbildningen och kanske att man lär sig utantill snarare än förstår.

Kommunalt slöseri

Eskilstuna sällar sig till de kommuner som slösar medborgarnas pengar på grön energi, i detta fall genom att låta uppföra fyra vindkraftverk i Sollefteå(!), 42 mil rakt norrut. Produktionen ska uppgå till 35-40 miljoner kWh/år. Lite mer information finns hos SR, bland annat att kostnaden är 144 miljoner (ca 1440 kr/invånare), att ansvarigt kommunalråd är miljöpartist och att moderaterna givetvis reserverar sig mot beslutet.

Jag antar att det handlar om 3 MW-snurror och kapacitetsfaktorn blir isåfall 33-38%, vilket låter optimistiskt, medan prislappen blir 12 kr/W.

Kommunen ger sig alltså in och konkurrerar som en producent i el-industrin, vilket inte är principiellt annorlunda än om man exempelvis skulle välja att självt upphandla en liten fabrik för att producera de bilar som hemtjänsten behöver, eller köpa upp några lantbruk för att, sovchos style, producera maten till storköken i kommunen.

Skatter och nätavgifter är samma, så kommunen tävlar med spotpriset på nordpool, förutom att man givetvis får elcertifikat som alla andra förnybart-producenter. Spotpriset på Nordpool har varit 30-40 öre de senaste två åren och elcertifikaten har gett 20 öre.

När jag matar in 144 miljoner för 12 GW, 4% ränta, 35% kapacitetsfaktor, 20 års livslängd och driftskostnader på 15 öre/kWh i mitt excelark för levelized energy cost, så trillar 43 öre/kWh ut. (Antar att 4% ränta räcker – kommunen lånefinansierar det hela och kan förstås bortse från risk eftersom skattebetalarna är garant.) Det går bort  20 öre/kWh för elcertifikat, vilket innebär att Eskilstunas produktionskostnad efter bidrag blir 23 öre/kWh. Man tjänar alltså 7-17 öre mot spotpriset, under förutsättning att elcertifikaten inte faller i pris och att spotpriset under blåsiga dagar inte sjunker (vilket redan händer) när nu fler och fler installerar vindkraftverk.

Vi tar det igen – man tjänar enligt min glädjekalkyl 7-17 öre mot spotpriset, eftersom Sveriges elkonsumenter tvingas subventionera med 20 öre elcertifikat. Svenska medborgare går back 20 öre och Eskilstuna-borna vinner 7-17 öre, om de har tur.

Eskilstuna räknar istället med en besparing på 10 miljoner per år, vilket skulle innebära att man tjänar hela 25-29 öre mot spotpriset. Kommunen har alltså en (ännu) mer optimistisk kalkyl.

De 10 miljonerna (varav 7-8 miljoner från elcertifikat) ska gå till en särskild lässatsning för barn mellan sex och nio år och den satsningen börjar redan iår, innan vindkraftverken ens är uppförda. Att man säljer skinnet innan björnen är skjuten är givetvis en ren dimridå för att öka stödet för risktagandet. Kommunen lånar pengar till en kommersiell investering och eventuell vinst (eller förlust) hamnar i kommunkassan. Sen går det inte att avgöra vilka pengar som går till att kommunens julfest och vilka som går till några projektanställda byråkrater som ska uppmana föräldrar att se till att deras barn läser.