Månadsarkiv: april 2014

Kärnkraftens gruvdrift

Det är många som uttrycker sin sorg, rädsla och förtvivlan inför urangruvor och ser dessa som ett av de främsta argumenten mot kärnkraft. Tursamt nog finns det ingen saklig grund för detta. Uran är – inte heller i detta avseende – något magiskt. Metallen är väldigt svagt radioaktiv eftersom det har en halveringstid i storleksordningen miljarder år, och dess hälsorisker domineras därför av dess giftighet som tungmetall. Uran, ur gruvsynpunkt, är alltså att betrakta som vilken tungmetall som helst, även om man kan vilja ventilera gruvgångarna från radongas. Om det finns några gruvgångar, förstås. Detta är nämligen numera det vanligaste sättet att utvinna uran:

Det du ser är några ISL-brunnar. ISL står för In Situ Leaching, vilket innebär att man borrar sig ner till ett uranhaltigt poröst material som har ett lager av tätande lera över sig. Sen pumpar man ner ett ämne som löser uranet och pumpar upp uranlösningen ur en annan brunn. Innan man börjar provtrycker man förstås litegrann så att man inte får en grundvattenkontaminering. Miljöpåverkan är nära noll.

Världens största mer konventionella urangruva är Olympic Dam-gruvan i Australien, och där utgör uranet en liten sidoinkomst eftersom huvudmetallen är koppar och man även får ut guld och silver. Istället för att lämna kvar uranet i slaggen så tar man hand om det och skapar ren energi. Något annat vore väl rätt korkat?

Det är lätt att jämföra uran med andra metaller och hur mycket av dem som utvinns och konstatera att urangruvor inte står för någon signifikant andel av världens gruvdrift. Om man tittar på metallbehovet för olika energi-tekniker så ser man att kärnkraft är väldigt snålt om man jämför med vindkraft och solceller.

Trots att Sverige är oerhört glesbefolkat, särskilt i norr, och trots vår historia som gruvnation, så finns det tyvärr en oerhört livaktig anti-gruvrörelse. Jag ser det som ett utslag av i-landsproblematik – vi har inget stort att oroa oss för längre, så då gnäller vi på obetydliga saker. Dessutom har populistiska rikspolitiker gett kommunerna vetorätt mot just urangruvor. Det är ännu ett avsteg från den seriösa, teknokratiska styrmodell som annars är en av Sveriges framgångsfaktorer. Här vågar man uppenbarligen inte lita på miljöbalken och de tjänstemän som gör miljöprövningar enligt denna, utan man ger måttligt begåvade kommunpolitiker rätt att vägra gruvbrytning av en av metallerna.

Det blir alltså en nejdetkanviinte på detta. Och kanske är det bättre att afrikanerna har gruvorna? Blir det lite fult därnere är de iallafall så många att de kan dela smärtan och trösta varandra. En same måste ju åka skoter några mil för att hitta någon att gråta ut hos.

Steampunk-fusion

I, for one, welcome our new steampunk overlords!

Utmärkta nextbigfuture rapporterar om General Fusions planer för sin nästa fusionsprototyp. De har ett av alternativen till den enorma tokamak-reaktor som Iter-spåret utgör. Den nuvarande prototypen ser ut såhär:

general fusion

Det hela går ut på att ha ett klot av virvlande smält bly och tajma injektion av bränsle i mitten med pistonger som skapar en akustisk våg som komprimerar bränslet nog för att skapa fusion.

Nextbigfuture rapporterar hur detta klassiskt amerikanska (fast kanadensiska!) entreprenörsprojekt samlat resultatinriktade forskare och ”doers” som hela tiden hittar på smarta lösningar med sånt man kan köpa från hyllan eller fixa med hjälp av samarbeten med lokala företag. Så långt ifrån statlig pappersproduktion och megaprojekt man kan komma!

Den här typen av innovationskraft inom kärnkraftsbranschen dödades av byråkratin i USA på 70-talet, för att aldrig återvända utom möjligen nu på senare tid i Kina. Världen hade sett radikalt annorlunda ut annars.

Finnarna skriver på med Rosatom

Idag har finnarna skrivit kontrakt om byggande av en ny reaktor i Pyhäjoki. Det är bara att gratulera Finland till en fortsatt seriös energi- och klimatpolitik. Även vi i Sverige som inte längre har institutionell och politisk stabilitet nog för att driva kärnkraftsprojekt kommer att tjäna på att kunna importera el från Finland i takt med att vi ersätter våra tio reaktorer med en och annan vindsnurra. Såhär kommer det se ut i Pyhäjoki:

Fennovoima/Rosatom kärnkraftsreaktor

Den som tycker att detta ser ut som ett stort ingrepp i naturen kan kolla på den här filmen som jämför med vindkraft:

Det är också notabelt att den samlade gröna rörelsen hittills inte varit framgångsrika i att bromsa detta ambitiösa miljöprojekt. Detta trots att de lyckats få ett antal svenska kommuner att protestera skriftligen mot att flödigt med ren och billig energi kommer ersätta kolkraft ”bara 15 mil från Luleå”. Antagligen tänker man på att i man i Fukushima evakuerade onödigt mycket under en plym upp till 4 mil lång, så 15 mil duger inte som säkerhetsavstånd för en svensk.

Inte heller helt betydelselöst att man gör business med Rosatom mitt under Ukraina-krisen – det trodde jag inte. Men återigen, grattis till Finland!

MP vill stänga ner nejdetkanviinte.se

Newsflash: Miljöpartiet vill förbjuda anonyma bloggare för att komma åt ”näthatet”. Jag förmodar att seriös information om kärnkraft, förnybart mm räknas till ”näthat” i deras värld.

Jag skulle aldrig tagit steget att börja blogga om jag vore tvungen att skylta med mitt namn. Men inget ont som inte för något gott med sig – nu vet vi iallafall mer om MPs grundinställning till personlig integritet och nätfrihet.

Dunning-Kruger

Läste en intressant intervju med psykologen David Dunning, mannen bakom Dunning-Kruger-effekten. Sammanfattning:

  • Inkompetens blockerar oftast insikt om den egna inkompetensen. (Detta är alltså DK-effekten.)
  • Ber man chefer ranka sin chefsförmåga får man ingen korrelation med vad man kan mäta och med vad högre chefer och medarbetare uppger.
  • Ca 40% av ingenjörer uppger sig vara topp 5%.
  • Män rankar sina prestationer i test betydligt högre än kvinnor, vilket också får inverkan på vilka konkurrenssituationer de vågar sig in i.
  • I väst vill de som presterar på topp träna ytterligare, medan lågpresterande undviker träning. I Japan är det tvärtom.
  • Vi ser ganska lätt svagare kompetens än vår egen, men har svårt att upptäcka genierna bland oss.

Ett relaterat citat av sir Arthur Conan Doyle (ni vet, han med Sherlock Holmes) som fastnat i mitt minne, förresten: ”Mediocrity knows nothing higher than itself, but talent instantly recognizes genius.”.  Har ingen aning om huruvida detta har stöd i forskningen, men det låter inte helt otroligt att talanger skulle ha bättre förmåga att se fördelarna i geniets tänkande.

Är Sverige socialistiskt?

Är svenskt regleringstryck högt eller lågt i en internationell jämförelse? Rätt många, både svenskar och utlänningar, lever med föreställningen att Sverige är ett ovanligt socialistiskt land. Det är dessutom vanligt att amerikanska ”liberals” (dvs socialister) hänvisar till Norden som bevis på att socialism går utmärkt att kombinera med hög levnadsstandard. Svenskar däremot hänvisar ofta till fattiga länder i Latinamerika som typexempel på farorna med ”extrem marknadsliberalism”. Inget av detta har stöd i fakta.

Socialism-begreppet går förstås att tolka mer eller mindre snävt, men idag tänkte jag för bekvämlighetens skull tolka det som motsatsen till ekonomiskt fritt, dvs marknadsliberalt. Det ansluter till den gamla tvådimensionella politiska modellen där dimensionerna är frihetsgrad i ekonomiskt respektive socialt hänseende.

Det finns förstås mått och rankingar över länders grader av marknadsliberalism. Heritage Foundation kör en känd sådan ranking som uppdateras varje år. Här är ett urval av intressanta placeringar, där höga placeringar innebär högre grad av marknadsliberalism:

1. Hong Kong
6. Kanada
10. Danmark
12. USA
20. Sverige
32. Norge
49. Spanien
70. Frankrike
114. Brasilien
119. Grekland
175. Venezuela
178. Nordkorea

Kollar du hela listan kan du se att Norden ligger i den marknadsliberalaste femtedelen, att latinamerika, förutom Chile, är väldigt socialistiskt, och att kroniska problemländer inklusive Grekland är väldigt socialistiska. Men USA då? Enligt rankingen är USA marknadsliberalare än Sverige, och det stämmer i viss mening. MEN i sub-indexen som används för att räkna ut totalrankingen så är Sverige marknadsliberalare i sju av tio, nämligen när det gäller äganderätt, korruption, företagande, pengapolitik, utrikeshandel, investeringar och finansmarknad. Bara när det gäller arbetsmarknad, skatter och statliga utgifter är Sverige självklart mer socialistiskt, men där är avståndet till USA såpass mycket större att USAs snitt ändå blir bättre.

Heritage har delat upp länderna i fem grupper baserat på grad av marknadsliberalism/socialism. Här kan det vara intressant att fundera över en variant på Rawls Veil of Ignorance. Dvs vilken sorts samhälle skulle du vilja födas i, om du inte visste var du skulle hamna på samhälls-skalan eller vilka förmågor och egenskaper du besitter? Det folkrikaste landet i respektive grupp kan ge dig viss ledning:

free – Kanada
mostly free – USA
moderately free – Mexico
mostly unfree – Kina
repressed – Iran

Så, i vilken grupp vill du födas? Är lagom bäst, dvs Mexico? Eller är socialistiskt bäst, dvs Iran? Eller är marknadsliberalast bäst, dvs Kanada?

Regleringstryck, prolog

Begreppet skattetryck (procent skatteintäkter som andel av BNP) är väletablerat som proxy för hur stort statens ingrepp i ekonomin är. Ändå är skattens totalnivå inte enormt viktigt, vilket bland annat Sverige visar genom att ligga långt framme i BNP/capita trots ett relativt högt skattetryck. Staten gör oerhört många andra ingrepp i vår ekonomi och i våra liv som ofta är skadligare än snedvridningen som skatterna skapar.

Jag tänkte göra en lite inläggsserie om dessa ingrepp och är inne på att införa begreppet ”regleringstryck” för att via associationen till skattetryck leda tanken rätt. Men jag är lite kluven – kanske finns det något etablerat begrepp eller något smartare uttryck? Jag tänker framförallt på statens skapande av deadweight loss och relaterade fenomen. Förslag?

EROEI är bullshit

Om ni lyssnat på någon ur peak oil-sekten någon gång, så har du helt säkert också hört begreppet EROEI. Det står för Energy Returned On Energy Invested, och handlar, precis som namnet antyder, om hur mycket energi som krävs för att utvinna energi ur en energikälla.

Peakare, precis som andra sekterister, tror att de har speciella insikter som andra inte har, och EROEI är ett kärnbegrepp i just deras villfarelse. Peakarna har nämligen bestämt sig för att ekonomer är idioter som inte förstår att EROEI är helt avgörande medan pris är irrelevant.

I själva verket är det tvärtom. EROEI är av akademiskt intresse, medan priset är praktiskt avgörande och bär betydligt mer information. Peakarna hos bland annat ASPO Sverige tror att vissa nivåer av EROEI krävs för att samhället ska fungera:

asposverige

Jag tänkte leda i bevis att det är helt feltänkt. Vi börjar med lite matte:

eroei2

EROEI (E) definieras som brutto genom input. Låt oss ställa upp ett enkelt ekvationssystem:

E = B / I
N = B – I

Vi är intresserade av att få ut en viss netto-energi till samhället och vill veta hur mycket brutto-energi vi då behöver generera, givet olika EROEI. Vi eliminerar alltså I och löser för B och får då:

B = N / (1 – 1/E)

Låt oss nu anta att vi har energikällor med EROEI 5:1, vilket alltså inte räcker långt enligt peakarna. Men ekvationen ovan visar att allt vi behöver göra för att få all den netto-energi vi behöver vid denna EROEI är att ha en bruttoproduktion 25% högre än nettot. Vill vi ha exempelvis 100 i nettoenergi så behöver vi generera B = 100 / (1 – 1/5) = 125.

Varför skulle det vara svårt att skala upp energiproduktions-operationen med 25%? Det är det förstås inte! EROEI säger alltså väldigt lite av värde, och dessutom är det svårt att definiera systemgränserna. Ingår kalorierna som kärnkraftsoperatören äter i kärnkraftens input, exempelvis? Utvinningskostnaden, däremot, fångar allt det vi behöver veta inklusive investeringskostnader, arbete, energi-insats, transporter mm.

Peakare är förresten en underkategori av domedagsprofeterna, och de väljer noggrant ut fakta som främjar domedagsprofetior. Det innebär att de sällan eller aldrig erkänner någon hög EROEI utom för begränsade energikällor, framförallt konventionell olja som enligt dem snart tar slut. De letar istället upp skräpforskning som hävdar låga EROEI för kärnkraft, frackad olja mm, trots att dessa energislag i realiteten har mycket god EROEI.

Okej, att angripa peakare idag är lite att sparka på de som ligger, eftersom frackingrevolutionen har gjort att de är totalt ute. Såhär trendar ”peak oil” som sökterm hos Google enligt Google Trends. ‘nuff said.

trend

Seriösa partiledarval?

Ofta sägs att valen främst handlar om förtroende för galjonsfigurerna, dvs partiledarna. Inte så konstigt, kanske, eftersom en av partiledarna ska bli statsminister och några övriga få tunga ministerposter, och därmed vara mäktigast i konungariket.

Om jag ska rösta på ett parti skulle jag vilja se att partiledaren har en viss bevisad bredd och förmåga. Hon bör därför ha schyssta studieresultat och läst något vettigt på universitetet. Hon bör ha gjort en eller helst flera saker på vettig nivå (hobbies eller yrken) innan politiken uppslukade allt. Hon får gärna ha erfarenhet av regeringsarbete.

Jag har försökt gräva lite i partiledarnas bakgrunder och förmågor, och ställer mig väldigt undrande till sossarnas val. De väljer inte någon med regeringserfarenhet eller ens riksdagserfarenhet. De väljer inte någon med akademisk utbildning, goda betyg eller bevisad bredd när det gäller förmåga eller kunnande. Istället väljer de Löfvén, vars enda bevisade förmåga är att svinga sig uppåt i fackliga hierarkier.  Inget står ut hos honom, varken hobbies, militärtjänst, yrkesbakgrund eller något annat. Har det parti som lett landet nästan ett helt århundrade verkligen inget bättre material i sina led, eller gjorde falangstriderna alla riktiga kandidater omöjliga?

Jonas Sjöstedt har inte heller någon utbildning att tala om, men har lite erfarenhet från olika håll (EU-parlamentet och arbetslivet) och har skrivit deckare. Lite klent, men bättre än Löfvén. Annie Lööf är lite för ung för att ha gjort något, men har bevisad intellektuell förmåga iochmed högsta betyg på gymnasiet och en juristexamen, samt att hon har vett att vara ideologiskt äkt-liberal (även om hon tvingats göra avbön).

Reinfeldt var en hygglig basketspelare, deltog i amatörteater, spex och revyer, var kursetta som Lapplandsjägare, är utbildad civilekonom och har skrivit en politisk/ideologisk bok. Det är kanske den bästa bredden av alla.

Hägglund och Björklund har varit framgångsrika yrkesmän (försäkringskonsult/placeringsrådgivare respektive officer). Hittar inte så mycket annat, så det är lite tunt.

Bloggens kanske främsta meningsmotståndare, Romson och Fridolin, har däremot ganska imponerande bakgrunder. Romson har en doktorshatt i miljörätt. Jag hittar inte så mycket mer av intresse, men en doktorshatt bevisar allra minst ett gott tålamod och en skaplig intellektuell nivå. Fridolin har vunnit juniorjeopardy och hunnit med att vara reporter, folkhögskolelärare, tagit kandidatexamen i orientaliska språk, författare. Inte så illa alls – kul med värdigt motstånd.

Har jag missbedömt någon eller missat väsentlig info? Spelar det någon roll eller ska vår högsta ledning vara ”som folk är mest” utan särskilda förmågor utöver förmågan att ständigt låta utan att göra bort sig? Eller är partiets politik allt och galjonsfiguren irrelevant?